Fencyklidin
Fencyklidin (PCP) är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som historiskt har använts inom medicinen, men numera primärt används illegalt som drog. Det är en NMDA-receptorantagonist i centrala nervsystemet och kan orsaka hallucinationer, desorientering, och dissociativ effekter. PCP är mycket missbrukssäker och kan orsaka allvarliga psykiatriska symtom, aggressivt beteende, och fysiskt våld.
Fencyklidinreceptorer
Specifika ställen eller molekylstrukturer på cellmembran eller i celler som fencyklidinreceptorer reagerar med eller binder till för att hos cellen framkalla ett specifikt svar på fencyklidin (PCP; 1-(1-fenylcyklohexyl)piperidin). Studier har visat att det finns flera receptorställen för PCP. Dessa är bindningstället för PCP/sigma, som binder såväl PCP som psykotomimetiska opiater, men inte vissa antipsykosmedel, och PCP-bindningsstället, som selektivt binder PCP-analoger.
Fencyklidinmissbruk
Fencyklidin, också känt som PCP, är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som kan missbrukas för att uppleva eufori och hallucinationer. Missbruk av Fencyklidin kan leda till beroende och en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive psykoss, aggressivt beteende, självmordstankar och skador på hjärnan och andra organ. Sålunda kan en medicinsk definition av "Fencyklidinmissbruk" vara: "Den oberättigade användningen av Fencyklidin, som ofta innebär att ta läkemedlet i högre doser än vad som är rekommenderat eller utan medicinsk behov, vilket kan leda till beroende och allvarliga hälsoproblem."
Hallucinogener
Läkemedel eller droger som har förmåga att framkalla illusioner, hallucinationer, vanföreställningar, paranoida föreställningar och andra förändringar av sinnesstämning och tankeverksamhet. Trots sin benämning är den egenskap som utmärker dessa preparat framför andra läkemedel deras förmåga att framkalla tillstånd av ändringar i uppfattning, tanke och känsla som annars inte kan erfaras.
Dizocilpinmaleat
En kraftfull N-metyl-D-aspartatreceptor(NMDA-receptor)antagonist som huvudsakligen används för forskningsändamål. Preparatet är ett tänkbart läkemedel i samband med en rad degenerativa nervsjukdomar eller -störningar där NMDA-receptorer kan tänkas spela en viktig roll. Pga psykotropa effekter har medlet begränsats till användning för djur- och vävnadsförsök. Syn. MK-801.
Antagonister till excitatoriska aminosyror
Klozapin
Ett tricykliskt dibensodiazepin, klassat som ett atypiskt antipsykotiskt preparat. Det binder flera typer av receptorer i det centrala nervsystemet och uppvisar en unik farmakologisk profil. Klozapin är en serotoninantagonist, med stark bindning till 5-HT-2A/2C-receptorsubtypen. Det har också stark affinitet till ett flertal dopaminerga receptorer, men visar svag antagonism vid dopamin D2-receptorn, som anses modulera neuroleptisk aktivitet. En väsentlig biverkning av medlet är agranulocytos.
Amfibiegifter
Dibensocykloheptener
sigmareceptorer
Sigmareceptorer är en typ av opioidreceptorer som finns i det centrala nervösa systemet och playsystemet. De aktiveras av neuropeptider, såsom substance P, och är involverade i smärtperception, inflammation och kräkreflexen. Sigma-1-receptorer har också visat sig ha potential som terapeutiskt mål för neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.
Dextroamfetamin
D-formen av amfetamin. Det har centralstimulerande och sympatomimetisk effekt. Medlet har även använts för behandling av narkolepsi och koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet hos barn. Dextroamfetamin har ett flertal verkningsmekanismer, bl a blockering av upptaget av adrenerga substanser och dopamin, stimulering av monoaminutsöndring och hämmande av monoaminoxidas. Det är också ett missbruksmedel och psykotomimetiskt medel.
Signalsubstansreceptorer
Signal substance receptors, also known as ligand-gated ion channels or metabotropic receptors, are proteins located on the cell membrane that bind to specific signal molecules (neurotransmitters, hormones, or drugs) and trigger a series of intracellular events. These receptors play a crucial role in intercellular communication and regulation of various physiological processes.
Haloperidol
Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.
NMDA-receptorer
NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartatereceptorer, är en typ av jonotrop receptor som finns i centrala nervsystemet hos däggdjur. De spelar en viktig roll inom synapser (kontaktpunkterna mellan nerver) där de medierar långsamma exciterande signalsvarv och är involverade i synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning. NMDA-receptorer består av flera underenheter och aktiveras av glutamat, den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet. Dessutom krävs det en kombination av två olika joner, natrium (Na+) och calcium (Ca2+), för att aktivera receptorn fullt ut. NMDA-receptorernas aktivitet kan regleras på flera sätt, inklusive genom binding av ligander som glycin, D-serin och magnesium (Mg2+). Dys
Antipsykosmedel
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Ketamin
Ett cyklohexanonderivat som används som narkosmedel. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men ketamin har förmåga att blockera NMDA-receptorer och kan interagera med sigmareceptorer.
Bestörtning
Psykoser, toxiska
Toxisk psykos är ett akut tillstånd orsakat av exponering för en toxisk substans eller läkemedel som påverkar hjärnans funktion och kan leda till psykotiska symtom, såsom hallucinationer, paranoia och desorganiserat tänkande. Till skillnad från primärt psykogena psykoser, som orsakas av mentala störningar, är toxiska psykoser direkt relaterade till fysisk skada på hjärnan orsakad av toxiner.
Prefrontal kortex
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
Knark
Pentobarbital
Pentobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sömngivande och kortverkande narkosmedel. Det verkar genom att dämpa nervsystemet och orsaka sedering, muskelavslappning och medvetandegrundstötning. Pentobarbital kan också användas som behandling för epilepsi och i vissa fall av status epilepticus (en livshotande form av epileptisk attack). Liksom andra barbiturater är pentobarbital beroendeframkallande och kan orsaka fysiskt beroende vid långvarig användning.
Sackarin
Aziriner
I en enskild mening kan 'Aziriner' definieras som en typ av organisk förening som innehåller en azirinring, det vill säga en cyklisk kolv med två kolatomer och en kväveatom. Azirinringen har en dubbelbindning mellan de två kolatomerna och en dubbelbindning mellan kolatomen och kväveatomens närliggande kolatom. Dessa föreningar är relativt sällsynta och kan vara instabila, men de har studerats för sin potential att användas i organisk syntes och som byggstenar i läkemedelsmolekyler.
Drogtestning
Stereotypt beteende
Schizofreni
Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk störning som kännetecknas av förändringar i tankar, perceptioner, affekter, motivation och beteende. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom. Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis röster), paranoia och förvrängda tankar. Negativa symtom innefattar nedsatt förmåga till planera och fullfölja aktiviteter, nedsatt affektivt uttryck, socialt tillbakadragande och talförmåga. Schizofreni påverkar ofta en persons förmåga att fungera i vardagslivet och kan orsaka stor lidande. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av psykiatrisk utvärdering, intervjuer och observationer av individens symptom och funktion.
Förstärkningsschema
"Ett förstärkningsschema är en metod inom medicinen där given behandling, vanligtvis i form av läkemedel eller terapi, gradvis ökar i dosering eller frekvens över en viss tidsperiod, med syfte att optimera effektiviteten och reducera potentiala biverkningar."
Torpedo
I medicinen refererer "torpedo" til en slank, cylindrisk forstørrelse af tarmsystemet, som normalt dannes ved en abnorm vækst eller forstørrelse av tarmlæsionen. Denne tilstand kaldes også torpedo-syndrom eller intestinalis torpedo.
Dos-responskurva, läkemedel
N-metylaspartat
N-metylaspartat är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (–CH3) är bundet till den nitarpositionen (-NH2) på aspartats sidokedja. Det saknas kliniskt signifikanta medicinska användningsområden för N-metylaspartat, men det har forskats på som ett möjligt neuroprotektivt medel i samband med stroke och traumatisk hjärnskada.
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Ritanserin
Ritanserin är ett läkemedel som tillhör gruppen 5-HT2-receptorantagonister och används för att behandla allvarliga psykiatriska sjukdomstillstånd, såsom schizofreni. Ritanserin fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska positiva symtom som hallucinationer och förvirring. Preparatet används inte längre på grund av sitt potentiale till hepatotoxicitet (skada på levern).
Amfetamin
Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.
Elektriskt organ
Ett organ bestående av omvandlade muskelfibrer som bildar skivformade, flerkärniga plattor ordnade som seriekopplade batterier och inbäddade i en geléliknande massa hos ca 250 olika arter av elektriska fiskar. En stor torpedrocka kan ha uppemot en halv miljon plattor. Sådana omvandlade muskelfibrer kan förekomma i olika kroppsdelar, som t ex kropp och svans hos elektrisk ål, hyobrankialapparaten hos stingrocka och de utstickande ögonmusklerna hos stjärnkikare (Uranoscopidae). Kraftiga elorgan avger korta stötar flera gånger per sekund. Deras uppgift är att förlama byten eller skrämma rovdjur. En stor torpedrocka kan alstra stötar med en spänning på mer än 200 volt, nog för att paralysera en människa.
Encyklopedier, principer
Veterinärmedicin
Narkotika
I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.
Perfenazin
Perfenazin är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel som används för att behandla schizofreni och andra psykiatriska störningar. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera symptom som hallucinationer, illusionser, desorganiserad tänkning och kognitiva störningar. Perfenazin kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland för att behandla aggressivt beteende och agitation vid demens.