"Enterohemorrhagic Escherichia coli (EHEC) är en patogent subtyp av E. coli-bakterier som orsakar diarré och buksmärtor, och kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och leverfailure. De producerar en speciell toxin som skadar tarmslemhansen och orsakar blödningar, därav namnet enterohemorrhagic. EHEC-infektioner kan fås via föda, vatten eller direktkontakt med djur, särskilt nötkreatur."

En verocytotoxinproducerande serogrupp tillhörande O-underfamiljen av Escherichia coli som visat sig ge svår matförgiftning. Stammen serotyp H7 producerar Shigaliknande toxiner och har kopplats till epidemier orsakade av smittförande livsmedel av nötkött. Denna serogrupp ger upphov till hemorragiskt och hemolytiskt uremiskt syndrom samt övervägande blodig diarré och gastroenterit hos barn.

Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).

Proteiner från Escherichia coli.

Shiga toxin 2 är ett potent starkt giftigt protein som produceras av vissa stammar av Shigella dysenteriae, en bakterie som orsakar den allvarliga tarmsjukan shigellos. Detta toxin är mycket skadligt för celler och kan orsaka celldöd och svårartade sjukdomar i mag-tarmsystemet, inklusive blodiga diarréer och hemolytisk-uremisk syndrom (HUS), en komplikation som kan leda till njursvikt och skada på andra organ. Shiga toxin 2 är ett av två typer av Shiga toxiner, medan det andra är Shiga toxin 1. Båda dessa toxiner är mycket lika varandra i struktur och funktion, men Shiga toxin 2 anses vara mer giftigt än Shiga toxin 1.

Shigatoxin, även känt som verocytotoxin eller VTX, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bacterien Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, och de kan orsaka allvarliga tarmsjukdomar hos människor och djur.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Syndrom med hemolytisk anemi, trombocytopeni och akut njursvikt, och en patologi som kännetecknas av trombotisk mikroangiopati i njurarna och njurbarksnekros.

Shiga toxin 1, också känt som Verocytotoxin 1 (VT-1), är ett potentt proteinaktivt ämne som produceras av vissa stammar av Escherichia coli bakterier, särskilt serotypen O157:H7. Detta toxin är skyddat inom en struktur som kallas för en proteinkapsel och kan orsaka allvarliga tarmsymptom, såsom blödande diarré och magont, samt systemiska komplikationer som hemolytisk-uremisk syndrom (HUS) och trubbigt njurfunktionssyndrom. Shiga toxin 1 är mycket giftigt och kan vara dödligt i vissa fall, särskilt bland barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.

Shigatoxiner, också känd som Shiga-toxin eller Verocytotoxin, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bakterier, särskilt Shigella dysenteriae och vissa serotyper av Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, som är mycket potenta toxiner som kan orsaka allvarlig skada på celler, särskilt i njurarna och centrala nervsystemet.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

Den genetiska massan hos bakterier.

Trihexosylceramider, även kända som Gb3 eller CD77, är en typ av glycosphingolipid, en sorts fettsubstans, som förekommer naturligt i cellmembranen hos däggdjur. Den består av en ceramid-bas och tre hexos (sackarider) kedjor kopplade till varandra. Trihexosylceramider har visat sig spela viktiga roller i cellytor och signalöverföring, men de är också associerade med vissa sjukdomstillstånd, särskilt Fabry sjukan, en genetisk sjukdom som orsakas av defekter i enzymet alpha-galaktosidase A, vilket leder till pålagringar av trihexosylceramider i olika celltyper och skador på olika organ.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.

'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.

''Enteropatogena E. coli'' är en benämning på specifika stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli) som orsakar diarré och andra enteriska sjukdomar hos människor och djur genom att kolonisera tarmen. De kan delas in i fem huvudgrupper baserat på patogenesfaktorer och kliniska symtom: enterotoxigena E. coli (ETEC), enteroinvasiva E. coli (EIEC), enterohämagglutinerande E. coli (EHEC), enteroaggregativa E. coli (EAEC) och enteroövriga hemorragiska E. coli (EPEC). Varje grupp har unika virulensfaktorer som gör dem skadliga för tarmsystemet.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

'Citrobacter rodentium' är en gramnegativ, fakultativt anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och är vanligt förekommande hos möss och råttor. Den orsakar enteritis (tarmsjukdom) hos dessa djur och används som ett modellorganismer för att studera enteropatogena bakteriers patogenes i tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

I en enkel medicinsk definition är ett profag prosjektet eller en del av ett bakteriechromosoms DNA som inte är del av den genetiska koden för bakteriens eget protein, utan istället kapslar in virus-liknande gener. När profagen induceras kan detta resultera i produktion och frisättning av viruslika partiklar, även kallade bakteriofager, som kan infektera andra bakterier. Detta är en del av bakteriens överlevnadsmekanism där den kan använda profagen för att ta över andra bakteriers DNA och öka sin egen fitness.

"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.

Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.

Sorbitol är ett sötningsmedel och kolhydrat som används i vissa livsmedel, läkemedel och hälsoprodukter. Det är en sakaridalcohol som kan tas upp i kroppen utan insulin och används därför som ett sötningsmedel i produkter marknadsförda till diabetiker. Sorbitol fungerar också som fuktbindemedel och kan hjälpa att förlänga produkternas hållbarhet.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande eller behandling av enterotoxigena eller enteropatogena kolibakterieinfektioner.

"Bacterial Shedding" refererer til den proces hvor et inficerede individ, enten menneske eller dyr, frisætter bakterier i deres omgivelser gennem fysisk kontakt, udsekretioner eller ekskrementer. Dette er særligt relevant for patogener bakterier, som kan medføre infektioner hos andre individer, der enten kommer i direkte kontakt med de frisatte bakterier eller med miljøet, hvor bakterierne overlever.

Förekomst av bakterier, virus och svamp i födoämnen. Området är inte begränsat till patogena orgranismer, utan omfattar även närvaro av icke-patogena bakterier och svampar i t ex ost och vin.

En art gramnegativa och fakultativt anaeroba, stavformade bakterier hos människor och andra djur, inklusive däggdjur, fåglar och kräldjur. Bakterier av denna art har också påträffats i jord och vatten , samt som opportunistisk patogen i kliniska prov av urin, halssekret, sputum, blod och sårvätska.

Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.

Distinkta enheter i vissa bakterie-, bakteriofag- eller plasmidgenom som utgör ett slags rörliga genetiska element. I dessa finns en rad olika "anpassnings"-gener, som t ex virulensfaktorer (i patogenicitetsöar), antibiotikaresistensgener och symbiosgener. De varierar istorlek från 10 till 500 kilobaser, och deras bassammansättning (GC-innehåll) och codonanvändning skiljer sig från genomet i övrigt. De innehåller vanligtvis en integrasgen, men denna har i vissa fall eliminerats, vilket leder till förankrade genomöar.

"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.

Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.

En art gramnegativa, stavformade bakterier tillhörande serogrupp K bland E coli. Den lever som en helt oskadlig mikrob i människans tjocktarm och har utbredd användning inom medicinsk och genetisk forskning.

Bakterial sekreationssystem (Bacterial Secretion System) är ett samlingsbegrepp för de komplexa maskinerier som bakterier använder sig av för att transportera proteiner och andra molekyler utanför cellen. Det finns flera olika typer av sekreationssystem, men de flesta fungerar genom att pumpa proteinmolekylerna genom cellytan med hjälp av en ATP-drivn motor och i vissa fall även med hjälp av ett membranpotential. Dessa system är viktiga för bakteriens överlevnad och virulens, eftersom de tillåter bakterier att kommunicera med sin omgivning, ta upp näringsämnen och producera toxiner som kan skada värdceller.

Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

"Foodborne diseases" refer to illnesses caused by the consumption of contaminated food or water, which contains harmful bacteria, viruses, parasites, or toxic substances. These agents can cause a range of symptoms, including nausea, vomiting, diarrhea, abdominal cramps, fever, and dehydration. Examples of common foodborne diseases include Salmonella, E. coli, Listeria, norovirus, and botulism. It is important to handle and prepare food properly, store it at safe temperatures, and cook it thoroughly to prevent foodborne illnesses.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.

Färdigdifferentierade celler som utgör större delen av tarmepitelets yttre yta. Till skillnad från bägarceller producerar de inte muciner, och heller inte kryptdiner (a-defensiner), så som panethceller gör.

Virus med Escherichia coli som värdorganism.

Djur som ej är smittade av främmande organismer.

Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.

Proteiner som utgör strukturella beståndsdelar av bakteriella fimbrier eller sexpili.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

Enterotoxin är ett typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar skada på enterocyterna, de celler som lining epitel i tarmen. Detta kan leda till diarré och andra symtom relaterade till mag-tarmsjukdomar. Ett exempel på en bakterie som producerar ett enterotoxin är Staphylococcus aureus, som producerar toxinet stafylokockenterotoxin (SEB). Detta toxin verkar genom att aktivera G-proteinkopplade receptorer på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP och calciumjoner, vilket i sin tur orsakar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen. Andra exempel på bakterier som kan producera enterotoxiner inkluderar Vibrio cholerae, som producerar choleratoxin, och Escherichia coli, som kan producera ett fl

En seg, hygroskopisk aminalkohol med ammoniakdoft. Den är utbredd i biologisk vävnad och utgör en del av lecitin. Etanolamin används som ytaktivt medel, fluorometriskt reaktionsmedel och för att avlägsna CO2 och H2S från naturgas och andra gaser.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.

'Shigella' är ett genus av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, encapsulerede kocker som orsakar shigellos, en typ av dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av mag- och tarmbesvär, blod i avföringen och ofta fekala vattendroppar i tarmarna. Shigella kan överföras via kontaminert mat eller vatten, eller direkt från en smittad persons avföring.

I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.

Tunna, trådliknande proteinstrukturer, inklusive proteinbaserade kapsulära antigen, som tillåter E. coli att fästa vid ytor och har en patogenetisk roll. De har hög affinitet för olika epitelceller.

En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.

Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.

Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-svavelbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.4.

Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.

Inflammation i tarmslemhinnorna. Syn. enterokolit.

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

Inflammation i tarmkanalen. Syn. enterit.

Specifika eller ospecifika inflammationer i tjocktarmen. Syn. kolit.

Kemiska föreningar som lösta i vatten ger vätejoner eller protoner; vars väte kan ersättas av metaller eller basiska radikaler; som vid reaktion med baser bildar salter och vatten (neutralisering).

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

'Shiga-toxigenic Escherichia coli' (STEC) är en typ av patogena, tarmbakterier hos människor och djur som producerar Shiga-toksiner, vilka kan orsaka allvarliga mag-tarmsjukdomar, inklusive blodig diarré och hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS), en typ av njursvikt. Den mest kända serotypen är Escherichia coli O157:H7, men det finns också andra stammar som kan orsaka sjukdom. Bakterierna förekommer naturligt hos nötkreatur och andra djur och sprids ofta till människor genom kontaminerad mat eller vatten.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

En blindtarm (cecum) är den del av tjocktarmen där den viker av från tunntarmen. Det är här den så kallade appendixen också finns. Blindtarmen har inga specifika funktioner annat än att vara en plats där bakterier kan bryta ned delar av maten innan den fortsätter in i tjocktarmen.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.

Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Levande eller ickelevande reservoarer för sjukdomsframkallande organismer som utgör potentiella källor för sjukdomsutbrott. Reservoarer måste särskiljas från vektorer och bärare, som är ansvariga för överföringen av sjukdom.

Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.

Quorum sensing är ett biokommunikationssystem hos bakterier som tillåter dem att detektera och reagera på populationens densitet genom att producera, upptäcka och svara på signalmolekyler, kallade autoinducerer. När bakteriepopulationen når en viss tröskelvärde (quorum) av celltäthet, kommer koncentrationen av autoinducerer att vara tillräckligt hög för att utlösa ett gemensamt beteende eller svar, vilket kan inkludera bioluminescens, antibiotikaproduktion, sporbildning eller biofilmformering.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.

"The rectum is the lower end of the digestive tract, serving as a storage site for stool before it is eliminated from the body."

"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.

I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.

En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.

Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.

I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.

"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier, vars medlemmar finns i det nedre tarmsystemet hos varmblodiga djur. Arterna är antingen icke-patogena eller opportunistiska patogener.

Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.

Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Monarki i Ostasien, bestående av en öräcka mellan norra Stilla havet och Japanska sjön. Landets yta är 377 835 km2, och folkmängden är 127 417 244 invånare (juli 2005). Huvudstaden är Tokyo.

Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

Enterotoxigenn Escherichia coli (ETEC) är en typ av patogena, diarréframkallande E. coli-bakterier som producerar ett eller två typer av enterotoxiner: heat-labila toxin (LT) och/eller heat-stabilt toxin (ST). Dessa toxiner orsakar sekreterande diarré genom att störa vatten- och elektrolytbalansen i tunntarmen. ETEC är en vanlig orsak till resandediarré hos resenärer som reser till utvecklingsländer, men kan också förekomma hos barn och äldre i industrialiserade länder. Infectionen sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.

En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.

Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.

"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."

Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.

'Uropathogenic Escherichia coli' (UPEC) refers to strains of E. coli bacteria that have developed the ability to cause urinary tract infections (UTIs) in humans. These infections can affect any part of the urinary system, including the kidneys, ureters, bladder, and urethra. UPEC is responsible for the majority of uncomplicated UTIs and is estimated to cause up to 90% of community-acquired UTIs in young women. These bacteria are typically found in the intestines but can spread to the urinary tract through contamination during sexual activity, poor personal hygiene, or use of a catheter. Once in the urinary tract, UPEC can attach to and invade the lining of the bladder, causing inflammation and infection.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

Betagalaktosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockerstrukturer, så kallade betagalaktosider, genom att hydrolysera (splittra) deras glykosidbindningar. Det används inom forskning och diagnoser av olika medicinska tillstånd, exempelvis visar ökat aktivitet av betagalaktosidas på förekomsten av certaina genetiska sjukdomar som Gaucher sjukan och Parkinson's disease.

Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.

En tempererad, inducerbar bakteriofag som utgör typarten av släktet lambdaliknande fager i familjen Siphoviridae. Dess naturliga värd är E. coli K12. Viruspartikeln innehåller linjärt, dubbelsträngat DNA med undantag för 12 komplementbaser vid 5´-änden av polynukleotidkedjorna. Vid infektion sluter sig DNA i cirkel.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.

Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.

I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.

I biokemi, er en sigma-faktor (σ-faktor) et specifikt protein som binder sig til RNA-polymeraset i bakteriers celler. Denne bindingen øker RNA-polymerasens transkriptionsaktivitet og hjælper med at regulere udtrykket af visse gener under forskellige celleforhold, såsom stres, celledeling eller næringsmangel. Sigma-faktorer er essentielle for korrekt initiering af transkriptionen og kan have forskellige speциfiske roller i reguleringen af forskellige gener. Der findes flere forskellige typer sigma-faktorer, hver med deres egen specifiske rolle i transkriptionsreguleringen.

En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.

Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Bakteriociner som produceras av stammar av Escherichia coli och därmed besläktade arter. De utgörs av proteiner eller protein-lipopolysackaridkomplex, vilka har dödlig effekt på andra stammar av samma art.

Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.

En underavdelning av genetiken som är inriktad på genetiska mekanismer och processer hos mikroorganismer.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

En familj galaktosidhydrolaser som hydrolyserar föreningar med O-galaktosylkoppling. EC 3.2.1.-.

Genetisk enhet bestående av tre strukturella gener, en operator och en reglergen. Reglergenen styr syntesen av de tre strukturella generna för beta-galaktosidas, beta-galaktosidpermeas (som medverkar till laktosomsättningen) och beta-tiogalaktosidacetyltransferas.

En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.