"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."
Tandförflyttning, eller ortodonti, är en specialitet inom tandvården som fokuserar på diagnostik, prevention och korrektion av onormal positionering och skilda former av illa utvecklade tänder och käkar för att återställa deras funktionella och estetiska normalitygda relationer och underhålla den stabiliteten.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
"Tandframbrott, även kallat dental caries eller karies, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyror som angriper tandens hårda yta och leder till nedbrytning av emaljen."
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som refererar till en subluxation eller dislokation av en tand, vilket innebär att tanden har förskjutits från sin normala position i käken. Detta kan inträffa på grund av olyckor, skador, sjukdomar eller vissa medicinska behandlingar. Tandluxationer kan vara smärtsamma och orsaka skada på tanden och omgivande vävnader, så det är viktigt att söka tandläkare omedelbart ifall man misstänker en luxation. Behandlingen kan bestå av att justera tanden tillbaka till dess normala position eller i vissa fall extrahera den om skadan är för allvarlig.
"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.
'Odontometry' är ett äldre och föråldrat medicinskt begrepp som refererar till metoden att mäta tändernas storlek eller längd med hjälp av speciella instrument. Numera används det sällan inom odontologin (tandvården), då det är mer vanligt att använda sig av andra metoder för att bedöma tänder och deras tillstånd.
Medfödd avsaknad av tänder. Det kan röra sig om total anodonti eller partiell, om avsaknad av såväl mjölktänder som permanenta.
"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.
Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.
"Tandrotsspets" refererar till den främre, smalare spetsen av ett framtandspars (incisivernas) rot, som kan bli inflammerad och leda till en infektion känd som "tandrotsspetsinflammation" eller "apikal periodontit". Detta orsakas ofta av en karies-orrelse som inte behandlats korrekt, vilket kan resultera i en abscess och smärtor.
I en enkel mening kan 'Resorption' inom medicinen definieras som den process där kroppen baksorterar och bryter ned och absorberar ämnen, celler eller strukturer. När det gäller tänder används termen 'Rotresorption' för att beskriva den naturliga process där kroppen successivt bryter ned och absorberar rötterna på en avfallen tand. Detta sker genom att speciella celler, så kallade osteoklaster, bryter ner och tar bort mineralmassan och den organiska matrixen i roten, vilket gör att tanden kan falla sönder och upplösas över tid. Rotresorption kan också påverkas av olika faktorer som till exempel inflammation eller trauma, och kan vara ett tecken på tandinfektion eller andra muntliga sjukdomar.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
Sådan förskjutning och dålig kontakt mellan underkäken och överkäken att effektiviteten i käkens tuggrörelser påverkas negativt.
Tandfraktur refererar till ett trauma eller skada som orsakar att tanden splittras, spricker eller bryts sönder delvis eller helt. Det kan vara smärtsamt och påverka tandsmidet (dentin), tandpulpan (livet i tanden) eller käkbenet beroende på graden av frakturen.
'Rotfyllning' är en odontologisk term som refererar till proceduren där en tandrot fylls med ett lämpligt material, vanligtvis cement eller gummi, för att återställa dess funktion och skydda den mot ytterligare skada eller infektion efter en rotbehandling.
Ortodontiska trådar, även kända som arcböjar eller tandtrådar, är smala metall- eller syntetiska fibrer som används inom ortodonti för att styra rörelsen och positionen hos tänder under tandreglering, genom att applicera en kontinuerlig kraft på dem med hjälp av brackets fästade på tänderna.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
Den linje som tänderna i käken beskriver.
En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.
"En övertänd tand definieras som en tand som inte har någon kvarvarande rotkanal eller rotstumpe och inte längre har någon funktionell anknytning till käkbenet."
"Tandreglering" är en odontologisk behandlingsmetod där en ortodontist använder sig av fasta eller lösa apparater för att korrigera tandsättning, rätas ut tandställningar och eventuellt justera käkrelationerna hos en patient, med syfte att förbättra funktion, estetik och allmän munhälsa.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."
Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.
Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom odontologi där en konstgjord tandsilon eller rot (implantat) placeras chirurgiskt i käkbenet för att fungera som en stomme till en senare monterad tandprotes, med syfte att ersätta en saknad tand eller flera tänder på ett stabilt och hållbart sätt.
Fototeknik inom ortodonti, estetisk tandvård och patientundervisning.
Utformning och framställning av utrustning för reglering av tandställning eller riktning av tänder.
Den första tanduppsättningens 20 tänder, vilka lossnar och ersätts av de permanenta tänderna, vanligtvis i sexårsåldern. Samtliga mjölktänder skall ha visat sig vid tvåochetthalvtårsåldern.
Uppkomsten av tandemalj genom ameloblasternas verkan, från dentin-emaljkontakten till emaljsubstansen.
Bettfel som beror på att överkäken är bakåtdragen i förhållande till underkäken, vilket visar sig i den första kindtandens läge.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
Vävnadsdöd i tandpulpan. Om nekrosen beror på ischemi med efterföljande bakterieinfektion talar man om pulpakallbrand.
Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.
"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.
Två tänder som förenas under utvecklingen från hopväxta tandanlag. Tänderna kan ha hopväxt tandemalj, rotdentin eller båda.
De 32 tänder som delvis ersatt och delvis tillkommit utöver de 20 mjölktänderna.
"Tandskador" refererar till skada eller skador på tänderna, vanligtvis orsakade av karies, trauma, onödigt slitage eller missanvändning.
Ett ektopiskt tandframbrott är when a tooth develops and erupts in an abnormal location, not its usual position in the dental arch, which can potentially cause complications such as damage to nearby structures or difficulty with oral functions like chewing and speaking.
'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
Orthodontic extrusion refers to the process of moving a tooth in an upright position while it is being deliberately and slowly moved outward, thus increasing its length above the gum line through controlled force and pressure applied by orthodontic appliances or braces. This technique is often used in orthodontic treatment to correct teeth that are positioned too high or low relative to their neighboring teeth, to create space for crowding or to align the tooth before other procedures such as fitting a crown or veneer.
Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.
Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.
'Orthodontic space closure' refers to the process of closing gaps or spaces between teeth using orthodontic treatment, such as braces or other appliances. This procedure is typically performed to improve the alignment and appearance of the teeth, as well as to enhance their function and overall oral health. The process often involves applying gentle force to gradually move the teeth into their desired positions, thereby eliminating unwanted spaces and achieving a straighter, more aesthetically pleasing smile.
I den medicinska kontexten, kan "rotstift" användas för att beskriva en process där resurser sparas genom att minska eller avskaffa vissa tjänster, program eller verksamheter som bedöms vara mindre effektiva eller nödvändiga. Detta kan jämföras med att "strica ut" med en röd penna (rotstift) på en lista över utgifter. Termen används ofta när det diskuteras om budgetnedskärningar inom sjukvården eller forskning.
Bettfel där enskilda tänder sitter i fel läge i förhållande till varandra, trots normalt förhållande framifrån bakåt mellan över- och underkäke, baserat på de permanenta kindtändernas läge.
Epitelceller som omger tandpapillen och som är differentierade i tre olika skikt: det inre emaljepitelet, bestående av ameloblaster som kommer att bilda emaljen, emaljpulpan och det yttre emaljepitelet, vilka båda reduceras och försvinner, före respektive under tanderuptionen.
I medicinen refererar "vertikaldimension" vanligtvis till avståndet mellan två strukturer eller punkter längs en vertikal axel, ofta i anslutning till kroppsställning eller kroppsposition. Ett exempel på detta är avståndet mellan hälspointerna (det lägsta punkterna på foten) och huvudets högsta punkt när en person står uprekt, vilket kan användas för att bedöma någons kroppslängd eller kroppsställning. Det är värt att notera att begreppet kan ha olika specifika betydelser beroende på kontexten inom vilken det används.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
En non-vital tand är en tand där pulpan, det inre viktiga vävnadslager som innehåller blodkärl och nerver, har skadats eller dött till följd av karies, trauma eller andra orsaker. Denna skada kan resultera i att tanden blir obekväm, smärtsam eller förlorar sin vitalitet, vilket gör att den inte svarar på temperatur- eller beröringssimulatorer. I vissa fall behandlas en non-vital tand med en rotbehandling för att avlägsna infektionen och rädda tanden från extraktion.
En tandmissbildning, som huvudsakligen drabbar de övre framtänderna. Den kännetecknas av inbuktning i emaljen på själva kronan.
"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."
En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.
En panoramaradiografi, även kallad panorex eller panoramaskära, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntes av tändernas, käkbenets och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den visar en platt, bred bild som sträcker sig från ett tinneben till det andra och inkluderar både över- och underkäken, tänderna, käkleden och temperomandibulärt ledbandet (TMJ). Panoramaradiografi används vanligen för att undersöka tandpositionering, karies, tumörer, cystor, käkfrakturer och andra patologiska tillstånd i munhålan och ansiktsskelettet.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
En typ av amelogenes (amelogenesis imperfecta), kännetecknad av ofullständig emaljbildning och överförd som X-bundet eller autosomalt dominant drag. Defekten är även förenad med brist på A-, C- eller D-vitamin, infektionssjukdom, prematuritet, förlossningsskada, Rh-inkompatibilitet, traumatisk skada eller lokal infektion. I lindriga fall syns små skåror, gropar och sprickor, i svåra fall horisontella rader av djupa gropar, och i extrema fall kan emaljen saknas.
Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.
En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.
Proteser som helt återger ytanatomin hos den synliga delen av en tands naturliga krona. De kan antingen vara partiella, dvs täcka tre eller flera av tandens ytor, eller fullständiga, dvs täcka tandens alla ytor, och de är tillverkade av guld eller annan metall, porslin eller plastmaterial.
Färdigheter, metoder, teknik och principer för förbättring av tändernas och ansiktets symmetri i syfte att uppnå såväl bättre uttseende som funktionalitet hos tänder, mun och ansikte.
'Ortodontiska bågfästen' är en typ av fast innesatt ortodontisk apparatur som används för att korrigera tandsättning och käkposition, bestående av en metallbåge fäst till tänderna med hjälp av små metallklamrar eller band.
Tandrörlighet, eller dental hypersensitivitet, är ett smärttillstånd som kännetecknas av plötsliga, stötvisa och ofta vassa smärtor i tänderna när de utsätts för varma, kalla, söta, sura eller fuktiga stimuli. Smärtan orsakas vanligtvis av att emaljen på tanden är skadad eller borta, vilket gör att dentinnan under exponeras och blottläggs för yttre irriterande substanser.
Registrering av lägesförhållandet mellan underkäke och överkäke. Måtten kan avse såväl vertikala som horisontella och riktningsförhållanden.
En remissable tandregleringshjälpmedel är ett medicintekniskt instrument som används för att korrigera, förebygga eller lindra irreglariteter i tänder och käkar, samt för att förbättra deras funktion, estetik och hälsa. Exempel på remissabla tandregleringshjälpmedel innefattar böjda dräneringsark, aktiva plattor och skruvbara ortodontiska apparater som kan justeras under behandlingen för att gradvis rätta till tändernas position och käkrelationer.
I en medicinsk kontext kan "Serial Extraction" referera till upprepade aspirationer eller utvinningar av fluid från ett visst kompartment eller en kroppsdel över en viss tidsperiod. Detta är vanligtvis relaterat till att minska trycket eller volymen av ett patologiskt accumulerande fluid, såsom i fall av abscesser, ascite, hjärnödem eller andra former av ödem.
Utkast och utformning av tandproteser i allmänhet eller av en specifik protes. Hit hör inte design av löständer. Stommen består vanligtvis av metall.
Den främre, anatomiska delen av underkäken, även kallad mentum, som innehåller fogen mellan underkäkens två halvor (haksymfysen; symphysis menti). Invändigt delar sig fogen kring ett trekandigt område kallat hakutskottet. På vardera sida, under den andra premolaren, återfinns hakhålet (foramen mentale), som är underkäkskanalens mynning, genom vilken blodkärl och nervbana löper.
Pulpotomi är en behandlingsmetod inom tandvårdens endodonti, som innebär att man avlägsnar den kroniska inflammerade delen av pulpan (tandköttet) i en kavitet eller rotkanal, för att sedan fylla och seala dessa. Syftet är att behålla den hälsosamma rotsystemets pulpa och skydda den från ytterligare infektioner. Detta kan vara ett tillfälligt eller permanent lösning beroende på omständigheterna, ofta använd som en metod för att behandla barns mjukpulpa skador eller infektioner i permanenta tänder.
I en enkel medicinsk definition, betecknar overbite den vertikala överbitet som uppstår när de övre framtänderna sticker ut för mycket över de undre framtänderna när munnen är stängd. Denna avvikelse kan vara mild, måttlig eller allvarlig och kan påverka både funktionen och estetiken hos en persons tänder och ansikte. Overbite kan behandlas med ortodontisk vård som innefattar användning av exempelvis tandställ, skruvar eller kirurgiska ingrepp beroende på svårighetsgraden.
Kraften i tuggmusklerna när käkarna bits ihop.
Någon av de två köttiga, blodrika vävnadsstrukturer som omger munnen.
Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.
Orthodontic anchorage procedures refer to the methods and techniques used in orthodontics to maintain or control the position of teeth that are serving as anchor units during tooth movement. The goal is to prevent unwanted movement of these anchor teeth while applying forces to move other teeth into desired positions. This can be achieved through various fixed or removable appliances, such as mini-implants, headgears, or palatal bars, among others. The selection of the appropriate anchorage procedure depends on the specific orthodontic treatment plan and individual patient needs.
En förankrad tandregleringshjälpmedel är en fast eller fix typ av ortodontisk behandling, vanligtvis bestående av en metall- eller keramiska band fäst runt en eller flera tänder, som håller fast en ark med stänger och/eller spår för att korrigera tändernas position och lägga till plattor för att expandera eller kontrahera käken.
Böld som tränger ut i tandköttet.
Extraorala anordningar för att anbringa en dragkraft på tänderna så att en del problem förknippade med förankringshantering vid intermaxillär traktion kan undvikas, och för att anbringa kraft i riktningar som inte är möjligt annars.
En konstgjord tand, även kallad protes, är en rekonstruerande tandvårdsprodukt som ersätter en del eller alla funktioner och estetiken hos en naturlig tand. Den kan vara fast eller amovibel och tillverkas vanligtvis av material som keramerik, metall eller termoplast.
Käkarnas och ansiktets växtförlopp och differentiering.
Proteiner som utgör en del av tandemaljmassan.
Vanligtvis alloplastiska detaljer som opereras in i eller på käkbenet som stöd åt en enda protetisk tand, antingen som stödtand eller som kosmetisk korrigering för en saknad tand.
'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
"Tandvandring, eller odont drift, är en naturlig process där tänderna rör sig längre och längre ifrån varandra över tiden, ofta orsakad av en onormal kraftfördelning som kan bero på bland annat tandbetesrubbningar eller förluster."
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
Apexification är en behandlingsprocess inom tandvårdens område som används när en permanent tand's rotändning, även känd som apiken, inte har utvecklats fullt ut eller saknas helt. Detta inträffar ofta vid odontogen nekros (död av tandvävnad) orsakad av trauma eller infektion.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
"Root canal obturation" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare fyller ut det kanalsystemet i roten på en tand efter att det har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Detta görs vanligtvis med ett material som kallas gutta percha, som är smältbart och formbart så att det kan anpassas till canalen. Obturationen stoppar smärta genom att blockera små nervändar i rotkanalerna och förhindrar infektioner från att spridas till omgivande benvävnad. Det är ett viktigt steg i slutförandet av en root canal-behandling, som syftar till att rädda en tand som annars skulle behöva dras ut.
En tandregleringshjälpmedel definieras som ett ortodontiskt eller tandtekniskt instrument, såsom en fast eller lös båge, en platta, en skruv, en gummiband eller en hake, som används för att korrigera, föryngra eller förbättra positionen och funktionen av tänder och/eller käkar genom att utöva kontrollerad kraft på tänderna under en viss tidsperiod.
I en enkel medicinsk definition, betecknar "open bite" en tandposition där ovan- och underkäken inte möts korrekt när munnen är stängd. Det innebär att det finns ett öppet utrymme mellan framtänderna eller baktänderna när personen tuggar eller försöker bita i en tjockare matbit. Open bite kan orsaka problem med käkfunktionen, tal och synligandet av tänder då man smiler. Det kan vara en medfött tillstånd eller orsakas av vanor som sugning på tummen eller tungspetsen, allvarliga tandlossningar eller onormala bettpositioner.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
Löstagbara ortodontiska anordningar som omfördelar trycket från ansikts- och tuggmusklerna på tänderna för att ge förbättrad tandställning.
Dental attrition refererar till den naturliga nötningen eller slidan av tändernas kronor som orsakas av deras kontakt med varandra under funktionella aktiviteter, särskilt bettandet och sväljning. Det är en normal åldersrelaterad förändring, men kan accelerera eller bli patologisk på grund av abnorma bettfunktioner, onormal muskulär aktivitet eller dålig tandsmumsvård.
I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.
"Rostfria stål är en legering av järn, krom och vanligtvis nickel, där minst 10,5% krom är innehållt för att bilda ett passivt oxidskikt på ytan som skyddar mot korrosion orsakad av syre och fukt i miljön."
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
"En funktionell tandregleringshjälpmedel är ett medicintekniskt instrument som används för att korrigera, stabilisera eller förbättra funktionen hos tänder och käkar, vanligtvis genom att påverka deras position och relation till varandra."
Mekaniskt avlägsnande av små mängder tandemalj (till ett djup av maximalt några tiondedels millimeter) för att ta bort ytlig missfärgning som inte försvinner genom blekning. Ett vanligt blästermedel är en blandning av pimpsten och saltsyra.
"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."
Den anatomiska struktur som bildar taket i munhålan. Den består av den främre, hårda gommen och den bakre, mjuka gommen.
Ansiktsuttryck som avspeglar känsla av nöje, ömhet, munterhet osv.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.
"Tandröntgen" är en typ av medicinskt dental imaging som använder sig av röntgensstrålning för att producera detaljerade tvådimensionella bilder av tänder och käkbenet, vilket hjälper odontologer att diagnostisera och behandla tand- och oralhälsorelaterade problem.
En blandning av metaller eller metallföreningar med andra metalliska föreningar i varierande proportioner för bruk som tandreparationsmaterial.
Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs hos barn och ungdomar för att korrigera tänder och käkar som inte växt in rätt, med målet att förebygga allvarligare problem senare i livet. Det innebär ofta användning av en apparat, såsom en skruv eller en spake, under en begränsad tid för att leda tänderna i rätt riktning och ge plats åt de permanenta tändernas utveckling.
Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.
"Parodontala skenor är instrument som används vid dentalbesök för att mäta djupet på parodontal pockets, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet, som ett indikator på parodontalförfall eller tandlossning."
Tandsjukdomar är sjukdomar eller skada som drabbar tänderna och orala hålrumen, inklusive tandkött, käkar och käkleder.
Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i bildningen av tandemaljen, den hårda yttre skiktet på tänderna. Det kodas för av genen AMELX hos kvinnor och AMELY hos män. Amelogenin utgör ungefär 90% av proteinerna i ameloblasternas extracellulära matrix under tidig tandemaljbildning, och är involverat i regleringen av mineraliseringen av emaljen.
Olika sätt att hålla en tandprotes på plats, genom t ex utformning, fastsättningsanordning eller vidhäftning.
Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.
Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.
"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Bettfel som beror på att överkäken är framskjuten i förhållande till underkäken, vilket visar sig i den första permanenta kindtandens läge.
'Ankylos av tänder' refererar till en tillstånd där en tand är fastväxt eller fogad fast till den underliggande käkbenet, ofta orsakat av en abnorm alveolär process eller trauma. Detta resulterar i en förlorad rörlighet och funktion hos tanden, och kan leda till komplikationer som attandens position i käken förändras under tandsättning eller tillväxt.
Retrognathia är ett medicinskt tillstånd där underkäken är placerad bakom den övre käken, vilket kan resultera i en ansiktsform som ofta beskrivs som "undermålad". Detta kan vara antingen medföddt eller aquired. I allmänhet är det en subjektiv bedömning och kan variera mellan olika kliniska observatörer.
Ca(OH)2. Ett vitt pulver med många terapeutiska användningsområden. Eftersom det har förmågan att stimulera mineralisering, används det i många tandpreparat.
En protes med utbredd användning som ger en stark, permanent lagning. Den består av en elektrolytiskt etsad gjutmetallshållare, som med harts cementeras (bondas) fast vid angränsande tänder, vars emalj också etsats med syra. Syn. fast delprotes, hartsbondad.
Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
Den mellersta grenen av trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
En tandpulpatest, även känd som pulpavitalitetstest, är ett sätt att utvärdera om pulpan (det levande vävnadsmaterialet inuti tanden) har blödning eller inte i respons på en stimulus. Det görs genom att applicera termisk, elektrisk eller kemisk stimuli på tanden och mäta patientens smärreaktioner eller avsaknaden därav. Denna information kan hjälpa odontologer att diagnosticera dentala problem som inflammation, infektion eller nekros i pulpan.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp tillstånd som alla berör tanden's periapical, eller rotdempen, och orsakas av infektion eller inflammation i den pulpa (nerven och blodkärlen) inuti tanden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till karies eller trauma till tanden.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
Behandling av tandytor med betmedel, vanligtvis fosforsyra, för att öka vidhäftningsförmågan för olika resiner.
"Tandexfoliering, även känt som tandskaling, är en rutinmässig tandsjukvårdsbehandling där hård depositionssubstans, såsom tandsten, mekaniskt avlägsnas från tänderna med speciella instrument."
Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.
I en enda mening kan 'Space Maintenance' inom tandvård och käkkirurgi definieras som användning av en aparat eller ett tillbehör för att behålla och skydda utrymmet i käken efter att en babytand fallit ut eller extraherats, tills den permanenta tanden kan växa fram på rätt plats. Detta hjälper till att undvika problem som malpositioner, överbitning och kvarstående gap mellan tänderna.
En kronisk, endemisk form av tandemaljshypoplasi som orsakas av intag av vatten med hög fluorhalt under tandbildningsperioden. Tillståndet kännetecknas av bristfällig kalkbildning och kritliknande emalj, som med tiden får en brunaktig missfärgning.
En gren av trigeminalnerven (den femte kranialnerven). Underkäksnerven leder motoriska nerver till tuggmusklerna och känselnerver till tänderna och tandköttet, till nedre delen av ansiktet och till delar av den hårda hjärnhinnan.
"Root canal irrigants are solutions used in endodontic treatment to clean, disinfect and remove tissue remnants from the root canal system, aiding in the elimination of microorganisms and promoting successful therapy outcomes."
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Kirurgisk omformning av tandköttet och dess papiller för att korrigera missbildningar (i synnerhet förstoringar) och för att ge tandköttet en normal, funktionell och sluttande form.
I en enkel mening kan parodontium definieras som det biologiska systemet runt och stöddande tanden, inklusive tandkött, käkben, cement och periodontal ligament (parodontalligament). Detta system arbetar tillsammans för att hålla tanden fast i käken och skydda den från skada orsakad av exempelvis bakterier och mekanisk påfrestning.
Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.
En helprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i överkäken. Den vilar i sin helhet på munhålans vävnader och överkäksbenet.
Det fasta, benartade bindväv som täcker tandroten från emalj-cementgränsen till rotspetsen och som dessutom utgör stöd åt tanden genom att vara fäste för det parodontala ligamentet.
'Maxillary diseases' typically refers to medical conditions or disorders that affect the maxilla, which is the upper jawbone in the human skull. This bone plays an essential role in various functions, including biting, chewing, speaking, and breathing. Maxillary diseases can be congenital (present at birth) or acquired (develop later in life). Some examples of maxillary diseases include:
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
Exponering av tandroten pga förflyttning av tandköttskanten.
Någon av ett flertal jordlevande gnagare (mullvadsråttor) av familjerna Muridae eller Bathyergidae. De finns i
Ett snabbt digitalt bildsystem av lågdostyp som nyttjar en liten intraoral sensor istället för röntgenfilmsutrustning. Patienten utsätts för lägre exponering, och bildförvrängningen blir minimal, men upplösning och bildbredd är sämre än vid vanlig röntgen. En mottagarenhet som vidarebefordrar signalerna till en bilddator placeras i munnen. Systemet kan även användas för digitalisering av röntgenfilmbilder eller data från andra typer av detektorer.
Insättning av en spetsig stav genom rotkanalen och in i den periapikala benvävnaden i syfte att förlänga den befintliga tandroten och stabilisera tanden.
I en enkel medicinsk definition, är silikater kemiska föreningar som innehåller siliciumdioxid (SiO2) och andra metalloxider. De används ofta i medicinska produkter som exempelvis implantat, proteser och läkemedelskapslar på grund av deras goda biokompatibilitet och stabilitet. Silikater kan också förekomma i kosmetiska produkter och livsmedel som smörj- och fyllmaterial.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.
Volymtomografi, även känt som computed tomography (CT) eller computeriserad tomografi, är en typ av bildgivande diagnosmetod som använder röntgenstrålning för att skapa detaljerade tredimensionella bilder av inre strukturer i kroppen, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Det gör det möjligt för läkare att diagnostisera en rad olika sjukdomar och skador, till exempel cancer, stroke, brusten ben eller blödningar i inre organ. I en enda mening kan volymtomografi definieras som en icke-invasiv medicinsk teknik som använder röntgenstrålning för att producera tredimensionella bilder av kroppens inre strukturer, vilket ger detaljerad information om deras storlek, form och läge.
Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.
Insättning av ett implantat i underkäkens eller överkäkens benvävnad. Implantatet har en överdel ovanför slemhinnan som används som protesförankring.
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktskvaliteter som orsakas av missanpassade bettrelationer och oregelbundna tändpositioner. Ortodontisten använder sig av en rad olika typer av apparater, såsom fasta och lösa klamrar, att korrigera tändernas position och förbättra bettfunktionen. Syftet med ortodontisk behandling är att förbättra individens käkfunktion, estetik och oral hälsa.
Insippring av vätskor, föroreningar och mikroorganismer i skarven mellan tand och lagning.
"Tandblekning, även kallat tandvittring, är en kosmetisk behandling som avsåger att förbättra utseendet på tänder genom att avlägsna eller reducera yttre färgstoff och fläckar, vilket resulterar i ljusare och vitare tänder."
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Organiska föreningar innehållande en epoxid/oxirangrupp. De består av polyetrar framställda genom reaktion mellan bisfenol A och epiklorhydrin. Tack vare sina goda sammanfogande egenskaper används epoxihartser i stor utsträckning för limning, fogning och gjutning. De har betydande användning som tandmaterial.
Utbredda i naturen som mineral med Al2O3 och SiO2 i varierande proportioner. Kan framställas syntetiskt genom upphettning av aluminiumfluorid till 1000-2000 grader Celsius tillsammans med kisel och va ttenånga.
Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.
Små, runda metallstift för förbättrad fasthållning av tänder.
Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.
Kirurgiskt avlägsnande av tandkött, vid fästet, så att en ny tandköttskant bildas. Metoden används för att ta bort tandköttsfickor, eller som förberedelse för mer omfattande kirurgiska ingrepp, samt för bättre åtkomst för avlägsnande av tandsten.
I en enstaka mening kan vridmoment (torque) definieras som en mekanisk storhet som beskriver kraftens rotationsverkan kring en given punkt eller axel. Det mäts vanligtvis i newtonmeter (Nm).
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Zinc oxide-eugenol cement är ett sorts temporärt tandfyllningsmaterial som består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja extraktad från kryddnejlika. Det används ofta som en bas under tillfälliga kronor och brukar ha en ljusgul färg. Zinkoxid-eugenol cement har god biokompatibilitet, god isoleringsförmåga och en viss antibakteriell verkan. Det är relativt enkelt att arbeta med och härdar genom kontakt med vatten.
En medicinsk definition av 'läppband' (frenulum linguae) är ett smalt band av bindväv som fäst svängdelen (tungspetsen) till undertungan och begränsar dess rörelsevidd.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Konstgjord ersättning för en eller flera tänder, del av en tand eller intilliggande strukturer, vilken kan bestå av allt från en tanddetalj till en komplett uppsättning. Tandprotesen kan ha både kosmetisk och funktionell betydelse. Det finns speciella termer för löständer och specifika typer av löständer.
En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.
Missbildning av främre mitthjärnan, skallbenet och ansiktet till följd av utebliven segmentering och delning av embryots prosencefalon (framhjärnan). Prosencefali utan lob är den svåraste formen och betecknas av anoftalmi, cyklopi, svår psykisk utvecklingsstörning, läppspalt och gomspalt, krampanfall och mikrocefali. Semilobär holoprosencefali kännetecknas av hypotelorism (onormalt litet avstånd mellan ögonen), mikroftalmi, kolobom, näsmissbildningar och varierande grader av utvecklingsstörning. Lobär holoprosencefali är förknippad med små, eller inga, ansiktsmissbildningar, och den mentala förmågan varierar från svag utvecklingsstörning till normal förmåga. Holoprosencefali hänger samman med kromosommissbildningar.
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-joner, vilka frigörs som klor när lösningen kommer i kontakt med vatten. Det används vanligtvis som en 5-15% starkt koncentrerad lösning, även känd som blekmedel eller "blond"-lösning. Natriumhypoklorit är effektivt mot bakterier, virus och svampar, men kan vara skadligt för människor och djur vid höga koncentrationer eller inandning av ångor.
"Bitewing radiography" är en typ av dental röntgenundersökning där patienten biter hårt på en film eller en digital sensor medan ett par rader av tänder simultant exponeras för att producera images av de övre och undre molara- och premolara tänderna. Detta ger information om karies, tandköttsinflammation och andra strukturella problem i mellanrummen mellan tänderna och kontrollera kvaliteten på eventuella fillings eller kronor.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.
Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
Den sista permanenta tanden att växa fram på var sida av överkäken och underkäken.
PAX9 är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll under den tidiga utvecklingen av människans ansikte och hals, särskilt när det gäller skapandet av käkbenen och tändernas utveckling. PAX9 aktiverar eller stänger av specifika gener som behövs för att bilda strukturer i munhålan och för att initiera tandsäckarnas formation, där tänderna senare kommer att bildas. Genetiska mutationer i PAX9-genen kan leda till att tänder saknas eller är underutvecklade.
"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalanestesi som injiceras i munnen för att undertrycka smärta under dentalprocedurer, såsom fyllningar, rotkanalbehandling och kirurgiska ingrepp. Den lokala bedövningen gör patienten smärtäktsfri under behandlingen, men medveten om vad som händer.
Onormal andning genom munnen, oftast förknippad med hinder i näsans kanaler.
Stelnad saft av de tropiska träden Palaquium och Payena, naturligt hemmahörande i Indonesien. Produkten är en transisomer av naturgummi och olöslig i vatten. Guttaperka används som tandfyllnads- och avgjutningsmaterial och för isolering inom elektroteknik.
I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".
Avlägsnande av käkbenets alveolarutskott.
I en enkel mening kan 'gomvidgningsteknik' (eng. cavity lining technique) definieras som en metod inom tandvård där ett skyddande lagringsmaterial appliceras på den nakna, exponerade dentinen i en kariesdjup kavitet innan en permanent fyllning placeras. Detta görs för att minska smärtan och öka komforten hos patienten under behandlingen, samt för att skydda den känsliga dentinen från yttre påfrestningar efteråt. Gomvidgningstekniken kan också bidra till en bättre hållbarhet och längre livslängd av fyllningen genom att reducera möjligheten för återinträde av fukt eller bakterier under materialet.
'Tandkött', även känt som gingiva, är det tunna skiktet av mjuk vävnad som täcker käkbenen och omger tänderna.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontalt undergrävande apikalt tandbone lossning, är en form av tandlossning orsakad av en infektion eller inflammation i det mjuka vävnaden runt kanten av en tands rot, kallat periapikal granulom. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till en obehandlad karies eller en dödad tand (dödad pulpa), där smittbakterier sprider sig från den infekterade tandpulpan och når periapikal vävnaden.
Odontogen cysta som uppträder i samband med frambrytande eller delvis frambruten tand, som har åtminstone kronan inne i cystans kavitet. Cystan kan ge upphov till ameloblastom och i sällsynta fall övergå i en elakartad form.
En ärftlig (autosomalt dominant eller X-länkad) mineraliseringsrubbning med ofullständig emaljutveckling, som yttrar sig som en mycket tunn och ofta missfärgad tandemalj.
Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.
Tunna skal av tandfärgat material, vanligtvis porslin eller akrylplast, som fästs på den naturliga tandens yta, på en krona eller pontic genom sammansmältning, limning eller på mekanisk väg. Syn. skalfasader.
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
"Protein fouling" refers to the undesirable accumulation and binding of one or more proteins to a surface, which can negatively impact its function or performance in medical devices, laboratory equipment, or biological systems.
Metoder för att lösgöra limmade tandregleringar, lagningar eller fasta proteser från tänderna.
Oorganiska föreningar med aluminium som en molekylbeståndsdel.