En "Erytrocyttransfusion" definieras som en medicinsk procedur där koncentrerade, sterila och kompatibla röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare för att öka den mottagares totala andel av röda blodkroppar och därmed öka syresättningen i blodet. Detta används vanligtvis för att behandla allvarlig anemi eller akut blodförlust, särskilt när individen inte kan producera tillräckliga mängder eget blod på ett acceptabelt tempo. Transfusioner av röda blodkroppar bör endast skadas under övervakning och efter en noggrann bedömning av patientens kliniska tillstånd och behov, inklusive kompatibilitetsprövning mellan givare och mottagare för att undvika transfusionsreaktioner.

Ett piperazinderivat med histamin H1-receptor- och kalciumkanalblockerande verkan, samt med god verkan mot kräkningar och illamående.

Flunarizin är en selektiv kalciuminflödesblockerare med kalmodulinbindande egenskaper och anti-histamin H1-verkan. Medlet har effekt vid förebyggande behandling av migrän, av perifer, ocklusiv kärlsjukdom, av vertigo av centralt eller perifert ursprung, samt som adjuvans vid epilepsibehandling.

En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Förlust av blod i samband med kirurgiska ingrepp.

Blodbrist orsakad av nedsatt halt av blodfärgämne (hemoglobin) i blodet eller nedsatt antal röda blodkroppar.

Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".

En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.

Upprepad tappning av små mängder blod och ersättning med givarblod tills en stor del av blodvolymen har bytts ut. Metoden används vid behandling av fetal erytroblastos, leverkoma, sickle cellanemi, disseminerad intravasal koagulation, blodförgiftning, brännskador, essentiell trombocytopeni och fulminant malaria.

Autotransfusion är en medicinsk procedur där patientens eget blod samlas in, filtreras och returneras tillbaka till patienten under eller efter en operation. Detta görs ofta för att minska behovet av donerat blod och minskar risken för transfusionsrelaterade komplikationer. Autotransfusion kan delas in i två typer: intraoperativ autotransfusion (IAT) och postoperativ autotransfusion (PAT). IAT utförs under operationen medan PAT utförs efter operationen.

En blodkomponenttransfusion är en medicinsk procedur där en specifik del eller komponent av blodet transfunderas till en patient för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom blodbrist (anemimi), blödningar eller störningar i blodets förmåga att koagulera.

'Erytrocytåldrande' refererar till den naturliga nedbrytningsprocessen för röda blodkroppar (erytrocyter) som sker i märgen, där de bryts ner av celler som kallas makrofager. Denna process innebär att hemoglobinet i de äldre och nedbrutna röda blodkropparna separeras, omvandlas och elimineras från kroppen, medan järnet från hemoglobinet recyclas för användning i nyskapade röda blodkroppar.

Intrauterine blodtransfusion (IUT) är en medicinsk procedur där blod transfunderas till ett foster som fortfarande befinner sig inuti moderns livmoder, oftast för att behandla allvarlig anemi orsakad av rödcellssjukdomar som Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet. Proceduren utförs under ultraljudkontroll och kräver specialutbildning och erfarenhet. Den innebär en viss risk för både fostret och modern, men kan rädda fostrets liv eller förhindra allvarliga skador.

Flöde av blod från ett foster till det andra via arteriovenös eller annan förbindelse vid enäggstvillingsgraviditet. Detta leder till anemi hos den ena tvillingen och polycytemi hos den andra.

Röda blodkroppars förmåga att ändra form i trånga passager, som i mikrokärlsystemet.

Ett utbrett membrantransportprotein, som förekommer i plasmamembranet till olika typer av celler och vävnader, samt i cellkärnemembran, mitokondriemembran och Golgimembran. Det är det vanligaste membrantransportproteinet hos erytrocyterna och utgör 25% av allt protein i erytrocyternas membran. Det bildar dimerer och fungerar som en kanal för transport av bikarbonat genom membranet i utbyte mot klorjoner.

Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).

Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.

Analys av erytrocyter för påvisande av förekomst eller avsaknad av blodgruppsantigener, analys av serum för eventuella antikroppar mot dessa antigener, samt urval av kompatibelt blod genom korstestnin g av prov från givare och mottagare. Korstestning görs före en transfusion.

De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.

En medicinsk definition av en 'pandemi' är när en infektionssjukdom sprider sig globalt och drabbar många länder runtom i världen samtidigt. Detta leder till att ett stort antal människor blir sjukas eller dör, vilket kan ha stor påverkan på samhället som helhet. För att en sjukdom ska klassificeras som en pandemi måste den vara mycket smittsam och orsaka allvarliga symptom hos de flesta drabbade. Exempel på kända pandemier är den spanska grippen 1918 och COVID-19-pandemin som startade år 2019.

En röntgenundersökning är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder små mängder radiation för att producera detaljerade bilder av inre strukturer i kroppen, såsom ben, lungor och tänder.

Radiologisk teknologi definieras som den vetenskapliga och tekniska aspekten av användandet av joniserande strålning och andra bildgivande metoder inom medicinen. En radiologisk teknolog är en individ som är utbildad och certifierad för att hantera, administrera och övervaka användningen av joniserande strålning och andra bildgivande tekniker under läkares tillsyn. De arbetar ofta i sjukhus, kliniker eller diagnostiska centrum och är ansvariga för att producera klara, skarpa och noggranna medicinska avbildningar som används för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Radiologisk teknologi innefattar också kännedom om strålskydd och säkerhetsförfaranden för att minimera patientens och personalens exponering för joniserande strålning.

Massundersökning med röntgenteknik av stora folkgrupper för att hitta lung- och hjärtsjukdomar.

Konferenser, sammankomster eller formella möten, vars deltagare vanligtvis representerar något speciellt verksamhetsområde.

"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."

Influenza A-virus med subtyp H1N1 är ett specifikt subtyp inom influensavirus typ A, som orsakar influensa (gräsfångetyp). Detta subtyp har en yttre proteinkapsel bestående av två huvudproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H1N1 specificerar just denna undergrupp. Viruset är känt för att orsaka både säsongsbundna influensautbrott samt pandemier, såsom den globala pandemin 2009 som orsakades av en ny variant av H1N1-viruset.