Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.

Den inre av de tre hinnorna som täcker hjärnan och ryggmärgen. Den är det tunna, kärlrika membran som ligger under spindelvävshinnan och den hårda hjärnhinnan.

"Hjässben, även känt som calvaria eller skullkapet, är den del av skallbenen som bildar det övre och bakre huvudets yttre skelett, skyddande hjärnan."

Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.

Artärer som försörjer den hårda hjärnhinnan med blod.

Fibriga skarvar mellan skallbenen.

De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.

Sumatriptan är ett läkemedel som används för att behandla migrän och klusterhuvudvärk. Det är en selektiv serotoninreceptoragonist (SSRA) som verkar genom att stimulera serotoninreceptorer i hjärnan, vilket orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning) och minskad smärta. Sumatriptan ges vanligtvis som tablett, sublingualt tablet, spruta eller som en näspray.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).

Trigeminusnerven är den femte kranialnerven och ansvarar för sensorisk och motorisk innervation av ansiktet, särskilt känsel i huden och skleran (ögonvitans vita del), smak i främre två tredjedelar av tungan samt muskulatur i masticationsapparaten (käkmuskulatur).

Utrymmet mellan den hårda hinnan (dura mater) och ryggkanalens väggar.

Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.

Läckage av cerebrospinalvätska (likvor) genom näsan. Vanliga orsaker är trauman, tumörer eller tidigare genomförda kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppkomma spontant.

För tidig slutning av en eller flera av skallsuturerna.

En sällsynt, överförbar encefalopati som är vanligast i åldrarna 50 till 70 år. De drabbade kan uppvisa sömnstörningar, personlighetsförändringar, ataxi, afasi, synförlust, svaghet, muskelförtvining, myoklonus, tilltagande demens och dö inom ett år efter sjukdomsdebuten. En autosomalt dominant, ärftlig form, såväl som en ny variant, vCJD (eventuellt förknippad med BSE, galna kosjukan) har beskrivits. Till de patologiska särdragen hör en degenerativ, svampig omvandling av hjärnhinnorna och förekomst av prioner.

I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.

En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.

Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.

Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.

Vävnadstransplantation är en medicinsk procedure där delar av vävnad tas ifrån en donator och placeras i en mottagare med syfte att ersätta skadad, sjuk eller saknad vävnad. Denna procedure kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, från hudskador till hjärtklaffsjukdomar. Vävnadstransplantation skiljer sig från organtransplantation genom att vävnaden inte innehåller blodkärl eller andra strukturer som behöver en direkt koppling till mottagarens cirkulationssystem för att fungera korrekt.

Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).

I medicinen, refererar "frontalben" till den främre delen av hjärnbalken (corpus callosum), som är en del av hjärnan som innehåller nervfibrerna som förbinder högra och vänstra hemisfären av storhjärnan. Frontalbenet är involverat i högre kognitiva funktioner, såsom planering, arbetshågkomst, impulskontroll och socialt beteende. Skador på frontalbenet kan orsaka förändringar i personligheten och kognition.

Det hål genom vilket ryggmärgen står i förbindelse med hjärnan.

Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där gas eller luft har accumulerat inom hårda skallens kompartment, vanligtvis som ett resultat av trauma, operation eller sjukdom. Den kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel och förvirring, men i mildare fall kan den vara asymptomatisk. I allvarliga fall kan pneumocefalus leda till andningssvårigheter och försämrad medvetandenivå. Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men i allvarliga fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, såsom återväxande luftuttag eller kirurgiskt ingrepp.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

The spinal canal, also known as the vertebral canal, is a channel within the vertebral column that contains and protects the spinal cord. It is formed by the vertebral bodies and intervertebral discs anteriorly, and the laminae and spinous processes posteriorly. The spinal canal provides a stable and protective environment for the spinal cord, allowing for the transmission of nerve impulses between the brain and the rest of the body.

En 37-aminosyrorspeptid som är en produkt av kalcitoningenen och som uppkommer genom alternativ behandling av mRNA från denna gen. Neuropeptiden är utbredd i hjärnans nervvävnad, i tarmen, i perivasku lära nerver och i annan vävnad. Den har ett flertal biologiska effekter och har verkan på både cirkulation och på signalöverföring. I synnerhet som endogen kärlvidgande substans har den kraftig verkan .

"Hårbotten, även känd som hårsäcken eller folliculus pili, är den del av hårtet som innehåller de celler och strukturer som ansvarar för hårets tillväxt och nystan."

Isoindoler är ett organisk föreningsklasse där två bensenringar är kondensade genom en kolatom och en kväveatom, vilket bildar en isoindolstruktur. Detta är en subklass av indoler och förekommer naturligt i vissa alkaloider och läkemedel. Isoindoler har potentialen att vara bioaktiva och kan ha farmakologisk relevans, men det behövs mer forskning för att fastställa deras exakta effekter och möjliga användningsområden inom medicinen.

Det medicinska begreppet "Trigeminusganglion" refererar till det största craniala gangliet (nervknutet) som försörjer ansiktets känsel och muskulatur. Det är beläget nära tinningbenet och innehåller cellkropparna för de sensomotoriska nervcellerna som innerverar huden, slemhinnorna och skelettmusklerna i ansiktet, ögonbrynen, näsa, ögon, tänder och öron. Trigeminusganglion delas vanligtvis in i tre delar: ophthalmical, maxillary och mandibular, som motsvarar de tre grenarna av trigeminusnerven (CN V).

En död kropp, vanligtvis en människokropp.

Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.

En trigeminuskärna på spinalnivå, även känd som trigeminocervikal komplex (TCC), är en anatomisk struktur i halsmärgen där sensora nervfibrer från den trigeminusnerven (ansiktets femte kranialnerv) och cervicalnerven (halsens nerver) kan sammanstråla, och som tros spela en roll i smärtprocesser i ansikts- och halsregionen.

Två långa, fibrösa band som sträcker sig längs hela ryggkotpelaren. Det främre ledbandet (ligamentum longitudinale anterius; lacertus medius) förbinder kotornas främre ytor. Det bakre ledbandet (ligamentum longitudinale posterius) binder samman de bakre ytorna. Det vanligaste kliniska problemet är benbildning i det bakre ledbandet.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som är känt för sin extrema slitagesvårighet, låga friktion och goda isolerande egenskaper. Det används ofta inom medicinsk teknik som beläggning på katetrar och andra medicinska instrument samt i till exempel ortopedisk kirurgi för att reducera friktionen mellan implantat och benvävnad.

De parvisa band av gul, elastisk vävnad som förbinder angränsande ryggradsskivor. Tillsammans med skivorna bildar de ryggradskanalens bakre vägg och bidrar till att hålla kroppen upprätt.

En klass handikappande, primära huvudvärkstillstånd som kännetecknas av återkommande, enkelsidig, pulserande huvudvärk. De två huvudsakliga typerna är vanlig migrän (utan aura) och klassisk migrän (med aura eller neurologiska symtom).

"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.

Myelografi är en invasiv diagnosmetod där kontrastvätska införs i ryggradskanalen för att undersöka struktur och funktion hos ryggmärgen och nervrötter på röntgenbilder.