Ett vanligt röntgenkontrastmedel. I formerna diatrizoatmeglumin och natriumdiatrizoat används det vid tarmundersökningar, angiografi och urografi.

Ett mångsidigt kontrastmedel för röntgendiagnostik. Det kan tillföras på de flesta sätt.

1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.

Estrar eller salter av bensoesyra som fått en eller fler jodatomer som substitution.

Ett antiinflammatoriskt, smärtstillande medel.

Ett monomeriskt kontrastmedel.

Trijodbenolsyror är en typ av hormoner som produceras naturligt i sköldkörteln och hjälper till att reglera kroppens energianvändning, tillväxt och utveckling. De tre typerna av trijodbenolsyror som produceras är T3 (triiodotyronin), T4 (tetrajodtyronin) och T2 (diiodtyronin). Dessa hormoner styr bland annat kroppens puls, kroppstemperatur, vikt och humör.

Ett röntgentätt medel som används vid urografi, angiografi, venografi och myelografi. Det har hög viskositet och binder till plasmaproteiner.

Ett joniskt kontrastmedel med låg osmolaritet som används i olika röntgenundersökningar.

Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.

Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.

Ett effektivt, icke-joniskt, vattenlösligt kontrastmedel som används vid myelografi, artrografi, nefroangiografi, arteriografi och andra röntgenundersökningsmetoder. Dess låga systemiska toxicitet beror på en kombinerad effekt av låg kemisk giftighet och låg osmolalitet.

"Kontrastmedel är ett preparat som ges under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT eller MRI, för att öka kontrasten och skärpan på strukturer inne i kroppen, vilket underlättar visualiseringen av specifika anatomiska detaljer eller patologiska förändringar."

Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.

Endemisk sjukdom som kännetecknas av enstaka eller flera avgränsade utslag på utsatta hudområden som typiskt blir såriga. Sjukdomen har delats in i den gamla världens och den nya världens former. Den gamla världens leishmaniasis är indelad i tre distinkta typer, beroende på epidemiologi och kliniska tecken, och orsakas av arter tillhörande L. tropica och L. aethiopica, såväl som av arter tillhörande släktet L. major. Nya världens leishmaniasis, även kallad amerikansk leishmaniasis, förekommer i Syd- och Centralamerika och orsakas av arter tillhörande L. mexicana eller L. braziliensis.

En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som infekterar människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Hos människa är det nästan uteslutande barn som infekteras. Smitta ses ofta hos hundar och andra hunddjur och piggsvin. Människan är endast undantagsvis värd för parasiten.

En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania viannia som infekterar människor och djur och ger upphov till mukokutan leishmaniasis. Smittan överförs med sandmyggan Lutzomyia.