"Elastisk vävnad är en typ av bindväv som består av speciella proteiner, såsom elastin och kolagen, vilka ger vävnaden förmågan att sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form efter deformation."

Tropoelastin är ett glukoprotein som utgör den grundläggande byggstenen i elastin, ett protein som ger vävnader elasticitet och förmågan att sträckas ut och återgå till sin ursprungliga form. Tropoelastin syntetiseras av fibroblaster och kombineras med cross-linking enzymer för att bilda elastin. Detta process sker under fostertiden och fortsätter efter födelsen, särskilt under tillväxtperioden. Tropoelastin är mycket flexibelt och kan sträckas ut till över 100% av sin ursprungliga längd utan att skadas.

Röda till svarta oregelbundna strimmor i ögonbotten; degenerativ näthinneskada vid bl a sjukdomen pseudoxanthoma elasticum. Skadorna tros bero på sprickor i Bruchs membran.

Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.

Pseudoxanthoma elasticum (PXE) är en sällsynt, genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i det genetiska materialet och påverkar bindvävstissuet, särskilt i hud, ögon och kardiovaskulära systemet. Sjukdomen karaktäriseras av kalkdepositioner och förändringar i elastin-fiber i dessa områden, vilket leder till skrynklig hud, ögonsjukdomar och potentialt livshotande kardiovaskulära komplikationer.

En grupp bindvävssjukdomar, kännetecknade av att huden hänger i lösa veck. Tillståndet kan bero på defekter i bildandet av elastisk vävnad såväl som på brister i elastinproduktionen. Sjukdomen är ärftlig, men fall av förvärvad sjukdom har rapporterats. Syn. slapp hud.

Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.

Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).