Ett släkte saltälskande arkéer som finns i Medelhavet. Bakterien producerar bakteriociner som motverkar en rad andra halobakterier.

En art saltälskande arkéer som lever i Döda havet.

Ett glukosdehydrogenas som katalyserar oxidation av beta-D-glukos till D-glukono-1,5-lakton, under medverkan av NAD och NADP som koenzymer. EC 1.1.1.118; 1.1.1.119.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.

En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.

Proteiner från någon arkeart.

Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, genom att binda till och inhibera RNA-polymerasenzymet. Detta leder till att bakteriernas tillväxt hämjs eller stoppas, vilket gör att de inte kan orsaka infektioner. Rifamyciner används vanligen för behandling av olika typer av infektioner som orsakas av grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som exempelvis Mycobacterium tuberculosis, orsaken till tuberkulos). Exempel på antibiotika som tillhör gruppen rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.

'Nocardia' är ett släkte grampositiva, aeroba, filamentösa bakterier som kan orsaka opportunistiska infektioner, ofta i immunsupprimerta individer. De förekommer naturligt i miljön, framförallt i fuktig jord och vatten, och kan orsaka allvarliga infektioner såsom pneumonia, ärrbildningar och hjärnhinneinflammation. Infektionerna är ofta svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.