Ett område med ca 1,5 millimeters diameter i den gula fläcken, där näthinnan är mycket tunn pga avtrappningen av alla skikt utom färgepitelskiktet. Det omfattar gropens sluttande sidor och ett fåtal perifera stavar. I mitten finns de koner som ger skärpeseendet och som var och en är förbunden med endast en gangliecell.
Tupaiidae är en familj i ordningen primater, som traditionellt har betraktats som insektsätare. Tupaiidae kallas även för "vervetmanguster" eller "skogsmanguster", och de förekommer naturligt i södra och sydöstra Asien. Familjen består av ett 20-tal arter, som alla tillhör släktet Tupaia med undantag för Anathana ellioti, som är ensam art i släktet Anathana. Dessa djur är små till måtten, de når en kroppslängd på mellan 12 och 30 centimeter och väger mellan 50 och 450 gram. De har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, yvig svans. Pälsfärgen varierar från gråbrun till rödaktig eller svart. Tupaiidae är allätare, men de livnår sig främst på insekter, frukt och små ryggradsdjur. De är
Nervknutor i kroppens perifera nervsystem som innehåller anhopningar av celler till känselnervutskotten. Sensoriska ganglier kan även innehålla internt fungerande nervceller och stödceller utan nervcellsfunktion.
Underfamilj av Nya Världens apor, Cebidae, som återfinns i Syd- och Centralamerikas skogar. De kallas även nattapor eller uggleapor.
Opsiner i ögat, även känt som konjunktivit, är en inflammation av slemhinnan (konjunktiva) som tappar ögonlocken från ögats yta.
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Infektion orsakad av plattmaskar av släktet Dicrocoelium.
Ett släkte trematoder (plattmaskar) av familjen Dicrocoeliidae, omfattande arterna dendriticum och hospes. Parasiterna förekommer i gallgångar och lever hos många ryggradsdjur, inklusive människor. Mellanvärdar utgörs huvudsakligen av blötdjur, men ibland även myror.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
En oval bildning i näthinnan, 3-5 mm i diameter, vanligen belägen temporalt om ögats bakre pol och något lägre än papillen. Den har en gulfärgning som diffust tränger igenom de inre skikten och innehåller centralgropen (fovea centralis), som är punkten för ögats skarpseende. Fläcken har endast blodkärl i periferin och får näring från åderhinnans kapillärer.
Retinal ganglion cells are a type of neuron located in the inner layer of the retina, the light-sensitive tissue that lines the back of the eye. These cells receive visual information from other cells in the retina and transmit it to the brain via the optic nerve. They play a critical role in processing and transmitting visual signals, including detecting contrast, motion, and color. Damage to retinal ganglion cells can lead to vision loss or impairment, as seen in conditions such as glaucoma and optic neuritis.
'Utåtledande nerver' (peripheral nerves) är nervtrådar som bildar det yttre nervsystemet (perifera nervsystemet) och för bär information till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden. Dessa nerver är ansvariga för att överföra sensoriska signaler som smärta, känsel, temperatur och tryck till centrala nervsystemet, samt att utlösa muskulära rörelser genom motoriska signaler från centrala nervsystemet till skelettmusklerna. Skador på utåtledande nerver kan orsaka sensoriska eller motoriska störningar i kroppen.
"Synfält, eller visuellt fält, refererar till det totala området som ett individuals ögon kan uppfatta vid en given blickriktning, inkluderande både central seende och perifer seende."
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
Celler som känner av och släpper igenom ljus.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layern i ögon, främst i retinalan och optiska nervhuvudet. Tekniken bygger på principen med ljusinterferometri för att tolka reflekterat ljus från vävnaden, vilket ger information om dess struktur och skiktning. OCT används kliniskt för att diagnostisera, monitora och behandla en rad olika ögonrelaterade sjukdomar och tillstånd, inklusive åldersrelaterad makuladegeneration, diabetisk retinopati och papillödem.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.
"Synskärpa (visual acuity) är ett mått på förmågan att uppfatta detaljer och skilja på små objekt, ofta uttryckt som antalet bokstäver eller linjer en individ kan urskilja på ett visst avstånd."
Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.
Fluoresceinangiografi är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi ( ögonsjukvård) där fluoresceinfärgämne injiceras intravenöst, för att studera blodflödet i näthinnan och kringliggande blodkärl. Färgämnet absorberas av retinas blodkärl och under ultraviolett ljus lyserar det upp, vilket gör att blodkärlen kan ses på ett mycket tydligt sätt. Detta används för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd som drabbar näthinnan och dess blodkärl, såsom diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderförkalkning, ögoninflammationer och andra tillstånd.
Den tunna, kärlrika hinnan som täcker större delen av ögonbotten mellan näthinnan och senhinnan. Syn. koroidea.
"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.
Oftalmoskopi är en metod för att direkt och visuellt undersöka ögats bakre delar, inklusive pupillen, linsen, nätan och pannuskroppen, med hjälp av ett oftalmoskop. Detta är en medicinsk utrustning som lyser upp och förstorar ögats bakre segment för att möjliggöra en detaljerad undersökning av strukturerna och eventuella skador, sjukdomar eller abnormaliteter.
I medicinsk kontext, refererer "raptorer" til en gruppe af muskelproteiner som er involveret i nedbrydningen og fornyelsen av andre proteiner i cellen. Disse proteiner kaldes også proteasomer og de fungerer ved at genkende, binde og nedbryde specifikke proteinmolekyler som er blevet marqueret for nedbrydning med en molekylær etikett kaldet ubiquitin. Raptorerne spiller dermed en vigtig rolle i at regulere cellulære processer, såsom cellevækst, celldifferentiering og celledød (apoptose).
En oftalmoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka det inre av ögat, inklusive näthinnan (retina), blodkärlen och optisk disk. Det möjliggör direkt seende av strukturerna i bakre delen av ögat utan behov av invasiva procedurer. Oftalmoskopet kan användas för att upptäcka och diagnostisera olika sjukdomar och skador på ögat, till exempel glaukom, diabetesrelaterade ögonproblem och åldersförändringar.
Skotom är en medicinsk term som refererar till ett fält av nedsatt eller frånvarande syn i det centrala eller periphera synfältet, ofta som en följd av skada på synnerven eller hjärnan. Det kan upplevas som en mörk fläck eller tomhet i det visuella fältet.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
"Sensorisk tröskel är det minsta stimuli som just kan uppfattas och registreras av ett sinnesorgan, medan starkare stimuli över denna tröskel når uppmärksamhet och ger upphov till en känsla eller en perception."
Rovfåglar tillhörande släktena Aquila och Haliaeetus inom familjen Accipitridae och ordningen Falconiformes. De har kraftiga gripklor med en bakåtvänd tå och kraftig näbb.
Retinoskopi är en ophthalmologisk undersökningsmetod som används för att uppskatta patientens reflexmässiga pupillreaktion på ljus och därmed indirekt avgöra graden av patientens nätsyn. Metoden innebär att en retinoskop skänker ett slags ljusblixt i olika vinklar över patientens pupill, medan undersökaren betraktar reflexmönstret som bildas på näthinnan. Genom att analysera detta reflexmönster kan undersökaren uppskatta graden av patientens närsynthet eller fjärrsynthet och därmed hjälpa till att bestämma en lämplig korrektion med glasögon eller kontaktlinser. Retinoskopi är ett viktigt verktyg inom oftalmologin, särskilt när det gäller att undersöka barn och andra patienter som inte kan samarbeta tillräckligt mycket för att ge tillförlitliga svar på
Olika däggdjur som gräver jordhålor och gångar och förekommer i tempererade områden. De har små ögon som ofta är hudtäckta.
En näthinneperforation är ett hål eller en skada i näthinnan, den tunna membranen som skiljer ögats kammare fyllda med klar vätska (humor) från det yttre lagret av retina, där ljuset projiceras och omvandlas till nervsignaler som skickas till hjärnan för synsinnet. Näthinneperforationer kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, högt tryck i ögat (glaukom), diabetes, åldrande eller sjukdomar som affekterar små blodkärl. Symptomen på näthinneperforation kan inkludera smärta, rodnad, sänkt synskärpa, flytning i synfältet och ljusblixtar eller fladdrande syn. Behandlingen beror på orsaken till perforationen och kan omfatta läkemedel, kirurgi eller observation.
Förmågan att uppfatta skarpa gränser (stimuli) och att uppfatta små skillnader i luminans (ljustäthet, ljusstyrka) på en yta utan distinkta skiljelinjer. Psykofysiska mätningar av denna synfunktion används för bedömning av synskärpa och för att upptäcka ögonsjukdomar.
'Sklerala sjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som drabbar ögonens vita, opaka delar, även kallade skleroran. Dessa sjukdomar kan variera från medfödda defekter till infektioner, inflammationer och degenerativa tillstånd. Exempel på sklerala sjukdomar inkluderar primär sklerochromatisk keratit (PSK), interstitiell keratit, nefrogen systemisk fibros (NSF) och vissa former av ögoncancer som sklerom eller scleritis. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till att orsaka smärta, seende svårigheter och i värsta fall blindhet.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika svar i levande vävnader eller organismen. Detta kan uppnås genom att exponera celler eller vävnader för ljuskällor med specifik intensitet, frekvens och våglängd. Ett exempel på fotostimulering är användning av ljusbehandling, även känt som fototerapi, för att behandla säsongsbunden depression eller sömnstörningar genom att exporsera individen för en speciell typ av ljus.
Framställning av bilder genom exponering av ett ljuskänsligt medium för ljus eller annan strålning.
I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.
Mer eller mindre nedsatt förmåga att urskilja färgnyanser. Störningen kan uppkomma till följd av sjukdomar i näthinnan som påverkar tapparna eller vara ärftlig som X-kopplad störning med avsaknad av eller defekt näthinnepigmentering.
Nedbrytningsförändringar i näthinnans gula fläck.
Psykofysik är ett forskningsområde som undersöker sambandet mellan mentala processer och fysiska händelser, ofta med fokus på sambanden mellan psykologiska upplevelser (sinnesintryck) och deras korresponderande fysiologiska eller neurofysiologiska grunder. Det inkluderar studier av perception, uppmärksamhet, minne, emotion och motorisk kontroll. Psykofysik använder sig ofta av experimentella metoder för att mäta subjektiva upplevelser och korrelera dem med objektiva, fysiska storheter.
"Eye diseases" (näthinnesjukdomar) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar ögats strukturer och funktioner. Detta kan inkludera sjukdomar som påverkar hornhinnan, regnbågshinnan, linsen, glaskroppen, näthinnan och de omkringliggande musklerna och blodkärlen. Exempel på näthinnesjukdomar är grön starr (grön katarakt), åldersförändringar i synfältet (age-related macular degeneration), diabetisk retinopati, glaukom och ögonsjukdomar som orsakas av infektioner eller autoimmuna sjukdomar.
Visual field tests är en undersökningsmetod inom oftalmologi och optometri som mäter det totala området av synen som en individ har i alla olika blickfältet när man tittar rakt fram. Detta test används för att upptäcka och mäta skador på synfältet, vilket kan vara ett tecken på sjukdomar eller skador på optiska nerver, hjärnan eller binokulärt seende. Resultaten från visual field tests hjälper oftalmologer och optometrister att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och bedöma patients synfunktion.
Entoptisk synförmåga refererar till förmågan att se interna strukturer och processer i det egna ögat eller ögonvrån, såsom blodkärl, hornhinnans reflexer eller flytande substanser i ögats kamrar, vilka projiceras på det subjektiva synfältet.
Degenerativ myopi, också känt som patologisk myopi, är en ögonsjukdom där det ökade längdförhållandet mellan hornhinnan och linsen i ögat och den totala längden på ögat orsakar en alltför stark brytningsstyrka. Detta resulterar i att objekt som är i fokus bakom ögat, istället uppfattas som om de är i fokus framför ögat, vilket ger ifrågasättande syn (myopi).
Membran på näthinnans glaskroppsyta som uppkommer genom tillväxt hos en eller fler av tre näthinnebeståndsdelar: 1) fibrösa astrocyter, 2) fibrocyter och 3) näthinnans pigmentepitelceller. Lokalt avgränsade epiretinalmembran kan förekomma vid ögats bakre pol utan kliniska symtom eller med märkbar synförlust till följd av övertäckning, förvrängning eller avlossning av centralgropen. Epiretinalmembran kan orsaka kärlläckage och sekundära näthinneödem. Hos yngre individer tycks vissa membran höra till den normala utvecklingen. De flesta uppträder i samband med näthinnehål, tryckskador, näthinneinflammation eller efter ögonoperation. Syn. epiretinal glios.
Vätskeansamling i ytterskiktet av gula fläcken mitt på näthinnan. Cystliknande blåsor bildas, vilka kan orsaka makulär depression eller hål.
I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.
"En synnervspapill, också känd som optisk disk eller papilla, är den punkt där syn nerven (nervus opticus) exitierar cornea och för in synintrycken till hjärnan."
En syntester är en person som använder sig av kemi och biologi för att konstruera, designa och skapa nya genetiska sekvenser eller gener genom metoder som genetisk engineering och syntes av DNA.
Mätning av elektriska spänningsskillnader i näthinnan efter ljusstimulering.
Celler som är specialiserade på att uppfatta och förmedla ljus. Stavar och tappar utgör fotoreceptorerna i näthinnorna hos ryggradsdjur.
Ett naturligt förekommande fettpigment med histokemiska egenskaper likande dem hos ceroid. Det ansamlas i olika normala vävnader och ökar i mängd med åldern.
Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av ögonsjukdomar och synstörningar.
'Glaskroppsavlossning' (lens luxation) är ett medicinskt tillstånd där glaskroppen, den linsformade strukturen bakom regnbågshinnan i ögat, lossnar från sin normala position och kan röra sig fritt inne i ögats kammare. Detta kan orsaka synnedsättning, smärta och ögoninflammation.
A Retinal Photoreceptor Cell Inner Segment is a region in the retina of the eye that contains a high concentration of mitochondria, which provide energy to the photoreceptor cells through the process of oxidative phosphorylation. This region is responsible for the transmission of visual signals from the photopigments in the outer segment to the rest of the neuron and ultimately to the brain. It contains a stack of discs filled with photopigment, which absorbs light and initiates the process of vision. Damage to the inner segment can lead to visual impairment or blindness.