Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Elektroniska apparater som satts in under huden, med elektroder till hörselnerven, för att skapa ljudkänsla hos personer med sensorineural hörselnedsättning.

En ordning (Chiroptera) av flygande däggdjur. Den omfattar fladdermöss och flyghundar.

Kokleardelen av den åttonde kranialnerven (vestibulokoklearnerven). Hörselnervstrådarna utgår från hörselnervgangliets nervceller och sträcker sig perifert till snäckans hårceller och centralt till hj ärnstammens nucleus cochlearis. De förmedlar ljudförnimmelse.

En visual prosthesis, även känd som en "artificiell syn", är ett medico-tekniskt hjälpmedel som syftar till att återställa synen delvis eller helt för personer med synskada eller blindhet. Detta uppnås genom att direkt stimulera den optiska nerven eller visuella cortex med hjälp av elektrisk signalering, ofta med hjälp av en implanterad apparat. Denna typ av teknik kan möjliggöra för personer med synskada att uppfatta ljus, kontrast och form, vilket i sin tur kan underlätta deras rörelse och interaktion med sin omgivning.

"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."

"Hörselbanor, även kända som cochlea nervibanor, är de neuronala vägarna från inneröra organ till hjärnan där ljudintryck konverteras till percepterade ljud."

Ett organ bestående av omvandlade muskelfibrer som bildar skivformade, flerkärniga plattor ordnade som seriekopplade batterier och inbäddade i en geléliknande massa hos ca 250 olika arter av elektriska fiskar. En stor torpedrocka kan ha uppemot en halv miljon plattor. Sådana omvandlade muskelfibrer kan förekomma i olika kroppsdelar, som t ex kropp och svans hos elektrisk ål, hyobrankialapparaten hos stingrocka och de utstickande ögonmusklerna hos stjärnkikare (Uranoscopidae). Kraftiga elorgan avger korta stötar flera gånger per sekund. Deras uppgift är att förlama byten eller skrämma rovdjur. En stor torpedrocka kan alstra stötar med en spänning på mer än 200 volt, nog för att paralysera en människa.

Kirurgisk isättning av en elektronisk apparat under huden, med elektroder kopplade till hörselnerven, för att skapa ljudåtergivning hos personer med sensorineural hörselnedsättning.

Ett område i tinningsloben, knutet till hörselfunktionerna.

Ett allmänt begrepp för fullständig förlust eller grav nedsättning av hörseln på ett eller båda öron.

"Den nedre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i hörselbanan.

"Tonlägsuppfattning (voicing perception) är förmågan att uppfatta och skilja på tonlägen hos språkljud, det vill säga om ljudet är stämt eller obeart."

Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.

Ljudförnimmelse.

Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.

Psykoakustik är ett multidisciplinärt forskningsområde som undersöker hur människan uppfattar, tolkar och svarar på olika ljudmönster, baserat på kognitiva och perceptuella processer. Det inkluderar studier av hörsel, tal, musik, ljudlära och ljuddesign, och hur de påverkar människors upplevelser och beteende. Psykoakustik är en kombination av psykologi och akustik och används inom områden som audiologi, musikpsykologi, ljuddesign och ljudteknik.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.

Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

I medicinsk kontext, betyder "taluppfattning" vanligen att tolka och förstå röntgenbilder eller andra bilddiagnostiska data av kraniet med särskilt fokus på taliområdet (occipitalloben), som är den bakre delen av hjärnan. Denna tolkning kräver expertis inom neuroradiologi och används för att diagnostisera olika patologiska tillstånd, såsom skallskador, tumörer eller neurologiska sjukdomar.

Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.

Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Kraftfält som uppstår till följd av samverkan mellan elektriska och magnetiska krafter.

Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

En ordning tropiska, elektriska fiskar som huvudsakligen lever i Sydamerika. De avger ständigt svaga, elektriska urladdningar, vilka används för att lokalisera byten och för kommunikation. En art av speciellt intresse för forskning är den elektriska ålen, Electrophorus electricus.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

I en enkel mening kan elektricitet definieras som en naturlig fenomen som orsakas av positiva och negativa laddningar. Denna laddning kan flyta genom olika material, till exempel metalliska ledare, och generera ett elektriskt fält som kan användas för att driva en rad olika maskiner och enheter, inklusive medicinska instrument och behandlingsmetoder. I medicinen används elektricitet ofta för att stimulera muskler eller nerver, påverka hjärtats rytm eller skapa bilder av kroppens inre strukturer med hjälp av tekniker som elektrokardiografi (ECG), elektromyografi (EMG) och röntgen avsljusning.

Benämning på systematiska och vetenskapligt grundade fysiska behandlingar av kroppsvävnader med händerna i syfte att påverka nerv- och muskelsystem och den allmänna cirkulationen.

I medicinsk kontext kan "avfall" referera till oanvändbart eller skadligt material som produceras under diagnos, behandling eller forskning och måste hanteras på ett säkert sätt för att undvika negativa effekter på miljön och hälsa. Exempel på medicinskt avfall inkluderar läkemedelsrester, kirurgiska instrument, infusionsbehållare, kontaminerade tygprodukter och annat material som kan vara smittsamt eller skadligt.

Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.

Den aktiverade formen av faktor XI. I den inre koagulationsprocessen aktiveras faktor XI till att bilda XIa av faktor XIIa i närvaro av kofaktorn högmolekylviktskininogen (HMWK). Därpå aktiverar faktor XIa faktor IX att bilda IXa i närvaro av kalcium.

Urobilin är ett gult, vattenlösligt pigment som bildas som en biprodukt när bilirubin, ett rött, fettlösligt pigment som frigörs från nedbrutna röda blodkroppar, bryts ner i levern. Urobilin kan sedan utsöndras via gallan till tarmen eller återabsorberas till levern och utsöndras via urinen. I urinen kallas detta slutprodukt urobilinogen. I förekommande fall av lever- eller gallproblem kan nivåerna av urobilinogen i urinen vara förhöjda.

Hälsovård ur perspektivet att människor och andra organismer är helheter snarare än komplex av sparata enheter.

Ammoniumcompound är ett samlingsnamn för oorganiska och organiska föreningar som innehåller ammoniumkatjonen (NH4+). Ammoniumjonen uppstår när ammoniak (NH3) reagerar med en proton (H+) i en syra-basreaktion. Den positivt laddade ammoniumkatjonens struktur är en kolvformad molekyl där kvävet har fyra väteatomer bundna till sig genom kovalenta bindningar.