Feeder cells are typically used in cell culture to support the growth and survival of other cells, often called "target cells." These feeder cells provide a nurturing microenvironment for the target cells by secreting essential growth factors, extracellular matrix proteins, and other nutrients. They also help maintain appropriate physical conditions such as pH and temperature. Commonly used feeder cells include fibroblasts, such as mouse embryonic fibroblasts (MEFs) or human foreskin fibroblasts (HFFs). In some cases, feeder cells may be genetically modified to express specific factors that promote the growth and survival of target cells.

Stage-specific embryonic antigens (SSEAs) are a set of cell surface antigens that are expressed during specific stages of embryonic development in humans and other mammals. These antigens were first discovered through the use of antibodies generated in response to cells from early stage embryos, and they have since been extensively studied as markers for various stages of embryonic development.

Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.

Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising area of research for regenerative medicine and the treatment of various diseases and conditions. However, there are ethical concerns surrounding the use of embryonic stem cells due to the fact that their derivation requires the destruction of a human embryo.

Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.

Keratin-3, også kendt som KRT3 eller cytokeratin 12 (CK12), er et type I keratinprotein, der findes i de specielle epitellceller i huden og slimhinderne. Det er især associeret med simple, enkeltlagte og ikke-keratinsyreholdige epiteller, såsom det corneale epitel i øjets hornhinde. Keratin-3 spiller en vigtig rolle i struktur og funktion af disse epitellceller, herunder beskyttelse mod mekanisk slid og infektion.

Pluripotent stem cells are a type of undifferentiated cells that have the ability to differentiate into any cell type in the body, under the right conditions. These cells can potentially give rise to all three germ layers: ectoderm, mesoderm, and endoderm, which form various tissues and organs during embryonic development.

En teratom är en typ av tumör som innehåller celler från alla tre germämningslagen, vilket betyder att den kan innehålla vävnad från olika typer av kroppstisslar, till exempel hud, hår, tänder och ben. Teratom är vanligtvis onkologiskt malignt (cancerartat) och uppstår ofta i äggstocken eller testikeln, men kan också förekomma på andra ställen i kroppen.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Keratin-15 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och uttrycks huvudsakligen i hudens stamceller, så kallade basalceller, samt i vissa typer av hårfollikelceller. Det spelar en roll i cellytanans integritet och kan vara involverat i cellcykeln och differentieringen av stamceller till andra celltyper. Keratin-15 har också visats öka i expressión under vissa patologiska tillstånd, såsom hudinflammation och cancer, och kan därför ha potential som markör för sjukdomsaktivitet eller prognos.

Kartläggning av en cellkärnas hela kromosomuppsättning. Kromosomkännetecknen hos en individ eller en cellinje presenteras vanligtvis som en systematisk uppställning av metafaskromosomer från ett mikrofoto av en enda cellkärna ordnade parvis i minskande storleksordning och efter centromerens läge.

Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.

Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.

Induced pluripotent stem cells (iPSCs) are a type of adult stem cells that have been genetically reprogrammed to exhibit similar characteristics to embryonic stem cells. This means that iPSCs have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising tool for regenerative medicine and drug development.

En ringformad övergångszon, ca 1 mm bred, mellan hornhinnan och ögonglobens bind- och senhinna. Den är rik på blodkärl och deltar i hornhinnans ämnesomsättning. Kanten är oftalmologiskt betydelsefull genom att framträda på ögonglobens yta som en liten fåra, som utgör skiljelinjen mellan den klara hornhinnan och senhinnan.

Kolhydratantigener som uttrycks i elakartad vävnad. De är värdefulla tumörmarkörer och mäts i serum med radioimmunanalys och monoklonala antikroppar.

Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.

Odlingsmedia med tillsats av biologiskt aktiva ämnen från tidigare odlade celler eller vävnader som påverkar vissa cellfunktioner, som t ex tillväxt eller upplösning.

Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.

Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.

Antigener som antingen stimulerar bildande av eller binder till heterofila antikroppar. De utgörs av korsreagerande antigener som förekommer i fylogenetiskt obesläktade arter.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Handhavande, i vid bemärkelse, av husdjur.

Bone morphogenetic protein 4 (BMP-4) is a growth factor that belongs to the transforming growth factor-beta (TGF-β) superfamily. It plays crucial roles in embryonic development, including cell proliferation, differentiation, and apoptosis. In the skeletal system, BMP-4 contributes to bone and cartilage formation, as well as joint development. It also has functions in other tissues, such as regulating fat cell differentiation and wound healing.

"Djurhållning är en aktivitet där man på ett organiserat sätt tar hand om, avlar och/eller driver djur populationer, främst för att producera livsmedel, fiber eller arbetskraft, men kan också innefatta produktion av skinn, päls, biprodukter och underhållning."

Odlingsmedia utan innehåll av serumproteiner, men med de för celltillväxt nödvändigaste ämnena. Med denna substrattyp undviks närvaro av extra ämnen som kan påverka cellproliferationen eller leda till oönskad cellaktivering.

Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.

Cytologi är en gren inom patologi som studerar cellers struktur, funktion och beteende, och cytologiska tekniker är metoder för att samla, preparera och analysera celler från kroppsvätskor eller vävnader med syfte att diagnostisera sjukdomar, särskilt cancer.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

En grupp genetiskt identiska celler som alla utvecklats ur en enda modercell genom mitos (hos eukaryoter) eller binär delning (hos prokaryoter). Till kloner hör också molekyler av rekombinant-DNA som alla bär en och samma sekvens.

The Oct-3-transcription factor, also known as NFIC (Nuclear Factor I/C), is a protein involved in the regulation of gene expression, particularly those associated with cell growth, development, and differentiation.

Skiktat, skvamöst (fjällande) epitel som täcker hornhinnans ytteryta. Det är slätt och innehåller många fria nervändar.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Vetenskapsgren med inriktning på utnyttjande av organismer, celler eller celldelar för utveckling av tekniskt och kliniskt användbara produkter. Av central betydelse är s k genetisk ingenjörskonst, dv s manipulation av biologiska funktioner på molekylär nivå. De metoder som tillämpas kan omfatta transfektion, kloning, algoritmer för sekvens- och strukturanalys, databaser och analys och förutsägelse av gen- och proteinstrukturfunktioner.

Ett cytokin besläktat med interleukin-6 som uppvisar pleiotrofa effekter på många fysiologiska system engagerade i celltillväxt, differentiering och överlevnad. Den leukemihämmande faktorn binder till och har sin verkan genom LIF-receptorn.

Sätt att mata människor och djur.

Cellers yttre fysiska kvaliteter eller utseende.

I en enkel medicinsk definition kan aktiviner definieras som proteiner eller molekyler som aktiverar specifika cellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen påverkas och ändrar sitt beteende. Aktivineringen sker ofta genom att en inaktiv föregångare (proprotein) klipps bort en del av sin struktur, varvid den aktiva formen av proteinet bildas. Denna aktiva form kan sedan binda till sina målreceptorer och utlösa en kaskad av intracellulära händelser som leder till cellens respons. Exempel på aktiviner inkluderar enzymer såsom kinaser och fosfataser, som kan aktivera andra proteiner genom att fosforylera eller dephosphorylera dem.

Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).

"Cell separation" refererar till metoder och processer som används för att skilja och isolera specifika celltyper eller populationer av levande celler från varandra eller från ett heterogent cellsamhälle, baserat på deras differensierade fysiska, kemiska eller genetiska egenskaper. Detta kan uppnås genom användning av olika tekniker som flöteskopseparation, magnetisk- och fluorescensbaserad cellsorting, centrifugation, filtrering och enzymatisk digestion. Cellseparation är en viktig procedur inom biomedicinsk forskning och kliniska tillämpningar som in vitro-forskning, diagnostik, regenerativ medicin och cellterapi.

Sjukdomar i ögats hornhinna.

Cell transplantation refererar till en medicinsk behandlingsmetod där celler tas från en donator och placeras i mottagarens kropp med syfte att behandla eller bota en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Detta kan involvera transplantation av olika typer av celler, till exempel stamceller, leverceller eller betaceller, beroende på vilket syfte behandlingen har. Cell transplantation används idag inom flera områden inom medicinen, bland annat vid behandling av lever- och njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.

Cytologisk teknik för mätning av stamcellers funktionella kapacitet genom undersökning av deras aktivitet.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En enkelkedjad polypeptidtillväxtfaktor som spelar en betydande roll i sårläkningsprocessen och som sätter igång angiogenes (kärlbildning). Hos människa finns det flera olika typer av proteinet, varierande i storlek från 18 - 24 kD, beroende på olika startpunkter inom fgf-2-genen. Det har 55% aminosyrarestöverensstämmelse med fibroblasttillväxtfaktor 1 och en starkt heparinbindande effekt. Tillväxtfaktorn är en mycket kraftfull inducerare av DNA-syntes i en mångfald celltyper av mesoderm- och neuroektodermursprung. Den kallades från början basisk fibroblasttillväxtfaktor pga sina kemiska egenskaper och för at skiljas från sur fibroblasttillväxtfaktor (fibroblasttillväxtfaktor 1). Syn. fibroblasttillväxtfaktor, basisk.

Syn. blastula. Däggdjursembryot efter morulastadiet, då det består av en trofoblastomsluten hålighet innehållande en cellmassa som utvecklas till embryonalplattan.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.

Stort, icke-kollagent glykoprotein med antigena egenskaper. Proteinet finns i basalmembranets ljusa hinna och binder epitelceller till basalmembranet. Iakttagelser gör gällande att proteinet spelar en roll vid tumörinvasion.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

En cells förökning genom delning.

Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.

Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.

Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.

Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.

Stroma cells are supportive cells found in various tissues and organs, including the bone marrow, where they play a crucial role in maintaining the microenvironment for hematopoietic stem cells (HSCs) and other immune cells. They contribute to the regulation of HSCs' survival, proliferation, and differentiation through secreting cytokines, chemokines, and growth factors. Stroma cells also form a physical barrier that helps to maintain the integrity and function of the bone marrow niche. Additionally, stroma cells are involved in inflammatory responses, tissue repair, and fibrosis.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) are a type of adult stem cells found in various tissues, including bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood. They have the ability to differentiate into multiple cell types, such as osteoblasts, chondrocytes, and adipocytes, under specific conditions. MSCs also exhibit immunomodulatory properties, making them a promising tool in regenerative medicine and the treatment of various diseases, including graft-versus-host disease, autoimmune disorders, and tissue injury. It is important to note that the term "Mesenchymal Stem Cells" has been replaced by "Mesenchymal Stromal Cells" in the scientific community as MSCs are not truly stem cells due to their limited differentiation potential compared to embryonic stem cells.

Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.

"Djurfoder" är ett samlingsbegrepp för alla typer av föda som ges till djur, inklusive både vilda och domesticerade djur. Det kan vara allt från gräs och växter som betas av boskap på betesmark, till speciellt framställda pellets eller konserverade matprodukter för sällskapsdjur. Definitionen inkluderar också levande djur som används som föda, så kallat levandefoder, som exempelvis fiskmeal och insekter.

I en medicinsk kontext kan 'transport' definieras som den process där ett ämne, till exempel syre, glukos eller andra näringsämnen, transporteras från en plats till en annan inom eller mellan celler i kroppen. Denna process kan ske genom olika mekanismer, såsom diffusion, osmos, aktiv transport eller vesikulär transport, beroende på typen av substans och gradienten för dess koncentration. Transportprocessen är nödvändig för att underhålla homeostasen och livsviktiga funktioner i kroppen.

Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.

Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Instinktivt beteendemönster hos vissa djur, som innebär förmåga att återvända till en given geografisk plats som de en gång lämnat, även över stora avstånd. Exempel på sådan djurmigration är laxarnas vandring eller flyttfåglarnas säsongsvisa förflyttningar.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

Nedbrytning av en målcell genom angrepp från immunologiskt aktiva effektorceller. Nedbrytningen kan ske genom direktkontakt med aktiverade T-lymfocyter, lymfoida eller myeloida mördarceller, eller förmedlas av cytotoxiska antikroppar, cytotoxiska lymfcellsfaktorer eller komplement.

Medfödda blodkärlsanomalier i hjärnan, kännetecknade av hoptrasslade tunnväggiga artärer med direktkommunikation med vener utan mellanliggande kapillärer. Missbildningarna visar stora variationer i storlek och läge och ger upphov till symtom genom bristning, masseffekt och kärlavledningseffekter. Den kliniska bilden visar sig ofta inte förrän i det fjärde eller femte årtiondet i livet, när drabbade individer kan utveckla huvudvärk, krampanfall och fokala neurologiska svaghetstecken. Stora blödningar kan leda till koma eller död.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Oct-transkriptionsfaktorer, även kända som POU-domänsfaktorer, är en familj av transkriptionsfaktorer som binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket i celler. De spelar viktiga roller under embryonal utveckling och hos vuxna däggdjur, inklusive celldifferentiering, cellytocykler och cancerutveckling. Oct-transkriptionsfaktorerna har en gemensam domän som kallas POU-domänen, vilket gör att de kan bilda komplexa med andra proteiner för att reglera genuttrycket i olika typer av celler.

Stat i södra USA med en yta av 138 000 km2. Huvudstaden är Little Rock. Landskapet präglas av skogar och odlingsmarker.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

Luftvägsinfektion främst hos nötkreatur, för vilken flera faktorer har betydelse, såväl miljö- och värdspecifika faktorer som patogena mikroorganismer. Miljöfaktorer verkar som stressutlösare som negativt påverkar immunsystemet och andra försvarsmekanismer och underlättar överföring av smittsamma ämnen.

Omsorg om djur i laboratorier och andra specifika miljöer, speciellt vad avser hälsa, föda och utrymmen. Regler och riktlinjer utfärdas av Jordbruksverket.

I medicinsk terminologi, betyder "förhud" den remsan av hud som täcker och skyddar änden av en opjälkad penis hos en man eller klitoris hos en kvinna.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

"Viktökning" refererar till en ökning av en persons totala kroppsvikt, oftast orsakad av en ökad mängd kroppsfett. Detta kan inträffa som ett resultat av oregelbunden eller ohälsosam kosthållning, brist på motion, medicinska tillstånd eller andra faktorer.