Sjukdom i någon del av gallgångssystemet.

Sjukdomar i den gemensamma gallgången, Vaters ampull eller Oddis sfinkter.

En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.

Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).

En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.

Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.

Ductus hepaticus communis (den gemensamma levergången), ductus cysticus (gallblåsegången) och ductus choledochus (den gemensamma gallgången).

Cancersjukdom i gallgångarna.

Ductus hepaticus dexter och ductus hepaticus sinister (den högra resp. vänstra levergången).

Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.

Bukspottkörtelgångarna, även kända som Gallgångar, är tubliknande strukturer som transporterar gallan från levern och bukspottkörteln till twölvefingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningsprocessen.

Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.

En godartad tumör i de intrahepatiska gallgångarna.

Cancer i den gemensamma gallgången, inklusive Vaters ampull och Oddis sfinkter.

Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.

Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.

En gallgång som huvudsakligen ligger utanför levern och som utgörs av förbindelsen mellan den högra och vänstra levergången, vilka ligger innanför levern och, i sin tur, förenar sig med gallblåsegången till att bilda den gemensamma gallgången.

Hämmat flöde av galla genom de olika gallgångarna eller Vaters ampull. Tillståndet kallas ibland för kirurgisk gulsot.

Den förbindelse med gallblåsan genom vilken galla töms ut i den gemensamma gallgången.

Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).

Stora bröstgången, eller mediastinum grande, är en sällsynt och ofta asymptomatisk anatomisk variation där det mediastinala fettet i mellersta delen av thorax expanderar bort från hjärtat och större blodkärl, vilket kan trycka på omgivande strukturer som luftvägar, nerver och kärl.

Avlägsnande av gallblåsan genom snitt i bukväggen med hjälp av laparoskop.

Gallblåsan och dess gångar.

Gulsot, dvs gulfärgning av hud och slemhinnor, orsakad av försämrat flöde av galla i gallvägarna, som vid intrahepatisk kolestas eller gallgångshinder utanför levern.

Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.

Inflammation i gallgångarna, såväl de intrahepatiska som extrahepatiska, eller båda.

Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.

Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.

Förekomst av gallsten i den gemensamma gallgången.

Endoskopisk sfinkterotomi är ett medicinskt ingrepp där man använder en endoskop (en tunn, böjbar tub med en liten kamera och ett ljus) för att komma åt anal- eller esofagussfinktern (ringmusklerna i anus respektive matstrupen). Genom att skära av en del av sfinktermuskeln under kontroll med endoskopet kan man minska muskelns tonus och bredda dess öppning, vilket kan vara till hjälp vid vissa medicinska tillstånd som exempelvis anal fissur eller achalasi (en sammandragning av matstrupen).

En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.

Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.

Spottkörtelsgångar, även kallade salivära, är tubulära strukturer som förbinder spottkörtlarnas säckar med munhålan och transporterar producierad speichel till munnen.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.

I medicinsk terminologi, refererer 'Vaters ampull' til den forsnævring, der findes ved sammenløbet af leverens og bugspytkirtlens smalleste dele, hvorpå de to kropsdele udvider sig igen. Denne ampullus, der er opkaldt efter den tyske anatom Johann Christian Friedrich Hölder (1745-1775), også kendt under navnet Lorenz Heister (1683-1758), indeholder en lille muskel, der hjælper med at kontrollere afstrømningen fra bugspytkirtlen og leveren. Vaters ampull er et vigtigt anatomisk område, da den ofte er involveret i forskellige sygdomme, herunder galresten-sygdomme og visse typer af kræft.

Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.