Det starka, tunna, motståndskraftiga och cellfria fjärde skiktet i hornhinnan, mellan endotelet (varifrån det utsöndras) och stromalagret.

Descemet Stripping Endothelial Keratoplasty (DSEK) är en typ av korneastransplantation där endotel, det innersta lagret i hornhinnan, ersätts med friskt donerat material. I proceduren stripps Descemets membran, som innehåller sjukskriven endotel, bort från mottagarens hornhinna och en tunn skiva av donerad endotel och Descemets membran placeras sedan på den exponerade ytan. Skivan fixeras vanligtvis med hjälp av ett luftfyllt utrymme ovanför, vilket hjälper till att hålla skivan på plats medan den häftar till mottagarens hornhinna. DSEK-proceduren används ofta för att behandla endoteliodystrofi och andra sjukdomar som drabbar hornhinnans endotel.

Tillstånd orsakat av förlust av endotelvävnad i den centrala hornhinnan. Det kännetecknas av utväxande endotelialt hyalin på Descemets hinna, epitelblåsor, nedsatt synförmåga och smärta.

Speciella anläggningar för förvaring av ögonvävnader för framtida bruk.

Corneal Endothelial Cell Loss refererar till den abnormala nedgången i antalet celler i corneas endoteli, som är den innersta skikt av hornhinnan i ögat. Denna cellskikt är av vital betydelse för att hålla hornhinnan transparent och hållbar genom att pumpa vätska bort från hornhinnan och reglera dess närings- och syretilförsel.

Vätskeöverskott i hornhinnan pga epitel- eller endotelskada, med försämrad synskärpa som följd.

Ett enkelt skikt av stora, platta celler som täcker hornhinnans yta.

Partiell eller fullständig ersättning av centrala hornhinnans alla skikt.

Sjukdomar i ögats hornhinna.

Hornhinnans stödjevävnad. Det varvade bindväv som utgör det tjockaste skiktet av hornhinnan mellan Bowman- och Descemetmembranen.

I en enkel mening kan 'Pseudofaki' definieras som en typ av konstgjord intraokulär linse (IOL) som används i ögonskirurgi för att ersätta en naturlig linse som har tas bort under operationen, ofta på grund av katarakt.

Tunna vävnadsskikt som täcker delar av kroppen, som skiljer angränsande kaviteter eller som förbinder angränsande strukturer.

Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.

"Synskärpa (visual acuity) är ett mått på förmågan att uppfatta detaljer och skilja på små objekt, ofta uttryckt som antalet bokstäver eller linjer en individ kan urskilja på ett visst avstånd."

En hornhinnetransplantation, även kallat keratoplastik, är en medicinsk procedure där delar eller hela hornhinnan (kornean) ersätts med hornhinna från en donator. Detta görs vanligtvis för att återställa synen hos en patient som har skador, sjukdomar eller defekter i sin egen hornhinna som inte kan botas på annat sätt. Proceduren innebär att den skadade hornhinnan tas bort och ersätts med den donerade hornhinnan, vilken sedan fästs i place med hjälp av sömmar eller lim. Efter operationen behöver patienten vanligtvis använda sig av läkemedel för att förebygga infektioner och avstötning av den nya hornhinnan.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.