ElektrostimuleringElektroterapi: Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.Kokleaimplantat: Elektroniska apparater som satts in under huden, med elektroder till hörselnerven, för att skapa ljudkänsla hos personer med sensorineural hörselnedsättning.Fladdermöss: En ordning (Chiroptera) av flygande däggdjur. Den omfattar fladdermöss och flyghundar.Hörselnerv: Kokleardelen av den åttonde kranialnerven (vestibulokoklearnerven). Hörselnervstrådarna utgår från hörselnervgangliets nervceller och sträcker sig perifert till snäckans hårceller och centralt till hj ärnstammens nucleus cochlearis. De förmedlar ljudförnimmelse.Visual ProsthesisAkustisk stimuleringHörselbanorElektriskt organ: Ett organ bestående av omvandlade muskelfibrer som bildar skivformade, flerkärniga plattor ordnade som seriekopplade batterier och inbäddade i en geléliknande massa hos ca 250 olika arter av elektriska fiskar. En stor torpedrocka kan ha uppemot en halv miljon plattor. Sådana omvandlade muskelfibrer kan förekomma i olika kroppsdelar, som t ex kropp och svans hos elektrisk ål, hyobrankialapparaten hos stingrocka och de utstickande ögonmusklerna hos stjärnkikare (Uranoscopidae). Kraftiga elorgan avger korta stötar flera gånger per sekund. Deras uppgift är att förlama byten eller skrämma rovdjur. En stor torpedrocka kan alstra stötar med en spänning på mer än 200 volt, nog för att paralysera en människa.Kokleaimplantation: Kirurgisk isättning av en elektronisk apparat under huden, med elektroder kopplade till hörselnerven, för att skapa ljudåtergivning hos personer med sensorineural hörselnedsättning.Hörselbark: Ett område i tinningsloben, knutet till hörselfunktionerna.Dövhet: Ett allmänt begrepp för fullständig förlust eller grav nedsättning av hörseln på ett eller båda öron.Inferior colliculi: "Den nedre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i hörselbanan.TonlägsuppfattningHörseltröskel: Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.Hörsel: Ljudförnimmelse.Elektroder, implanterbara: Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.PsykoakustikNeuronal plasticitetCochlea: Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.TaluppfattningElektroder: Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.TidsfaktorerElektromagnetiska fält: Kraftfält som uppstår till följd av samverkan mellan elektriska och magnetiska krafter.ElektrofysiologiNervcellerKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Gymnotiformes: En ordning tropiska, elektriska fiskar som huvudsakligen lever i Sydamerika. De avger ständigt svaga, elektriska urladdningar, vilka används för att lokalisera byten och för kommunikation. En art av speciellt intresse för forskning är den elektriska ålen, Electrophorus electricus.Elektriska skador: Skador orsakade av elektrisk ström. Hit räknas inte elektriska brännskador, men elolyckor och elektrisk chock.Kemisk stimuleringDjup hjärnstimulering: Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.Fysisk stimuleringTranskraniell magnetstimuleringElnät: Ett system av ledningar för spridning av elektricitet. Syn. elektriskt ledningsnät.Elektrisk ledningsförmåga: Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Elektroporering: En teknik för att med hjälp av elektriska stötar, med en intensitet av flera kilovolt per cm och mikrosekunders till millisekunders varaktighet, åstadkomma tillfällig förlust av cellmembraners semipermeabilitet. Därvid uppstår jonläckage och utflöde av metaboliter, samt ökat upptag i cellen av t ex läkemedel, sondmolekyler och DNA. Speciella tillämpningar av elektroporteknik kan gälla införande av plasmider eller främmande DNA i levande celler för transfektion, sammansmältning av celler för hybridomutveckling, samt implantering av proteiner i cellmembran.Energikällor för elektricitet: Anordningar för energialstring.TorpedoElektrisk impedans: Mått på motståndet mot elektrisk ström, såväl växelström som likström.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Elektriska brännskador: Brännskador uppkomna till följd av kontakt med elektrisk ström eller kraftiga elektriska urladdningar.SignalomvandlingKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.ElektrokemoterapiTranskutan nervstimuleringElectrophorus: Ett släkte fiskar inom familjen Gymnotiformes, vilka har förmåga att alstra elektriska urladdningar som kan paralysera andra fiskar och byten. Arten E. electricus är mer känd som elektrisk ål (fast den inte är en egentlig ål).Råttor, Sprague-DawleyMembranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Elektrokemi: Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.CellinjeFotostimuleringDjurens kommunikation: Kemisk eller fysisk signallering mellan djur som innebär att en signal från ett djur påverkar beteendet hos ett annat, som uppfattar signalen.Fosforylering: Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Enzymaktivering: Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.VagusnervInåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Mikroelektroder: Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.Elektriska retningspotentialer, motoriska: Det elektriska gensvaret som framkallas i en muskel eller motornerv vid elektrisk eller magnetisk retning. Vanliga retningsmetoder är transkraniell elektrisk - eller transkraniell magnetisk stimulering, vilka ofta används för övervakning vid neurokirurgi.Modeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurRNA, budbärarSynaptisk överföringRåttor, WistarDubbelbrytning: Egenskap hos anisotropa material, såsom kristaller, vilken innebär att en enkel infallande ljusstråle delas i två planpolariserade strålar när den passerar igenom materialet.Elektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.BiofysikMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Motorbark: Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.Lymfocytaktivering: Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.Cykliskt AMP: Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.Atropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.ReflexNerver, inåtledandeNoradrenalinAcetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.Möss, inavlade C57BLIsoproterenol: En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.Magnetism: Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.Kraftverk: Anläggningar som omvandlar någon form av energi till elektricitet, som t ex vattenkraftverk, ånggeneratorer, dieselelektriska maskiner, kärnkraftverk eller vindkraftverk.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.NervhämningElektriska retningspotentialer, somatosensoriska: Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Sympatiska nervsystemetSkelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Elchock: Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.Receptorer, kolinergaMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Nucleus subthalamicusElektromagnetiska fenomenRyggmärgReaktionstidRåttor, inavlade stammarReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Modeller, neurologiska: Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.EnzymhämmareSynapserMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.SjälvstimuleringSensoriska receptorcellerFörnimmelseRockorKarbakol: En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Parasympatiska nervsystemetHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Variansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.Kalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Fiskar: En grupp växelvarma, vattenlevande ryggradsdjur med gälar, fenor, skelett av brosk eller ben, och avlånga kroppar, täckta med fjäll.TransfektionElektrofores: En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.T-lymfocyterNervbanorCelldelning: En cells förökning genom delning.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Biofysiska fenomenProteinkinas CDatorsimulering: Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.