Ghrelin är ett hormon som produceras i magsäcken och styr aptiten, kroppsvikten och energibalansen. Det ökar känslan av hunger och stimulerar insulinfreisättning från bukspottkörteln.

Ghrelinreceptorer är en typ av receptor i kroppen som binder till hormonet ghrelin, som är involverat i regleringen av aptit och hungerkänslor, matintag, och energibalans. De flesta ghrelinreceptorerna finns i mag-tarmkanalen och hypotalamus i hjärnan. När ghrelin binds till sina receptorer aktiveras signaler som leder till ökad aptit och hungerkänslor, förbereder kroppen för nästa måltid, och påverkar energiförbrukningen.

Peptidhormoner är signalmolekyler som består av kedjor av aminosyror och har en viktig roll i kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De produceras och utsöndras av endokrina celler, vanligen belägna i körtlar eller i andra typer av vävnad, och transporteras via blodomloppet till målcellerna där de binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en biologisk respons. Exempel på peptidhormoner inkluderar insulin, som reglerar ämnesomsättningen, och oxytocin, som är involverat i socialt beteende och förlossningsprocessen.

Naturlig matlust.

I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.

Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.

Peptid YY (PYY) är ett hormon som produceras i tarmen och reglerar aptiten genom att signalera till hjärnan när mag-tarmtrakten är full efter en måltid. Detta leder till en minskad känsla av hunger och en minskad födointag. PYY är ett peptidhormon som består av 36 aminosyror och är en del av neuropeptid Y-familjen.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Preparat för att öka matlusten; de används regelmässigt för behandling av anorexi i samband med cancer och AIDS.

Ett peptidhormon med 191 aminosyror som utsöndras av människans adenohypofys. Hormonet kallas även GH eller somatotropin. Ett syntetiskt tillväxthormon, somatropin, har kommit att ersätta den naturliga formen som terapeutiskt preparat vid behandling av t ex dvärgväxt hos barn med tillväxthormonbrist.

En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.

Fysiologiska mekanismer för reglering av matlusten.

Avstående från föda.

Infogande av en syraradikal i molekylen till en kemisk förening.

Känsla av behov av föda till följd av tom magsäck.

Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.

Den postprandiella perioden är den tid som följer efter en måltid, under vilken kroppen är involverad i digestions- och absorptionsprocesser av det intagna matföremålet. Detta vanligtvis varar från några minuter till flera timmar, beroende på mängden och sammansättningen av maten som konsumerats.

G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner som spänner över cellytan och fungerar som sensorers för olika signalmolekyler, såsom hormoner, neurotransmittorer och luktämnen. När en signalmolekyl binder till GPCR aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen genom att interagera med ett G-protein, som består av tre underenheter: α, β och γ.

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

Tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH) är ett hypofysalt hormon som stimulerar frisättningen av tillväxthormon från adenohypofysen, vilket i sin tur reglerar kroppens tillväxt, cellproliferation och metabolism.

Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.

Neuropeptid Y (NPY) är ett neuroaktivt peptidhormon som verkar som en neurotransmittor och neuromodulator i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det är beläget i och produceras av kärnor i hjärnbalken och kan påverka en rad fysiologiska processer som aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner. NPY har också visat sig vara involverat i stressreaktioner och regulering av energibalansen i kroppen.

"Satiety response" refererar till den fysiologiska mekanismen som orsakar känslan av mättnad och signalerar att näringsintaget bör upphöra efter en måltid. Detta inkluderar ett komplext samspel mellan hormonella, nervösa och gastrointestinala faktorer som arbetar tillsammans för att modulera hungern och aptiten. Satiety response bidrar till energihomeostas, det vill säga en balans mellan energiintag och energiförbrukning, och hjälper oss att upprätthålla en hälsosam vikt genom att förhindra överdriven konsumtion av mat.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Somatotropinreceptorer är cellmembranreceptorerna där tillväxthormon (somatotropin) binder sig för att utöva sitt biologiska effekt. Dessa receptorer är placerade huvudsakligen på levern, men kan även hittas i andra vävnader som muskler och ben. När tillväxthormonet binds till sin specifika receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till cellens nukleus och påverkar genuttrycket, vilket resulterar i ökat vävnadstillväxt och proteinmetabolism.

"Standard of care" är ett begrepp inom medicin som refererar till den accepterade och vedertagna behandlingsmetoden eller standardproceduren för en given diagnos eller sjukdom. Det avser den vård som en skicklig, erfaren och omhändertagande läkare i samma område och under samma omständigheter normalt skulle ge patienten. Standarden kan variera beroende på faktorer som patientens ålder, allmäntillstånd, komorbiditeter (flera sjukdomar eller tillstånd hos en och samma individ) och andra specifika omständigheter. Denna standard utvecklas genom medicinsk forskning, kliniska erfarenheter och gemensamma konsensusdokument från experter inom respektive område.

I a medical context, 'books' typically refer to comprehensive sources of information about medical conditions, diagnoses, treatments, and research, often written by experts in the field. These can include textbooks, reference manuals, and academic publications, serving as valuable resources for healthcare professionals and students to expand their knowledge, stay updated on best practices, and make informed decisions for patient care.

Kamp mellan individer om nödvändigheter eller om ett gemensamt mål.

Xenorhabdus är ett genus av gramnegativa, strikt aeroba, betaproteobakterier som lever symbiotiskt inne i entomopatogena (insektsdödande) nematoder av familjern Steinernematidae och Heterorhabditidae. Dessa bakterier producerar toxiner och andra bioaktiva ämnen som hjälper nematoderna att döda insekter, och sedan lever bakterierna på de dödade insektens kropp. Xenorhabdus-bakterier används också i forskning för att producera bioaktiva molekyler med potential till användning som antibiotika och andra läkemedel.

Enligt International Union for Conservation of Nature (IUCN), definieras "Introduced Species" som:

'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.

Gradering av hälsostatus hos en individ, en grupp eller en population, utifrån den enskilda individens subjektiva bedömning eller andra, mer objektiva mätmetoder.

Kirurgiskt avlägsnande av hela (total gastrektomi) eller del av (partiell gastrektomi) magsäcken.

Ett tillstånd där kroppsvikten är mer än två gånger idealvikten; övervikten kallas sjuklig därför att den är förknippad med många svåra, och till och med livshotande, sjukdomstillstånd.

Bariatric surgery is a surgical procedure that is designed to help with weight loss by restricting the amount of food that can be eaten and/or by causing malabsorption of nutrients in the gut. It is typically recommended for people who are severely obese, defined as having a body mass index (BMI) of 40 or higher, or for those who have a BMI of 35 or higher with obesity-related health conditions such as diabetes or sleep apnea.

Kirurgisk behandling av magen eller den nedre delen av matstrupen i avsikt att minska storleken på magsäcken. Operationen används huvudsakligen för behandling av sjuklig fetma och för att korrigera defekter i nedre matstrupen eller magsäcken. Olika metoder för ingreppet tillämpas: vertikal gastroplastik, silikonringsgastroplastik eller horisontell gastroplastik.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

Kirurgiskt ingrepp för reduktion av magsäcken och anläggande av en förbindelse (anastomos) mellan kvarstående del av magsäcken och en slinga av den övre tunntarmen (jejunum). Metoden används ofta för behandling av sjuklig fetma.

Tumörsjukdomar i magen.

Ett metalliskt grundämne i flytande fas vid rumstemperatur. Kemiskt tecken är Hg, atomnummer 80 och atomvikt 200,59. Kvicksilver har många industriella tillämpningar, och dess salter har använts terapeutiskt. Det kan absorberas genom hud och slemhinnor och ge kvicksilverförgiftning. Pga av toxiciteten har den kliniska användningen av kvicksilver och dess derivat minskat.

Selen är ett spårelement och essentiellt däri för den mänskliga kroppen, som fungerar som ett ko-faktor för vissa enzymer med antioxidativ verkan, såsom glutationperoxidas.

"Kvicksilverförgiftning definieras som en exponering för höga nivåer av kvicksilver, vanligtvis orsakad av kronisk eller akut exposure till metylkvicksilver eller elementärt kvicksilver, med potentialen att orsaka allvarliga skador på nervsystemet, njurarna och andra organsystem."

Oorganiska föreningar, i vilka kvicksilver utgör en fast del av molekylen.

I en enskild medicinsk betydelse, refererar "unitiol" till ett organisk ämne som används som ett desinfektionsmedel och en bakteriedödande medel. Det är en thiosulfatbaserad desinfektionsvätska som är verksam mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar. Unitiol används ofta för att desinficeringsprocesser i olika medicinska sammanhang, såsom utrustning, ytor och instrument.

En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.

Vitamin E är ett samlingsnamn för en grupp lipidlösliga antioxidanter som inkluderar tokoferoler och tokotrienoler. Den mest aktiva formen av vitamin E i kroppen är alfa-tokoferol, som skyddar cellmembranen från skada genom att neutralisera fria radikaler, speciellt peroxidationen av lipider. Vitamin E har också roller i immunförsvar, celldelning och andra metaboliska processer. Det är en essentiell vitamin, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv.