Penicillamin är ett läkemedel och ett aktivt ämne som används för behandling av vissa medicinska tillstånd, framförallt reumatiska sjukdomar som exempelvis ledgångsreumatism och skleroderma. Penicillamin verkar genom att minska nivåerna av koppar och kolagen i kroppen, vilket kan hjälpa att lindra symtom som smärta, ömhet och stelhet i lederna. Det är också ett behandlingsalternativ för patienter med Wilsonens sjukdom, en genetisk störning som orsakar höga nivåer av koppar i kroppen. Penicillamin bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, såsom njurskador och allergiska reaktioner.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
En endogen pentapeptid med morfinliknande verkan. Aminosyran i position 5 är metionin.
Tyrosylglycylglycylfenylalanylleucin. En endogen pentapeptid med morfinlikande verkan. Aminosyran i position 5 är leucin.
Blandning av mono- och dinatriumsalter av guldsulfobärnstenssyra som tack vare sin antiinflammatoriska verkan huvudsakligen används för behandling av reumatoid artrit. Medlet har bäst effekt vid aktiv, framskridande reumatoid artrit och obetydlig effekt vid långt framskridna former av sjukdomen.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
En deltaselektiv opioid (opioidanalgetika). Den kan ge övergående sänkning av artärblodtrycket och hjärtfrekvensen.
En disulfid-opioidpentapeptid som selektivt binder till delta-opioidreceptorn. Den har antinociceptiva egenskaper.
En sällsynt, autosomalt recessiv sjukdom, vars kännetecken är avlagring av koppar i hjärnan, levern, hornhinnan och andra organ. Kliniska symtom är skrumplever, leversvikt, förstorad mjälte, skakningar, långsamma rörelser, talrubbningar, okontrollerade rörelser, muskelstelhet, Kayser-Fleischerringar (ringformig missfärgning i hornhinnans kanter), ataxi (rubbad muskelkoordination) och intellektuell försämring. Leversvikt kan sätta in flera år före neurologiska störningar.
"S-Nitrosothiol" eller "S-nitroso-N-acetylpenicillamine" (SNAP) är ett organiskt molekyl med formeln C5H5NO3S. Det är en nitrosothiol, vilket betyder att det innehåller en funktionell grupp som består av en svavelatom bundet till en nitrosgrupp (-NO). SNAP är ett viktigt forskningsämne inom området signalsubstanser och har visat sig ha potential som läkemedel för behandling av sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa tillstånd.
Sulfasalazine är ett antiinflammatoriskt läkemedel som används för att behandla inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och reumatoid artrit. Det verkar genom att minska inflammationen i kroppen. Sulfasalazin består av två delar: 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin. 5-ASA är den aktiva delen som reducerar inflammationen, medan sulfapyridin hjälper till att transportera 5-ASA till tarmarna där det behövs.
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
(1-tio-D-glukopyranosato)-guld. Ett tioglukosderivat som används som antireumatiskt medel och för experimentell fetmabildning hos djur.
En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.
(1-tio-beta-D-glukopyranos-2,3,4,6-tetraacetat-S)(trietylfosfin)-guld. Ett krysoterapeutiskt medel för oralt bruk för behandling av reumatoid artrit. Verkningsmekanismen är inte tillfullo känd, men su bstansen tros verka på immunologisk väg och påverka lysosomal enzymaktivitet. Dess effekt är något svagare än injicerade guldsalters, men medlet tolereras bättre, och bieffekterna är förmodligen mindr e allvarliga.
I medicinen refererer "tartrater" til et salt af tartarsyre, som er en organisk syre der findes naturligt i visse levnedsmidler som f.eks. vin. Tartrater kan også dannes i kroppen, især i led og blodårer, når der opstår forstyrrelser i kroppens syre-base-hævning. I den medicinske kontekst refererer "tartrater" ofte til et laboratorietest, hvor man måler mængden af tartarsyres salt i blodet for at evaluere patientens syre-base-status.
En ärftlig abnormalitet i transporten av dibasiska aminosyror i njurtubuli, vilket leder till omfattande utsöndring av cystin, lysin, arginin och ornitin i urinen.
Ett motmedel mot stridsgas som är verksamt mot Lewisit (diklor(2-klorvinyl)arsin). Tidigare känt som British Anti-Lewisite, BAL. Medlet verkar som kelatkomplexbildare och används mot förgiftning med arsenik, guld och andra tungmetaller.
Opioidreceptorer är proteiner i det centrala nervsystemet och i vissa andra delar av kroppen som binder till opioider, vilket är en grupp av kemiska ämnen som inkluderar morfin, heroin och endogena peptider som endorfiner och enkefaliner. När ett opioidpeptid eller ett syntetiskt opioidanlägg sätter sig fast på en opioidreceptor, utlöses en serie cellulära händelser som kan leda till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende. Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: mu (μ), kappa (κ) och delta (δ). Varje typ av receptor är involverad i olika aspekter av de farmakologiska effekterna av opioider.
Biverkning i form av hudreaktioner till följd av någon form av intag av, eller behandling med, läkemedel. Utslagen kan variera till utseendet och ge olika typer av sår.
Opioid delta-receptorer (δ-opioid receptors) är en typ av opioidreceptorer i det centrala nervsystemet hos däggdjur. Dessa receptorer binder till specifika peptider, som endorfiner och enkefaliner, för att modulera smärta, ämnesomsättning, humör och andra fysiologiska processer. Delta-opioidreceptorerna är involverade i smärtlindring, men deras aktivering kan också leda till negativa bieffekter som andningsdepression och fysiskt beroende. Forskning pågår för att utveckla nya läkemedel som kan targetera dessa receptorer specifikt, med målet att minska smärta utan de obehagliga bieffekterna som är associerade med opioidbehandling.
Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.
Organiska guldföreningar är kemiska föreningar där guldatomerna är direkt bundna till kolatomer i en organisk ligand, vanligtvis genom koordinationsbindningar, och kan inkludera komplexa strukturer som metallocen-liknande system.
Mätning av de röda blodkropparnas sedimentation i icke-koagulerande blod, med måttet millimeter per timme. Syn. blodsänka el. sänkningsreaktion (SR).
Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.
Opioid receptor Mu (μ) refererer til en type G-protein-koblede receptorer som findes naturaligt i hjernen og nervesystemet hos pattedyr. Disse receptorer er primært involveret i at modulere smertefølelser, men de spiller også en rolle i andre fysiologiske processer som modstandskraft overfor stress, afhængighed og belønning.
Naloxon är ett potent antagonist preparat som blockerar opioidreceptorer och används för att behandla opiatöverdosering, då det kan reversa effekterna av opiater som heroin, morfin och fentanyl. Naloxon har ingen agonist verkan och kan inte ge eget euforiskt släpp eller smärtstillande verkan. Det är vanligtvis tillgängligt som injektionsvätska, nasalspray eller film som appliceras under tungan.
En blandad grupp av ämnen, med unika kemiska strukturer och biokemiska fordringar, som ger upphov till kväveoxid. Sådana föreningar har använts för behandling av hjärt-kärlsjukdomar och akut hjärtinfarkt, akut och kronisk hjärtsvikt, och för reglering av blodtryck i samband med kirurgi.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
3-aminopropannitril. Ett reagens som används som mellanled vid framställning av betaalanin och pantotensyra.
Myasthenia gravis är en autoimmun sjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och trötthet, särskilt efter repetitiv muskelaktivitet. Sjukdomen beror på att antikroppar blockerar eller förstör receptorerna för signalsubstanser på muskelcellernas yta, vilket stör nervimpulsernas överföring till muskler och orsakar muskelsvaghet.
Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.
En medicinsk behandling av schistosomiasis använder sig vanligtvis av ett antiparasitärt läkemedel som kallas praziquantel, som är effektivt mot alla arter av schistosoma-parasiter. Medlet fungerar genom att störa parasitens cellmembran, vilket leder till deras död. Praziquantel används vanligen i en enda dos och är i allmänhet väl tolererat av patienter, även om milda biverkningar som illamående, kräkningar och diarré kan förekomma. I vissa fall kan flera doser behövas för att eliminera alla parasiter fullständigt.
Ett gult, metalliskt grundämne med kemiskt tecken Au, atomnummer 79 och atomvikt 197. Det används till smycken, guldplätering av andra metaller, som betalningsmedel och för tandreparationer. Kliniskt används det i form av salter.
6-((1-metyl-4-nitro-1H-imidazol-5-yl)tio)-1H-purin. Ett immunsuppressivt medel som används i kombination med cyklofosfamid och hydroxiklorokin vis behandling av reumatoid artrit. Preparatet är karcino gent.
En grupp opioida peptider, omfattande dynorfin A, dynorfin B och mindre fragment av dessa. Dynorfiner föredrar kappa-opioidreceptorer och har visat sig spela en roll som signalsubstanser i det centrala nervsystemet.
En kappa-opioidreceptoragonist. Preparatet har smärtstillande verkan och uppvisar positiva inotropa effekter på vänster förmak vid elektrisk stimulering. Det påverkar även olika beteenden hos däggdjur, som t ex rörelsemönster och behandling av avkomma.
Ett smärtstillande preparat med blandade, narkotiska agonist-antagonistegenskaper.
Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts ogivna mängder protein i urinen, vanligtvis mer än 300 milligram per dag. Det kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, som exempelvis nefrotiskt syndrom, glomerulonefrit eller diabetes. Proteinurin kan också förekomma vid högt blodtryck och hjärtsvikt. I vissa fall kan proteinurin vara asymptomatisk och upptäckas vid en rutinmässig urinalys.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.