Myosin typ II-isoformer som finns i glatt muskulatur.
Myosin är ett protein som spelar en viktig roll inom muskelkontraktioner. Det är en huvudbestanddel av thick filamenten i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler. Myosiner har en motor-liknande funktion och kan binda till aktinfilamentet och röra sig längs det genom att hydrolysera ATP, vilket resulterar i muskelkontraktion. I en mening kan man säga att myosin är "ett protein involverat i muskelkontraktioner genom att generera kraftfulla rörelser längs aktinfilamentet med hjälp av ATP-hydrolys."
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
"Muskelmage hos fåglar är den voluntära, slöa kontraktionen av antingen en eller flera muskler, ofta i samband med sång eller andra läten, som fungerar som ett socialt signalemang eller för att attrahera en partner."
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Myosin kinase, ofta förkortat Myosin Kinas eller Myosinkinas, är ett enzym som finns naturligt i kroppen och spelar en viktig roll inom cellernas signaltransduktionsvägar. Det hör till en grupp av enzymer som kallas serin/treoninkinaser och är specifika för att fosforylera, det vill säga addera en fosfatgrupp till, myosinproteinet.
Stora, skogslevande fåglar tillhörande underfamiljen Meleagridinae, familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
'Myosin subfragment' refererar till de två huvudsakliga delarna som myosinmolekylen kan delas upp i, vanligen refererat som S1 och S2. S1 består av den motoriska delen av myosinmolekylen, inklusive dess ATPas-aktivitet och aktinbindande domäner, medan S2 utgör en längre, flexibel region som förbinder S1 med den tredje delen, S2. Dessa subframgment är viktiga för att förstå myosins roll i muskelkontraktion och cellulär transport.
Myosin, tung kedja, refererar till den större av de två typerna av myosinkedjor, den andra är lätta kedjan. Myosin är ett protein involverat i muskelkontraktion och består av en tung kedja och en eller flera lätta kedjor. Tunga kedjan har en molekylvikt på ungefär 230 kDa och innehåller en ATPas-domän, en motordomain som kan hydrolysera ATP för att generera mekanisk energi till muskelkontraktion. Den tunga kedjan är också ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskeln.
Glattmuskelceller, också kända som glatta muskelceller, är en typ av muskelceller som kontrolleras involuntärt och har en cylindrisk form med tapper, sammandragna nucleus. De består av ett enda lag av muskelfibriller som är indelade i myofilament av aktin och myosin, vilket gör att de kan kontraheras utan korsstavar som finns i skelettmuskulatur. Glattmuskelceller hittas i väggarna på rörformade strukturer som blodkärl, luftrör, matstrupe och urinvägar.
Myosin lätt kedja (MLC) refererar till de lätta kedjeproteinen som är en del av myosinmolekylen, ett proteinkomplex involverat i muskelfibrers kontraktionsprocess. MLC förekommer i två former: reglerande och strukturella. Reglerande MLC är involverad i regleringen av muskelkontraktion genom att binda till calciumjoner, medan strukturella MLC bidrar till myosinmolekylen struktur och stabilitet.
Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.
Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Myosin-Light-Chain Phosphatase (MLCP) är ett enzym som desfosforylerar, och därmed inaktiverar, myosinlightkedjans fosfatgrupp. Detta leder till relaxation av glatta muskler. MLCP består av tre underenheter: katalsytkomponenten (PP1cδ), en regulerande underenhet (MYPT1) och en subunit som binder till kalcium/kalmodulin (MRLC). MLCP spelar därför en viktig roll i regleringen av kontraktion och relaxation hos glatta muskler.
Myosin typ II, även känt som tjockfilamentmyosin, är ett protein som spelar en central roll i muskelkontraktioner genom att interagera med aktinfibriller och generera mekanisk kraft genom ATP-hydrolys. Det finns i två huvudformer, myosin heavy chain isoform I och II, som har olika funktioner i olika muskeltyper. Myosin typ II är ett viktigt proteinkomplex i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler.
Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Skelettmuskelmyosin är ett proteinkomplex som är en viktig komponent i kontraktila fibriller i skelettmuskler. Det består av två typer av myosinmolekyler, myosinheavy chains och myosinlight chains, arrangerade i skaft och huvuddelar. Skelettmuskelmyosin är involverat i muskelkontraktion genom att interagera med aktinfilamentet och hydrolysera ATP för att generera kraft och rörelse.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av ATP och som aktiveras av millimolkoncentrationer av antingen Ca(2+) eller Mg(2+). Till skillnad från Ca(2+)-transport-ATPas kräver det inte den andra divalenta ka tjonen för sin aktivitet och är inte ortovanadatkänsligt. En undergrupp till EC 3.6.1.3.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Ett proteinkomplex av aktin och myosin i musklerna. Det är den huvudsakliga sammandragningssubstansen.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
Ett värmestabilt aktivatorprotein med låg molekylvikt i ffa hjärna och hjärta. Genom kalciumjonbindning kan proteinet kopplas till cykliska nukleotidfosfodiesteraser och adenylcyklas och således utöva sin verkan. Därmed modulerar proteinet nivåerna av cykliskt AMP och cykliskt GMP.
Ett fylum i riket Metazoa. Mollusker har mjuka, osegmenterade kroppar, med ett främre huvud, en massa av inre organ på ryggsidan och en fot på undersidan. De flesta har ett skyddande kalkskal. Fylet omfattar klasserna Gastropoda, Bivalvia, Cephalopoda, Aplacophora, Scaphopoda, Polyplacophora och Monoplacophora.
En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.
Proteiner med förmåga att binda Kalmodulin. De finns i många vävnader och uppvisar en rad olika funktioner, inklusive F-aktinkorskoppling och blockering av cykliska nukleotidfosfodiesteraser, kalcium- och magnesium-ATPaser.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Myosin IIb är ett protein som tillhör den muskelkontraktila myosinfamiljen och är en huvudkomponent i det thick filament i sarcomeren, den grundläggande kontraktile enheten i striata muskler. Myosin IIb spelar en viktig roll i muskelkontraktion genom att interagera med aktinfilamenten och generera kraft för muskelfiberns rörelse. Det skiljer sig från andra myosiner genom sin specifika struktur och funktion, och är involverat i olika cellulära processer som celldelning, cellmigration och cytokines.
Tropomyosin är ett proteinkomplex som spelar en viktig roll i muskelkontraktioner genom att regulera muskelproteinet aktinfilamentets bindning till myosin, vilket orsakar muskelfibrernas kontrahering. Det förekommer i form av två stångformade kedjor som snurrar runt aktinfilamentet och täcker dess bindningsställen för myosin när muskeln är i vila, vilket förhindrar en överdriven muskelaktivitet. När muskeln behöver kontraheras, signalerar nervsystemet till muskeln att frisätta calciumjoner som binder till ett annat protein, troponin, vilket får tropomyosinet att flytta sig och avslöja aktinfilamentets bindningsställen för myosin. Detta möjliggör en kontrollerad muskelkontraktion. Tropomyosin är alltså ett centralt protein i muskelsystemet och har stor betydelse för rörelseförmå
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Myosin type V är ett motorprotein som spelar en viktig roll inom celldelningen och transporten av vesiklar inne i celler. Det tillhör klassen av myosiner som kallas för "traditionella myosiner" och har en specifik struktur med två huvuddomäner, en motordomain som binder till aktinfilament och en cargo-bärande stjälkdomän. Myosin type V är specialiserat att kunna ta långa steg under transporten av last, vilket gör det effektivt för att transportera last över längre avstånd inne i celler.
Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.
En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
The actin cytoskeleton is a network of filamentous (thread-like) proteins, primarily made up of actin, that provides structural support and enables movement within a cell. It plays a crucial role in various cellular processes such as cell division, migration, and maintenance of cell shape. The actin cytoskeleton is highly dynamic and constantly reorganizes in response to intracellular and extracellular signals.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Hjärtmyosiner är proteinfilament som utgör den kontraktila apparaten i hjärtmuskeln, vilken är ansvarig för hjärtats pumpfunktion och cirkulation av blod i kroppen.
Myofibriller är en typ av struktur inne i muskelceller (strikt muskelceller) som är ansvariga för kontraktion och rörelse. De består av repetitiva enheter av aktin- och myosinfilament som är organiserade i längder längs muskelcellen. Dessa filament glider förbi varandra när muskeln contrakterar, vilket orsakar muskelrörelse. Myofibriller är synliga under ett ljusmikroskop som tydliga band av ljusa och mörka striationer, kallade sarcomer, som ger skelettmusklerna deras karakteristiska tvärställda bandmönster.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.
En grupp enzymer som avskiljer serin- eller treoninbundna fosfatgrupper från ett stort antal fosfoproteiner. Till gruppen hör även ett antal enzymer som fosforylerats genom verkan av ett kinas. EC 3.1.3.16.
Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
I medicinsk kontext, er Pectinidae ikke en velkjent term. Pectinidae er egentlig en familie av marins dyr kalt muslinger, som inkluderer arter som abalone og skallmuslinger. Disse dyr har ingen direkte med medicin å gjøre, og termen vil ikke være relevant i en medisinsk sammenheng.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.
Myosin IIA är ett protein som tillhör den muskelkontraktila apparaten och spelar en viktig roll i muskelfibrernas kontraktion och relaksation. Det är ett motorprotein som via ATP-hydrolys kan binda till aktinfilament och glida längs dem, vilket orsakar skovling av filamenten och därmed muskelkontraktion. Myosin IIA förekommer i flera olika typer av muskelvävnad, inklusive skelettmuskulatur och glatt muskulatur.
Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.
Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
En proteinisoform är en variant av ett protein som uppstår genom differentierad exonskaping, alternativ splicing av RNA eller post-translationell modifikation av aminosyrakedjan. Dessa variationer kan resultera i skilda funktioner, aktiviteter och subcellulära lokaliseringsmönster hos proteinet. Proteinisoformer bidrar till den biologiska mångfalden och komplexiteten i levande organismer.
Myosin typ I, även känt som myosinin heavy chain 7 (MYH7) eller kardial myosin, är en specifik typ av myosin som huvudsakligen finns i de slags muskelceller som bildar hjärtmuskulaturen. Det är ett viktigt protein som spelar en central roll i kontraktionen och relaxationen av hjärtmuskeln genom att interagera med aktinfibriller och producera kraft för muskelfiberkontraktion. Myosin typ I har också visat sig vara involverat i patofysiologiska processer som relaterar till vissa typer av hjärtsjukdomar, såsom hypertrofisk kardiomyopati och dilaterad kardiomyopati.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.
Proteinkinaser är en grupp enzymer som katalyserar additionen av fosfatgrupper till proteiner, vilket ofta resulterar i att proteinets funktion eller lokalisation i cellen ändras. Denna process, kallad fosforylering, är en central mekanism i cellsignalering och regulerar en mängd cellulära processer, inklusive celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och metabolism. Proteinkinaser spelar därför en viktig roll i underhåll och kontroll av cellens homeostas.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Be, atomnummer 4 och atomvikt 9.01218. Beryllium är en lättmetall. Inandning av berylliumdamm kan ge upphov till förgiftningssjukdomen beryllios. Beryllium ingå r i ett flertal naturligt förekommande mineral, varav beryll är det vanligaste.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Naphthalene sulfonates are a class of chemical compounds characterized by the addition of one or more sulfonic acid groups (-SO3H) to naphthalene, a polycyclic aromatic hydrocarbon consisting of two benzene rings fused together. These compounds are commonly used as detergents, dyes, and industrial chemicals. A well-known example is sodium naphthalene sulfonate, which is an anionic surfactant.
Proteiner som medverkar eller ger upphov till cellrörelse, så som rotationsstrukturer (flagellmotor) eller strukturer med rörelse längs cytoskelettfibrer (myosin-, kinesin- och dyneinmotorfamiljerna).
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Rho-associated kinases, ofta förkortat ROCK, är en grupp serin/tyrosinproteinkinaser som aktiveras av Rho GTPaser och spelar en viktig roll inom cellsignalering och cytoskelettreglering. De två huvudsakliga isoformerna av ROCK är ROCK1 och ROCK2, och de är involverade i en rad cellulära processer som migration, adhesion, kontraktion och apoptos. ROCK reglerar dessa processer genom att fosforylera flera substrat, inklusive myosinlightchainkinas, LIM-kinas och MLCofilin, vilket leder till aktivering av aktin-myosin-drivna kontraktioner och förändringar i aktincytoskelettet. ROCK har också visat sig vara en viktig molekyl i flera patologiska tillstånd, såsom cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurologiska störningar.
Papain är ett enzym som utvinns från olika papayaarter och används inom medicinen som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned proteiner till mindre peptider och enskilda aminosyror. Papain har antiinflammatoriska, antioxidativa och cicatrizerande egenskaper och används därför för behandling av sår, mag-tarmsjukdomar, muskelsmärtor och inflammationer. Det kan också användas som ett koagulant vid blödningar efter operationer.
"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.
Proteiner som kalciumjoner kan kopplas till. De fungerar som transportproteiner, reglerproteiner eller aktiveringsproteiner.
Ett släkte amöboida protozoer. Till kännetecknen hör en vesikulär kärna och flera pseudopodier, av vilka en är dominerande vid varje given tidpunkt. Förökning sker asexuellt genom delning.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Ett serinendopeptidas som utsöndras av bukspottkörteln i form av zymogenet kymotrypsinogen och som med bukspottkörtelvätskan förs till tolvfingertarmen där det aktiveras av trypsin. Det klyver selekti vt aromatiska aminosyror på karboxylsidan. EC 3.4.21.1.
Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.
Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
"Serum Responsfaktor (SRF), även känd som Prostacyclin synthas, är ett enzym som producerar prostacyklin, ett signalsubstans som har vasodilaterande och blodplättsenhemsande effekter. SRF är involverad i regleringen av blodflöde, inflammation och hemostas. Serumkoncentrationen av responsfaktorn kan mätas för att undersöka aktiviteten hos detta enzym och på så sätt bedöma tillstånd som är kopplade till förändringar i prostacyklinproduktionen, till exempel vid vissa former av hjärtsjukdom eller inflammatoriska tillstånd."
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
I en enkel medicinsk kontext kan "chemical precipitation" definieras som ett laboratorieprocess där en lösning av joner genom blandning av två lösningar får undergå en kemisk reaktion, vilket resulterar i formationen av en fast fosforisk substance. Denna reaktion används ofta för att separera och renframsta specifika substanser eller joner från en lösning. Ett exempel på detta är när lösningar av kalciumklorid och natriumfosfat blandas tillsammans, vilket resulterar i formationen av ett fast ämne, kalciumfosfat, som kan separeras från den ursprungliga lösningen.
En klass organiska föreningar med fyra eller fler ringstrukturer, av vilka en består av olika sorters atomer, oftast kol plus ett annat grundämne. Heteroringen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.
The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Trypsin är ett enzym som produceras i bukspottskörteln och spjälkar proteiner i mag-tarmsystemet genom att bryta ned dem till mindre peptider och aminosyror, vilket underlättar deras absorption i kroppen.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
Ett kalmodulinberoende enzym som katalyserar fosforylering av proteiner. Enzymet är ibland också kalciumberoende. Ett stort antal proteiner verkar som mottagare, däribland vimentin, synapsin, glykogen syntas, myosinets lätta kedjor och mikrotubulusassocierade proteiner.
Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.
Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Ett oorganiskt salt, bestående av en magnesiumjon och två klorjoner. Föreningen används inom medicinen som källa för magnesiumjoner, vilka är nödvändiga för många cellfunktioner. Den har även använts som medel för katarsis och i legeringar.
Det ihåliga, tjockväggiga, muskulösa organet i kvinnans bäcken. Det består av fundus uteri (livmoderbotten), där äggimplantationen och fosterutvecklingen äger rum. Nedanför livmoderförträngningen vid änden av fundus finns livmoderhalsen, som mynnar ut i slidan. Utanför förträngningarna vid övre änden av fundus finns äggledarna.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"Trombocytrelaterad tillväxtfaktor (megakaryocyte growth and development factor, Megakaryocyte colony-stimulating factor eller platelet-derived growth factor) är ett protein som produceras naturligt i kroppen och stimulerar produktionen och differentieringen av megakaryocyter, de celler som sedan frisätter blodplättar (trombocyter), vilket leder till en ökad bildning av nya blodplättar."
Protein Kinase C (PKC) är ett enzym som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar en rad cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och cellytiska respons på till exempel växt hormoner och tillväxthormon. PKC aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner (Ca2+) och får därigenom förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, specifika serin- eller treoninresidyer på målproteiner. Detta leder till en förändring av proteinet som kan leda till aktivering eller inaktivering av dess funktion. PKC finns i flera olika isoformer som varierar mellan olika celltyper och har olika substratspecifitet, reguleringsmekanismer och subcellulära lokaliseringsställen.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
En cells förökning genom delning.
"Nackmuskler" refererar till en grupp skelettmuskler som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen, inklusive musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra rörelser som rotation, flexion och extension av huvudet och halsen.
Death-associated protein kinases (DAPKs) are a group of serine/threonine protein kinases that have been implicated in the regulation of programmed cell death, also known as apoptosis. DAPKs play critical roles in various cellular processes including cell adhesion, autophagy, and cytoskeletal reorganization. The activation of DAPKs can lead to changes in the structure and function of cells, ultimately resulting in cell death. Abnormal regulation of DAPKs has been associated with several diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and autoimmune diseases.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.
Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
Ett intermediärt trådprotein som huvudsakligen återfinns i den glatta muskulaturens, skelett- och hjärtmuskulaturens celler. Det är lokaliserat till Z-linjen, och molekylvikten 50 000 till 55 000 är artberoende.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
I en enkel medicinsk definition är papillära muskler speciella slags muskelceller som finns i hjärtats kamrar. Dessa muskler hjälper till att kontrollera flödet av blod genom hjärtkammaren och reglerar dess pumpning. Papillära muskler är anslutna till hjärtkvalven via små trådar som kallas chordae tendineae, och de drar ihop sig under varje hjärtslag för att förhindra att hjärtkvalven öppnar sig oriktigt.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
"Andningsmuskulaturen" refererer til de muskler, der kontrollerer vejrtrækningen og består af to hovedgrupper: inspiratoriske muskler, der hjælper med at trække luft ind i lungerne, og ekspiratoriske muskler, der hjælper med at puste luft ud.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Myosin type III är ett aktin-associerat motorprotein som spelar en viktig roll inom cellernas signaltransduktion och intracellulära transportprocesser, särskilt inom syncellerna i ögat. Det hör till den stora familjen av myosinmolekyler som kännetecknas av sin förmåga att hydrolysera ATP för att generera mekanisk energi och röra sig längs aktinfibriller. Myosin type III har en unik struktur med två typer av huvuddomäner, varav den ena är involverad i aktinbindning och motorförmåga medan den andra är involverad i signaltransduktion. Detta gör att myosin type III kan agera som en mekanisk sensor för cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, inklusive celldelning, migration och exocytos.
Muskelsvaghet, eller muskelslapphet, är ett medicinskt tillstånd där musklerna har förlorat styrka och koordination, vilket kan leda till problem med rörelse och balans. Det kan orsakas av skada på nerverna som kontrollerar musklerna eller sjukdomar som angriper musklerna direkt.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Oorganiska salter av fosforsyra.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.
En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Peptidkartläggning, även kallat peptidmappning, är en biokemisk metod som används för att bestämma aminosyrasequensen hos ett okänt peptidmolekyul genom att successivt bryta ned det i kortare fragment med hjälp av proteaser och sedan bestämma sekvensen av varje fragment genom till exempel Edman degradering eller masspektrometri.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).
En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Den quadriceps femoris muskeln är en stor, fyrhövdad skelettmuskel i framsidan av låret som sträcker sig från höftbenet till knäskålen och består av de fyra huvudena rectus femoris, vastus lateralis, vastus medialis, och vastus intermedius. Dess huvudsakliga funktion är extension av knäleden.
Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.
'Protoncogenproteinet c-sis' är ett protein som kodas av onkogena protokomgenen c-sis, även känt som PDGFB-genen. Detta protein är en growth factor, specifikt en platelet-derived growth factor beta (PDGF-β), och spelar en viktig roll i celltillväxt, cellproliferation och angiogenes (kärlbildning). Onkogena protokomgener som c-sis kan bidra till cancerutveckling när de muterar eller överaktiveras, vilket kan leda till oreglerad celldelning och tumörbildning.
En sekvensdeleción innebär en form av genetisk mutation där en eller flera nukleotidsekvenser i DNA-molekylen fattas ut, vilket orsakar en skiftning i den genetiska koden och kan potentiellt leda till förändrade eller avslagna proteiner med möjliga konsekvenser för individens fenotyp och hälsostatus.
Tunica intima är den innersta lagret av ett blodkärls vägg, som består av endotelceller som ligger på en basal membran. Denna tunika har till uppgift att underlätta glidning av blodet i kärlet och hjälper till att reglera permeabilitet och homeostas i kroppen. Det är också den plats där ateroskleros ofta börjar utvecklas.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
I medicinen refererer "hypertrofi" til en forstørrelse af en organ eller væv som skyldes en øget størrelse på de eksisterende celler, og ikke fordi der er dannet flere celler (som ved hyperplasi). Dette sker ofte som en adaptiv respons til en øget belastning eller stimulus, såsom et stigende arbejdskrav hos hjertets musculatur under hypertension eller en forstørrelse af skeletmuskulaturen ved krafttræning. Hypertrofi kan også observeres i patologiske tilstande, såsom hjertet under hypertrofisk cardiomyopati.
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Ett släkte protozoer som tidigare även betraktades som en svampart. Den naturliga hemvisten är skogens förmultnande löv, där protozoerna livnär sig på bakterier. D. discoideum är den mest välkända arten och används i stor utsträckning i biomedicinsk forskning.
Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
Artärer som utgår ifrån bukpulsådern och fördelar sig till större delen av tarmarna.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Proteiner som deltar i sammandragningsprocesser. De omfattas av muskelproteiner och proteiner i andra celler och vävnader. Den senare typen deltar i begränsade sammandragningsprocesser i cytoplasman, i cellrörelse och i cellanhopningsfenomen.
Fosfopeptider refererar till peptider (korta proteiner) som innehåller fosfatgrupper. Dessa molekyler spelar viktiga roller inom cellulär signalering och regulering av olika fysiologiska processer, såsom celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Exempel på fosfopeptider inkluderar proteinkinaser och fosfataser, som är involverade i överföringen och reguleringen av signalsubstanser inom cellen.
Traumatiska skador, av genomträngande eller icke genomträngande art, på den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, vilka kan ha uppstått till följd av skallskada, skada på bröstkorgen ell er halsen. Skadorna kan leda till karotistrombos, karotissinusfistel, pseudoaneurysm eller halsartärbråck. De kliniska symtomen kan vara omedelbara eller fördröjda.
"Ventrikuläre myosiner" refererar till proteinfilament som är involverade i kontraktionen hos hjärtmuskulatur, specifikt i de två underkamrarna (ventriklerna) av hjärtat. De består av tjocka och tunna filament som glider förbi varandra när de aktiveras av calciumjoner, vilket orsakar muskelkontraktion och pumpning av blod genom kroppen.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
Spänningstillstånd i en muskel utöver det som hör till dess fysiska egenskaper, dvs dess aktiva motstånd mot sträckning. I skelettmuskler är toniciteten beroende av utåtledande nervimpulser.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Hjärtats vener och artärer.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Muskelatrofi definieras som en abnorm nedsättning av muskelmassan orsakad av att antalet muskelceller minskar eller muskelcellernas storlek avtar. Detta kan inträffa till följd av långvarig inaktivitet, sjukdom, skada eller åldrande.
"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."
Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Cykliskt guanosin-3',5'-(vätefosfat) (guanosin-5'-monofosfat); en guaninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelen i både 3'- och 5'-positionerna. Det är en intracellulär regulatorsubstans med funktion som sekundär budbärare. Halten av ämnet ökar som svar på ett flertal hormoner, bl a acetylkolin, insulin och oxytocin, och det aktiverar specifika proteinkinaser. Syn. cGMP.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
"Ländmuskler, även kallade ischiocrurala muskler, är en grupp av tre skelettmuskler lokaliserade bakom knäet - semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler bidrar till extension i höftleden, flexion i knäleden samt rotation av lårsbenet."
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
I en enkel mening kan sarkomere definieras som den grundläggande, repetitiva strukturella enheten i strikt muskulatur, som innehåller aktin- och myosinfilament som är involverade i muskelkontraktion. Det består av ett antal proteiner, inklusive titin, nebulin och alpha-aktinin, som tillsammans bildar en funktionell enhet som är ansvarig för muskelfibrernas kontraktila förmåga.
Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.
Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.
En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Muskelssjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar muskulaturen och kan variera från milda till livshotande, inkluderande genetiska, degenerativa, inflammatoriska och muskeldystrofier.
Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.