Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.

Ansamling av blod i skallens epiduralrum pga brott på den mellersta hjärnhinneartären, eller i sällsynta fall hjärnhinnevenen, ofta i samband med tinningsben- eller hjässbenfraktur. Hematomet ökar snabbt i volym och trycker på hjärnhinnan och underliggande hjärnvävnad. Kliniska tecken är akut eller subakut huvudvärk, kräkningar, ändrad tankeförmåga och hemipares. Tillståndet fortskrider naturligt till koma och så småningom till döden.

Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).

"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."

Kronisk ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, oftast på sidan av eller ovanför hjärnhalvorna. De kliniska tecknen kan fördröjas i dagar till veckor, då de drabbade kan uppvisa tecken på förvirring, trötthet, hemipares, ataxi, afasi och andra neurologiska störningar. Denna typ av hjärnblödning tycks oftast uppträda efter 50 års ålder. Den kan vara spontan, följa på skallskada, uppträda i samband med blödningssjukdomar eller medicinering med antikoagulanter, bero på lokal tumörinvasion och andra sjukdomstillstånd.

Blödning och ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, med plötsligt uppkomna neurologiska symtom, oftast till följd av skallskada. Hematomet bildas oftast på sidan av och ovanför hjärnhalvorna, men kan även förekomma i skallgropen och ryggmärgskanalen. De kliniska tecknen kan vara hemipares, krampanfall, förlamning av tredje hjärnnerven (se ögonmuskelsjukdomar), psykiska förändringar och koma.

Sällsynt epiduralblödning i ryggradens epiduralrum, oftast beroende på kärlmissbildning eller vävnadsskada. Spontan ryggmärgsblödning utgör ett neurologiskt akuttillstånd, pga snabbt inträdande, tryckutlöst myelopati.

Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.

Blödning under hjärnans hårda hinna och ovanför hjärnhalvan.

Blödning innanför ryggmärgskanalens hårda hinna.

Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.

En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.

Trepanation är ett medicinskt ingrepp där en hål boring, skärande eller stickande skapas i ett kranium för att lindra intrakraniell press, behandla infektioner eller för att få tillgång till intrakraniala strukturer. Detta är en av världens äldsta kända medicinska procedurer och har dokumenterats sedan neolitisk tid. I modern medicin används trepanation sällan, men tekniken kan fortfarande användas inom neurokirurgi under speciella omständigheter, till exempel för att behandla subdurala hematomer eller andra former av intrakraniala patologier. Även om detta är en invasiv procedur, kan den vara livräddande och förbättra patientens kvalitet på liv under vissa omständigheter.

Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.

"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.

Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.

'Ryggradsnerver' (spinal nerves) är de nervrötter som förbinder centralnervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) med kroppens muskler, hud och andra vävnader. De utgör en del av det perifera nervsystemet och löper i par ut från varje segment av ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina). Varje ryggradsnerver innehåller både sensoriska och motoriska nerver som tillsammans styr känsel, rörelse, reflexer och andra funktioner i specifika regioner av kroppen.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.

The spinal canal, also known as the vertebral canal, is a channel within the vertebral column that contains and protects the spinal cord. It is formed by the vertebral bodies and intervertebral discs anteriorly, and the laminae and spinous processes posteriorly. The spinal canal provides a stable and protective environment for the spinal cord, allowing for the transmission of nerve impulses between the brain and the rest of the body.

En ryggmärgstumör är en oskulderad eller malignt neoplastisk tillväxt i ryggmärgen, som kan störa nervfunktionen och leda till neurologiska symtom beroende på var tumören finns och hur snabbt den växer.

Spinala nervrötter, eller spinalnervrotorner, är de nerveslutna ledningar som utgår från ryggraden (spinal cord) och innerverar kroppens muskler, hud och andra vävnader med sensorisk och motorisk information.

Ryggradstumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnorma, out cancerartade celler som växer och delar sig oregelbundet i strukturer som utgör ryggraden, inklusive benmärgen och de nervceller som bildar ryggmärgen.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

En ryggradsförträngning är ett tillstånd där en eller flera intervertebrala skivor i ryggraden degenererar, förtjockas eller skadas, vilket orsakar kompression och skada på de omkringliggande nervrötterna eller ryggmärgen.

Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.

Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).

Ett subduralrum är en abnorm accumulering av vätska i det potentiala utrymmet mellan hjärnbarken (pia mater) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater), vanligtvis orsakad av trauma eller blödning.

Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.

Ryggradsskador, eller ryggmärgsskador, är skador på ryggmärgen som orsakas av olika typer av trauma, till exempel trafikolyckor, fall, våld och idrottsunfall. Skadan kan vara ofullständig eller total, beroende på om nervbanorna i ryggmärgen skadas delvis eller fullständigt. Skador på ryggmärgen kan leda till sensoriska och motoriska förluster, såsom känselbortfall, muskelsvaghet, spasticitet, smärta och sängliggande. Behandlingen av ryggradsskador kan innefatta kirurgi, mediciner, rehabilitering och assistiva enheter för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig och leva så autonomt som möjligt.

En skallfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns en brytning eller spricka i ett eller flera ben i skallbenen, ofta orsakat av trauma eller olyckshändelser.

Spinal muscular atrophy (SMA) is a genetic disorder that affects the motor neurons in the spinal cord, leading to muscle weakness and atrophy.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Ryggmärgsischemi (transsection or transaction of the spinal cord) är en skada eller snitt som delar spinal corden i två delar, vilket kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under den nivå där skadan inträffat.

Blödning till hjärnbarken, hjärnbalken (corpus callosum), de basala ganglierna eller den subkortikala vita substansen efter skallskada. Diffus axonskada, hjärnödem och förhöjt intrakraniellt tryck för ekommer ofta i detta sammanhang. Relativt vanliga kliniska tecken är krampanfall, afasi, synrubbningar, rörelsestörningar, förlamning och koma.

Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.

"Bröstkotor, eller mjölkkörtlar, är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som producerar och sekreterar moderkaka under graviditeten och modersmjölk efter förlossningen."

'Dubbelsidig förlamning' (eng. 'bilateral paralysis') är en medicinsk term som betecknar fullständig eller delvis muskelfunktionsförlust på båda sidor av kroppen, vanligtvis i extremiteter som armar och ben, men kan även drabba andra muskelgrupper.

Fysisk skada på skallen och skallens inre strukturer (som t ex hjärnan, hjärnnerverna, hjärnhinnorna osv). Skadorna kan klassificeras utifrån skadans omfattning (dvs om den är genomträngande eller icke genomträngande) eller uppträdande av åtföljande blödning. Syn. skallskada.

Syn. cervikalkotor; C1-C7.

Blödning ut i någon basalganglieknut (t ex svanskärnan, pallidum, mandelkärnan, putamen och claustrum). Kliniska manifestationer kan vara akut hemipares, rörelserubbningar, huvudvärk eller förändrat m edvetande. Vanliga orsaker är högt blodtryck och kärlmissbildningar. Denna typ av blödning är patologiskt förknippad med lipohyalinos i de små blodkärlen och uppkomsten av Charcot-Bouchard-mikroaneury sm.

Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.

I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.

"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."

En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).

Nervceller som aktiverar muskelceller.

En skala för bedömning av stimulansreaktioner hos patienter med traumatisk hjärnskada. Parametrarna är öppning av ögonen, motorisk reaktion och verbal svarsförmåga.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

En "rak bukmuskel" (rectus sheath hematoma) är en ovanlig komplikation som orsaks av blödning inom bukmuskeln (rectus abdominis), oftast som ett resultat av trauma eller skada på muskeln, såsom under eller efter en operation, eller orsakad av en bukhinnaförlängning. Blödningen kan vara liten eller omfattande och leda till smärta, tumörbildning och i vissa fall komplikationer som intraabdominal blodansamling (hemoperitoneum) eller nedsatt blodcirkulation (kompartment syndrom).

Spinal tuberculosis, also known as Pott's disease, is a form of extrapulmonary tuberculosis that affects the spine, specifically the vertebral bodies and intervertebral discs. It is characterized by destruction of the spinal bones, formation of granulomas, and potential compression of the spinal cord or nerves, leading to various neurological symptoms. Early diagnosis and treatment are crucial to prevent long-term disability.

Icke skallbens- eller hjärnhinnegenomträngande skador, vilka ofta leder till mekanisk påverkan på intrakraniella strukturer som ger upphov till traumatiska hjärnskador, blödningar eller hjärnnervskada.

De parvisa band av gul, elastisk vävnad som förbinder angränsande ryggradsskivor. Tillsammans med skivorna bildar de ryggradskanalens bakre vägg och bidrar till att hålla kroppen upprätt.

Blödning innanför skallbenet, omfattande blödningar i hjärnan och i utrymmena kring den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan.

I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.

Utrymmet mellan den hårda hinnan (dura mater) och ryggkanalens väggar.

Myelografi är en invasiv diagnosmetod där kontrastvätska införs i ryggradskanalen för att undersöka struktur och funktion hos ryggmärgen och nervrötter på röntgenbilder.

Ryggradsdeformeringar är abnormaliteter eller avvikelser i formen och/eller funktionen av ryggraden, inklusive skolios (lateralt böjning av ryggraden), kyphos (överdrivet krökning av ryggen) och lordos (överdrivet krökning av nacken eller ländryggen), som kan vara relaterade till genetiska faktorer, olyckor, åldrande eller andra sjukdomar.

Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.

I en enkel mening kan bakre hornceller (latin: cellulae cornuales) definieras som speciella celltyper som finns i bakrehornen, ett område i hypofysen, en körtel lokaliserad vid basen av hjärnan. Bakre horncellerna producerar och sekreterar två hormoner: oxytocin och vasopressin (även kallat antidiuretiskt hormon eller ADH). Oxytocin är involverat i fosterutlösning under förlossningen och styr moderskärleksbeteendet, medan vasopressin reglerar vattentrycket i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras av njurarna.

Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.

Spontan remission refererar till en situation där en persons sjukdom eller symptom förbättras eller helt försvinner utan någon tydlig orsak eller behandling. Detta fenomen är ovanligt och kan vara svårt att förutsäga eller förklara. I vissa fall kan det bero på att sjukdomen spontant går in i en remissionsfas, där symptomen avtar eller försvinner under en period av tid. Detta ses ofta i vissa autoimmuna sjukdomar och cancer. Emellertid bör man vara försiktig med att använda termen "spontan remission", eftersom det kan finnas obekanta eller outredda faktorer som bidrar till förbättringen av patientens tillstånd.

Parapares är en medicinsk term som betyder oförmåga att fullt ut kontrollera och röra benen, vanligen på grund av en skada eller sjukdom i ryggmärgen eller nerverna i ländryggraden. Parapares är ofta symmetrisk, vilket innebär att båda benen är drabbade i ungefär lika hög grad. Termen är relaterad till, men skiljer sig från, paraplegi, där det saknas all känsel och rörelseförmåga i benen.

Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter (armarna och benen). Orsaken till tetraplegin kan vara på grund av traumatisk skada, som exempelvis en hög cervical skada efter ett fall eller en bilolycka, eller icke-traumatiska orsaker som tumörer, infektioner eller degenerativa sjukdomar som exempelvis ryggmärgsdegeneration.

"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar liknar tumörer och kan uppstå och påvisas kliniskt vid alla åldrar, med de är förmodligen av med fött ursprung.

"Spinal muscle atrophy in childhood" refers to a group of inherited neurodegenerative disorders that affect the motor neurons in the spinal cord, leading to progressive muscle weakness and atrophy. The most common form is Type 1 (Werdnig-Hoffmann disease), which presents in infancy and is often fatal due to respiratory failure. Other forms include Types 2 and 3 (Kugelberg-Welander disease), which have later onset and slower progression, allowing for a longer lifespan. The disorder is caused by mutations in the SMN1 gene, leading to reduced levels of survival motor neuron (SMN) protein necessary for motor neuron function and survival.

Ryggradsfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att någon eller flera av de 33 benen i ryggraden, även kallade vertebrala kotor, är brutna eller skadade. Frakturer kan orsakas av olika faktorer såsom trafikolyckor, falls, våldsam behandling eller sjukdomar som försvagar benen, till exempel cancer eller osteoporos. Symptomen på en ryggradsfaktur kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, skador på nerver och i allvarliga fall kan det orsaka problem med andning och blodtryck. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, behandling för att hålla ryggraden i rätt position, operation eller rehabilitering.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Retroperitonealt rum är en anatomisk term som refererar till det område bakom bukhinnan (peritoneum) där också flera vitala organsystem finns placerade, såsom levern, magsäcken, nedre delen av tarmarna, urinblåsan och bägge njurarna. Det retroperitoneala rummet kan delas in i flera kompartment eller fascier, inklusive parietal fascia, visceral fascia och prevertebralt fascia, vilka hjälper till att hålla organen på plats och skydda dem.

"Sugning" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där läkare eller sjuksköterska använder ett rör (sond) för att tömma magsäcken på maginnehåll, ofta när en patient inte kan svälja eller är medvetslös. Detta kallas också gastrisk sugning eller magtömning.

Blödning i hjärnan eller angränsande vävnader som resultat av högt systemiskt blodtryck (hypertoni), ofta i samband med intrakraniell arterioskleros. Hypertoniutlösta blödningar är vanligast i de basala ganglierna, lillhjärnan, hjärnbryggan och talamus, men kan även förekomma i hjärnbarken och den vita substansen därunder, samt i andra delar av hjärnvävnaden.

Spinal cord regeneration refers to the process of regrowth and repair of damaged nerve cells (neurons) and supportive tissue (glial cells) within the spinal cord, enabling functional recovery after injury or disease.

Sjukliga förändringar i matstrupen.

Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.

Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.

"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)

Preparat som förhindrar blodproppsbildning. Naturligt förekommande ämnen i blodet räknas hit endast om de används som läkemedel.

En "icke-penetrerande sår" definieras som en yttre skada på huden eller vävnader närmast under huden, utan att det genomtränger huden och når djupare vävnader eller organ. Det kan orsakas av mekanisk trauma, som exempelvis vid en slag, fall eller friktion, men även vara relaterat till vissa medicinska tillstånd, såsom diabetesrelaterade ulcerationer eller ischemiska sår.

Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.

Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.

Blödning i hjärnan till följd av genomträngande eller icke genomträngande skallskada. Blödning kan uppstå var som helst i hjärnan, inklusive hjärnhalvorna, mellanhjärnan, hjärnstammen och lillhjärnan.

Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.

En trigeminuskärna på spinalnivå, även känd som trigeminocervikal komplex (TCC), är en anatomisk struktur i halsmärgen där sensora nervfibrer från den trigeminusnerven (ansiktets femte kranialnerv) och cervicalnerven (halsens nerver) kan sammanstråla, och som tros spela en roll i smärtprocesser i ansikts- och halsregionen.

Stegrad smärtupplevelse vid smärtpåverkan till följd av skador på vävnad innehållande nociceptorer eller skadad perifer nerv. Hyperalgesin kan uppträda såväl i skadeområdet (primär hyperalgesi) som i omgivande, oskadad vävnad (sekundär hyperalgesi).

Justering av ryggradspelaren.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.

"Spontanbristning, eller spontaneous rupture, refererar till ett oväntat och oförutsägt tarm- eller blodkärlsbrott som inträffar utan någon uppenbar orsak eller trauma."

Utsippring av diagnosmedel eller terapeutiska preparat från det kärl de tillförts till omgivande vävnader eller hålrum.

Hjärnödem är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas överskottligt vätska i hjärnbarken, orsakat av olika patologiska processer som kan innefatta trauma, tumörer, infektioner eller störningar i blodflödet till hjärnan.

Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.

En skala för klassificering av behandlingsresultat efter svår, traumatisk hjärnskada, baserad på social funktionsnivå.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.

En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.

Orbital diseases refer to a group of conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye, muscles, nerves, fat, and blood vessels. These diseases can cause various symptoms such as protrusion or displacement of the eyeball, double vision, pain, swelling, or decreased vision. Some examples of orbital diseases include thyroid-associated orbitopathy, Graves' disease, tumors (both benign and malignant), inflammation, infections, and trauma. Proper diagnosis and management of orbital diseases require a multidisciplinary approach involving ophthalmologists, neurologists, radiologists, and other specialists as needed.

Motornervceller i ryggmärgens framhorn som står i förbindelse med skelettmuskler.

Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.

En medicinsk CAT (Computed Axial Tomography) skanner, även känd som en datortomograf, är en radiologisk undersökningsmetod som använder roterande röntgenstrålar för att producera detaljerade tredimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Denna teknik möjliggör precisa diagnoser och planering av behandlingar för en rad medicinska tillstånd och skador.

Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den stora blodkärlen som löper från hjärtat och förser kroppen med syresatt blod. Detta kan inkludera aortaaneurysm (en utbuktning eller förstoring av aortaväggen), aortadissektion (en rätt avskiljande skada på aortaväggens innersta lager) och aortit (inflammation i aortaväggen). Aortasjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt.

Blödningar i huden orsakade av tryck-, slag- eller klämskador.

"Nervsmärta, eller neuropatisk smärta, definieras som smärta orsakad av skada eller sjukdom i nervsystemet, vilket leder till abnorma signaltransmission och tolkning i centrala nervsystemet."

Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.

Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.

Bristning eller bråck i den försvagade, utbuktande kärlväggen vid ett aneurysm.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp av precisa, mininvasiva metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som använder sig av bildguidning för att lokalisera och behandla små, väldefinierade mål i hjärnan eller kroppen, ofta med syfte att förstöra skadlig tumörvävnad eller abnormt aktiva nervceller.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.

Kirurgiskt ingrepp i ryggmärgen.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Neurokirurgi är en specialitet inom kirurgin som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador på nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggraden och de perifera nerverna. Behandlingarna kan omfatta både öppna kirurgiska ingrepp och minimalinvasiva tekniker som använder sig av små kameror och specialdesignade instrument. Syftet är att lindra symptom, förbättra funktionen och/eller förlänga patientens liv.

Minskat cerebrospinalvätsketryck, vilket kliniskt kännetecknas av huvudvärk som är starkast i upprätt kroppsställning, och ibland av

Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.

Warfarin är ett blodtunnande medel som används för att förebygga blodproppar och stroke hos patienter med flera olika former av sjukdomar, till exempel förebyggande behandling efter djup venös trombos (DVT) eller lungemboli, samt för patienter med rytmrubbningar som atrier fibrillation. Warfarin verkar genom att hämma enzymet vitamin K-epoxidreduktas, vilket minskar nivåerna av aktiva former av vitamin K och därmed påverkar koagulationsfaktorernas syntes i levern. Det tar vanligtvis några dagar innan warfarin når full verkan, och effekten måste övervakas genom regelbundna INR-mätningar (international normalized ratio) för att undvika ökad blödningsrisk. Warfarindoseringen är individerell och kan variera beroende på patientens ålder, vikt, leverfun

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Radikulopati är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera nerver i ryggraden komprimeras eller skadas, ofta orsakat av en herniell disk eller annan form av spondylos (ryggskiva- eller ledbråck). Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och/eller förlorad reflex i de områden som nerverna innerverar. Radikulopatin kan vara akut eller kronisk och kan påverka både översta (cervicala), mellersta (torakala) och nedre (lumbala) ryggraden, även om det är vanligast i nacken och ländryggen.

En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).

Hypoxi-ischemitillstånd och blödningstillstånd i ryggmärgen. Arterioskleros, embolism och kärlmissbildningar är tänkbara orsaker till dessa sjukdomstillstånd.

Avgränsade ansamlingar av varig materia i ryggradens eller skallens epiduralrum. De allra flesta epiduralabscesser förekommer i ryggradskanalen och är förknippade med osteomyelit i någon kota, epiduralanalgesi eller andra tillstånd. Kliniska manifestationer är lokal och radikulär smärta, svaghet, känselbortfall, urin- och avföringsinkontinens. Epiduralabscesser i skallen har oftast samband med osteomyelit i något skallben, bihåleinflammation (sinuit) eller öroninflammation (otitis media).

Smärtreceptorer, också kända som nociceptorer, är speciella nervceller som detekterar och svarar på smärtsignaler genom att skicka impulser till hjärnan och ryggmärgen.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags rörlig kamera) används för att undersöka och behandla skallbottnen, hjärnventriklarna och andra delar av centrala nervsystemet. Det gör det möjligt för kirurgerna att se in i hjärnan utan att öppna upp skallen fullständigt, vilket minskar trauma och recovery time för patienten. Neuroendoskopi används ofta för att behandla patologier såsom hydrocefalus, arachnoidal kistor och andra former av intrakraniella tumörer.

Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.

Ryggmärgsinflammation, eller meningit i ryggmärgen, är en entzündning av den membran som omsluter och skyddar ryggmärgen (den del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden), ofta orsakad av infektion med bakterier eller virus.

Den del av ryggraden som ingår i bäckengördeln.

Talamussjukdomar är en samlingsbeteckning för sjukdomar som primärt orsakas av skada eller avvikelse i talamus, ett delområde i hjärnan ansvarigt för sensomotorisk integration, kognitiv funktion och emotionell behandling. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan orsakas av en rad olika faktorer som trauma, infektion, tumörer, stroke eller neurodegenerativa tillstånd. Symptomen på talamussjukdomar kan variera beroende på vilken del av talamus som är drabbad och kan inkludera sensorisk förlust, motoriska störningar, kognitiva svårigheter, smärta, förändringar i sömn-vakena cykler och emotionella rubbningar.

Skolios är en lateral (sidlig) böjning och rotation av ryggkotor (vertebror) i ryggraden, vilket resulterar i en S- eller C-formad krökning av ryggen.

Spinal cord stimulation (SCS) is a medical procedure that involves the implantation of a small device that delivers electrical pulses to the spinal cord to interrupt pain signals from reaching the brain. The device, known as a neurostimulator, is typically placed under the skin in the lower back and connected to thin wires called leads that are positioned along the spinal cord. Once activated, the electrical impulses can be adjusted to provide relief for chronic pain conditions such as failed back surgery syndrome, complex regional pain syndrome (CRPS), and neuropathic pain. The goal of SCS is to reduce the need for pain medication and improve a patient's quality of life.

I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

Särande av artärväggen pga blödning igenom kärlväggens inre hinnor och ut mellan kärlväggens olika skikt. Vanligast i aortan.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.

Onormalt utstående ögon, pga funktionsbrister i enokrina körtlar (t ex tyreotoxikos), maligniteter, skada eller förlamning av ögonmuskelnerverna. Syn. exoftalmi.

Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).

Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.

Spinal dysraphism är en samlad benämning på en grupp med congenitala missbildningar orsakade av oregelbunden neurologisk utveckling under fostertiden, vilket leder till att ryggraden och ryggmärgen inte formas korrekt. Detta kan resultera i strukturella defekter i ryggkotorna, missbildningar av ryggmärgens hinna och uttrångsning eller exponering av ryggmärgen eller dess nerver. Spinal dysraphism kan vara associerad med neurologiska symptom som muskelsvaghet, känselbortfall, smärta, inkontinens och i vissa fall med anatomiska avvikelse som exempelvis en hudknöl eller ett fettpåse på ryggen. De två vanligaste formerna är spina bifida occulta och myelomeningocele.

Polyradikulopathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera (poly) rotsystem (radikuler) i ryggmärgen är drabbade. Detta leder till att nervrötterna i flera olika nivåer av ryggraden påverkas, vilket kan orsaka diverse neurologiska symtom som känselbortfall, muskelsvaghet och smärtor i extremiteterna. Polyradikulopati kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller tumörer.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Läckage av blod från blodkärl.

Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.

Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.