"Bukhinnenät" är ett medicinskt begrepp som refererar till ett tillstånd där det förekommer en ökning av bindväv i bukhinnan, den membran som skiljer buken från bukhinnafacket. Detta kan orsakas av olika faktorer, exempelvis inflammation eller trauma. I vissa fall kan det vara ett tecken på underliggande sjukdomar såsom Crohns sjukdom eller systemisk scleros. Symptomen på bukhinnenät kan inkludera smärta, förstoppning och magsmärtor.

"Bukhinnesjukdomar" refererar till en grupp sjukdomar som primärt påverkar magsäcken och tolvfingertarmen. Dessa sjukdomar kan vara inflammatoriska, autoimmuna, infektionsrelaterade eller relaterade till strukturella avvikelser i mag-tarmkanalen. Exempel på bukhinnesjukdomar inkluderar gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, celiaki och cancer i magsäcken eller tolvfingertarmen.

Bukhinnetumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av oregelbunden celldelning och vävnadsöverväxt i bukhinnan, inklusive lever, gallblåsa, magsäck, tarmsystem, lever- och bugspottkörteln.

Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.

I en enkel medicinsk definition, är ett autograft (även känt som en automatisk graft eller egentransplantation) en typ av transplantation där vävnad eller celler tas från en individ och placeras tillbaka i samma individ. Detta kan göras för att ersätta skadad, sjuk eller saknad vävnad. Ett exempel på detta är när hud från en persons ben används för att behandla ett sår på deras arm. Fördelarna med autografts inkluderar att de minskar risken för avstötningsreaktioner eftersom vävnaden kommer från samma individ, men det finns också nackdelar som kan vara relaterade till tillgängligheten och potentialen för smärta eller komplikationer vid själva transplantationsprocessen.

Poland's syndrome är ett sällsynt medfött syndrom som kännetecknas av underutveckling eller saknad av bröstkorgens muskler på ena sidan, tillsammans med missbildningar av extremiteterna på samma sida, ofta i form av förkortade fingrar eller tumme.

I medicinsk kontext, betyder "vridning" oftast rotation eller twisting av en kroppsdel eller struktur, vanligtvis orsakad av en skada, sjukdom eller under normala fysiologiska förhållanden som en del av rörelsen.

En kärlrik tumör bestående av spindelceller som uppenbarligen har sitt ursprung i pericyter, vilka är celler från glatt muskulatur och omger små blodkärl. Både godartade och elakartade hemangiopericytom förekommer, och att skilja varianterna av dessa sällsynta tumörformer åt har visat sig vara ganska svårt.

Bukhinns sjukdom, eller Buckley-Cohen syndrom, är en mycket sällsynt genetisk tillstånd som drabbar människors lungor och andningsvägar. Det orsakas av en mutation i geneen SFTPB, vilket leder till att ett protein som kallas surfactant proteín B inte produceras korrekt. Surfactant proteín B är viktigt för att underlätta andningen genom att sänka ytspänningen på de små luftsäckarna i lungorna (alveolerna) och förhindra deras sammanfogning.

Området i buken som sträcker sig från mellangärdet till den övre öppningen i bäckenet. Bukhålan består av bukhinna och bukens inre organ samt området utanför bukhinnan inklusive retroperitonealrum.

Kliniskt syndrom med svår buksmärta förenad med andra symtom och tecken, vanligtvis akut bukhinneinflammation, som kan ha orsakats av brustna inälvor eller liknande allvarliga buktillbud som kräver akuta kirurgiska ingrepp.

'Bläck' är inom medicinen ett äldre och regionalt använt begrepp för ett svart, vattenbaserat färgmedel som användes vid till exempel röntgenundersökningar för att kontrastera blodkärl eller håligheter i kroppen. Numera används istället mer moderna kontrastmedel, såsom jodbaserade preparat.

Ett syndrom kännetecknat av långsamt fortskridande, ensidig atrofi av ansiktets hudfett, muskelvävnad, hud, brosk och benvävnad. Tillståndet utvecklas vanligtvis under en 2- till 10-årsperiod, varefter det stabiliseras.