Ett tillstånd orsakat av överproduktion av androgener i njurbarken, äggstockarna eller testiklarna. Hos män är den kliniska betydelsen ringa, men hos kvinnor ses de vanliga manifestationerna hirsutism (hårighet) och virilism (mansdrag) hos patienter med polycystiskt ovariesyndrom och adrenokortikal hyperfunktion.

Polycystic Ovarian Syndrome (PCOS) is a common hormonal disorder among women of reproductive age. It is characterized by the presence of multiple small follicles or cysts in the ovaries, as seen on an ultrasound exam, along with irregular menstrual periods and elevated levels of androgens (male hormones) in the body. The exact cause of PCOS is not fully understood, but it is believed to be related to genetic and environmental factors.

Onormalt utbredd hårväxt hos kvinnor och barn, liknande en vuxen mans hårighet. Hit hör inte hypertrikos, onormalt kraftig hårväxt, lokalt eller allmänt.

Menstruationer med onormalt långa intervaller.

Kronisk inflammation av hudens talgkörtlar med förhöjd utsöndring av talg. Sjukdomens kännetecken är bl a porrmaskar. Orsaken till sjukdomen är inte känd, men ärftlighet och åldern kan vara bidragande faktorer.

Utvecklande av manliga, sekundära könsdrag hos kvinnor. Fenomenet beror på effekten av androgena metaboliter av endogena eller exogena prekursorämnen från t ex binjurekörtlar eller läkemedel.

Nafarelin är ett syntetiskt analog av naturligt förekommande hormonet GnRH (gonadotropin-release hormone), som används som medicinsk behandling för att undertrycka produktionen av könshormoner. Det används specifikt för att behandla endometrios, fibromyeros och precocious puberty (för tidig pubertet). Nafarelin administreras vanligtvis som nasal spray.

En klass sexhormoner förknippade med de sekundära manliga könsegenskaperna, med spermaproduktion och könsdifferentiering. Förutom att förstärka virilitet och könsdrift ökar de också retentionen av kvä ve och vatten, och stimulerar tillväxt av skelettet.

Testosteron är ett steroide steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, huvudsakligen i mannens testiklar och i mindre utsträckning hos kvinnor i äggstockarna och binjurarna. Det spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner som tillväxt, development, muskulatur, benstyrka, röstljud, könsligt beteende, spermieproduktion och libido hos män. Testosteronnivåerna når sin topp under puberteten och tenderar att minska med åldern.

Diffus melanos med mörkfärgad, sammetsliknande förtjockning eller små hudvårtor främst i armhålor och andra kroppsveck. Sjukdomen uppträder i samband med hormonsjukdomar, underliggande elakartade tillstånd, tillförsel av vissa läkemedel eller i form av ärftlig sjukdom.

Ett hydroxyprogesteron med ungefär samma medicinska användning som progesteron.

En androgen steroid från testiklarna, binjurebarken och äggstockarna. Den förekommer naturligt som 4-delta-androstendion och 5-delta-androstendion. Androstendioner kan omvandlas till testosteron och a ndra androgener.

Avvikelser i menstruationen som kan tyda på att sjukdom föreligger.

Akneliknande uppblossning av hudutslag.

En förelöpare till androgener och östrogen och den rikligast förekommande steroiden i cirkulationssystemet.

'Pubertet, för tidig' refererar till en medicinsk diagnos som ställs när en individ, oftast under 8 års ålder för flickor och under 9 års ålder för pojkar, visar tecken på pubertetsutveckling, såsom bröstutveckling hos flickor eller ökad genitalväxande hos pojkar, som inte kan förklaras av annan medicinsk orsak än en för tidig aktivering av hypofysens gonadotropiner.

En grupp ärftliga rubbningar av binjurarnas steroidgenes, som varierar med kön, med den medfödda enzymdefektens svårighetsgrad och med debutålder. Den vanligaste formen, den viriliserande, beror på en 21-hydroxylasdefekt. Andra former är 11-hydroxylasdefekt, 17-hydroxylasdefekt, desmolasdefekt och 3-beta-hydroxysteroiddefekt.

En äggstockstumör bestående av luteinceller som uppstått ur luteiniserade granulosaceller och tekaceller. Luteom svara på ganadotropiner och hr varierande hormonproduktion (progesteroner, östrogener eller androgener). Under graviditet kan en annan, övergående form av luteom uitvecklas pga onormalt kraftig luteinisering i äggstockarna.

Ett glykoprotein som migrerar som beta-globulin. Molekylvikten, 52 000 eller 95 000-115 000, antyder att den förekommer som dimer. Proteinet binder testosteron, dihydrotestosteron och östradiol i plasma. Könshormonbindande globulin har samma aminosyrasekvens som androgenbindande protein. De syntetiseras dock på olika platser och genomgår olika oligosackaridmodifikationer efter translation.

Anti-Müllerska hormonet (AMH), även känt som Müllerska hormonet eller MIS (Müllersian inhibiting substance), är ett glykoproteinhormon som produceras av granulosa celler i äggstockarna hos kvinnor och Sertolceller i testiklarna hos foster under embryonal utveckling.

Gonadvävnadstumörer är abnorma tillväxter som utvecklas i gonaderna, det vill säga äggstockarna (ovarier) eller testiklarna, och kan vara både godartade och elakartade.

The ovary is a female reproductive organ that produces and releases eggs (oocytes) for fertilization, as well as producing hormones such as estrogen and progesterone that regulate the menstrual cycle and support pregnancy. (1)

Dehydroepiandrosteron (DHEA) är ett steroidhormon som produceras av binjurarna och fungerar som en prekursor till både östrogen och testosteron i kroppen. Det är det mest prevalenta steroidhormonet i serum och produceras huvudsakligen under tidig medelålder, för att sedan avta med åldrandet. DHEA har också visat sig ha potential som en antiaging-behandling, även om dess effekter och säkerhet fortfarande är föremål för forskning.

Uppehåll i eller upphörande av ägglossning hos djur och människor.

Ett hypoglykemimedel (biguanid) som används vid behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus som inte svarar på dietändringar. Metformin förbättrar den glykemiska kontrollen genom att förstärka insulinkänsligheten och minska glukosupptaget i tarmarna.

Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.

"Binjuresjukdomar" refererer til en bred vifte af patologiske tilstande og forstyrrelser, der påvirker bindevævets funktion og struktur i nyrerne. Bindevævet, også kendt som interstitium, er et støttende væv mellem de funktionelle enheder i nyrerne, glomeruli og tubuli. Binjuresygdomme kan være akutte eller kroniske og resultere i forringet nyrerfunktion, nedsat klaringsevne for affaldsstoffer og andre komplikationer.

Ett syndrom med onormalt höga insulinhalter i blodet.. Det kan ge upphov till hypoglykemi. Orsaken till tillståndet varierar, och omfattar överproduktion från betacelltumörer (insulinom), autoantikroppar mot insulin, insulinreceptordefekt (insulinresistens), eller för hög förbrukning av insulin eller hypoglykemimedel.

Utebliven menstruation.

Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.

Avsaknad av hår där det normalt skall finnas.

Ett antiandrogent medel med ungefär samma verkan som cyproteron hos gnagare och hundar.

EC 1.14.99.9

Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.

Tidsförloppet mellan början av en menstruationsblödning och början av nästföljande hos kvinnor och primathonor i fruktbar ålder. Menstruationscykeln regleras av endokrin samverkan mellan hypotalamus, hypofysen, äggstockarna och könsorganen. Cykeln delas genom ägglossningen in i två faser. Beroende på äggstockens endokrina tillstånd är där en follikulär och en gulkroppsfas. Beroende på livmoderslemhinnans reaktion delas menstruationscykeln in i en proliferationsfas och en sekretionsfas.

T-celler, också kända som T-lymfocyter, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet hos däggdjur. De utvecklas i thymusvävnaden och har en central roll i cellmedierad immunitet genom att hjälpa till att koordinera och reglera immunsvar mot infektioner och cancer. T-celler kan direkt attackera och döda infekterade eller skadade celler eller sekretera cytokiner för att aktivera och rekrytera andra immunceller till området. Det finns olika sorters T-celler, inklusive CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler, som har specifika funktioner i immunsvaret.

Tidpunkten för den första menstruationen.

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

Ett viktigt gonadotropin som utsöndras från adenohypofysen (främre hypofysen). Follikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar produktionen av könsceller (gametogenesen) och deras stödceller, så som äggstockarnas granulosaceller och testiklarnas sertoliceller och leydigceller. FSH består av två icke-kovalentbundna underenheter, alfa och beta. Inom en art är alfaenheten vanlig i de tre hypofysglykoproteinhormonerna TSH, LH och FSH, men betaenheten är unik och utövar sin specifika biologiska verkan. Syn. FSH.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

Ett test för avgörande av en individs förmåga att upprätthålla blodglukosjämvikt. I testet ingår mätning av blodglukosnivåerna vid fasta och vid givna tidsintervall före och efter oralt intag av glukos (75 eller 100 g) eller intravenös infusion (0,5 g/kg).

Körtlar belägna i retroperitonealvävnaden vid njurarnas övre poler.

Föreningar som hämmar eller motverkar biosyntesen och verkan av androgener.

Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.

Steroid är ett samlingsnamn för en grupp lipida (fett)baserade biologiskt aktiva ämnen som inkluderar hormoner såsom kortisol, testosteron och östrogen. De flesta steroider i kroppen produceras naturligt i kroppens glanduler, men de kan också syntetiseras konstligen för medicinska behandlingar eller dopning. I en mening kan man definiera steroider som: