Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
Maxillary osteotomy är ett medicinskt ingrepp där käkbenet (maxilla) delas itu och flyttas till en ny position med hjälp av kirurgiska metoder. Detta kan användas för att korrigera olika former av skallformanomalier, som exempelvis överbit, underbit eller korsbitet, samt för att behandla andningssvårigheter orsakade av en deformerad näsa och övre luftvägar. Efter att benet flyttats till den nya positionen fixeras det vanligtvis med hjälp av titanplattor och skruvar för att stabilisera konstruktionen under läkningstiden.
En rörlig flik som är fäst vid bakre delen av den hårda gommen. Gomspenen hänger från mitten av den nedre kanten av den mjuka gommen.
Orthognathic surgery, även känt som käkkirurgi, är en specialitet inom oral-maxillofacial kirurgi som handlar om att korrigera missbildningar och skador på ansiktsskelettet, särskilt i relación till under- eller överkäken. Syftet med operationen är att förbättra funktionen, estetiken och hälsan av patientens käkmuskulatur, tänder och andningsvägar. Detta åstadkommes genom att korrigera de skelettala oregelbundenheterna så att tänderna passar bra ihop när patienten sluter munnen och ansiktet är symmetriskt och harmoniskt i form. Orthognathic surgery utförs oftast i samarbete med en ortodontist som behandlar patientens tänder och käkar före och efter operationen.
Den främre, anatomiska delen av underkäken, även kallad mentum, som innehåller fogen mellan underkäkens två halvor (haksymfysen; symphysis menti). Invändigt delar sig fogen kring ett trekandigt område kallat hakutskottet. På vardera sida, under den andra premolaren, återfinns hakhålet (foramen mentale), som är underkäkskanalens mynning, genom vilken blodkärl och nervbana löper.
"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."
"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
I medicinen refererar "vertikaldimension" vanligtvis till avståndet mellan två strukturer eller punkter längs en vertikal axel, ofta i anslutning till kroppsställning eller kroppsposition. Ett exempel på detta är avståndet mellan hälspointerna (det lägsta punkterna på foten) och huvudets högsta punkt när en person står uprekt, vilket kan användas för att bedöma någons kroppslängd eller kroppsställning. Det är värt att notera att begreppet kan ha olika specifika betydelser beroende på kontexten inom vilken det används.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.
Sömnapnesyndrom, även känt som narcolepsi med kataplexi, är en neurologisk sömnstörning karaktäriserad av överväldigande dvalpsymtom under dagtime, inklusive ökad sömnighet, hallucinationer vid insomnandet eller uppvaknandet, och kortvariga, plötsliga muskelrelaxationer orsakade av starka emotionella reaktioner, så kallad kataplexi.