Injicering direkt i områden med skadad vävnad.

En teknik för borttagande av vävnad ur någon kroppshålighet, för att rensa eller för att erhålla material för vänadsdiagnostik. Ingreppet utförs med ett särskilt, skedformat instrument (kyrett). Syn. kyrettage.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när en fluid eller en gas införs direkt in i ett kroppsdel eller ett intravenöst system med hjälp av en nål och en spruta.

Oregelmässig, förhöjd ärrbildning till följd av ansamling av stora mängder kollagen i huden i samband med bindvävsläkning. Denna ärrbildning sprider sig inte till angränsande vävnad, så som fallet är med hypertrofiska ärr.

En godartad tumörform som beror på en medfödd missbildning i lymfsystemet och som består av lymffyllda kärlutrymmen och kanaler. Lymfangioendoteliom är en typ av lymfangiom där endotelceller är den dominerande beståndsdelen.

En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania viannia som infekterar människor och djur och ger upphov till mukokutan leishmaniasis. Smittan överförs med sandmyggan Lutzomyia.

Benvävnadstumör bestående av cellulärt spindelcellsbindväv med spridda flerkärniga, osteoklastliknande jätteceller. Tumörerna kan variera från godartade till svårt elakartade, och uppträder oftast i änden av långa benpipor hos unga vuxna.

Triamcinolon är ett starkt kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket hjälper att lindra symptomen på en rad olika sjukdomar som exempelvis astma, eksem, artrit och autoimmuna sjukdomar. Triamcinolon kan ges oralt, intravenöst eller som injektion beroende på behandlingsbehov. Lokala preparat av triamcinolon används också för att lindra smärta och inflammation i till exempel ledvärk och muskelvärk.

Triamcinolonacetonid är ett kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det är en modifierad form av det naturligt förekommande steroidhormonet cortisol, som produceras av binjuremärgen. Triamcinolonacetonid har starkt antiinflammatoriska och immunosuppressiva effekter och används vanligen vid behandling av diverse tillstånd såsom hudutslag, astma, allergier, artriter och andra inflammatoriska sjukdomar. Preparatet ges ofta som injektion, cream eller tabletter beroende på användningsområde.

En behandlingsform som innebär bruk av lokal eller allmän nedkylning i terapeutiskt syfte. Selektiv förstörelse av vävnad genom nedfrysning är fryskirurgi.

Penisinduration är ett medicinskt tillstånd där penis svullnar upp och blir påträngande eller smärtsamt hård. Detta kan orsakas av olika faktorer, inklusive erektil dysfunktion, Peyronies sjukdom (en sjukdom som orsakar fibros i penisvävnaden), inflammation eller infektion. I vissa fall kan penisinduration också vara ett tecken på en allvarligare underliggande medicinsk störning, såsom cancer. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om du upplever onormala eller smärtsamma förändringar i din penis.

1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.

"Vårtor är små, hårda knölar som bildas under huden när deadfet (död hudceller, fett och protein) ansamlas i speciella säckar kända som hårfolikeln."

Keloidliknande, upphöjd ärrbildning som inte sprider sig till omgivande vävnader. Den bildas genom ökad tillväxt av bindvävnad och går tillbaka spontant.

En vanligtvis godartad tumör, bestående av kondroblastutvecklade celler eller deras prekursorceller med benägenhet att differentieras till broskceller. Den uppträder främst i epifyserna hos unga människor. Tumören är förhållandevis sällsynt och representerar mindre än 2% av alla primära skelettumörer. Den högsta incidensen infaller under det andra årtiondet i livet, och tumören är dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor.

Ett idiopatiskt syndrom med något av följande särdrag: återkommande ansiktssvullnad, återkommande ansiktsförlamning och fårad tunga (lingua plicata). Tillståndet debuterar som regel i barnaåren, och återfall är vanliga. Cheilitis granulomatosa är en monosymtomatisk variant av sjukdomen.

Endemisk sjukdom som kännetecknas av enstaka eller flera avgränsade utslag på utsatta hudområden som typiskt blir såriga. Sjukdomen har delats in i den gamla världens och den nya världens former. Den gamla världens leishmaniasis är indelad i tre distinkta typer, beroende på epidemiologi och kliniska tecken, och orsakas av arter tillhörande L. tropica och L. aethiopica, såväl som av arter tillhörande släktet L. major. Nya världens leishmaniasis, även kallad amerikansk leishmaniasis, förekommer i Syd- och Centralamerika och orsakas av arter tillhörande L. mexicana eller L. braziliensis.

Osteoblastom är en sällsynt, godartad ben tumör som utgår från osteoblasterna, de celler som producerar och bygger upp benvävnaden. Tumören växer långsamt och orsakar ofta smärta eller svullnad i det drabbade området. I allmänhet är osteoblastom relativt harmlöst, men i sällsynta fall kan den bli malign och övergå till en ondartad ben tumör. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision med målet att fullständigt avlägsna tumören och förhindra återfallsrisk.

Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.

En långsamt växande elakartad tumörform med ursprung i broskceller, vanligast i bäckenets ben eller nära ändarna på långa benpipor, hos medelålders eller äldre människor. De flesta kondrosarkom uppkommer "de novo" (utan föregående förändringar), men några kan uppstå i en befintlig, godartad broskvävsförändring eller hos patienter med enkondromatos.

'Skleroserande lösningar' refererar till en grupp med mediciner som används för att behandla ögoninflammation och glaukom, genom att minska produktionen av kamretinas vätska och/eller öka dess avflöde, vilket sänker ögats intraokulära tryck. De aktiva substanserna i dessa lösningar orsakar en progressiv förtjockning och härdning (skleros) av tissuner i kamretinans vävnad, vilket leder till en förbättrad avflödesväg för vätskan.

Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.

Tillförsel av läkemedel eller vätska direkt till lokaliserade vävnadsskador, genom självtryck eller med infusionspump.

Sklertoterapi är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man injicerar ett gelaktiskt preparat på basis av alkohollösningar, vanligtvis med polyvidonion (PVV) eller polidokanol, i blodkärl nära ytan av huden. Detta orsakar en progressiv förtjockning och till slut stängning av det berörda blodkaret. Syftet är att reducera onormala blodflöden eller abnorma vätskeansamlingar i huden, ofta använd som behandling av till exempel veneriska sjukdomar, åderbrist och större benigna ytliga vener.

Lårbenstumörer är abnorma tillväxter eller noduler i eller på lårbenet, som kan vara godartade ( icke cancerbildande ) eller maligna ( cancerbildande ), och kan orsakas av olika faktorer såsom bencellskancer, ledkalkulationer, sarcoma eller metastaser från andra cancersjukdomar.

Kärlmissbildningar är abnormiteter eller defekter i blodkärlen som kan vara presenta från födseln eller uppstå senare under livet, orsakade av genetiska faktorer, infektioner, toxiner eller andra skador på fostret under graviditeten. Dessa missbildningar kan vara strukturella, funktionella eller båda, och kan påverka blodkärlen i hjärtat, hjärnan, lungorna, levern, mag-tarmkanalen eller extremiteterna, vilket kan leda till komplikationer som organskador, funktionsnedsättningar eller död.

Den humerale benet (os humeri) är ett av överarmsbenen och är beläget mellan skulderbladet och underarmen. Humerus är det längsta benet i övre extremiteten och articular med både skulderbladet och underarmen, vilket gör den viktig för rörelser som ska kunna utföras av armen.

Ett komplex av glykopeptidantibiotika från Streptomyces verticillus bestående av bleomycin A2 och B2. Det hämmar DNA-metabolism och används som antitumörmedel, särskilt vid fasta tumörer.

En cystisk utväxt som utgår från lymfatisk vävnad. Cystorna uppträder oftast på halsen, i armhålan eller i ljumsken.

Isolerade benskador som ger en typisk ansvällning av överliggande benbark, liknande utvidgningen på en pulsådervägg vid ett aortaaneurysm. Därav benämningen.

"Bäckenbenet, även kallat os coxae, är en del av bäckenet och består av tre benstycken: ilium, ischium och pubis, som fusionerats till ett ben som artikulerar med lårbenet via höftleden."

Picibanil, även känt som OK-432, är ett biologiskt preparat som används som immunterapeutika inom medicinen. Det tillveras genom kultivering och formalin-fixering av Gram-positiva bakteriestammar av Streptococcus pyogenes, som sedan ges en kemisk behandling med benzoylperoxid. Picibanil används primärt för att behandla lymfangiom, en sällsynt typ av cystisk hud- eller slemhúntumör, genom att injiceras direkt in i tumören för att stimulera immunresponsen och främja uppväxten av nya blodkärl.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Ryggradstumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnorma, out cancerartade celler som växer och delar sig oregelbundet i strukturer som utgör ryggraden, inklusive benmärgen och de nervceller som bildar ryggmärgen.

En elakartad tumör med ursprung i de embryonala resterna av notokorden (ryggsträngen). Syn. kordokarcinom, kordoepiteliom och notokordom.

Upplagringsform av blodjärn.

En ytterst vanlig, godartad tumörform, som oftast förekommer hos barn och som består av nybildade blodkärl. Tumörerna beror på missbildningar av angioblastvävnad under fosterlivet. De kan uppkomma varsomhelst i kroppen, men drabbar allra oftast huden och underhudsvävnader. Ungefär 75% finns redan vid födseln, och ca 60% finns i huvud- och nackregionen. De allra flesta i tidig barndom tillbakabildas spontant. Några hemangiom växer snabbt under livets första månader och kan inge oro, men så gott som alla försvinner före fem års ålder. De metastaserar inte, och de kan ofta avlägsnas med ett operativt ingrepp.

En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.

Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.

Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:

En blandning av flytande kolväten från petroleum. Mineralolja används som laxermedel, smörjmedel, bas i salvor och mjukgöringsmedel.

Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.

Den mest godartade, kliniska formen av Langerhanscell-histiocytos, vilken omfattar begränsade, knutiga sår i magslemhinnan, tunntarmen, skelettbenen, lungorna eller huden, med eosinofilinfiltrat. Den proliferativa cell som tycks vara ansvarig för de kliniska symtomen är Langerhanscellen.

Nedfrysning som kirurgisk teknik för att förstöra eller avlägsna vävnad.

Den del av ryggraden som ingår i bäckengördeln.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska under huden genom en ihålig nål.

En ledinjektiон är en medicinsk procedur där en läkare injicerar mediciner direkt in i en led, det vill säga den glesa vätskefyllda kapseln som omger rörliga ledben (t.ex. knä-, axel- eller fingerslagens led). Ledinjektioner används vanligtvis för att lindra smärta, inflammation och/eller svullnad i en led, orsakade av olika tillstånd som artrit, bursit, tendinit eller trauma. De innehåller ofta kortikosteroider, lokalbedövningsmedel och/eller smärtstillande medel.

Hudsjukdomar i ansiktet.

Djur som hålls i djurparker.

Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.

En lokal tumörrecidiv refererar till när cancer återvänder efter behandling, och nya cancerceller bildas vid samma ställe som den ursprungliga cancertumören.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.

Binjurebarkshormoner, även kända som adrenocorticotropa hormon (ACTH) och corticotropin, är ett hormon som produceras och secretetas av främre loben av hypofysen, en peptidhormon som stimulerar produktionen och release av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska in i bukhinnehålan via en ihålig nål genom bukväggen.

En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.

Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.

Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.

Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.

En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.

Injicering av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska i huden via ihålig nål.

Medel för aktiv immunisering, baserat på en försvagad stam av Mycobacterium tuberculosis var. bovis, och som framkallar immunitet mot mykobakterieinfektioner. Genom sin förmåga att framkalla ospecifik immunitet har vaccinet också användning vid immunterapi av tumörsjukdomar. Kallas även BCG-vaccin.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Injicering av läkemedel, oftast smärtstillande, i ryggmärgskanalen, utan punktering av den hårda hinnan.

Injicering i hjärnventriklarna.

Cancer i huden.

Indoleamine-2,3-dioxygenase (IDO) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av essentiella aromatiska aminosyror till katekolaminer genom att klyva den indolring som finns i deras struktur. Detta enzym spelar en viktig roll i immunregleringen, eftersom det hjälper till att begränsa aktivering och proliferation av T-celler genom att bryta ned tryptofan, en aminosyra som är nödvändig för T-cellernas överlevnad. IDO uttrycks i flera olika typer av celler, inklusive dendritiska celler och cancerceller, och dess aktivitet kan påverka patofysiologiska processer som immunförsvar, autoimmunitet och cancer.

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

Organofosphonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De är bland annat kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosphonater fungerar som inhibitorer av acetylkolinesteras, ett enzym som är viktigt för att reglera signalsubstanser i nervsystemet. När acetylkolinesterasen hämmas kan det leda till ökad koncentration av den signalsubstans som kallas acetylkolin, vilket kan orsaka symtom som muskelspasmer, svårigheter att andas och i värsta fall dödsfall.

Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en läkemedelslösning eller kontrastmedel injiceras direkt in i en artär med hjälp av en nål och en injektor. Detta görs vanligtvis under fluoroskopi eller datorstyrd tomografisk skanning (CT) för att garantera korrekt placering och för att övervaka läkemedelns spridning i kroppen. Intraarteriella injektioner används ofta inom områden som interventionsradiologi, neuroradiologi och onkologi för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, stroke eller inflammation.

Antibiotika som motverkar tumörer.

Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.

En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.

Intravitreal injektion är en procedur där ett läkemedel ges direkt in i ögats glaskropp, vilket är den geléartade vätskan som fyller ut mellan linsen och näthinnan. Denna metod används vanligtvis för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra ögoninflammationer.

En pyrimidinbas som utgör en av de grundläggande enheterna i nukleinsyror.

En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.

Genetic therapy, also known as gene therapy, is a medical discipline that involves the use of genetic material, such as DNA or RNA, to treat or prevent diseases. It typically involves introducing functional genes into cells in order to correct genetic defects or to provide a therapeutic benefit. This can be accomplished through various methods, including the use of viral vectors, naked DNA, or RNA interference techniques. The goal of genetic therapy is to restore normal function to cells or tissues that have been affected by genetic disorders or diseases, offering the potential to treat or cure conditions that are currently considered incurable.

Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.

Injicering av lösning i huden med hjälp av en tryckluftsanordning (jetinjektor), så att endast lösningen tränger igenom huden.

Intraocular injection är en medicinsk procedur där en läkemedelslösning eller en biologisk substans tillförs direkt in i ögats inre kammare, vanligtvis glaskroppen eller gelvikshumoren. Detta görs oftast med hjälp av en smal, steril injiceringsnål som är insatt genom ögonlocket och ögats bindehuv (konjunktiva) under lokalbedövning. Intraoculära injektioner används vanligtvis för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration, diabetisk retinopati och andra former av ögonsjukdomar som kräver direkt läkemedelsutlämning till ögats inre delar.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

Spridning av en tumör från ett organ eller en kroppsdel till en annan på avstånd från den primära platsen.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

En faktor som medverkar i regleringen av mastcelltillväxt. Den produceras av t- och B-celler och uppvisar omfattande homologi med BCRFI-genen hos Epstein-Barrviruset.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Analys av ett kemiskt ämne genom tillförsel av ett prov till ett strömmande bärarpreparat med hjälp av en injektionsventil som driver provet nedströms, där blandning sker i ett spiralrör, varpå blandningen passerar en genomflödesdetektor och mätapparat av något slag.

Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.

Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.