Ett släkte protozoer som tidigare även betraktades som en svampart. Den naturliga hemvisten är skogens förmultnande löv, där protozoerna livnär sig på bakterier. D. discoideum är den mest välkända arten och används i stor utsträckning i biomedicinsk forskning.

Myxomycota är ett taxonomiskt kungarike inom protister som även kallas slöjskålar eller plasmofungi. Dessa organismers celler kan under vissa förhållanden uppgå till miljontals och de bildar ofta stora, synliga fruktkroppar i form av skålar, flaskor eller rör. Myxomycota består av två faser: en amöbaliknande, encellig fas där individerna kan röra sig fritt och livnära sig på bakterier, svampar och andra protister, samt en multinukleär, icke-rörlig fas där cellerna slår sig samman för att bilda ett mycel. Fruktkropparna producerar sporer som sprids med vinden för att kolonisera nya områden. Det är värt att notera att Myxomycota inte är äkta svampar, utan snarare besläktade med amöbor och andra encelliga protister.

Raka eller grenade ketoner med sex kolatomer.

I'm sorry for any confusion, but "Protozoproteiner" is not a recognized medical or scientific term in biochemistry or cellular biology. It seems that this term may be a combination of two words - "protozoan" and "protein." If you are looking for information about proteins found in protozoa (single-celled eukaryotic organisms, including parasites like Plasmodium falciparum that causes malaria), I can provide a brief description:

'Sporer, protozoiska' refererar till en form av förökningsstadium hos vissa protozoer, som är specialiserade för att överleva under extrema miljöförhållanden, och kan leda till infektion när de intas av en värd.

Cellers eller organismers dragning till eller rörelse bort från en ökande koncentration av ett ämne.

Cellyteproteiner som binder cykliskt AMP med hög affinitet och sätter igång intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. De receptorer av cykliskt AMP som beskrivits allra bäst är de hos slemsvampen Dictyostelium discoideum. Cyklist AMP-receptorproteinet, transkriptionsregulator hos prokaryoter, finns inte med, liksom heller inte de cytoplasmatiska cAMP-receptorproteinerna som utgör de reglerande underenheterna av cAMP-beroende proteinkinaser hos eukaryoter.

Arvsmassan hos protozoer.

Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.

Det fenomen att separerade, blandade celler in vitro har en benägenhet att klumpa ihop sig med celler av samma typ.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

I en enkel mening kan sporer definieras som de reproduceringsegna som finns hos vissa encelliga organismer, som bakterier och svampar. Sporer är resistanta mot olika former av skada, till exempel värme, torrhet och kemikalier, och kan överleva under lång tid i denna tillstånd. När förhållandena blir gynnsamma kan sporerna gro och utvecklas till fullt fungerande celler igen.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

Myosin är ett protein som spelar en viktig roll inom muskelkontraktioner. Det är en huvudbestanddel av thick filamenten i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler. Myosiner har en motor-liknande funktion och kan binda till aktinfilamentet och röra sig längs det genom att hydrolysera ATP, vilket resulterar i muskelkontraktion. I en mening kan man säga att myosin är "ett protein involverat i muskelkontraktioner genom att generera kraftfulla rörelser längs aktinfilamentet med hjälp av ATP-hydrolys."

En "spor" hos en svamp är en liten, ofta enkelcellig struktur som produceras av svampen för reproduktion och spridning. Sporer kan vara mycket resistanta mot extrema miljöförhållanden och kan överleva under lång tid utan värd. När de exponeras för gynnsamma förhållanden kan de gro och utvecklas till en fullvuxen svamp.

Myosin typ II, även känt som tjockfilamentmyosin, är ett protein som spelar en central roll i muskelkontraktioner genom att interagera med aktinfibriller och generera mekanisk kraft genom ATP-hydrolys. Det finns i två huvudformer, myosin heavy chain isoform I och II, som har olika funktioner i olika muskeltyper. Myosin typ II är ett viktigt proteinkomplex i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

En ordning protozoer med förmåga att förena sig till aggregat av flercelliga pseudoplasmodier, vilket ger upphov till flersporiga fruktkroppar. "Organismen" har en rörformad stjälk.

Pinocytos är en form av cellåterupptagande, där en cell absorberar vätska och de lösliga ämnen som den innehåller, genom att bilda små utbuktningar (vesiklar) i sin cellyta som sedan innesluter och transporterar innehållet in i cellen. Denna process skiljer sig från fagocytos, där cellen istället fagocyterar fasta partiklar genom att omsluta dem med sin cellyta. Pinocytos är en icke-selektiv process och kan leda till att cellen absorberar diverse substanser från omgivningen, både nyttiga och skadliga.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.

Alfamannosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockergrupper (oligosackarider) vid slutet av vissa proteiner, kända som glykoproteiner. Detta enzym har en viktig roll i cellernas proteintrafik och kan vara defekt hos patienter med den ärftliga sjukdomen alfa-mannosidos.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av cykliskt AMP till adenosin-5´-fosfat. Enzymet är utbrett i djurvävnad och kontrollerar nivån av intracellulärt cykliskt AMP. Det har också verkan på 3´,5´-cyklisk t IMP och 3´,5´-cykliskt GMP. EC 3.1.4.17.

Den kompletta arvsmassan i kromosomuppsättningen hos en protozo.

Pseudopodia är ett medicinskt begrepp som refererar till temporära utskjutningar eller fingerliknande formationer på cellmembranet hos vissa celltyper, särskilt amöbor och andra typ av vita blodceller som neutrofila. Dessa utskjutningar består av cytoplasma och membran och används för att röra sig, fästa till ytor eller fagocytera (faga = äta upp, kyta = cell) främmande partiklar som bakterier. Pseudopodia är en form av cellmotilitet och kan variera i storlek och form beroende på cellens aktivitet och miljö. Termen 'pseudo' används eftersom dessa formationer inte är permanenta eller bestående delar av cellen, till skillnad från en vanlig cellkropp eller cilium.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Glykosidhydrolaser som katalyserar hydrolys av alfa- eller betalänkad mannos.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

I am not aware of any medical term or concept called 'Chaloner.' It is possible that it may refer to a specific medical condition, treatment, or individual's name in a certain context, but I could not find any relevant information about it in the medical field. If you have more context or information about where this term was used, I would be happy to help you further.

"Genetisk transformation refererer til den proces, hvor DNA fra en organisme overføres til en anden organisme for at ændre dens genetiske makeup og dermed dens fysiologi eller egenskaber. Dette opnås ofte ved brug af en vektor, typisk en plasmid eller virus, der indeholder det ønskede DNA. Den resulterende ændring i genomet kaldes for en genetisk transformation."

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.

I en enkel medicinsk definition kan vakuoler beskrivas som membranomskydda kompartment innehållande vätska och/eller olika organellmaterial, som förekommer inne i celler hos levande organismer. Vakuoler är vanligen associerade med specifika funktioner såsom intracellulär lagring, nedbrytning av material eller homeostasis.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.

Ett släkte amöboida protozoer. Till kännetecknen hör en vesikulär kärna och flera pseudopodier, av vilka en är dominerande vid varje given tidpunkt. Förökning sker asexuellt genom delning.

Myosin typ I, även känt som myosinin heavy chain 7 (MYH7) eller kardial myosin, är en specifik typ av myosin som huvudsakligen finns i de slags muskelceller som bildar hjärtmuskulaturen. Det är ett viktigt protein som spelar en central roll i kontraktionen och relaxationen av hjärtmuskeln genom att interagera med aktinfibriller och producera kraft för muskelfiberkontraktion. Myosin typ I har också visat sig vara involverat i patofysiologiska processer som relaterar till vissa typer av hjärtsjukdomar, såsom hypertrofisk kardiomyopati och dilaterad kardiomyopati.

G-box binding factors (GBFs) are transcription factors that bind to the G-box DNA motif, which is a specific sequence found in the promoter regions of many plant genes. The G-box sequence has the core consensus of CACGTG and is involved in the regulation of various biological processes such as light response, flower development, and stress tolerance. GBFs play crucial roles in these processes by interacting with other proteins to modulate gene expression through chromatin remodeling or recruitment of co-activators/repressors. Examples of GBFs include basic helix-loop-helix (bHLH) transcription factors, such as HY5 and PIFs, which have been extensively studied in the context of plant growth, development, and environmental responses.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

UTP-glukos-1-fosfat-uridyltransferas är ett enzym som katalyserar överföringen av en uridylgrupp från UTP till glukos-1-fosfat i syntesen av UDP-glukos, en nukleotidsugarsmonofosfat.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur

Protoplasmans rörelse inuti en cell. Strömningsrörelsen tjänar som transportsystem för förflyttning av essentiella produkter inom cellen. I encelliga organismer, som t ex amöbor, är strömningen nödvändig för hela cellens rörelseförmåga.

RNA (Ribonucleic acid) är ett nukleinsyremedel som spelar en central roll i den genetiska informationens flöde och proteinsyntes inom celler hos levande organismer, inklusive svampar. RNA består av en lång kedja av nukleotider som innehåller fyra olika baser: adenin (A), uracil (U), cytosin (C) och guanin (G). I svampar, liksom i andra eukaryota organismer, finns det tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa olika RNA-typer har specifika funktioner i cellen, exempelvis att transportera genetisk information från DNA till ribosomen där proteinsyntesen sker eller att utgöra en del av ribosomerna där proteiner syntetiseras.

Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.