Hypotalamus
Hypotalamus, främre
Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.
Hypotalamus, mittre
Den mittersta delen av hypotalamus, som innehåller den bågformade, den dorsomediala och den ventromediala kärnan och tuber cinereum (det grå utsprånget).
Hypotalamus, bakre
Regionen bakom mittre hypotalamus, bestående av ett flertal kärnområden, inkl. den mittre mamillarkärnan, den laterala mamillarkärnan och den bakre hypotalamuskärnan. Från det bakre hypotalamusområdet styrs sympatiska impulser och där sker regleringen av kroppens värme som svar på sjunkande temperatur.
Ventromedial hypotalamuskärna
The ventromedial hypothalamic nucleus (VMH) is a collection of neurons located in the ventral part of the hypothalamus that plays a crucial role in regulating various physiological functions, including energy balance, feeding behavior, and glucose homeostasis. It contains primarily glutamatergic and GABAergic neurons and is involved in the detection and integration of hormonal and neural signals related to energy status, such as leptin and insulin, to modulate appetite and metabolism.
Paraventrikulär hypotalamisk kärna
The paraventricular hypothalamic nucleus (PVN) is a collection of neurons located in the hypothalamus, adjacent to the third ventricle, that plays a crucial role in regulating various autonomic functions such as cardiovascular regulation, fluid and electrolyte balance, and energy homeostasis, as well as endocrine function through the release of neurohormones such as oxytocin and vasopressin.
Hypotalamusområdet, laterala
Detta område gränsar medialt mot det mamillotalamiska stråket och den främre valvpelaren. Den mittre kanten av den inre kapseln och det subtalamiska området bildar dess sidoavgränsning. Det innehåller den laterala hypotalamuskärnan, den tuberomamillära kärnan, den laterala tuberkärnan, och trådar tillhörande mellersta framhjärnans bunt.
Arkuatuskärna
1) Synonym till bakre periventrikulärkärnan, den ventrala delen av ventrala posteromediala kärnan i talamus, där fibrerna från gustatoriska nervtrådarna och andra trigeminala stråket slutar; 2) ett ce llaggregat i hypotalamus, i nedre delen av infundibulum.
Preoptiskt område
Det preoptiska området (POA) är ett subkortikalt neuroanatomiskt område i hypotalamus, beläget rostralt till optisk chiasma och lateralt till tredje ventrikeln i hjärnan. Det har en viktig roll i regleringen av olika autonoma funktioner som sömn-vakenhetscykler, termoreglering, hungerkontroll och homeostas, endokrin system samt sexual- och socialt beteende.
Dorsomediala hypotalamuskärna
En samling celler i mittersta hypotalamus, bakom ventromediala kärnan och intill den tredje ventrikeln.
Mellersta hjärnartär
Eminentia medialis
Upphöjning i hypotalamus infundibulum på hjärnans undre yta vid den tredje ventrikeln och intill arkuatuskärnan. Den innehåller hypotalamusneuronändar och hypofysportalsystemets kapillärnätverk, och fungerar därmed som en neuroendokrin länk mellan hjärnan och hypofysen.
Proopiomelanokortin
Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inne i kroppen och är beläget i hypofysen, en liten endokrin glandula lokaliserad vid basen av hjärnan. POMC bryts ned till flera olika peptider, inklusive adrenokortikotrop hormon (ACTH), beta-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). Dessa peptider har varierande funktioner i kroppen, såsom att reglera hunger, metabolism, sinnesstämning och hudpigmentering.
Hjärna
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Neuropeptider
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. De bildas som en del av posttranslatorisk modifiering av proteiner och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, inklusive smärtperception, hunger, sömn, minne och emotionella respons. Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som påverkar cellens funktion och aktivitet.
Nervceller
Hypotalamushormoner
Hormoner från hypotalamus som styr andra organ, främst hypofysen. Till de mest välkända hör hypofyshormonfrisättande hormoner och hypofyshämmande hormoner. Vasopressin och oxytocin, vilka produceras i den bakre hypofysen kan även utsöndras av hypotalamus, men tas här inte med i gruppen hypotalamushormoner.
Neuropeptid Y
Neuropeptid Y (NPY) är ett neuroaktivt peptidhormon som verkar som en neurotransmittor och neuromodulator i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det är beläget i och produceras av kärnor i hjärnbalken och kan påverka en rad fysiologiska processer som aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner. NPY har också visat sig vara involverat i stressreaktioner och regulering av energibalansen i kroppen.
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Mediainfarkt
Utveckling av koagulationsnekros efter ischemi i någon del av det område som försörjs av den mellersta hjärnartärens kärlsystem. Kliniska tecken är kontralateral svaghet och känselbortfall i arm och ansikte och kontralateral homonym hemianopsi. Utbredda hemisfärskador kan leda till afasi, alexi, agrafi, akalkuli, fingeragnosi, anosognosi och apraktagnosi.
Hypofys
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
Kortikotropinfrisättande hormon
En neuropeptid från hypotalamus som stimulerar utsöndring av kortikotropin från främre hypofysloben.
Hypotalamus-hypofyssystem
Ett endokrint system av nervceller, nervtrådar, endokrin vävnad och blodkärl som producerar och släpper ut hypofyshormoner i cirkulationssystemet.
Leptin
Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.
Nucleus supraopticus
Den medicinska definitionen av 'Nucleus supraopticus' är en del av hypothalamus i hjärnan som producerar och lagrar hormonet oxytocin. Denna kärna är belägen ovanför optisk chiasma, där nerv fiber från ögat korsas. Nucleus supraopticus är en del av hypothalamohypofys systemet och arbetar tillsammans med nucleus paraventricularis för att kontrollera frisättningen av oxytocin till blodomloppet via hypofysen. Oxytocin har flera funktioner, inklusive kontraktion av muskler i livmodern under förlossning och stimulering av milk release från brösten under amning.
Gonadotropinfrisättande hormon
Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
Oxytocin
Oxytocin är ett hormon och signalsubstans som produceras i hypofysen, en liten körtel vid basen av hjärnan. Det är välkänt för sin roll i fosterleverans och amning, då det stimulerar kontraktioner av livmodern under förlossningen och utsöndring av bröstmjölk under amningen. Oxytocin kallas också "kärlekshormonet" på grund av dess inverkan på social bindning, empati och förtroende. Det frisätts även under sexuell aktivitet och bidrar till att stärka banden mellan partners.
Neurosekretoriska system
Eating
I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.
Hypofyshormoner
Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.
Agoutirelaterad protein
"Agouti-relaterat protein (AGRP) är ett neuropeptid som fungerar som en kraftfull hungerstimulerande hormon i hjärnan, och spelar därför en viktig roll i regleringen av aptit, energiintag och kroppsvikt."
Protonkogenproteiner c-fos
Leptinreceptorer
Leptinreceptor (Leptin-R) refererar till det proteinföretryck som binder till hormonet leptin, vilket produceras av fettvävnaden och har en viktig roll i regleringen av aptit, energihomöstånd och kroppsviktsreglering. Leptinreceptorn finns främst i hjärnan, särskilt i hypotalamus, där den aktiverar signaltransduktionsvägar som påverkar hungerkänslor, energiförbrukning och ämnesomsättning. Leptinreceptorerna delas in i flera olika subtyper (LepRa, LepRb, LepRc), men det är främst LepRb som anses ha den största betydelsen för leptins funktion och effekter på kroppsviktsregleringen.
Feeding Behavior
Mellanhjärna
Den pariga , bakre delen av framhjärnan (prosencefalon), till vilken hör talamus, hypotalamus, epitalamus och subtalamus.
Suprachiasmatisk kärna
Neuropeptidreceptorer
Neuropeptidreceptorer är proteiner på cellytan som binder till neuropeptider, kemiska signalmolekyler som frisläpps från nervceller och påverkar funktionen hos andra celler i centrala nervsystemet. När ett neuropeptid binds till sin specifika receptor aktiveras den och utlöser en biokemisk kaskad inne i cellen, vilket kan leda till ändringar i cellens funktion, till exempel i samband med smärta, hunger, humör och minnesbildning.
Råttor, Wistar
Orexin Receptors
Orexin receptors are a type of G protein-coupled receptor found in the central nervous system that play a crucial role in regulating various physiological functions, including wakefulness, feeding behavior, and energy homeostasis. They are activated by orexins (also known as hypocretins), neuropeptides that are synthesized in a small group of neurons located in the lateral hypothalamus. There are two subtypes of orexin receptors, OX1R and OX2R, which exhibit distinct pharmacological properties and downstream signaling pathways. Dysregulation of the orexin system has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as narcolepsy, insomnia, addiction, and eating disorders.
RNA, budbärar
Hjärnkemi
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Nervbanor
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Hypotalamussjukdomar
Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.
Kortikosteron
Kroppstemperatur
Kroppstemperaturreglering
Kisspeptins
Kisspeptiner är en grupp peptidhormoner som produceras i hypotalamus, ett område i hjärnan, och har en viktig roll i regleringen av puberteten och reproduktiv systemet genom att stimulera release av gonadotropin-releasing hormone (GnRH).
Betaendorfin
Beta-endorfiner är en typ av opioidpeptider som produceras naturligt i kroppen och binder till opioidreceptorer i hjärnan, vilket kan leda till smärtlindring, förändrad sinnesstämning och andra effekter liknande de som opiater och opioider har. De utövar en viktig roll i smärtkänslan och känslomässiga responsen.
Tyreotropinfrisättande hormon
Hjärnstam
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Hypofys-binjureaxel
Mandelkärna
Amygdala (corpus amygdaloideum). Mandelformad ansamling av grå substans i främre delen av hjärnans tinningslob. Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.
Adrenokortikotropiskt hormon
Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.
Råttor, inavlade stammar
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
In situ-hybridisering
Dygnsrytm
Vasopressiner
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Neurohypofys
Neurohypofysen är den bakre delen av hypofysen, en hormonproducerande endokrin gland som ligger i hjärnan. Neurohypofysen består av nervceller och fibra tractus som bildar en del av det neuroendokrina systemet. Den fungerar som ett lagrings- och sekretionsställe för hormonerna oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH), som produceras i hypothalamus och transporteras till neurohypofysen via axoplasmatiska transportbanor. När behövligt, frisätts dessa hormoner in i blodomloppet för att reglera olika kroppsliga funktioner, såsom vattenbalans och socialt beteende.
Alfa-MSH
"Alpha-MSH (Alpha-Melanocyte Stimulating Hormone) är ett neuropeptidhormon som produceras och secretetas av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och har en varierad biologisk aktivitet, inklusive att stimulera melaninproduktionen i huden och ha ett undertryckande inflytande på aptit och hungerkänslor."
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Energiomsättning
Energiomsättning (energy expenditure) refererar till den totala mängden energi som används av kroppen för att underhålla livsviktiga funktioner, aktivitet och termoreglering. Det inkluderar basal metabolism (energi som behövs för att underhålla organ och celler i vila), aktivitetsenergiomsättning (energi som används under fysisk aktivitet) och termogenes (energi som används för digestion och assimilation av näringsämnen).
Kolesteatom, mellanöra
Estradiol
Noradrenalin
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
Argininvasopressin
Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.
Ovariektomi
Ovariektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk proceduren där äggstockarna tas bort hos en kvinna eller ett djur. Detta kan också kallas för "ovariektomi" eller "ovaruimakt." Proceduren kan utföras av olika anledningar, till exempel vid behandling av cancer eller hormonella störningar, eller som en metod för att förhindra fortplantning. Efter operationen kommer patienten att uppleva menopaus och alla dess symtom, eftersom äggstockarna är den primära källan till kvinnliga könshormoner.
LH
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
Melanokortinreceptor, typ 4
En undertyp av melanokortinreceptorer som främst förekommer i hjärnan. Den har specificitet för alfa-MSH, beta-MSH och ACTH.
Hypotalamustumörer
Godartade eller elakartade tumörer i hypotalamus. Histologiskt relativt vanliga typer är pilocytastrocytom och hamartom. Tumörer i hypotalamus uppkommer ofta i angränsande vävnader, som t ex synnervskorsningen, synnerven och hypofysen. Förhållandevis vanliga kliniska symtom är synförlust, fördröjd utveckling, makrocefali och förtidig pubertet.
Galanin
En peptid med 29 aminosyror som finns i både det centrala och det perifera nervsystemet. Den hämmar glukosutlöst insulinutsöndring, utsöndring av acetylkolin och glutamat (men inte gamma-aminosmörsyra) från hippocampus, sänker retningsnivån i ryggmärgen och dämpar urladdningen i nervcellerna i locus caeruleus. Den stimulerar fettupptagning och växthormonutsöndring vid tillförsel i hypotalamus eller intracerebroventrikulärt.
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Framhjärna
Melaniner
Hjärnbark
Autonoma nervbanor
Nerver och nervknutor i det autonoma nervsystemet, men ej de delar av det centrala nervsystemet som reglerar det autonoma.
Reglering av genuttryck
Serotonin
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Intracellulära signalpeptider och -proteiner
Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.
Sexuellt beteende hos djur
Sexuellt beteende hos djur kan definieras som varje handling eller handlingar som innebär att två individer av samma art deltar i reproduktivt beteende, vilket resulterar i parning och fortplantning. Detta kan omfatta ett antal olika beteenden, inklusive fysiska kontakter som kuddling, flirtande, uppvaktning, stimulans av genitalier och slutligen penetration för att möjliggöra befruktning. Detta beteende kan variera mellan olika djurarter och kan ibland inkludera icke-reproduktiva sexuella aktiviteter som självsamtycke, onani och homosexualitet.
Främre hypotalamuskärna
Heterogen cellgrupp i främre delen av hypotalamus.
Variansanalys
Hjärnbrygga
Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.
Vävnadsdistribution
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Adenohypofys
Adenohypophysis, även känt som framloben eller anteriorhypofysen, är den anteriora (främre) delen av hypofysen, en endokrin glandula belägen i basen av hypotalamus i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner: tillväxthormon (GH), prolaktin (PRL), adrenokortikotrop hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar och reproduktion.
Fotoperiod
Melanokortiner
Peptidderivat av proopiomelanokortin (POMC) som kan stimulera melanocyter eller Kortikotroper. Till melanokrtiner hör ACTH, alfa-MSH och andra peptider, som t ex beta-MSH och gamma-MSH, från andra fragment av POMC. Dessa peptider reglerar genom en rad melanokortinreceptorer olika funktioner, såsom steroidogenes, energihomeostas, matning och hudpigmentering.
Tvång, fysiskt
Fetma
Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.
Könskarakteristika
De särdrag som skiljer ett kön från det andra. De primära könsdragen är äggstockarna och testiklarna med tillhörande hormoner. De sekundära könsdragen är de som utmärker manlighet och kvinnlighet, men som inte är direkt förknippade med fortplantning.
Magnetisk resonanstomografi
Melanocytstimulerande hormoner
Peptider med förmåga att stimulera de färgalstrande cellerna melanocyter hos däggdjur och melanoforer hos lägre ryggradsdjur. Genom att stimulera syntes och distribution av melanin i dessa celler ökar de pigmenteringen av hud och annan vävnad. MSH, som fås från proopiomelanokortin (POMC), produceras av melanotroper i pars intermedia, kortikotroper i adenohypofysen och hypotalamusnervcellerna i arkuatuskärnan.
Stress, fysiologisk
Fysiologisk stress är ett svar på en real or perceived threat till homeostasen, orsakad av aktivering av det autonoma nervsystemet och hypotalamus-hypofys-binjure axeln, vilket leder till en ökning av hormoner som katekolaminer och glukokortikoider för att möjliggöra en anpassad fysisk respons.
Djur, nyfödda
Råttor, Long-Evans
Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.
Nervvävnadsproteiner
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Förlängda märgen
Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.
Limbiska systemet
Ett antal funktionellt och anatomiskt definierade strukturer i främre delen av hjärnan hos alla däggdjur. Enheten är inblandad i såväl den högre integreringen av information rörande tarmar, luktsinne och kroppstillstånd som homeostatiska reaktioner, som t ex grundläggande överlevnadsbeteenden (ätande, parning och känslouttryck). I de flesta publicerade arbeten anses enheten omfatta mandelkärnan, epitalamus, gördelvindlingen, hippocampus, hypotalamus, parahippocampalis-vindlingen, septumkärnorna, talamus främre kärnhop och delar av de basala ganglierna.
Dopamin
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Hjärnischemi
Stilbamidiner
Radioimmunanalys
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
Mitthjärna
Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.
Endorfiner
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
Onkogenproteiner v-fos
Prolaktin
Prolaktin är ett hormon som produceras och secreteras av främre delen av hypofysen, en liten körtel som ligger i hjärnan. Det primary funktionen är att stimulera produktionen av bröstmjölk under amningsperioden hos kvinnor. Men prolaktinet har också andra funktioner i både kvinnors och mäns kroppar, såsom påverkan på immunsystemet, benstoffskiftet och beteende.
Telencephalon
Telencephalon är den rostralaste och största delen av hjärnans embryologiska delning, neuroectodermet, och utvecklas till de främre delarna av storhjärnan i vuxna däggdjur. Det inkluderar de två hemisfärerna av cerebrum (tillsammans med deras basala ganglier), olfaktoriska bulber och trakter samt limbiska systemet. Telencephalon är involverad i högre mentala funktioner, inklusive sensorisk perception, motorisk kontroll, minne, emotionell processing och kognition.
Receptors, G-Protein-Coupled
G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner som spänner över cellytan och fungerar som sensorers för olika signalmolekyler, såsom hormoner, neurotransmittorer och luktämnen. När en signalmolekyl binder till GPCR aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen genom att interagera med ett G-protein, som består av tre underenheter: α, β och γ.
Otitis Media with Effusion
Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.
Sjukdomsmodeller, djur
Septala kärnor
'Septala kärnor' refererar till specifika strukturer i levern, mer koncretaret i de så kallade Cotswold-septum som delar upp vardera av leverloben (Rappaports sektioner) i små segment. Dessa septala kärnor innehåller dock huvudingredienserna till leverns blodförsörjning, nämligen terminala hepatiska venular (THV), som är den sista delen av leverns venösa blodomlopp innan blodet går över i kapillärnätverket inom hepatocyterna.
Tredje hjärnventrikel
Neurohypofyshormoner
Neurohypophysial hormones are a group of hormones synthesized and stored in the neurohypophysis, or posterior pituitary gland, which is a part of the hypothalamic-pituitary axis. The two main neurohypophysial hormones are oxytocin and vasopressin (also known as antidiuretic hormone or ADH). These hormones are produced by neurons in the supraoptic and paraventricular nuclei of the hypothalamus, then transported along axons to the neurohypophysis where they are released into the bloodstream. Oxytocin plays important roles in social bonding, childbirth, and breastfeeding, while vasopressin regulates water balance and blood pressure by controlling the reabsorption of water in the kidneys.
Dos-responskurva, läkemedel
Somatostatin
Somatostatin är ett hormon och neuropeptid som hämmar sekretion och motilitet i mag-tarmkanalen, samt har effekter på flera andra fysiologiska processer som glukosmetabolism, immunförsvar och nerveuppslagning. Det produceras naturligt i kroppen, främst i hypotalamus och tarmarna. Somatostatin binder till specifika receptorer och utövar sin verkan genom att hämma utsöndringen av andra hormoner som gastrin, sekretingranulocyt-hormon (GHRH), insulin, glukagon och samt neurotransmittorers frisättning.
Genuttryck
Hjärnans kartläggning
"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."
Ghrelin
Satiety Response
"Satiety response" refererar till den fysiologiska mekanismen som orsakar känslan av mättnad och signalerar att näringsintaget bör upphöra efter en måltid. Detta inkluderar ett komplext samspel mellan hormonella, nervösa och gastrointestinala faktorer som arbetar tillsammans för att modulera hungern och aptiten. Satiety response bidrar till energihomeostas, det vill säga en balans mellan energiintag och energiförbrukning, och hjälper oss att upprätthålla en hälsosam vikt genom att förhindra överdriven konsumtion av mat.
Mikrodialys
Receptorer, kortikotropinfrisättande hormon
Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptors are G protein-coupled receptors found in the hypothalamus and other tissues, which upon binding to CRH, stimulate the release of adrenocorticotropic hormone (ACTH) from the pituitary gland, leading to the activation of the hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis and the release of cortisol in response to stress.
Medellinjens talamuskärnor
Små, icke-specifika nervceller som är spridda i den periventrikulära grå substansen som skiljer den mediala delen av talamus från den tredje ventrikelns ependym. Gruppen omfattar den paraventrikulära kärnan, den parateniala kärnan, nucleus reuniens, den romboidala kärnan och den subfascikulära kärnan.
Katter
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Graviditet
Molekylsekvensdata
Enkefaliner
Organspecificitet
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
Periakveduktal grå massa
Periakveduktal grå materia (PAG) refererar till ett område av grå substans inne i hjärnstammen som är involverat i smärta, emotionell processing och autonoma funktioner; det består av ett komplext nätverk av neuroner och interneuroner som modulerar information från kroppen till hjärnan och vice versa.
Infusions, Intraventricular
Intraventricular infusion är en medicinsk procedur där läkemedel direkt införs in i de laterala ventriklarna i hjärnan genom en kateter. Detta används oftast för att behandla centralnervösa infektioner, tumörer eller andra sjukdomar som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF). Infusionen sker vanligen under kontinuerlig övervakning i en klinisk setting.
Möss, genetiskt förändrade
Får
Somatostatin-28
Somatostatin-28 är en neuropeptidhormon som hämmar sekretion och motilitet i mag-tarmkanalen, samt påverkar också vissa endokrina funktioner. Det produceras av delar av hypotalamus och enteriska nervsystemet. Somatostatin-28 är en variant av somatostatin-14, med 14 aminosyror, men den har två extra aminosyrasekvenser i C-terminalen. Båda formerna binder till samma receptorer och har liknande biologiska effekter, men Somatostatin-28 har en längre halveringstid i kroppen.
Injektioner
Hörselben
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Solitärkärna
En solitärkärna är en enskild, genetiskt distinct cancercell som inte har några celler runt sig med samma abnorma genetiska förändringar och som kan ha potentialen att sprida sig och bilda en ny tumör.
Autoradiografi
Biogena monoaminer
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Galaninreceptorer
En familj G-proteinkopplade receptorer som har specificitet för galanin och galaninpeptider. De anses vara kopplade till blockerande gi-G-protein för förmedling av galaninets neurologiska effekter. Det finns flera undertyper av galaninreceptorer med varierande specificitet för komplett galanin, galaninpeptidfragment och galaninliknande peptid.
Tyrosin 3-monooxygenas
Tyrosin 3-monooxygenas, även känt som tyrosin hydroxylas, är ett enzym involverat i katekolaminernas syntes i kroppen. Det katalyserar den första steget i syntesen av katekolaminer, såsom dopamin, noradrenalin och adrenalin, genom att konvertera aminosyran tyrosin till L-DOPA (3,4-dihydroxifenylalanin) med hjälp av syre och NADPH som kofaktorer.
Hjärnartärsjukdomar
Sjukdomar i de intrakraniella artärerna, som försörjer storhjärnan (cerebrum) med blod och som omfattar den främre hjärnartären, den mellersta hjärnartären och den bakre hjärnartären. Till denna kateg ori av sjukdomar hör aterosklerotiska, medfödda, traumatiska, infektions-, inflammations- och andra tillstånd.
Utåtledande nervbanor
Estrous Cycle
Muscimol
Muscimol är ett neurotoxin och psykoaktivt alkaloid som naturligt förekommer i vissa svampar, till exempel flugsvamp (*Amanita muscaria*) och panterstjärna (*Amanita pantherina*). Det fungerar som en fullständig agonist vid GABA-A-receptorn i centrala nervsystemet och orsakar sedativ, hallucinogena och muskelrelaxerande effekter. Muscimol är mycket giftigt och kan vara dödligt i höga doser.
Aptitstimulerande medel
Feberalstrande ämnen
"Feberalstrande ämnen, även kända som pyrogeniska ämnen, är substanser som orsakar feber genom att stimulera produktionen av prostaglandin E2 (PGE2) i hypotalamus, vilket resulterar i ökad temperaturreglering i kroppen."
Bensoxazoler
Bensoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller ett bensenring och ett oxazolring, vilka är sammanbundna med varandra. Oxazol är en heterocyklisk komponent som består av en fem-ledad ring med en kolatom, en kväveatom och en syreatom. Bensoxazoler har potentialen att användas inom farmaceutisk forskning, men de kan också ha toxicologiska effekter beroende på deras specifika kemiska struktur och substitution.
Vakenhet
Trumhinna
Självstimulering
Självstimulering, även känt som självberoende beteende eller självförnedring, är i en medicinsk kontext ett beteende där en individ aktivt deltar i sexuell stimulering av sig själv, ofta med hjälp av olika föremål eller handlingar, för att uppnå sexuellt nöje och lindring av ångest eller stress. Det är inte sällan, men inte alltid, ett beteende som kan vara kopplat till personer med autism eller intellektuella funktionsnedsättningar.
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
Bassekvens
Aging
Proteinprekursorer
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
Cerebral infarkt
Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.
Sympatiska nervsystemet
Melatonin
En biogen amin som finns hos djur och växter. Hos däggdjur produceras melatonin i tallkottkörteln. Utsöndringen ökar i mörker och minskar vid exponering för ljus. Melatonin medverkar i regleringen av sömn, humör och fortplantning. Det är även en effektiv antioxidant.
Bicucullin
Testosteron
Testosteron är ett steroide steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, huvudsakligen i mannens testiklar och i mindre utsträckning hos kvinnor i äggstockarna och binjurarna. Det spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner som tillväxt, development, muskulatur, benstyrka, röstljud, könsligt beteende, spermieproduktion och libido hos män. Testosteronnivåerna når sin topp under puberteten och tenderar att minska med åldern.
Elektrostimulering
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Talamus
Centrala nervsystemet
Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.
Kataplexi
Ett tillstånd kännetecknat av övergående muskelsvaghet eller -förlamning som följd av en känslomässig reaktion eller fysisk utmattning. Kataplexi hänger ofta samman med narkolepsi. I samband med ett k ataplektiskt anfall ses en minskad muskelspänning, liknande den normala fysiologiska hypotonin vid REM-sömn.
Peptidhormoner
Peptidhormoner är signalmolekyler som består av kedjor av aminosyror och har en viktig roll i kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De produceras och utsöndras av endokrina celler, vanligen belägna i körtlar eller i andra typer av vävnad, och transporteras via blodomloppet till målcellerna där de binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en biologisk respons. Exempel på peptidhormoner inkluderar insulin, som reglerar ämnesomsättningen, och oxytocin, som är involverat i socialt beteende och förlossningsprocessen.
Aggression
Pyrrolidonkarboxylsyra
Neurotransmittorsubstanser
Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.
Neurotensin
Neurotensin är ett neuropeptidhormon som produceras naturligt i kroppen och har en roll i reguleringen av olika fysiologiska processer, såsom smärta, temperaturreglering, sömn och humör. Det binder till specifika receptorer i hjärnan och tarmarna och påverkar där neurotransmissionen och cellsignaleringen. Neurotensin har också visat sig spela en roll i patologiska processer som inflammation, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Neuropeptid Y-receptorer
Neuropeptide Y-receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som binder neurotransmittorn Neuropeptid Y (NPY) i centrala nervsystemet och perifera vävnader. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom hungerkontroll, blodtryck, hjärtfrekvens, kognition och emotionell respons.
Dynorfiner
En grupp opioida peptider, omfattande dynorfin A, dynorfin B och mindre fragment av dessa. Dynorfiner föredrar kappa-opioidreceptorer och har visat sig spela en roll som signalsubstanser i det centrala nervsystemet.