En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus och orsak till infektionssjukdomen St. Louisencefalit i USA, Västindien, Central- och Sydamerika.
En virusinfektion i hjärnan som orsakas av St. Louis-encefalitvirus, ett Flavivirus. Det överförs till människor och andra ryggradsdjur främst via myggor av släktet Culex. Framförallt vilda fåglar fungerar som vektorer, och sjukdomen är endemisk i mellanväst- och sydöststaterna i USA. Infektion kan yttra sig som influensaliknande sjukdom eller som aseptisk hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation. De kliniska symtomen vid encefalit kan omfatta kramper, trötthet, myoklonus, fokala neurologiska tecken, koma och död.
En av Amerikas förenta stater, belägen i mellersta USA och gränsande till Tennessee i söder, Kansas i väster, Iowa i norr och Illinois i öster. Ytan är 178 415 km2, och folkmängden 5,8 miljoner invånare (2007). Huvudstad är Jefferson City.
Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.
Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.
Ett Flavivirussläkte med ett flertal undergrupper och många arter. De flesta är arbovirus som överförs med myggor eller fästingar. Typarten är gula febern-virus.
En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.
Ett syndrom kännetecknat av huvudvärk, nackstelhet, svag feber och lymfocytisk pleocytos i cerebrospinalvätskan trots avsaknad av patogena bakterier. Den vanligaste orsaken är virusmeningit, men även mykoplasma- och rickettsiainfektioner, diagostiska eller terapeutiska förfaranden, tumörer, sepsishärdar eller andra tillstånd kan ge upphov till syndromet.
Virusinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet. Togaviridae, Flaviviridae, Rubella/Bunyaviridae, Orbivirus, Picornaviridae, Orthomyxoviridae, Rhabdoviridae, Arenaviridae, Herpesviridae, Adenoviridae, JC-virus och Retroviridae kan alla ge upphov till denna typ av hjärnhinneinflammation. Till kliniska tecken hör feber, huvudvärk, nacksmärtor, kräkningar, ljuskänslighet och tecken på hjärnhinneretning.
Meningiter orsakade av svamporganismer vilka kan uppträda som opportunistiska infektioner vid immundefekttillstånd.
Bakterieinfektioner i nervsystemet, orsakade av Haemophilus-arter och kännetecknade av en markant inflammation i hjärnhinnorna. Haemophilus influenza typ B är den i sammanhanget vanligaste bakterien. Tillståndet drabbar huvudsakligen barn under 6 år, men kan även förekomma hos vuxna. Till kliniska manifestationer hör feber, nackstelhet, ljuskänslighet, krampanfall, hörselbortfall, koma och proppbildning i hjärnans blodkärl. Bakteriernas väg till det centrala nervsystemet går via angränsande strukturer, inkl. mellanörat. näshålorna och svalget.
En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.
Hjärnhinneinflammation orsakad av Cryptococcus neoformans, en kapslad jästart som främst angriper personer med AIDS eller annan immundefekt. Organismen kommer in i kroppen via luftvägarna, men symtomatiska infektioner är oftast begränsade till lungorna och nervsystemet. Kryptokocken kan även ge upphov till parenkymatösa förändringar (torulom) i hjärnan. Sjukdomsförloppet är subakut och uppvisar kliniska tecken som huvudvärk, illamående, ljuskänslighet, lokal nervsvikt, krampanfall, neuropatier och hydrocefalus.
En grupp enkelsträngade RNA-virus med representanter bland familjerna Bunyaviridae, Flaviviridae och Togaviridae, och med den gemensamma egenskapen att kunna orsaka hjärninflammationer hos de infekterade värddjuren.
En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
En grupp onormala hemoglobiner, hos vilka aminosyrasubstitutioner äger rum i antingen alfa- eller betakedjorna, men nära hem-järnet. Dessa avvikelser leder till lättare oxidation av hemoglobinet och överskott av methemoglobin och, till följd av detta, cyanos.
Inflammation i hjärnhinnorna orsakad av Listeria monocytogenes-infektion, vilken oftast ses hos barn under tre år eller vuxna över 50 år. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar hos personer med immundefektsyndrom. Till kliniska drag hör feber, försämrat allmäntillstånd, huvudvärk, tecken på hjärnhinnepåverkan, lokal nervpåverkan och krampanfall.
En form av gramnegativ meningit som främst förekommer hos nyfödda i samband med anatomiska avvikelser (bestående av förbindelse mellan hjärnhinnorna och hudvävnad) eller som opportunistisk infektion vid immundefekttillstånd. Hos för tidigt födda kan den kliniska bilden vara begränsad till anorexi, kräkningar, trötthet eller andnöd. Fullgångna nyfödda kan även ha symtom som feber, krampanfall och utbuktande främre fontanell.
Ett myggsläkte tillhörande Culicidae som är vanligt förekommande i tropiska områden. Arter av detta släkte fungerar som vektorer för St. Louisencefalit och många andra sjukdomar hos människor och djur.
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
En grupp alphavirusinfektioner som drabbar hästar och människor, genom myggbett. Sjukdomstillstånd av denna typ är endemiska för vissa områden i Syd- och Nordamerika. Hos människor varierar symtomen med typ av infektion, från lindriga influensaliknande syndrom till fulminant hjärninflammation.
I medicinsk kontext, "berömda personer" ofta refererar till individer som har gjort betydande bidrag till medicinska upptäckter, innovationer eller framsteg inom sitt respektive område, och som är välkända inom professionen eller allmänheten på grund av detta.
En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.
Infektionssjukdomar som t ex meningit, diarré och luftvägsinfektioner, orsakade av echovirus.
West Nile fever is a viral infection transmitted to humans through the bite of infected mosquitoes, typically causing mild symptoms such as fever, headache, and body aches, but in some cases leading to severe neurological complications like meningitis or encephalitis.
Infektioner orsakade av virus av släktet Flavivirus, familjen Flaviviridae.
'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
Infektioner i hjärnan orsakade av leddjursburna virus (arbovirus: arthropod-borne viruses), främst från familjerna Togaviridae, Flaviviridae, Bunyaviridae, Reoviridae och Rhabdoviridae. Dessa virus framkallar zoonoser, med fåglar och lägre däggdjur som mellamvärdar. Till människa överförs virus genom mygg- eller fästingbett. Kliniska kännetecken är feber, huvudvärk, mentala och neurologiska symtom, och koma.
En art parasitiska nematoder med utbredning på Stillahavsöarna som infekterar lungorna hos råttor. Infektion kan spridas till människa genom konsumtion av sniglar och leder till eosinofil meningit.
Infektioner orsakade av artropodburna virus.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Proteiner i cerebrospinalvätskan (likvor), vanligtvis albumin och globulin, i förhållandet 8:1. Förhöjda proteinvärden har diagnostisk betydelse vid nervsjukdom.
En familj inom ordningen Diptera som omfattar myggorna. Larverna är vattenlevande, och de vuxna känns igen på sin speciella vingådring och indelningen längs ådrorna, samt sin långa snabel. Många arter är av medicinsk betydelse.
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Vetenskaplig undersökning av mänskliga skelettdelar i den uttryckliga avsikten att åstadkomma identifikation. Häri ingår fastställande av personidentitet, skadeanalys, rekonstruktion av anletsdrag, fotografisk jämförelse, fastställande av tidpunkten för döden, samt brottsplatsundersökning. Rättsantropologer fastställer inte dödsorsaken, men tillhandahåller uppgifter som kan vara till hjälp för att fastställa den sannolika dödsorsaken. Detta är en gren av fysisk antropologi.
I medicinsk kontext, används termen "Niger" för att referera till ett sjukdomstillstånd som kallas Nigerhuvudet eller Nigerfeber, som orsakas av bakterien *Burkholderia pseudomallei*. Det är en sällsynt men allvarlig infektion som främst förekommer i tropiska och subtropiska områden, inklusive Sydostasien och norra Australien. Symptomen på Nigerhuvudet kan vara breda och inkluderar feber, hosta, trötthet, muskelvärk, hudutslag, diarré och neurologiska symptom som förvirring eller desorientering. Behandlingen består vanligtvis av intravenös antibiotikakur med ceftazidim eller meropenem följt av långtidstraktament med oral cotrimoxazol.
Sjukdomar hos fåglar som inte räknas som fjäderfä för livsmedelsproduktion.
Streptococcus-infektioner är infektioner orsakade av bakterier ur streptokocker-gruppen, som kan kolonisera olika slags vävnader och leda till en rad olika sjukdomar, såsom halsfluss, öroninflammation, lunghoit, hudinfektioner och allvarliga systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) och reumatisk feber.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Republik i södra Sydamerika, till ytan (2.767.000 km2) det näst största landet på kontinenten. Folkmängden uppgår till 35 miljoner, varav ca 12 miljoner bor i huvudstaden Buenos Aires. Officiellt språ k är spanska.
De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.