Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).

'Epilepsi, generaliserad' är en form av epilepsi där sjukdomen karaktäriseras av att epileptiska aktiviteten från början omfattar både hälfterna av hjärnan (bihjärnor och storhjärnans bark). Detta kan leda till kramper som involverar hela kroppen, med eller utan medvetandeförlust.

En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.

En kliniskt mångfacetterad grupp epilepsisyndrom kännetecknade antingen av myokloniska krampanfall eller myoklonus i samband med andra typer av krampanfall. Myokloniska epilepsier delas in i tre subtyper, beroende på etiologi: ärftliga, kryptogena eller symtomatiska (dvs de som uppträder sekundärt efter kända sjukdomstillstånd, som infektioner, hypoxi/ischemiskador, trauma osv).

Läkemedel för behandling av krampanfall.

En subtyp av epilepsi som kännetecknas av att anfallen alltid framkallas av ett specifikt stimulus. Hörsel- och synintryck och somatosensoriska stimuli, såväl som handlingar som t ex skrivande, läsning, ätande och beslutsfattande kan utlösa anfall hos benägna personer.

Juvenile myoclonic epilepsy (JME) is a type of generalized epilepsy that typically begins in adolescence and is characterized by the presence of myoclonic jerks, often followed by tonic-clonic seizures. Myoclonic jerks are sudden, brief, shock-like muscle contractions that can affect any part of the body. In JME, these jerks usually occur in the arms and hands and can be triggered by factors such as fatigue, stress, or flickering lights. Tonic-clonic seizures, also known as grand mal seizures, involve a loss of consciousness and stiffening and shaking of the body.

En generaliserad epileptisk sjukdom som kännetecknas av återkommande, svårartade, motoriska anfall ("grand mal"). Den inledande toniska fasen kännetecknas av en böjning av bålen som åtföljs av sträckning av extremiteter och bål. Den klonisk fasen utmärks av rytmiska flexorryckningar i bål, armar och ben, pupillvidgning, blodtrycks- och pulsökning, urinavgång och bitande i tungan. Därpå försjunker den drabbade i medvetslöshet (det postiktala stadiet), som inom minuter till någon timme gradvis avtar. Epilepsin kan vara kryptogen, ärftlig eller symtomatisk (dvs en följd av annan, befintlig sjukdom eller skada).

En sjukdom som kännetecknas av återkommande partiella krampanfall med påverkan på medvetandet. Under anfallet kan den drabbade uppleva en mångfald psykiska fenomen, med hallucinationer, illusioner, deja vu, starka känslor, förvirring och störd rumsuppfattning. Fokal motorisk aktivitet, sensoriska förändringar och autism kan också förekomma. Komplexa, partiella anfall utgår ofta från områden i den ena eller båda tinningsloberna. Etiologiskt kan epilepsin vara av idiopatisk typ (kryptogen partiell, komplex epilepsi) eller uppträda sekundärt till en fokal hjärnbarksskada (symtomatisk partiell, komplex epilepsi).

En fokal form av epilepsi med krampanfall som utlöses från pannloben. En mångfald kliniska symtom finns, beroende på det exakta läget för anfallets utgångspunkt. Enkla eller komplexa motoriska rörelser kan förekomma, ffa i ansikte och armar. Anfall som utgår från den främre delen av pannloben är ibland förknippade med huvud- och ögonvridning, typiskt vridning bort från fokussidan. Frontallobsanfall kan vara idiopatiska (kryptogena) eller orsakade av befintlig sjukdom eller skada, så som olycksfallsskador, tumörer eller andra makroskopiska eller mikroskopiska skador på frontalloberna (symtomatiska krampanfall). Syn. pannlobsepilepsi.

Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.

En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.

En autosomalt dominant, ärftlig, partiell epilepsi som debuterar vid 3 till 13 års ålder. Krampanfallen är typiskt förknippade med parestesi och tonisk/klonisk aktivitet i ansiktets nedre del, tillsammans med dregling och dysartri. Episoderna uppträder vanligen nattetid och kan bli sekundärt generaliserade. I de flesta fall är de drabbade barnen neurologiskt och utvecklingsmässigt normala. EEG visar typiska, skarpa högspänningsvågor över de centrala tinningsområdena, vilka är mer uttalade vid dåsighet och sömn. Krampanfallen brukar normalt upphöra mitt i tonåren.

Posttraumatisk epilepsi definieras som ett tillstånd av återkommande anfall orsakade av skalltrauma eller hjärnskada. Tillståndet börjar vanligtvis inom ett år efter skadan, och kan delas in i tidig posttraumatisk epilepsi (symptomen uppstår inom en vecka efter skadan) och sen posttraumatisk epilepsi (symptomen uppstår mer än ett år efter skadan). Tillståndet kan ha långvariga konsekvenser för drabbade personers liv, inklusive kognitiva problem, minnesförluster och begränsningar i vardagsaktiviteterna.

'Förhårdning' kan definieras som en process där vävnadskroppar i kroppen, ofta under påverkan av externa eller interna faktorer, blir tjockare, mindre flexibla och mer motståndskraftiga över tid.

Krampanfall vid feber. Det är ett vanligt tillstånd, som drabbar 2-5% av alla barn i åldrarna 3 månader till 5 år. Hos vissa familjer har ett autosomalt dominant ärftlighetsmönster kunnat påvisas. De allra flesta utgörs av enkla feberkramper som varar högst 30 minuter. Komplexa anfall börjar fokalt, varar mer än 30 minuter och kan återkomma inom en 24-timmarsperiod. Sannolikheten för att utveckla epilepsi till följd av enkla feberkramper är liten. Komplexa feberkramper är dock förknippade med en måttligt förhöjd epilepsiincidens.

Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.

'Status epilepticus' definieras som en kontinuerande epileptisk aktivitet eller upprepade konvulsioner utan fullständig återfånd av medvetandet mellan dem, under en period av 30 minuter eller mer. Detta är en allvarlig tillstånd som kan hota livet och kräver omedelbar medicinsk behandling.

Pilokarpin är ett parasympatomimetiskt läkemedel, det vill säga ett ämne som efterliknar eller stimulerar effekterna av den parasympatiska nervan. Pilokarpin verkar genom att aktivera muskarinreceptorer typ 3 (M3), vilket orsakar kontraktion av glatt muskulatur och ökat sekretion i exkrina glanduler, såsom slemhinnor. Det används för behandling av glaukom, torr mun orsakad av Sjögrens syndrom och vissa typer av tarmblockad.

Främre temporal lobektomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort den främre delen (polen) av det temporala lobet i hjärnan, ofta som behandling för medialt temporall lobs epilepsi (MTLE) som inte svarat på medicinsk behandling.

Piracetam är ett nootropiskt läkemedel som tillhör gruppen acetylkolinreceptoragonister och används för behandling av kognitiva störningar, inklusive minnes- och koncentrationssvårigheter. Det är också känt för att ha potential i att förbättra cerebral vascular cirkulation och skydda nervceller från skada. Piracetam marknadsförs ofta som ett smart drug eller cognition enhancer, men det finns begränsade vetenskapliga belägg för dess effektivitet inom denna kontext.

Myoklon epilepsi, progressiv (Progressive Myoclonic Epilepsy, PME) är ett samlingsnamn på en grupp sällsynta neurologiska sjukdomar som kännetecknas av progressive muskelrörelser (myoklonier), epileptiska anfall och kognitiv nedgång. Sjukdomarna beror vanligtvis på genetiska defekter som orsakar störningar i proteinsyntesen eller energiomsättningen i nervcellerna. Exempel på specifika diagnoser inom denna kategori är Unverricht-Lundborg sjukdom, Lafora sjukdom och Neurodegenerativa medelungslånga ketonbristsyndrom (NLKS). Symptomen tenderar att försämras över tiden och det finns idag inget botemedel för dessa sjukdomar. Behandlingen fokuserar på att lindra symtomen och underlätta aktiviteter i vardagslivet.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Plötsligt upphörande av alla livsnödvändiga kroppsfunktioner, manifesterat av bestående förlust av samtliga hjärnans, andningssystemets och hjärt-kärlsystemets funktioner.

Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av epilepsi, samt prophylaxi och behandling av akuta maniska episoder i bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellmembranet och minska överaktivitet hos nervceller i hjärnan.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Avvikelser i utvecklingen av hjärnbarken. Hit hör missbildningar till följd av onormal nervcellsutveckling eller celldöd, onormal nervcellsmigration, och onormal uppbyggnad av hjärnbarksstrukturen via nervutskott, synapsbildning eller nervcellsmognad. Förutom att mutationer direkt inverkar på utvecklingsprocesserna, så finns det ett antal medfödda ämnesomsättningstillstånd med sekundär inverkan, vilka också visar upp dessa missbildningar, som t ex peroxisomala sjukdomar, mitokondriesjukdomar och pyruvatomsättningsstörningar. De utgör en vanlig orsak till epilepsi och utvecklingsstörningar och ingår ofta i komplexa, medfödda anomalier.

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

En medicinsk definition av 'Tinninglob' (latin: Glandula timpanica) är en liten endokrin körtel, belägen nära mittöronet inuti skallen. Den producerar ett hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hinnerns hälsa.

Psykokirurgi är en invasiv behandlingsmetod som innebär att man med hjälp av kirurgiska ingrepp försöker påverka psykiatriska symtom eller beteenden. Det mest kända exemplet på detta är prefrontala lobotomi, ett ingrepp där förbindelserna mellan främre delen av hjärnbarken och djupare delar av hjärnan skars igenom med den avsikten att lindra allvarliga psykiska sjukdomstillstånd som till exempel schizofreni.

Ett tillstånd med återkommande krampanfall under de 4-6 första veckorna i livet, trots en iövrigt normal spädbarnsutveckling.

En ketogen diet är en form av lågkarbohydratdiät som är designad för att främja ketonkroppsproduktionen i kroppen. Den innebär ett mycket begränsat intag av kolhydrater, normalt under 50 gram per dag, och en hög andel fett med tillräckligt med protein för att uppfylla behoven. När kolhydratinmatningen är låg tvingas kroppen att bryta ned fett istället för glukos som energikälla, vilket resulterar i en höjning av ketonkroppsnivåerna i blodet. Ketoner kan användas som energi av hjärnan och andra kroppsorgan. Den ketogen diäten har visat sig vara effektiv för att behandla epilepsi hos vissa barn, och det finns också studier som undersöker dess potentiala för att behandla andra sjukdomar som typ 2-diabetes, cancer och neurodegenerativa till

Ett fenomen med relativt djupgående förändring av hjärnfunktionener till följd av upprepade elektrisk eller kemisk stimulering som kulminerar med elektrografiska och beteendemässiga konvulsioner så fort stimulering sker pånytt. Det utnyttjas i experimentell epilepsi.

"Vagusnervstimulering är en behandlingsmetod som involverar aktivering av vagusnerven, den tionde kranialnerven, med hjälp av en implanterad stimulator. Denna nerv styr bland annat andnings- och hjärtfunktioner samt smärta och sömn. Vagusnervstimulering används primärt för att behandla terapiresistent depression och epilepsi, men det finns också studier som undersöker dess potential att behandla andra sjukdomar som inflammatoriska tarmsjukdomar och migrän."

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

En videoinspelning är ett optiskt eller digitalt registerat videobild på händelse, procedur eller handling som skett under en viss tidpunkt, vilket kan användas för medicinska utvärderingar, dokumentation och undervisning.

Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.

Vigabatrin är ett antiepileptiskt läkemedel som används för behandling av refaktoriär partiell epilepsi (EP) hos vuxna, barn och spädbarn över 1 månads ålder. Det verksamma ämnet i Vigabatrin är gabapentin enantil, som hämmar enzymet GABA-transaminas, vilket leder till ökade nivåer av gamma-aminobutyrsyra (GABA) i hjärnan. GABA är en signalsubstans som har en dämpande effekt på nervcellerna och hjälper att reducera överaktiva nerver som kan utlösa epileptiska anfall.

Ett epilepsisyndrom kännetecknat av triaden spädbarnskramp, hypsarytmi och avstannad psykomotorisk utveckling vid anfallsdebuten. De flesta fall visar sig vid åldern 3-12 månader, med krampyttringar som kortvariga flexor- och extensorrörelser i huvud, bål och extremiteter i kombination. Tillståndet har två former: en kryptogen (idiopatisk) och en symtomatisk (till följd av annan känd sjukdom, såsom livmoderinfektioner, nervsystemdefekter, ärftliga, metabola hjärnsjukdomar, för tidig födsel, perinatal asfyxi, tuberös skleros osv).

Neurokirurgi är en specialitet inom kirurgin som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador på nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggraden och de perifera nerverna. Behandlingarna kan omfatta både öppna kirurgiska ingrepp och minimalinvasiva tekniker som använder sig av små kameror och specialdesignade instrument. Syftet är att lindra symptom, förbättra funktionen och/eller förlänga patientens liv.

Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.

Triaziner är en klass av organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom, kopplade till varandra med enkla bindningar. Denna struktur ger upphov till unika egenskaper hos triazinerna, vilka kan användas inom olika områden, exempelvis som building blocks inom medicinal- och kemiindustriella sammanhang.

Sjukdomstillstånd med återkommande lokaliserade paroxysmala nervcellsurladdningar som ger upphov till krampanfall med motoriska symtom. De flesta anfall av denna typ utgår från pannloben. Motoriska krampanfall kan yttra sig som toniska eller kloniska rörelser i ansiktet, en extremitet eller en kroppssida. Ett flertal olika, komplexa rörelsemönster, inklusive abnorm arm- och benföring, kan förekomma.

Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.

Intellectual disability (ID) is a neurodevelopmental disorder characterized by significant limitations in both intellectual functioning and adaptive behavior, which covers many everyday social and practical skills. This disability originates before the age of 18. Intellectual functioning refers to general mental capacities such as learning, reasoning, problem-solving, and judgment. Adaptive behavior includes skills necessary for day-to-day living, such as communication, self-care, and social skills. The severity of intellectual disability can vary significantly, with some individuals having mild impairments and others having more severe limitations.

Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.

Neurocysticercosis definieras som en infektion av centralnervösystemet (CNS) orsakad av larven (metacestoden) av släktet Taenia solium, vanligtvis på grund av intag av ägg från ett infekterat individs avföring. Larverna kan migrera och etablera sig i hjärnan och ventriklar, orsakande en varierad klinisk presentation från asymptomatiska till epilepsi, neurologiska defekter eller intrakraniella komplikationer som hydrocefalus. Behandlingen kan innebära både antiparasitär medicin och symtomatisk behandling, beroende på infektionens svårighetsgrad och lokalisation.

En klinisk sjuksköterska är en licensierad sjukvårdspersonal som har specialiserat sig inom ett visst område av medicinsk vård, och som under direkt ledning av läkare ansvarar för att utforma, implementera och evaluera patienternas vårdenplaner, samt erbjuda emotional och socialt stöd till patienter och deras familjer.

Ett kramplösande medel med särskilt god effekt vid behandling av rena absenskramper.

Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.

(2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.

En kanalopathi är ett samlingsnamn för olika medicinska tillstånd som orsakas av strukturella eller funktionella avvikelser i de kanaler i cellmembranet som reglerar jonernas flöde. Dessa avvikelser kan leda till onormalt höga eller låga nivåer av joner inne i cellen, vilket kan störa cellens funktion och orsaka olika symtom beroende på vilken typ av cell som är påverkad. Exempel på kanalopatier inkluderar bland annat muskelkramp, hjärtarytmier och epilepsi.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

Neurologi är ett medicinskt specialområde som fokuserar på diagnostisering, behandling och forskning kring sjukdomar och störningar av nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Detta omfattar en bred växjut av tillstånd som stroke, epilepsi, multipla skleros, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, neurodegenerativa sjukdomar, demens, migrän, nervskador, muskelsjukdomar och neurologiska infektionssjukdomar. Neurologer är läkare som har specialiserat sig inom detta område och de använder sig av en kombination av medicinska utvärderingar, tekniska undersökningar som EEG, EMG och neurostudier, samt kliniska observationer för att ställa diagnoser och skapa behandlingsplaner för sina patienter.

Pentylentetrazol, även känt som Pentylenetetrazol (CAS-nr 57-44-5), är ett centralstimulerande och krampinducerande ämne som historiskt har använts inom forskning och medicinsk diagnostik för att utlösa klonic-toniska kramper i djurmodeller och i samband med EEG-undersökningar av epilepsi hos människor. Det är en typ av ultrakort aktiv barbiturat och fungerar som ett GABAa-receptorantagonist, vilket innebär att det blockerar den inhibitoriska signaleringen i centrala nervsystemet (CNS). I klinisk praxis används det inte längre på grund av sina biverkningar och risk för allvarliga skador under de inducerade kloniska tillstånden.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.

Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.

Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.

"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."

Mätning av magnetfält kring huvudet, framkallade av elektriska strömmar i hjärnan. Precis som fallet är med vilken elektrisk ledare som helst, så åtföljs hjärnans elektriska aktivitet av ortogonala magnetfält. Mätningar av dessa fält ger information om var i hjärnan aktivitet pågår som komplementerar EEG. Magnetoencefalografi kan användas för sig eller i kombination med EEG, för mätning av spontan eller framkallad aktivitet, inom forskning och för kliniska ändamål.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna. Primidon är en barbiturat och bryts ned i kroppen till två andra aktiva metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också bidrar till dess antiepileptiska effekt.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.

"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."

I medicinsk kontext, kan "häxeri" (engelska: "witchcraft") referera till tron på eller troen i magiska krafter som används för att skada andra individer. Detta kan inkludera trolldom, besvärjelser och andra former av övernaturliga praktiker som enligt tron kan orsaka sjukdom, lidande eller olycka.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.

Tuberous sclerosis complex (TSC) is a rare genetic disorder that affects the growth of benign tumors in many parts of the body, including the brain, skin, heart, kidneys, and lungs, caused by mutations in the TSC1 or TSC2 genes.

"Nya barken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, skyddande vävnaden som omger hjärnan och ryggmärgen, även känd som hårda nervskalet eller meningerna. Detta skikt består av tre lager: ependym, araknoidea och dura mater. Nya barken producerar cerebrospinalvätska (CSF) som cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen för att skydda dem från mekanisk skada och infektioner. Ordet "nya" i begreppet "nya barken" kommer ifrån latinets "pia mater", vilket betyder "fromma moder".

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

I medicinsk kontext, "berömda personer" ofta refererar till individer som har gjort betydande bidrag till medicinska upptäckter, innovationer eller framsteg inom sitt respektive område, och som är välkända inom professionen eller allmänheten på grund av detta.