En familj väl bevarade proteiner som alla är cis-transpeptidyl-prolylisomeraser. De binder de immunsuppressiva medlen cyklosporin, takrolimus och sirolimus. De har rotomasegenskaper, vilka hämmas av de immunsuppressiva medel som binds till dem. EC 5.2.1.8.

"Takrolimusbindande proteiner" refererar till proteinmolekyler som binder specifikt till immunosuppressiva läkemedlet Takrolimus, även känt som FK506. Denna typ av proteiner, som exempelvis FKBP (FK506-bindande proteiner), fungerar som intracellulära receptorer och bildar en komplex med Takrolimus, vilket i sin tur hämmar kalciumberoende signaltransduktionsvägar involverade i T-cellsaktivering. Detta gör att Takrolimus används som en immunosuppressiv behandling efter transplantationer för att förebygga avstötningar.

Enzym som katalyserar antingen racemisering eller epimerisering av kirala centra i aminosyror eller deras derivat. EC 5.1.1.

Peptidylprolyl isomerases are a group of enzymes that catalyze the cis-trans isomerization of peptide bonds preceding proline residues in polypeptide chains, which is a rate-limiting step in protein folding.

En familj av peptidylprolylcis-transisomeraser som binder till cyklosporiner och reglerar immunsystemet. EC 5.2.1.-.

Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer, samt behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.

En klass molekylära chaperoner vars medlemmar medverkar i steroidreceptorers signalöverföringsmekanism.

I biokemin refererar 'polyener' till molekyler som innehåller flera (poly) energirika fosfatbindningar (enER). Dessa bindningar kan dissocieras för att frigöra energi, vilket gör polyener till viktiga energikällor i cellulära processer. Exempel på polyener är ATP (adenosintrifosfat) och GTP (guanosintrifosfat).

Ett kalcium- och kalmodulinbindande protein som finns främst i det centrala nervsystemet. Det består av två komponenter: en katalytisk enhet, kalcineurin A, och en reglerande enhet, kalcineurin B, med molekylvikter på 60 resp. 19 kD. Kalcineurin har visat sig kunna defosforylera en rad fosfoproteiner, som t ex histoner, myosinets lätta kedjor och regulatorenheten i cAMP-beroende proteinkinas. Det medverkar i styrningen av signalöverföring och utgör måltavla för en viktig grupp av immunosuppressiva läkemedel.

Proteiner med förmåga att binda Kalmodulin. De finns i många vävnader och uppvisar en rad olika funktioner, inklusive F-aktinkorskoppling och blockering av cykliska nukleotidfosfodiesteraser, kalcium- och magnesium-ATPaser.

Proteiner som alstras i eukaryota organismer och bakterier som svar på överhettning och andra stressfaktorer i omgivningen. De ökar värmetåligheten och utför funktioner som är livsviktiga under sådana förhållanden.

En cyklisk undecapeptid (peptid med 11 aminosyrakomponenter) från extrakt av jordsvampar. Den är ett kraftigt immunsuppressivt medel med specifik verkan på T-lymfocyter, och används mot avstötningsreaktioner vid organ- eller vävnadstransplantationer. Syn. cyklosporin.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

En grupp enzymer som avskiljer serin- eller treoninbundna fosfatgrupper från ett stort antal fosfoproteiner. Till gruppen hör även ett antal enzymer som fosforylerats genom verkan av ett kinas. EC 3.1.3.16.

En familj cellproteiner som förmedlar korrekt sammansättning och sönderdelning av andra polypeptider, och i vissa fall byggande av oligomera strukturer, men som själva inte ingår i de slutgiltiga strukturerna. Man antar att chaperonproteiner medverkar till polypeptiders självkonstruktion genom att hindra alternativa sammansättningsförlopp som skulle producera icke-funktionella strukturer. Några klasser av molekylära chaperoner är nukleoplasminer, chaperoniner, HSP70-stressproteiner och HSP90-stressproteiner.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Cytoplasmaproteiner som specifikt binder glukokortikoider och förmedlar deras cellulära verkan. Glukokortikoidreceptor-glukokortikoidkomplexet verkar i cellkärnan genom att utlösa transkription av DNA. Glukokortikoider har fått sin benämning pga sin verkan på blodsockerhalten, men de spelar lika stor roll i omsättningen av protein och fett. Kortisol är ett viktigt exempel.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.

Sirolimus, också känt som Rapamycin, är ett immunsuppressivt läkemedel som används för att förhindra avstötning efter organtransplantationer. Det fungerar genom att hämta signalering i T-cellernas aktiveringsprocess och på så sätt minskar deras förmåga att attackera och förstöra transplanterade organ. Sirolimus används ofta tillsammans med andra immunsuppressiva läkemedel för att uppnå en optimal effekt.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Sjukdomstillstånd kännetecknade av produktion av antikroppar som regerar mot ämnen i den egna kroppen.

"Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som karaktäriseras av överdriven celldelning och abnorm accelererad differentiering av keratinocyterna, vilket leder till skalformade plackar med tjock, röd, öm hud och silvervit fjällande skorpor."

Organtransplantation är en medicinsk proceduren där ett organ tas bort från en donator, levande eller död, och placeras i en mottagare som saknar ett fungerande organ eller har organsvikt. Detta process sker vanligtvis för att ersätta ett slitet, skadat eller sjukdomsdrabbat organ med ett friskt och fungerande. Organtransplantation kan rädda livet för mottagaren och förbättra deras kvalitet på liv. Några exempel på vanliga organtransplantationer inkluderar lever, hjärta, lungor, njurar, bukspjälsta och benmärg.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.