Ett allosteriskt enzym som reglerar glykolys genom att katalysera omvandlingen av en ATP-fosfatgrupp till fruktos-6-fosfat, varvid fås fruktos-1,6-bifosfat. D-tagatos-6-fosfat, D-tagatos-6-fosfat och sedoheptulos-7-fosfat kan verka som mottagare; UTP, CTP och ITP kan verka som givare. Hos människan har tre slags underenheter av fosfofruktokinas-1 identifierats: typ M (muskeltyp), typ L (levertyp) och typ C (i blodplättar, hjärna och annnan vävnad). Syn. fosfofruktokinas-1. EC 2.7.1.11.

Ett allosteriskt enzym som reglerar glykolys och glukoneogenes genom att katalysera överföring av en fosfatgrupp från ATP till fruktos-6-fosfat, vilket ger fruktos-2,6-bisfosfat, en allosterisk effektor för det andra 6-fosfofruktokinaset, fosfofruktokinas-1. Fosfofruktokinas-2 har dubbla funktioner: den defosforylerade formen är ett kinas, och den fosforylerade formen är ett fosfatas som bryter ned fruktos-2,6-bisfosfat till att ge fruktos-6-fosfat. EC 2.7.1.105.

Fosfofruktokinase-1 (PFK-1) er ein intrakellulær enzym som spiller en viktig rolle i glykolysen, den prosess som omsater glukose til pyruvat for å produsere energi innen cellsystemet. I leveren finnes det to isoformer av PFK-1, muskulær og lever. Definisjonen av «Fosfofruktokinas-1, lever» refererer spesifikt til den lever-spesifikke isoformen av dette enzymet. Dette enzymet er involvert i reguleringen av glykolysen i levercellene og bidrar til å justere energiproduksjonen etter behov i kroppen.

Fosfofruktokinase-1, muskel, är ett enzym som katalyserar den första irreversibla reaktionen i glykolysen, nämligen fosforyleringen av fruktose-6-fosfat till fruktose-1,6-bisfosfat. Detta enzym finns i två isoformer, varav muskel-typens är specifikt anpassad för att möta de behov som uppstår under intensiv muskelaktivitet.

Ett allosteriskt enzym som reglerar glykolys genom att katalysera överföring av en fosfatgrupp från ATP till fruktos-6-fosfat, vilket ger fruktos-1,6-bisfosfat. Hos människa finns 6-fosfofruktos-1-kinasisozym C i blodplättar, hjärna, hjärta, njurar, tarmar och testiklar.

Difosforsyraestrar av fruktos. Fruktos-1,6-difosfatisomeren är den vanligaste, och en viktig intermediär i glykolysprocessen.

Hexosdifosfater är en grupp av organiska föreningar som innehåller en hexos (en sex-kolsvår) och två fosfatgrupperingar. De är högenergiska molekyler som fungerar som viktiga energibärare i celler, särskilt inom glykolysprocessen och glukoneogenesen. Ett exempel på ett hexosdifosfat är glukos-1,6-bisfosfat.

Allosteriska enzymer som reglerar glykolys och glukoneogenes (nybildning av glukos). Enzymerna katalyserar fosforylering av fruktos-6-fosfat till antingen fruktos-1,6-bisfosfat (fosfofruktokinas 1-reaktionen) eller till fruktos-2,6-bisfosfat (fosfofruktokinas 2-reaktionen). EC 2.7.1.4.

Fruktosfosfater är en grupp av organiska föreningar som innehåller fruktos (en sockerart) kopplad till en fosfatgrupp. Dessa molekyler spelar en viktig roll i cellers energimetabolism och signaltransduktion.

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Den process i vilken glukos kataboliseras till två pyrodruvsyramolekyler med bildande av ATP.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

Slapphet i det övre ögonlocket till följd av missbildning eller förlamning av ögonlockslyftarmuskeln (musculus levator palpebrae). Syn. blefaroptos.

The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.

Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".

Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller fullständig förlamning (pares eller paralys) i de muskler som kontrollerar ögats rörelser. Detta kan orsaka problem med att fokusera ögat, dubbelseende eller oförmåga att röra ögat överhuvudtaget. Ophthalmoplegia kan vara en permanent eller tillfällig tillstånd och kan drabba ena eller båda ögonen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive neurologiska sjukdomar som Multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, diabetes, trauma till ögat eller ögonhålan, eller som en biverkning av vissa mediciner. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas, vilket kallas idiopatisk ophthalmoplegia.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

"Ländmuskler, även kallade ischiocrurala muskler, är en grupp av tre skelettmuskler lokaliserade bakom knäet - semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler bidrar till extension i höftleden, flexion i knäleden samt rotation av lårsbenet."

Myosin, tung kedja, refererar till den större av de två typerna av myosinkedjor, den andra är lätta kedjan. Myosin är ett protein involverat i muskelkontraktion och består av en tung kedja och en eller flera lätta kedjor. Tunga kedjan har en molekylvikt på ungefär 230 kDa och innehåller en ATPas-domän, en motordomain som kan hydrolysera ATP för att generera mekanisk energi till muskelkontraktion. Den tunga kedjan är också ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskeln.

Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.

Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.

Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.

Tropomyosin är ett proteinkomplex som spelar en viktig roll i muskelkontraktioner genom att regulera muskelproteinet aktinfilamentets bindning till myosin, vilket orsakar muskelfibrernas kontrahering. Det förekommer i form av två stångformade kedjor som snurrar runt aktinfilamentet och täcker dess bindningsställen för myosin när muskeln är i vila, vilket förhindrar en överdriven muskelaktivitet. När muskeln behöver kontraheras, signalerar nervsystemet till muskeln att frisätta calciumjoner som binder till ett annat protein, troponin, vilket får tropomyosinet att flytta sig och avslöja aktinfilamentets bindningsställen för myosin. Detta möjliggör en kontrollerad muskelkontraktion. Tropomyosin är alltså ett centralt protein i muskelsystemet och har stor betydelse för rörelseförmå

Kofilin 2 är ett protein som spelar en viktig roll i regleringen av cytoskelettet, särskilt aktinfilamenten, inne i celler. Det bidrar till att stabilisera och organisera filamentstrukturen, vilket är av stor betydelse för celldelning, cellrörelser och andra cellulära processer. Mutationer i Kofilin 2-genen har associerats med vissa neurologiska tillstånd, såsom amyotrofisk lateralskleros (ALS).

Glattmuskelceller, också kända som glatta muskelceller, är en typ av muskelceller som kontrolleras involuntärt och har en cylindrisk form med tapper, sammandragna nucleus. De består av ett enda lag av muskelfibriller som är indelade i myofilament av aktin och myosin, vilket gör att de kan kontraheras utan korsstavar som finns i skelettmuskulatur. Glattmuskelceller hittas i väggarna på rörformade strukturer som blodkärl, luftrör, matstrupe och urinvägar.

Den oculomotoriska nerven (Cranial nerve III) är den nerv som kontrollerar de flesta av de muskler som används för att röra ögat och är ansvarig för pupillreaktionen och ögonlidsfunktionen.

Myofibriller är en typ av struktur inne i muskelceller (strikt muskelceller) som är ansvariga för kontraktion och rörelse. De består av repetitiva enheter av aktin- och myosinfilament som är organiserade i längder längs muskelcellen. Dessa filament glider förbi varandra när muskeln contrakterar, vilket orsakar muskelrörelse. Myofibriller är synliga under ett ljusmikroskop som tydliga band av ljusa och mörka striationer, kallade sarcomer, som ger skelettmusklerna deras karakteristiska tvärställda bandmönster.

I en enkel mening kan sarkomere definieras som den grundläggande, repetitiva strukturella enheten i strikt muskulatur, som innehåller aktin- och myosinfilament som är involverade i muskelkontraktion. Det består av ett antal proteiner, inklusive titin, nebulin och alpha-aktinin, som tillsammans bildar en funktionell enhet som är ansvarig för muskelfibrernas kontraktila förmåga.

"Nackmuskler" refererar till en grupp skelettmuskler som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen, inklusive musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra rörelser som rotation, flexion och extension av huvudet och halsen.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.

Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.

Myosin är ett protein som spelar en viktig roll inom muskelkontraktioner. Det är en huvudbestanddel av thick filamenten i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler. Myosiner har en motor-liknande funktion och kan binda till aktinfilamentet och röra sig längs det genom att hydrolysera ATP, vilket resulterar i muskelkontraktion. I en mening kan man säga att myosin är "ett protein involverat i muskelkontraktioner genom att generera kraftfulla rörelser längs aktinfilamentet med hjälp av ATP-hydrolys."

Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.

"Andningsmuskulaturen" refererer til de muskler, der kontrollerer vejrtrækningen og består af to hovedgrupper: inspiratoriske muskler, der hjælper med at trække luft ind i lungerne, og ekspiratoriske muskler, der hjælper med at puste luft ud.

Muskelsvaghet, eller muskelslapphet, är ett medicinskt tillstånd där musklerna har förlorat styrka och koordination, vilket kan leda till problem med rörelse och balans. Det kan orsakas av skada på nerverna som kontrollerar musklerna eller sjukdomar som angriper musklerna direkt.

I en enkel medicinsk definition är papillära muskler speciella slags muskelceller som finns i hjärtats kamrar. Dessa muskler hjälper till att kontrollera flödet av blod genom hjärtkammaren och reglerar dess pumpning. Papillära muskler är anslutna till hjärtkvalven via små trådar som kallas chordae tendineae, och de drar ihop sig under varje hjärtslag för att förhindra att hjärtkvalven öppnar sig oriktigt.

Enzym som katalyserar det första steget i trikarbonsyracykeln (citronsyracykeln). Det katalyserar reaktionen mellan oxaloacetat och acetyl-CoA till citrat och koenzym A. EC 4.1.3.7.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.

Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.

Den quadriceps femoris muskeln är en stor, fyrhövdad skelettmuskel i framsidan av låret som sträcker sig från höftbenet till knäskålen och består av de fyra huvudena rectus femoris, vastus lateralis, vastus medialis, och vastus intermedius. Dess huvudsakliga funktion är extension av knäleden.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.

En proteinisoform är en variant av ett protein som uppstår genom differentierad exonskaping, alternativ splicing av RNA eller post-translationell modifikation av aminosyrakedjan. Dessa variationer kan resultera i skilda funktioner, aktiviteter och subcellulära lokaliseringsmönster hos proteinet. Proteinisoformer bidrar till den biologiska mångfalden och komplexiteten i levande organismer.

Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.

Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Muskelatrofi definieras som en abnorm nedsättning av muskelmassan orsakad av att antalet muskelceller minskar eller muskelcellernas storlek avtar. Detta kan inträffa till följd av långvarig inaktivitet, sjukdom, skada eller åldrande.

Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.

I en enkel mening kan satellitceller i skelettmuskulaturen definieras som små, stödjande celler som omger och är förbundna med muskelfibrerna (muscle fibers). Deras främsta funktion är att underhålla och återställa muskelfibrerna när de skadas. Satellitceller har potentialen att differensiera till nya muskelceller och bidra till muskelvävnadens regeneration. Dessa celler spelar därför en viktig roll i muskelreparation och tillväxt efter skada eller träning.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.