Upplagringsform av blodjärn.
Tillstånd med överskott av järn i kroppsvävnaderna, särskilt i levern och det retikuloendoteliala systemet, utan påvisbara vävnadsskador. Benämningen syftar på förekomst av hemosiderin (en blodjärnform) i vävnaden.
I medicinen, refererar 'sideros' till någon form av järnansamling eller järndepåer i kroppen. Det kan förekomma i olika kontexter, så här är ett exempel på en enkel definition:
En särskild gren av patologin, med tillämpning i rättssammanhang.
Ett släkte (sjökor) inom ordningen Sirenia, kännetecknat av skåror i svansen, närvaro av näsben och en långsträckt näshåla, samt stora, pelarformiga tänder utan emalj. Sjökor återfinns ffa längs Indiska oceanens kuster, i Röda havet och i den Malaysiska övärlden. Syn. sjöko.
En kärlmissbildning bestående av anhopningar av stora, tunnväggiga vener utan tillhörande nervvävnad. De är vanligast i hjärnstammen, men kan även förekomma i hjärnhalvorna, mellanhjärnan, lillhjärnan och ryggmärgen. Missbildningarna har en tendens att brista och ge upphov till en rad allvarliga kliniska tillstånd (t ex krampanfall, halvsidig muskelförsvagning), som beror på blödningens läge.
Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.
Färgämnen, även kända som pigment, är ämnen som absorberar ljus av vissa våglängder och reflekterar eller transmiterar andra, vilket ger upphov till en visuell upplevelse av färg.
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Venezuela är ett land i Sydamerika som är känt för sina omfattande oljeresurser, men som under de senaste åren har drabbats hårt av en ekonomisk och politisk kris.
Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.