En trådliknande struktur, bestående av ett skaft som skjuter upp till hudens yta från en rot som är mjukare än skaftet och är belägen i en hårsäck. Hår finns på de flesta kroppsytor.

En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.

Mekaniska receptorer i Cortis organ som är känsliga för ljudpåverkan, och i vestibularapparaten, känsliga för huvudrörelser. De sensoriska strukturerna är så arrangerade att impulserna i fråga får de hårliknande utskotten (stereocilier och kinocilier) att sättas i rörelse och förmedla intrycken centralt i nervsystemet.

Färgen på hår eller päls.

Sjukdomar som påverkar hårväxt och hårbestånd.

Klotformade celler, medialt placerade i en rad i Cortis organ. Till skillnad från de yttre hörselcellerna (hörselhåren) är de inre hörselcellerna färre, har färre antal hörselhår och lägre grad av differentiering.

"Hårborttagning, eller hair removal, är en klinisk procedur som innebär att man tar bort hår från kroppen genom metoder som skrapning, värme, laserbehandling eller kemiska lösningar."

Kosmetiska färgämnen som används för att färga håret permanent eller tillfälligt.

Mekaniska receptorer i innerörats maculae och bågkanaler som förmedlar balanskänsla, rörelse och information om huvudläge. Vestibularhårcellerna är förbundna med tillhörande strukturer på ett sätt som får huvudrörelser att ändra stereociliernas läge. Detta utlöser en potentialförändring i cellmembranen som signalerar om rörelse genom den vestibulära grenen av vestibulokoklearnerven till hjärnstammen.

Mekaniska receptorer i Cortis organ. Hos däggdjur är de yttre hörselcellerna placerade i tre rader, som är längre ifrån modiolus (koklearaxeln) än den enda raden av inre hörselceller. De yttre hörselcellernas rörelseegenskaper kan medverka till finjustering av ljudkänslighet och frekvenskänslighet i öronsnäckan (koklea).

Hårvårds- och hårrengöringsprodukter eller andra produkter avsedda för applicering i håret, vanligtvis på människor. Hit hör hårsprejer, blekningsmedel, förbättringsmedel, rengöringsmedel, schamponeringsmedel, näringslotioner osv.

Avsaknad av hår där det normalt skall finnas.

I anatomi är sacculus och utriculus små, flaskliknande strukturer inom inneröret hos däggdjur som hör till vestibularsystemet, vilket hjälper till att uppfatta kroppens läge och rörelser i rummet, där sacculus primarily detecterar vertikala rörelser och stillastående position, medan utriculus primarily detekterar horisontella rörelser.

Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.

Organ i örats snäckgång (ductus cochlearis) med speciella ljudreceptorer (hörselceller). Det består av en rad epitelstrukturer på basilarmembranets insida.

"Hårbotten, även känd som hårsäcken eller folliculus pili, är den del av hårtet som innehåller de celler och strukturer som ansvarar för hårets tillväxt och nystan."

I en enkel medicinsk definition kan stereocilia beskrivas som speciella, mekaniskt sinnesceller som finns i innerörat och är en del av hörselorganet. De är smala, stela, fingerliknande utskott på ytan av hårcellerna i Cortis organs skelar (en struktur inne i cochlea). Stereocilierna reagerar på rörelser orsakade av ljudvågor och konverterar dem till elektriska signaler som sedan förs upp till hjärnan via nervceller, vilket möjliggör vår förmåga att höra. Skador på stereocilier kan leda till hörselnedsättning eller dövhet.

Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.

Hörselceller i ampullan är känsliga hårcellar belägna i ampullan, en del av vestibularorganet inne i inneröronen, som hjälper till att uppfatta rörelse och acceleration i rummet, såsom lutning och rotation.

'Hair bleaching agents' är kemiska substance som används för att ljuta hårfärgen genom att bryta ned naturliga pigmentmolekyler, vanligtvis kallade melaniner. Denna process orsakar en ökning av oxidationen av dessa pigmentmolekyler, vilket resulterar i en blekare hårfärg. Det är viktigt att notera att användning av hair bleaching agents kan leda till skada på håret om de inte används korrekt, eftersom de kraftiga kemikalierna kan orsaka torrhet, splittradhet och skörhet.

'Keratin' refers to a type of protein that is found in the cells that make up the structure of our hair, along with nails, skin, and horns in animals. It provides strength, protection, and flexibility to these structures. In the case of hair, keratin is the primary component of the hair shaft, forming a hard, water-resistant protein layer that helps to maintain the hair's shape, texture, and overall health.

Onormalt liten hårväxt.

Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.

Celler som bildar en stödstruktur åt Cortis organ. Specifika celler är Claudius-, Deiters- och Hensenceller.

"En vegetabilisk röt som används som livsmedel, exempelvis morot, potatis och palsternacka."

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

Talgkörtlar, även kända som sebaceous glands, är glanduler som producerar och utsöndrar en oljig substans kallad sebum, vilket hjälper till att fuktföra och skydda huden och det yttre av håret.

Ektodysplasiner är ett protein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling för att kontrollera differentiering och development av ektoderiva strukturer, såsom hud, hår, naglar, tänder och svettkörtlar. Mutationer i genen för Ektodysplasiner kan leda till ett syndrom som kallas ektodermal dysplasi, som kännetecknas av abnormaliteter i ovan nämnda strukturer.

Ett känselsystem hos fiskar och groddjur. Sidolinjen utgörs av känselorgan (kanaler och gropar) med neuromaster (mekanoreceptorer) som uppfattar tryckskillnader till följd av rörelser i vattnet.

Ett kraftfullt, direktverkande kärlvidgande medel som minska det perifera motståndet och ger blodtrycksfall.

En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.

Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.

'Rana catesbeiana' är den vetenskapliga beteckningen för den nordamerikanska groda som på svenska kallas för den amerikanska lämmeln eller den stora tudelade grodan. Den hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och är en av de största grodorna i Nordamerika, med en längd på upp till 15 centimeter. Den är mycket välkänd för sin distinkta läte som kan höras över långa avstånd.

Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.

Keratiner, typ II, är en sorts proteiner som förekommer naturligt i hår, naglar och hudens yttre lagert (epidermis). Dessa keratiner tillhör den grupp av proteiner som kallas "hårtoppsproteiner", på grund av deras förekomst i hår och deras speciella struktur. De är mycket motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning, kemi och temperaturväxlingar, vilket gör att de spelar en viktig roll för att ge huden, håret och naglarna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

Hörselnervsganglion, även känt som Corti's organ eller cochlea ganglion, är en samling sensoriska nervceller inne i inneröronet som omvandlar ljudvibrationer till elektriska impulser som sedan transmiteras till hjärnan via det åttonde kranialnerven (n. vestibulocochlearis). Dessa nervceller är specialiserade för att uppfatta olika frekvenser av ljud och är viktiga för normal hearing.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Elektriska vågor i hjärnbarken som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudsstimulering. Många patienter med cerebellopontinvinkelskador, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar har ett onormalt vågmönster.

En fibroblasttillväxtfaktor som kan spela roll i regleringen av hårsäcksfenotyp. Spontan mutation i genen för detta protein ger hos möss en stam med onormalt lång päls, s k angoramöss.

"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."