Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.

En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.

Läkemedel för behandling av krampanfall.

Pentylentetrazol, även känt som Pentylenetetrazol (CAS-nr 57-44-5), är ett centralstimulerande och krampinducerande ämne som historiskt har använts inom forskning och medicinsk diagnostik för att utlösa klonic-toniska kramper i djurmodeller och i samband med EEG-undersökningar av epilepsi hos människor. Det är en typ av ultrakort aktiv barbiturat och fungerar som ett GABAa-receptorantagonist, vilket innebär att det blockerar den inhibitoriska signaleringen i centrala nervsystemet (CNS). I klinisk praxis används det inte längre på grund av sina biverkningar och risk för allvarliga skador under de inducerade kloniska tillstånden.

I en enkel medicinsk definition är semikarbazider kemiska föreningar som innehåller en funktionell grupp med strukturen: R-C(=NOH)-NH-CO-R', där R och R' är organiska rester. Semikarbazider kan syntetiseras genom att reagera aldehyder eller ketoner med semikarbazid (H2NC(=O)NHNH2). De används inom organisk syntes, men har också medicinsk relevans eftersom de kan ingå i strukturen hos vissa läkemedel och biologiskt aktiva ämnen. Semikarbazider kan under speciella förhållanden agera som reducerande ämnen och ha potential inom terapeutiska applikationer, till exempel som antioxidanter eller radikalfångare.

Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.

En cykloheptatiofenblockerare av histamin H1-receptorer och frisättande av inflammationsmediatorer. Medlet har föreslagits för behandling av astma, rinit, hudallergier och anafylaxi.

Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.

Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.

Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av epilepsi, samt prophylaxi och behandling av akuta maniska episoder i bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellmembranet och minska överaktivitet hos nervceller i hjärnan.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Preklinisk prövning av läkemedel på laboratoriedjur eller in vitro för undersökning av deras biologiska och toxiska effekter, och möjliga kliniska tillämpningar.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska in i bukhinnehålan via en ihålig nål genom bukväggen.

Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).

Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.

Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.

"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.