Metod för att mäta t ex en vätskas densitet (täthet).

Icke-invasiv metod for mätning av benmineralinnehåll. Metoden används huvudsakligen för diagnos av benskörhet, men också för mätning av benmineralisering hos spädbarn.

Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.

Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.

"Benskörhet efter menopaus" refererar till den lägre benmassan och sämre benkvaliteten som kan uppstå hos kvinnor efter menopaus, orsakad av hormonell förändring och åldrande, vilket ökar risken för benfrakturer, särskilt i lårbenet och höftbenet.

En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.

"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.

En medicinsk definition av 'Benbrott' (bicepsbrachii sén ruptur) är när muskeln biceps brachii, som löper från skulderbladet ner till framsidan av överarmsbenet, delas itu eller avslutas. Detta orsakas vanligtvis av en plötslig kraftfull kontraktion eller slitet på muskeln, ofta i samband med idrott och äldre ålder. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och minskad rörlighet i den drabbade armen.

Det största av vristbenen (tarsalbenen). Det sitter i den lägre och bakre häldelen av foten.

Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.

Osteoporotic fractures refer to broken bones that occur as a result of weakened bone strength and fragility, which is a common complication of osteoporosis. This condition is characterized by low bone mass and deterioration of the bone structure, leading to an increased risk of fractures, particularly in the hips, wrists, and spine. Osteoporotic fractures can be debilitating and have serious consequences for a person's quality of life, mobility, and overall health. They are often caused by minor falls or injuries that would not normally result in a fracture in healthy bones. Prevention strategies include maintaining a healthy lifestyle, engaging in regular exercise, ensuring adequate calcium and vitamin D intake, and taking prescribed medications to manage osteoporosis.

Alpha 1-antitrypsinbrist är ett medfött sjukdomstillstånd orsakat av ett genetiskt defekt som resulterar i minskad produktion och funktion av proteinet Alpha 1-antitrypsin, vilket leder till ökat risk för lungemboli, chronic obstructive pulmonary disease (COPD) och andra lungsjukdomar.

Den övre, korta, inåtvända delen av lårbenet. Syn. collum femoris.

Metaboliska skelettsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på störningar i kroppens benmetabolism, vilket leder till skada på benvävnad och struktur. Exempel på metaboliska skelettsjukdomar är osteoporos och hypofosfatemi. Osteoporos karaktäriseras av ett förlorat benmassa och försämrad benstyrka, vilket ökar risken för frakturer. Hypofosfatemi orsakas av låga nivåer fosfat i blodet och kan leda till svaghet i muskler och ben.

En underkategori av kronisk obstruktiv lungsjukdom. Typiska tecken för sjukdomen är anatomiska förändringar hos lungorna, så som förstorad luftvolym och nedbrytning av alveolarväggarna.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Mått på luftflödet i mittintervallet vid bestämning av forcerad vitalkapacitet (dvs i intervallet mellan 25% och 75% av FVC, i liter/sekund). Vanliga förkortningar är MMFR eller FEF 25-75%.

I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.

I medicinen refererer "residualvolym" til det volumen af luft, der forbliver i lungerne efter at en person har udsat sig for en tvungen udånding (et manøvreret eksspirium). Dette er en normal fysiologisk proces, hvor en lille mængde luft altid bliver tilbage i lungerne, også kendt som funktionel residualkapacitet (FRC). Residualvolumenet kan ikke normalt udåndes, da det er omgivet af de mindre luftveje, der ikke kan presses sammen fuldstændigt.

Ett område med ca 1,5 millimeters diameter i den gula fläcken, där näthinnan är mycket tunn pga avtrappningen av alla skikt utom färgepitelskiktet. Det omfattar gropens sluttande sidor och ett fåtal perifera stavar. I mitten finns de koner som ger skärpeseendet och som var och en är förbunden med endast en gangliecell.

Organiska föreningar med P-C-P-bindningar, där P står för fosfonater eller fosfonsyror. Dessa föreningar påverkar kalciumomsättningen. De hindrar ektopisk förkalkning och fördröjer benresorption och omsättning av benvävnad. Technetium-bifosfonatkomplex utnyttjas med framgång för benvävnadsskanning.

En oftalmoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka det inre av ögat, inklusive näthinnan (retina), blodkärlen och optisk disk. Det möjliggör direkt seende av strukturerna i bakre delen av ögat utan behov av invasiva procedurer. Oftalmoskopet kan användas för att upptäcka och diagnostisera olika sjukdomar och skador på ögat, till exempel glaukom, diabetesrelaterade ögonproblem och åldersförändringar.

En strålben är en tunn, rörlig benartad struktur som består av hyalint kostnansvävnad och hos människan finns två strålben belägna i varje hand, ett i varje fingrar utom tummen. Deras funktion är att underlätta flexion och extension av fingerarticulationerna samt ger kraft och styvhet till de rörliga fingrarna.

En sjuklig ansamling av luft i vävnader och organ.

'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.

Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.

Mer eller mindre nedsatt förmåga att urskilja färgnyanser. Störningen kan uppkomma till följd av sjukdomar i näthinnan som påverkar tapparna eller vara ärftlig som X-kopplad störning med avsaknad av eller defekt näthinnepigmentering.

Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.

Ryggradsfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att någon eller flera av de 33 benen i ryggraden, även kallade vertebrala kotor, är brutna eller skadade. Frakturer kan orsakas av olika faktorer såsom trafikolyckor, falls, våldsam behandling eller sjukdomar som försvagar benen, till exempel cancer eller osteoporos. Symptomen på en ryggradsfaktur kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, skador på nerver och i allvarliga fall kan det orsaka problem med andning och blodtryck. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, behandling för att hålla ryggraden i rätt position, operation eller rehabilitering.

"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."

En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.

Den frekvens, vid vilken allt flimmer från en intermittent ljusimpuls upphör.

Framställning av bilder genom exponering av ett ljuskänsligt medium för ljus eller annan strålning.

En metod att mäta underhudsfett genom att med tummen och pekfingret nypa huden och lyfta upp ett hudveck. Tjockleken på det dubbla hudlagret mäts med skjutmått eller krumpassare, De fem vanligaste mätställen är överarmen, området nedanför skulderbladet, ovanför höftbenet, buken och låret. Mätningen görs för att bestämma relativ fetma, för att se förändringar som resultat av fysisk träning, och andelen kroppsfett vid önskad kroppsvikt.

En medicinsk definition av en 'pupill' är den cirkulära, svarta öppningen i mitten av regnbågshinnan (iris) i ett öga, som regulerar mängden ljus som kommer in i ögat.

Benbrott till följd av någon skelettsjukdom eller annan, okänd orsak, och icke trauma.

Celler som känner av och släpper igenom ljus.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.

En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.

Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.

"Kroppssammansättning" refererar till den procentuella andelen och fördelningen av olika kemiska ämnen, som kol, väte, syre, kväve, fosfor, svavel och mineraler, i en organisms kroppsvikt. Denna sammansättning kan variera beroende på art, ålder, kön och hälsostatus hos organismen.

Proteiner i cerebrospinalvätskan (likvor), vanligtvis albumin och globulin, i förhållandet 8:1. Förhöjda proteinvärden har diagnostisk betydelse vid nervsjukdom.

En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.

En oval bildning i näthinnan, 3-5 mm i diameter, vanligen belägen temporalt om ögats bakre pol och något lägre än papillen. Den har en gulfärgning som diffust tränger igenom de inre skikten och innehåller centralgropen (fovea centralis), som är punkten för ögats skarpseende. Fläcken har endast blodkärl i periferin och får näring från åderhinnans kapillärer.

"Kroppsvatten" refererar till det totala vattentrycket inom ett levande organismers kropp, inklusive alla fluider såsom blodplasma, extracellulärt vätska och intracellulärt vätska. Det utgör en stor del av kroppsvikten hos människor och djur, och håller celler och vävnader fuktiga, transporterar näringsämnen, hormoner och andra substanser, och hjälper till att reglera kroppstemperatur.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.

Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.

"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."

En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.

En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.

"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."

Medel som hämmar benvävnadsresorption och/eller gynnar benmineralisering och benbildning. De används för läkning av frakturer och för att behandla metaboliska benvävssjukdomar.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

Mätning av kroppens storlek, vikt mm hos människan och andra primater.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Mörkeradaptation är den fysiologiska process där ögat anpassar sig till mörka förhållanden, vilket leder till en ökad förmåga att uppfatta ljus och kontraster i lågljusmiljöer. Detta uppnås genom att pupillen dilateras (blir större) för att släppa in mer ljus, samt en kemisk process där det ljuskänsliga pigmentet rhodopsin i stavarna aktiveras och ökar sin respons på små mängder ljus.

Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.