Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.

Stabila fosforatomer med samma atomnummer som grundämnet fosfor, men med annan atomvikt.

Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.

Fosfor som tillsats eller fosfor som innehåll i födan. Grundämnet fosfor är ett viktigt intracellulärt ämne, som spelar stor roll i många biokemiska processer i samband med normala, fysiologiska funktioner. Höga halter fosfor i födan kan leda till nefrokalcinos (njurförkalkning), med nedsatt njurfunktion som följd. Låga halter ger ökad kalcitrolmängd i blodet, och benskörhet.

Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.

Syrgasisotoper refererar till de stabila isotoperna av syre och väte som finns i molekylen för atmosfärisk syre (O2) och vatten (H2O), vilka kan användas som markörer inom medicinsk forskning. De vanligaste isotoperna är 16O, 18O, 2H (deuterium) och 3H (tritium).

Stabila kväveatomer med samma atomnummer som grundämnet kväve, men annan atomvikt. N-15 är en stabil kväveisotop.

Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.

Oorganiska föreningar som innehåller fosfor som en fast beståndsdel av molekylen.

Zinkisotope är varianter eller former av grundämnet zink, som har olika antal neutroner i kärnan, vilket resulterar i olika atommassor. De flesta zinkisotoperna är instabila och sönderfaller naturligt till andra ämnen, medan en handfull är stabila och förekommer naturligt på jorden.

Oorganiska salter av fosforsyra.

Svavelisotoper är varianter av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika atommassor. Svavels atomnummer är 16, vilket betyder att alla svavelisotoper har 16 protoner i kärnan. De flesta naturligt förekommande svavelatomer har 18 neutroner, vilket ger upphov till den vanligaste svavelisotopen med en atommassa på 32 (S-32). Andra svavelisotoper som förekommer naturligt är S-33, S-34 och S-36, men de är betydligt mindre vanliga. Det finns också ett stort antal instabila, syntetiska svavelisotoper som saknar naturlig förekomst.

Fosforomsättningsstörningar är ett samlingsbegrepp för olika sjukliga tillstånd som kännetecknas av påverkan på fosfatets metabolism, vilket kan leda till förhöjda eller sänkta nivåer av fosfat i blodet och eventuellt skelettrelaterade komplikationer.

Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.

Stabila järnatomer med samma atomnummer som grundämnet järn (Fe), men med avvikande atomvikter. Fe-54, 57 och 58 är stabila järnisotoper.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av myoinositol-hexakisfosfat och vatten till 1L-myoinositol-1,2,3,4,5-pentakisfosfat och ortofosfat. EC 3.1.3.26.

Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.

Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.

Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.

Hyperfosfatemi är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer fosfat i blodet (serum). Normalvärdet för fosfat i blodet ligger vanligtvis mellan 2,5 och 4,5 milligram per deciliter (mg/dL), men värden över 6 mg/dL kan betraktas som hyperfosfatemisymtom. Förhöjda fosfatnivåer kan leda till komplikationer såsom nedsatt kalciumnivå, vilket i sin tur kan orsaka symptom som kramp och muskelsvaghet. Hyperfosfatemi kan bero på olika orsaker, exempelvis njursjukdomar, förhöjda intag av fosfat eller störningar i kalcium- och vitamin D-balansen.

Kalciumföreningar som används som kosttillskott. Kalcium i födan är nödvändigt för benutvecklingen under uppväxttiden och för bibehållande av skelettets egenskaper senare i livet för att förebygga ben skörhet (osteoporos).

Strontiumisotoper refererar till olika varianter av grundämnet strontium (atomnummer 38 på periodiska systemet), som har samma antal protoner (38 protoner) i sin kärna, men skiljer sig åt när det gäller antalet neutroner. Dessa isotoper kan vara både naturligt förekommande och konstgjorda. Exempel på strontiumisotoper inkluderar strontium-84, strontium-86, strontium-87, strontium-88, strontium-89 och strontium-90.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.

Kraftigt ökad tillväxt av alger eller andra mikroskopiska växter till följd av tillförsel av ffa kväve- och fosforhaltiga näringsämnen till naturliga vattendrag. Anrikningen kan ha naturliga orsaker, vara en följd av förorening eller kontrollerad (för odling av växtplankton som foder ("biomassa")). Syn. eutrofiering.

En flödesmätning med radioisotop är en non-invasiv diagnostisk metod som innebär att ett litet målmedel, konjugerat med en svagt aktiv radioisotop, införs i kroppen för att mäta flödet av blod, luft eller andra fluider genom ett specifikt organ eller kärlsystem. Detta gör det möjligt att upptäcka och bedöma olika medicinska tillstånd som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, lungemboli och njursjukdomar.

Aggregeringsmedel för eliminering av spårmängder av tungmetalljoner. Det verkar även som hypokalcemimedel.

Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).

Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.

Industriellt framställda ämnen eller föreningar, ofta ammoniakföreningar, avsedda att berika odlingsjord med näringsämnen eller frigöra i jorden befintlig näring för att öka grödors tillväxt och odlingsproduktivitet.

Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.

I vid bemärkelse den totala massan av allt levande; i mer specifik mening massan (i färskvikt eller torrvikt) av en viss organism eller växt inom ett bestämt geografiskt område eller avsedd för ett be stämt ändamål. Ett exempel på biomassa är s k energiskog, som odlas för energiändamål.

En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.

Onormalt låga halter av fosfater i blodet. Kliniska symtom är hemolys, orkeslöshet, svaghet och kramper. Tillståndet kan förekomma i samband med hyperparatyreos, rakit, osteomalaci och olika njurkanalsmissbildningar.

'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.

Metoder för mätning av flödet i ett system genom tillförsel av en känd mängd av något indikatorämne, t ex färgämne, radioisotop eller kall vätska, till systemet och påföljande mätning av koncentrationen vid tidsintervall på en bestämd punkt i systemet.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Avlagringar på land eller i vatten av fragmenterat, fast, oorganiskt material, som lösgörs genom vittring eller nötning av berggrunden eller genom vulkanisk verksamhet, och som transporteras av luft, vatten eller is.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

"En vegetabilisk röt som används som livsmedel, exempelvis morot, potatis och palsternacka."

Den fysiologiskt verksamma formen av D-vitamin. Den bildas framförallt i njurarna genom enzymatisk hydroxilering av 25-hydroxikolekalciferol (Kalcifediol). Produktionen stimuleras av låga blodkalciumh alter och bisköldkörtelhormon. Kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfor i tarmen, och ökar, i samverkan med bisköldkörtelhormon, resorptionen av benmassa.

Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.

I medicinsk kontext, refererer "fosfiter" til kemiske forbindelser der indeholder en fosfit-ion (PO3−3). Fosfit-ionen består af et fosforatom omgivet af tre syrede oxygenatomer i en trigonal planar konfiguration.

"Djurfoder" är ett samlingsbegrepp för alla typer av föda som ges till djur, inklusive både vilda och domesticerade djur. Det kan vara allt från gräs och växter som betas av boskap på betesmark, till speciellt framställda pellets eller konserverade matprodukter för sällskapsdjur. Definitionen inkluderar också levande djur som används som föda, så kallat levandefoder, som exempelvis fiskmeal och insekter.

Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis calciumfosfat, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta kan orsaka njurskada och leda till nedsatt njurfunktion. Nefrokalcinos kan ses i samband med olika sjukdomar eller tillstånd, såsom hyperparatyreoidism, disturbanser i mineral- och elektrolytbalansen, höga serumnivåer av calcium och/eller fosfat, njursjukdomar och vissa medikamenter.

Onormalt hög aktivitet i bisköldkörtlarna med överproduktion av bisköldkörtelhormon till följd av hyperfosfatemi i samband med njursvikt.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Påvisande och kvantitativ mätning av grundämnen utifrån det faktum att den röntgenstrålning som avges av ett grundämne som aktiveras av en elektronstråle har en för ämnet karakteristisk våglängd och mängdintensitet. Tekniken kan utnyttjas i elektronmikrosond, mikroanalyselektronmikroskop, eller elektronmikroskop eller svepelektronmikroskop utrustade med röntgenspektrometer.

I en enkel medicinsk kontext, kan polyfosfater definieras som långa kedjor av fosfatgrupper som förekommer naturligt inom levande organismer, däribland bakterier och svampar. De har visats kunna spela en roll i biologiska processer såsom cellväxt, celldelning och stresthantering. I vissa medicinska tillämpningar kan polyfosfater användas för att påverka dessa processer, exempelvis inom forskning kring bakteriell infektion och cellförökning.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

"Avloppsvatten" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för vatten som innehåller bakterier, virus eller andra mikroorganismer som kan vara skadliga för människors hälsa. Detta vatten kommer oftast från toaletter, badrum, kök och industriella processer. Avloppsvatten kan innehålla patogener som orsakar sjukdomar såsom diarré, mag-tarmloppstillstånd, hudinfektioner och andningsvägsinfektioner. Riskerna med avloppsvatten är speciellt höga i områden med bristfällig sanitet och hygien.

En sjukdom beroende på D-vitaminbrist, i synnerhet under barndomen, som ger störningar i benbildningen. Typiska tecken är krökning och förvridning av muskelskelettbenen, rundade utväxter på ändarna och sidorna av skelettbenen, fördröjd fontanellslutning, muskelsmärtor och huvudsvettning. D-vitamin och solljus, tillsammans med tillräckligt näringsintag, har botande effekt, förutsatt att bisköldkörtelfunktionen är normal. Syn. rachitis.

En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.

Instabila isotoper av fosfor som sönderfaller under avgivande av strålning. Fosforatomer med atomvikter 28-30 och 32-34 är radioaktiva isotoper.

"Livsmedelstillsatser" är en samlande beteckning på alla ämnen som tillförs eller tillsätts livsmedel under tillverkningsprocessen, med syfte att förbättra produkternas kvalitet, hållbarhet, smak, utseende eller näringsinnehåll. Detta kan inkludera konserveringsmedel, sötningsmedel, färgämnen, aromatillskott och emulgeringsmedel.

Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.

Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Kalciumsalt av kolsyra (CaCO3). Ett luktfritt och smaklöst kristallint mineral (kalcit) som har stor utbredning i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i kalksten. Det används terapeutiskt som fosfatbu ffert hos hemodialyspatienter och som kalciumtillskott.

Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.

Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.

De ämnen som utgör basen för all materia. Varje grundämne består av atomer med samma antal elektroner och protoner och kärnladdning, men som kan variera i masstal eller i antal neutroner.

Stabila kvicksilveratomer som har samma atomnummer som grundämnet kvicksilver (Hg), men avvikande atomvikt. Hg-196, 198-201 och 204 är stabila kvicksilverisotoper.

Samlad avföring eller urin från djur i stallar eller lador. Dess främsta användningsområde är som växtnäring.

En familj gramnegativa och måttligt saltälskande bakterier tillhörande ordningen Oceanospirillales. Bakterierna har isolerats från tempererade och antarktiska saltsjöar, saliner, salta jordar och havsmiljöer.

Ett mycket lätt, vitt, skinande metalliskt grundämne, med atomnummer 13 och atomvikt 26,982. Aluminiumföreningar används huvudsakligen för sina antacida och kärlsammandragande egenskaper.

"En växtskada orsakad av mekanisk skada, som resulterar i att vävnader delas upp och celldelning stimuleras, vilket kan leda till oregelbunden växt och förvrängning hos växten."

Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.

Bisköldkörtlarna, även kända som bifunktala körtlar eller vesiculära ganglier, är två små körtlar hos mannen som ligger nära urinblåsan och har en funktion i spermaproduktionen. De producerar en protein- och fruktosehaltig vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesvätskan under ejakulationen, vilket ger näringsrikt miljö och skydd för spermierna på vägen genom kvinnans reproduktionssystem.

Ett endogent ämne som finns i skelettmuskelvävnad hos ryggradsdjur.

Kronisk njurfunktionsförsämring definieras som en progressiv och varaktig nedsättning av njurens klaringförmåga och förmåga att reglera vatten, elektrolyter och syra-bas-balans, ofta orsakad av strukturella skador på nefron som inte kan repareras eller ersättas, vilket kan leda till komplikationer såsom uremi, akut behov av dialys och ökad risk för död.

Renal osteodystrofi är ett samlingsbegrepp för de skelettrelaterade komplikationer som kan uppstå vid kronisk njursjukdom. Det innefattar en rad olika skelettförändringar, såsom benvätsdefekter, abnormalt benvävnadsväxt och mineralomsättningsrubbningar. Renal osteodystrofi orsakas av störningar i kroppens mineralföreningar, som följd av nedsatt njurfunktion. Det kan leda till symptom som ben- och muskelsmärta, svaghet, nedsatt rörlighet och ökad risk för frakturer. Behandlingen av renal osteodystrofi består ofta av kombinationen av läkemedel, diet och livsstilsförändringar.

En näringskedja är ett sammanhang där olika levande organismer, inklusive växter och djur, är relaterade till varandra genom födointag och näringsomsättning. Den börjar med att solen energian för fotosyntesen i växter, som sedan konverteras till organisk materia via näringsupptag och assimilation. Dessa växter blir sedan föda åt herbivorer (växtätare), som därefter kan bli föda åt carnivorer (köttätare) eller omnivorer (allätare). När organismer dör, bryts deras kroppar ned av saprofyter (dekompositionsorganismer), vilket returnerar näringsämnen till jorden och står för starten på en ny näringskedja.

Vitamin D är ett liposolubelt vitamin och hormon som spelar en viktig roll i kroppens hälsa och funktion. Det finns två former av Vitamin D: D2 (ergocalciferol) och D3 (cholecalciferol). Båda formerna kan konverteras till den aktiva formen av vitamin D, kallad calcitriol, i kroppen.

Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).

Organofosforföreningar är en kemisk term som refererar till samtliga föreningar som innehåller minst en kovalent bunden fosforatom och en eller flera kolatom(er), vanligtvis i form av en fosfatester-bindning.

I vatten fritt svävande småorganismer med fotosyntes. Benämningen är inte taxonomisk och anger levnadssätt (energiomsätting och rörlighet) snarare än specifik typ av organism. De allra flesta arter är encelliga alger. Viktiga grupper är diatoméer, dinoflagellater, cyanobakterier (blågröna alger), grönalger, kockolitoforider, kryptomonader och kiselflagellater.

Liquid waste management in a medical setting refers to the systematic collection, transportation, treatment, and disposal of wastewater and other liquid byproducts generated from healthcare activities, with the aim of preventing infection, protecting public health and the environment, and ensuring compliance with relevant regulations.

Soybeans, eller *Glycine max*, är en art av böna som odlas för sina nötter, som är rika på protein och fettsyror. De används ofta inom livsmedelsindustrin för att producera såväl mjölk- och köttsubstitut som olja.

Den del av handen som är mellan handleden och fingrarna.

Ett växtsläkte (lupiner) av familjen Fabaceae som innehåller spartein, lupanin och andra lupinalkaloider.

En väteoxidisotop (vattenisotop), bestående av en förening av tungt väte (deuterium) och syre. Det används för olika studier av kemiska reaktioner eller kärnreaktioner, och även av biologiska processer.

Uppkomst och utveckling av himlakroppar i solsystem. Hit hör även studier av tidig planetär geologi.

"Djurens näringsfysiologi" handlar om studiet av djurs näringsintag, näringsabsorption, metabolism och utsöndring av näringsämnen, samt hur dessa processer påverkar deras fysiologiska funktioner, tillväxt och hälsa.

Zink är ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i en mängd biologiska processer, såsom immunförsvar, näringsupptagning, celldelning, cellreparation och syntes av DNA. Det fungerar också som en katalysator för enzymer och hjälper till att stabilisera cellmembranen. Zink måste tas in via födan, eftersom kroppen inte kan producera det själv.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Mycorrhizae är ett symbiotiskt förhållande mellan svampar och rötter hos växter, där svampen hjälper till att öka näringsupptagandet av växten genom att utöka dess rotyta. Detta sker genom att svampens mycelvävnad växer in i och omkring växtens rötter, vilket möjliggör en effektivare upptagning av vatten och näringsämnen som fosfor, kväve och kalium från jorden. I gengäld får svampen organisk näring i form av kolriktiga föreningar från växten. Mycorrhizae är en viktig komponent i många ekosystem och bidrar till att underlätta växternas grothock och överlevnad, särskilt under stressade förhållanden som torka eller näringsbrist.

Proteiner som fås med födan. De utgör den främsta källan för essentiella (livsviktiga) aminosyror.

Hydroxianaloger till vitamin D3 (kolekalciferol), inkl. bl a kalcifediol, kalcitriol och 24,25-dihydroxivitamin D3.

Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.

"Water quality refers to the chemical, physical, and biological characteristics of water that determine its suitability for various uses, such as drinking, recreation, agriculture, and industrial processes."

Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.

Vitamin D2-analoger eller derivat. Preparaten används huvudsakligen i vitaminpiller mot rakit (engelska sjukan).

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

En växtblad är ett blad som hör till en växt, och är en flata, ofta brett utbredd struktur som har en viktig funktion för fotosyntesen genom att utgöra en stor yta för att ta emot solljus. Växtbladet innehåller också klorofyll och andra pigment, som gör att det kan absorbera ljusenergi och använda den till att producera näringsämnen genom fotosyntes. Dessutom har växtblad ofta en skyddande funktion för växten, och kan även ha en roll i växtens vattenförlustreglering. Slutligen kan växtblad ha en attraktiv funktion för att attrahera pollinerare till blommande växter.

En ärftlig sjukdom som kännetecknas av hypofosfatemi med minskat återupptag av oorganiskt fosfor i njurkanalerna. Den åtföljs ibland av osteomalaci eller rakit, som inte svarar på den vanliga behandlingen med D-vitamin.

Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.

Anläggningar för framställning av produkter genom utnyttjande av syntesförmågan eller den kemiska omvandlingsförmågan hos biologiska system. Det kan röra sig om vanliga fermentorer, cellkulturperfusio n eller enzymbioreaktorer. För framställning av proteiner och enzymer används oftast rekombinanta mikroorganismer, däggdjursceller, insektceller eller växtceller.

Chemical water contaminants are substances or agents that negatively impact water quality by degrading its physical, chemical, or biological properties, making it unsuitable, harmful, or dangerous for intended uses such as drinking, cooking, irrigation, or recreation.

'Oceans and seas' are vast bodies of saltwater that cover about 71% of the Earth's surface, and they are interconnected as a single global ocean system, which is divided into several large basins, including the Pacific, Atlantic, Indian, Southern (Antarctic), and Arctic Oceans, each with distinct physical and biological characteristics.

"Vattenrening är ett samlingsbegrepp för processer som tar bort eller reducerar föroreningar i vattendrag, grundvatten, avloppsvatten och industriellt avfallsvatten, med syfte att göra det användbart eller säkert för återanvändning, behandling eller utsläpp."

Zooplankton är en samlingsbeteckning för små djur, oftast mindre än 1-2 millimeter, som lever i vattenmiljöer och huvudsakligen livnär sig på att filtrera och äta plankton. Zooplankton kan vara ett viktigt steg i näringskedjan inom ekosystemet, där de konverterar produktiviteten från primärproducenter (till exempel fitoplankton) till en form som är mer tillgänglig för större djur. Exempel på zooplankton inkluderar encelliga organismer såsom mikroplankton, samt flercelliga former som kräftdjurslarver och vuxna individer av diverse arter.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Patologisk avsättning av kalciumsalter i vävnader.

Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.

En familj små polypeptidtillväxtfaktorer med flera gemensamma drag, inklusive en stark affinitet för heparin och en central, tunnformad kärna av 140 aminosyror med stor homologi mellan familjemedlemmarna. Den ursprungliga definitionen som fibroblasttillväxtstimulerande protein är inte längre nödvändig för hemmahörande i fibroblasttillväxtfaktorfamiljen.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.

Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.

"Livsmedelsanalys" är ett samlingsbegrepp för olika typer av laboratorieanalyser som utförs på livsmedel och matrelaterade produkter, med syfte att undersöka deras kvalitet, säkerhet, innehåll och ursprung. Det kan exempelvis handla om att bestämma näringsriktan, identifiera föroreningar eller allergener, kontrollera mikrobiologisk renhetsgrad eller fastställa metoder för livsmedelsförädling. Resultaten av en livsmedelsanalys används ofta som grund för att bedöma om ett livsmedel uppfyller de regler och normer som gäller inom området, samt för att säkerställa att det är säkert och appropriat för konsumtion.

I medicinsk kontext, refererar "lesions" till skador eller skadliga förändringar av vävnader eller organ i kroppen. Dessa kan vara orsakade av olika faktorer som trauma, infektion, cancer, genetiska störningar eller åldrande. Lesions kan variera i storlek, djup och svårighetsgrad och de kan ha lokaliserats till en viss plats i kroppen eller spridas över flera områden. De kan orsaka symtom beroende på deras storlek, plats och funktionell påverkan på omgivande vävnader. Vissa lesions kan behandlas med mediciner, operationer eller strålbehandling, medan andra kan vara icke-curabla och kräva livslång övervakning och vård.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att "polyamer" är en grupp neurotransmittorer ( signalsubstanser) i centrala nervsystemet som har en betydande roll i reguleringen av ett flertal kroppsliga funktioner, inklusive sömn-vakenhetscykler, humör, smärta, och kognitiv funktion. De viktigaste polyaminerna är serotonin, norepinefrin (noradrenalin), och dopamin. Dessa ämnen produceras i hjärnan och agerar genom att binda till specifika receptorer på nervcellerna för att påverka deras elektriska aktivitet och kommunikation med varandra.

Gasskikt eller gashölje som omger en planet eller annan himlakropp.

Läran om jorden, en vetenskap som huvudsakligen befattar sig med litosfären (den fasta jordskorpan), dess beskaffenhet och sammansättning.

Spårämnen är små mängder av kvarlämnade substanser eller atomkärnor från förebyggande, diagnostiska eller terapeutiska procedurer som kan detekteras och mätas i kroppen för att övervaka exponering, distribuktion, metabolism eller bortförning av ämnet.

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Nukleinsyror är biologiska polymerer bestående av nucleotider, som är byggstenerna som innehåller en sockermolekyl (ribosa eller deoxyribosa), en fosfatgrupp och en heterocyklisk bas (purin eller pyrimidin). Nukleinsyror delas vanligtvis upp i två kategorier: DNA (deoxiribonucleic acid) och RNA (ribonucleic acid). DNA är dubbelsträngad och består av deoxyribos, medan RNA oftast är enkelsträngad och innehåller ribos. Nukleinsyror har en central roll i lagring, replikation och syntes av genetisk information i levande organismer.

Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

"Ett konservationsmedel är ett ämne som används för att förlänga hållbarheten och förebygga skadegörande förändringar av livsmedel, läkemedel eller kosmetiska produkter genom att reducera mikrobiell tillväxt eller påverka biokemiska reaktioner."

Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.

Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.

Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.

Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.

'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.