Främre hjärnartär
Infarkt, främre hjärnartär
Infarkt i den främre hjärnartärens kärlsystem, som försörjer större delen av hjärnhalvornas mellersta ytor och förgrenar sig till det främre partiet av den inre kapseln, toppen av svanskärnan och den främre delen av det bleka klotet. Kliniska tecken kan omfatta kontralateral bensvaghet och känselbortfall. Dubbelsidiga hjärnartärinfarkter är förknippade med abuli, dubbelsidig förlamning och urininkontinens.
Hjärnaneurysm
Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).
Mellersta hjärnartär
Willis ring
Hjärnartärsjukdomar
Sjukdomar i de intrakraniella artärerna, som försörjer storhjärnan (cerebrum) med blod och som omfattar den främre hjärnartären, den mellersta hjärnartären och den bakre hjärnartären. Till denna kateg ori av sjukdomar hör aterosklerotiska, medfödda, traumatiska, infektions-, inflammations- och andra tillstånd.
Cerebral infarkt
Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.
Mediainfarkt
Utveckling av koagulationsnekros efter ischemi i någon del av det område som försörjs av den mellersta hjärnartärens kärlsystem. Kliniska tecken är kontralateral svaghet och känselbortfall i arm och ansikte och kontralateral homonym hemianopsi. Utbredda hemisfärskador kan leda till afasi, alexi, agrafi, akalkuli, fingeragnosi, anosognosi och apraktagnosi.
Subaraknoidalblödning
En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.
Datortomografi
Halsartär, inre
Ultraljudsdoppler, transkraniell
Transcranial ultrasound Doppler (TCD) is a non-invasive diagnostic technique that uses high-frequency sound waves to measure the velocity of blood flow in the cerebral blood vessels located in the skull, providing information about the status of the intracranial vasculature and cerebral hemodynamics.
Basilarartär
Magnetisk resonansangiografi
Hjärnischemi
Hjärnrevaskularisering
Mikrokirurgisk revaskularisering (återställande av blodkärl) i syfte att förbättra den intrakraniella cirkulationen. Det innebär vanligen att det yttre blodomloppet kopplas ihop med det innanför skall benet, men också eventuell extrakraniell revaskularisering (dvs subklavikulär-vertebralartärbypass; subklavikulär-carotis externa bypass). Detta görs genom sammankoppling av två artärer (direkt anasto mos) eller genom autolog transplantation av kärlrik vävnad till hjärnans yta.
Intrakraniell emboli och trombos
Blodkärlskramp, intrakraniell
Hjärnischemi, övergående
Korta, övergående episoder av lokal, icke-konvulsiv, ischemisk funktionsstörning i hjärnan med en varaktighet av mindre än 24 timmar, och ofta mindre än en timme, orsakade av kortvarig trombos eller emboli. Ischemin kan klassificeras utifrån distribution i kärlen, tidsmönster eller etiologi (t ex embolisk eller trombotisk art).
Halsartärer
Hjärna
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Digital subtraktionsangiografi
Metod att avbilda blodkärl genom att från en bild av vävnad med kärlkontrastmedel subtrahera en bakgrundsbild av vävnaden. Bakgrunden utgörs av en digitaliserad bild gjord strax innan kontrastmedel tillförs. Det slutliga angiogrammet blir en högkontrastbild av kärlet, beroende på varierande absorption av röntgenstrålar i olika vävnader.
Neurokirurgiska tekniker
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Pulsåderförträngning
Intrakraniella arteriovenösa missbildningar
Medfödda blodkärlsanomalier i hjärnan, kännetecknade av hoptrasslade tunnväggiga artärer med direktkommunikation med vener utan mellanliggande kapillärer. Missbildningarna visar stora variationer i storlek och läge och ger upphov till symtom genom bristning, masseffekt och kärlavledningseffekter. Den kliniska bilden visar sig ofta inte förrän i det fjärde eller femte årtiondet i livet, när drabbade individer kan utveckla huvudvärk, krampanfall och fokala neurologiska svaghetstecken. Stora blödningar kan leda till koma eller död.
Hjärnblödning, traumatisk
Embolisering, terapeutisk
En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.
Kotartär
Bakre hjärnartär
Akinetisk mutism
Intrakraniell arterioskleros
Kärlsjukdomar kännetecknade av förtjockade, förhårdnade och ombildade kärlväggar i de intrakraniella artärerna. Det finns tre undertyper: 1) ateroskleros, med fettavlagringar på insidan av artärväggarna; 2) Monckebergs skleros, som uppvisar kalkavlagringar i väggens mellanskikt; och 3) arterioloskleros, som avser skleros i de små, tunna kärlen. Kliniskt kan dessa tillstånd sättas i samband med övergående hjärnischemi, hjärninfarkt, intrakraniell tromboembolism eller intrakraniella aneurysm.
Cerebrovaskulära sjukdomar
Ett brett spektrum av störningar förknippade med försämrat blodflöde i hjärnans artärer och vener. Hit hör hjärninfarkt, hjärnischemi, anoxi (syrebrist) i hjärnan, hjärnembolism och trombos, arteriove nösa missbildningar och vaskulit i centrala nervsystemet. Termen är inte begränsad till att definiera sjukdomstillstånd i cerebrum, utan omfattar kärltillstånd i hela hjärnan, inklusive diencefalon, h järnstammen och lillhjärnan.
Moyamoyasjukdom
En icke-inflammatorisk, fortskridande förträngning av de intrakraniella halsartärerna och bildande av nätliknande, kollaterala artärer ur Willis ring. Hjärnangiogram visar de rökpuffliknande bildningarna (moyamoya) vid hjärnbasen. Tillståndet kännetecknas av endotelhyperplasi och -fibros med förtjockning av artärväggarna. Sjukdomen drabbar främst barn, men kan även förekomma hos vuxna.
Hjärnblödning
Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.
Magnetisk resonanstomografi
Aneurysm, dissekerande
Ultraljudsdoppler
Kollateral cirkulation
Slaganfall
Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.
Behandlingsresultat
Regionalt blodflöde
"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.
Halsartärförträngning
Avsmalning eller tillsnörning av den gemensamma, interna eller externa halsartären, oftast till följd av aterosklerotisk plackbildning. Förkalkningarna kan bli såriga och leda till blodproppsbildning. De trombocyt- eller kolesterolproppar som bildas kan ge upphov till övergående ischemisk attack eller stroke. Proppar som vandrar till ögat kan orsaka amaurosis fugax (flyktig amauros; tillfällig syn nedsättning).
Lungartär
Ultraljudsundersökning
En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen, såsom hjärta, lever, sköldkörtel, blodkärl, muskler och ben.
Cerebral pares
En heterogen grupp av icke fortskridande motoriska störningar orsakade av kronisk hjärnskada, som uppkommit under prenataltiden, perinatalperioden eller de allra första levnadsåren. De fyra viktigaste undertyperna är spastisk förlamning, atetos, ataktisk och blandad cerebral pares, bland vilka de spastiska formerna är vanligast förekommande. Störningarna kan variera mellan försämrad finmotorisk ko ntroll och svåra spasmer i samtliga lemmar. Spastisk diplegi (Littles sjukdom) är den vanligaste subtypen. Syn. hjärnförlamning.
Halsartärsjukdomar
Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.
Njurartär
En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen, och transporterar bort avfallsprodukter såsom urinämnen från njuren tillbaka till hjärtat.
Retrospektiva studier
Subduralblödning
Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).
Postoperativa komplikationer
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Hjärnemboli
Transport av främmande material till hjärnan med blodströmmen genom artärerna. Emboli (kärlproppar) har oftast sitt ursprung i hjärtat och har samband med arytmi, murala blodproppar, subakut, bakteriell endokardit, hjärtklaffsjukdomar eller septumdefekter (defekter i hjärtkammarväggarna). Proppar av annat ursprung kan bero på skador på aortan, halsartärerna, ryggkoteartären eller artärerna i hjärnan. Propparna kan bestå av hopklumpade blodplättar, löst åderförkalkningsmaterial, fett, luft, tumörceller eller infektionsmaterial, och kan orsaka hjärninfarkt.
Temporalartärer
Uppföljningsstudier
Hjärnödem
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Infarkt, bakre hjärnartär
Utveckling av koagulationsnekros till följd av ischemi inom den bakre hjärnartärens försörjningsområde. Denna artär förser delar av mitthjärnan, talamus, nedre, mellersta tinningsloben och den mellersta nackloben med blod. Kliniska manifestationer varierar med infarktens omfattning och läge, men omfattar ett flertal syndrom utgående från mitthjärnan och talamus, hemianopsi och beteendesyndrom förknippade med minnesförmåga och uppfattning av synintryck.