Förlängda märgen
Piloerektion
Piloerection, även känt som "hårbottenstånd", är en reflexiv muskelkontraktion hos däggdjur, inklusive människor, där små muskler (arrector pili) i huden vid basen av varje hårstrå förminskar hårsäckens öppning och får håret att resa sig rakt upp. Detta är en resterande reaktion från våra förfäder som hade ett tjockare pälsbälte, där piloerektionen hjälpte till att fluffa ut deras päls och öka isoleringen för att hålla varmt. I människor är effekten ofta mer synlig i form av "gåshud", där huden blir knottrig på grund av den kontraherande muskulaturen under huden.
Hjärnstam
Lateralt medullärt syndrom
Infarkt i den dorsolaterala delen av ryggmärgen pga tilltäppning i ryggradsartären och/eller lillhjärnans bakre och nedre artär. De kliniska manifestationerna varierar med infarktens omfattning, men kan utgöras av förlust av smärt- och temperaturkänsel i den ansiktshalva som är på samma sida som infarkten eller i motsatt kroppshalva nedanför hakan, Horners syndrom på samma sida, ataxi på samma sida, dysartri, yrsel, illamående, hicka, dysfagi (sväljningssvårigheter) och stämbandsförlamning.
Värmereceptorer
'Värmeceptorer' är en typ av sensoriska receptorer som är specialiserade till att detektera temperaturförändringar och svara på uppvärmning i kroppen eller omgivningen hos levande organismer, inklusive människor. De aktiveras när temperaturen ökar och sänder nervsignaler till centrala nervsystemet för att initiera en adekvat termoregleringsrespons med syfte att hålla kroppstemperaturen inom ett normalt intervall och upprätthålla homeostas. Värmeceptorer finns i huden och slemhinnor, men även i djupare vävnader som muskler och inre organ. De kan också bidra till vår känsla av värme eller smärta beroende på intensiteten av den uppvärmande stimulansen.
Njurmärg
Prolactin-Releasing Hormone
Reticulum
I en enkel medicinsk definition, kan retikulum syfta på ett nätverk av membranstrukturer inom celler, som är involverade i processer som intracellulär transport, lagring och nedbrytning av proteiner. Detta nätverk består av en mängd små, sammanlänkade vesiklar (säckar) och tubuli (rör), som tillsammans bildar ett komplext system för cellytan och cytoplasman. Retikulum delas ofta upp i två typer: det grova retikulument (GR) och det tunnare retikulument (TR). GR är vanligtvis beläget nära cellytan och innehåller en hög koncentration av ribosomer, som är involverade i protein syntes. TR däremot, har ett mindre antal ribosomer och är ofta involverat i lagring och transport av proteiner.
Ryggmärg
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
Hjärna
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Autonoma nervbanor
Nerver och nervknutor i det autonoma nervsystemet, men ej de delar av det centrala nervsystemet som reglerar det autonoma.
Solitärkärna
En solitärkärna är en enskild, genetiskt distinct cancercell som inte har några celler runt sig med samma abnorma genetiska förändringar och som kan ha potentialen att sprida sig och bilda en ny tumör.
Hypotalamus
Andning
Retikulärt system
Lillhjärna
Kemoreceptorceller
Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.
Magnetisk resonanstomografi
Vagusnerv
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.
Katter
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Plötslig spädbarnsdöd
Plötslig spädbarnsdöd (SIDS) definieras som ett plötsligt, oväntat och oklart dödsfall hos ett barn under 1 års ålder, där en fullständig obduktion inte kan upptäcka någon tydlig orsak till dödsfallet, och efter utförlig undersökning av omgivningen och sjukvården finns det inga tydliga tecken på naturliga eller oberättigade orsaker till dödsfallet.
Germinom
En elakartad tumör i könskörtlarnas, mediastinums eller tallkottskörtelns germinalvävnad, som t ex seminom. Differentieringsgraden under utvecklingen till mogna celler varierar. Könscellstumörer hos barn avspeglar omvandlingen av ursprungsceller, vars vandring till förutbestämd plats fallerat. Germinom har ett enhetligt utseende och består av stora, runda celler med hålrumsförsedda kärnor och klar eller finkornig, eosinofil cytoplasma.
Nervceller
Råttor, inavlade stammar
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Tryckreceptorer
Tryckreceptorer är speciella sensoriska nervceller eller receptorers som är känsliga till mekanisk tryck och dekanterar signaler till centrala nervsystemet när de stimuleras, vilket hjälper till att uppfatta och tolka olika former av beröring och tryck i omgivningen.
Skrapie
Scrapie är ett transmissibelt spongiformt encefalopati (TSE) hos får och getter, karaktäriserat av progressiv neurologisk degeneration, som orsakas av misfoldade prionproteiner i centrala nervsystemet.
Hjärnkemi
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Protonkogenproteiner c-fos
Noradrenalin
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
Sympatiska nervsystemet
Hjärnbrygga
Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.
Råttor, inavlade WKY
WKY (Wistar Kyoto) är en inavlad ratte strain som ursprungligen härstammar från Wistar Laboratory Rat som utvecklades under tidigt 1900-tal i USA. WKY råttor används ofta i forskning på grund av deras relativt låga stressresponsmängd och stabila temperaturkontroll, vilket gör dem till en kontrollgrupp jämfört med andra mer reaktiva ratte strain. De är också kända för att vara sårbara för högt blodtryck och har använts i studier av kardiovaskulära sjukdomar.
Centrala nervsystemet
Nervbanor
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Serotonin
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Råttor, Wistar
Koldioxid
Råttor, inavlade SHR
Får
Hjärntumörer
Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.
Vävnadsdistribution
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
RNA, budbärar
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.