En cellyteligand som deltar i leukocytadhesion och inflammation. Produktion av molekylen sätts igång av gamma-interferon, och den är nödvändig för förflyttning av neutrofiler till inflammerad vävnad.

Vascular Cell Adhesion Molecule-1 (VCAM-1) är ett transmembrant protein som uttrycks på endotelceller i blodkärlen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammation genom att underlätta adherens och diapedes av vita blodceller till områden med skada eller infektion. VCAM-1 interagerar specifikt med integriner på ytan av vita blodceller, såsom lymfocyter och monocyter, vilket möjliggör deras adhesion till endotelcellerna och senare migration in i vävnaden. Faktorer som cytokiner och signalsubstanser under inflammation kan inducera expressningen av VCAM-1 på endotelcellernas yta, vilket gör att det ofta används som en markör för aktiverad inflammation.

Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.

Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.

E-selectin är ett protein som uttrycks på ytan av aktiverade endotelceller (celler som liner blodkärlen) och medierar adhesionen och migrationen av vissa typer av vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter, till områden av skada eller infektion i kroppen.

Lymphocyte Function-Associated Antigen-1 (LFA-1) är ett integrinprotein som uttrycks på ytan av vita blodkroppar, särskilt lymfocyter (vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret). LFA-1 spelar en viktig roll i cell-cell-interaktioner och signalering mellan olika celltyper inom immunsystemet.

Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.

Betakedjor av cellyteglykoprotein med icke-kovalent bindning till alfakedjor i CD11-familjen av leukocytadhesionsmolekyler (leukocytadhesionsreceptorer). Defekt i genen som kodar för CD18 ger upphov t ill leukocytadhesionsdefektsyndromet.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selektin och E-selektin, som båda spelar en viktig roll inom immunsystemet. I denna definition kommer vi att fokusera på P-selektinet.

Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.

Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).

Adhesionsmolekyler som finns i stort sett på alla monocyter, blodplättar och granulocyter. CD31 är starkt representerade på endotelceller och koncentrerade till kontaktytorna mellan dem.

I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.

Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.

En medicinsk definition av 'navelvener' är ett sjukligt tillstånd där det förekommer en öppen anslutning mellan naveln och bukhölen, vilket kan leda till infektioner eller inre vätskors läckage. Detta är också känt som omphalitis eller gastroschisis om det förekommer från fostertillståndet.

Alfa4beta1-integrin är en receptor för fibronektin och vcam-1 på lymfocyter, monocyter, eosinofiler, NK-celler och tymocyter. Det är verksamt både vid cell-celladhesion och adhesion mellan celler och extracellulär matrix, och har en roll vid inflammation, hematopoetiska cellers målsökande och immunfunktioner, och ingår i skelettmuskelbildning, neurallistvandring och -utveckling, lymfocytmognad och moderkakans och hjärtats morfogenes.

Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.

NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykeln. I vila finns NF-κB komplexat med dess inhibitor IκB och hålls inaktiverat i cytoplasman. När cellen aktiveras genom olika signaltransduktionsvägar får IκB en signalserie av fosforyleringar som leder till att det degraderas, vilket frigör NF-κB att transloeras in i kärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av målgener.

Leukocytadhesion är processen där vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter, adhererar till endotelcellerna som linjer blodkärlen (kallat endotet). Detta är en kritisk del av immunförsvaret då leukocytadhesion möjliggör migration av leukocyter från blodomloppet till omgivande vävnader för att bekämpa infektioner och utlösa inflammation.

En adhesionsfrämjande heterodimer i leukocyters ytmembran. Alfaunderenheten består av cd11b-antigen, och betaunderenheten av cd18-antigen. Antigenet, som är ett integrin, verkar både som receptor för komplement 3 och i cell-cell- och cell-substratföreningar.

Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.

En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.

Lymphocyte homing receptors refer to a group of specialized adhesion molecules found on the surface of lymphocytes (white blood cells that are part of the immune system, including T cells and B cells). These receptors play a crucial role in the process of lymphocyte homing, which is the targeted migration of lymphocytes from the bloodstream to specific secondary lymphoid organs (such as lymph nodes, spleen, and Peyer's patches) and sites of infection or inflammation.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Processer varvid sårytor växer ihop.

I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.

CCL2, även känt som monocyte chemoattractant protein-1 (MCP-1), är en typ av cytokin som tillhör chemokinfamiljen och spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. CCL2 är en liten signalsubstans som frisätts från olika celltyper, inklusive endotelceller, makrofager och fibroblaster, vid skada eller infektion. Det fungerar som ett kemotaktiskt attractant för monocyter och andra immunceller till inflammationsområdet, vilket hjälper till att koordinera den lokala immunresponsen.

"Rhinovirus" är ett samlingsnamn för ett stort antal virusar som orsakar vanligt sjuka hos människor, ofta känt som en förkylning. Rhinovirus tillhör gruppen enterovirus och är ett RNA-viruset som primärt infekterar övre luftvägar, inklusive näsan och svalget. Det finns över 160 olika typer av rhinovirus, och de sprids vanligtvis via droppar i luften eller genom direktkontakt med en infekterad persons sekret. Rhinovirus är ett mycket smittsamt virus och orsakar uppskattningsvis 30-50% av alla förkylningar hos vuxna och upp till 80% hos barn.

Glykoproteiner med stor utbredning på hematopoetiska och icke-hema topoetiska celler och starkt representerade på makrofager. CD58 fö rmedlar celladhesion genom att binda till CD2-antigener, vilket ök ar antigenspecifik T-cellaktivering.

En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

Sammanbundna proteiner bestående av mukopolysackarider kopplade till proteiner. Mukopolysackariddelen utgör den största gruppen, medan proteindelen endast utgör en liten andel av den totala molekylvikten.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Förankringsställen mellan celler och ett icke-cellulära substrat. De består av speciella områden på plasmamembranet, där knippen av mikrofilament slutar och fäster vid transmembranlänkningar, integriner, vilka i sin tur med sina extracellulära domäner förenas med yttre matrisproteiner.

CD11a, också känd som LFA-1 (Lymphocyte Function-Associated Antigen 1), är ett transmembrant protein och en del av leukocytfunktionsantigen-1 (LFA-1)/intercellulär adhesion molecule-1 (ICAM-1) adhesionsmolekylkomplexet. Detta komplex spelar en viktig roll i leukocytmigrering, aktivering och koaktivering av immunceller samt signaltransduktion. CD11a bildar ett heterodimer med CD18 (eller beta 2-integrinet) och binder till ICAM-1 på endotelceller för att underlätta leukocytadhesion och diapedes, processer som är nödvändiga för immunförsvaret. Defekter i CD11a kan leda till immunologiska sjukdomar som Leukocyte Adhesion Deficiency (LAD) typ 1.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Förflyttning av fästande, sfäriska leukocyter längs endotelytan hos mikrokärlen. Fästförmågan och rullningen innefattar samverkan med selektiner och andra adhesionsmolekyler i såväl endotelet som leukocyten. Den rullande leukocyten aktiveras så av kemokiner, blir platt och får ett fast fäste på endotelytan innan den vandrar igenom interendotelcellkontakten.

L-selectin är ett typ av adhesionsmolekyler, som spelar en viktig roll inom immunsystemet. Det är en transmembranprotein som finns på ytan av vissa vita blodkroppar (leukocyter), särskilt de som är involverade i inflammatoriska processer.

Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.

En underenhet till alfa-integrin som är unik på så sätt att den saknar I-domän, och dess proteolytiska spjälkningsställe är nära mitten av den extracellulära delen av polypeptiden, snarare än intill membranet, som hos andra alfa-integrinunderenheter.

Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.

Det fenomen att separerade, blandade celler in vitro har en benägenhet att klumpa ihop sig med celler av samma typ.

I immunologi, är en selektin ett transmembrant protein som fungerar som en receptor och spelar en viktig roll i cell-till-cell- och cell-till-matrixinteraktioner. Selektiner är involverade i leukocytadhäsion och migration till inflammationsfyllda områden i kroppen. De binds specifikt till sackarider på cellmembranet, vilket möjliggör selektiv kontakt mellan olika typer av celler.

En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.

En grupp av tre olika alfakedjor (CD11a, CD11b, CD11c) som är associerade med en icke-variabel CD18-betakedja (CD18-antigener). De tre därmed bildade leukocytbindande molekylerna (leukocytadhesionsrec eptorer) är LFA-1, makrofag-1-antigen och P150,95-antigen.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

I en enkel mening kan VLA-receptorer definieras som en typ av adhesionsmolekyler, eller celltilslagningsproteiner, som finns på ytan av vissa celler i kroppen, särskilt på vita blodkroppar (leukocyter). "VLA" står för Very Late Antigen, och dessa receptorer är också kända under namnet integrinreceptorer. De spelar en viktig roll i cellernas förmåga att binda till andra celler eller extracellulära matrix (ECM), ett nätverk av proteiner och kolhydrater som utgör strukturen hos vävnader. VLA-receptorer deltar i olika biologiska processer, bland annat immunförsvar, inflammation och celldelning.

Phosphorothioate oligonucleotides are a type of synthetic single-stranded DNA molecules that have been modified by replacing one of the non-bridging oxygen atoms in the phosphate backbone with a sulfur atom. This modification, known as phosphorothioation, is introduced to increase the resistance of the oligonucleotides to degradation by nucleases and improve their ability to interact with proteins, such as plasma proteins and cell-surface receptors.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

Endogena föreningar som förmedlar inflammation (autakoider), och likartade exogena ämnen, inkl. syntetiska prostaglandiner.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Onormal, intravaskulär hopklumpning av leukocyter som ofta ses hos leukemipatienter. Hjärnan och lungorna är de organ som oftast drabbas. Detta akuta syndrom kräver en aggressiv cellreducerande behandling, inklusive kemoterapi och/eller leukofores. Tillståndet måste särskiljas från leukemisk infiltration, som är ett förlopp i cancer, då leukemiceller invaderar kroppens organ.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.

Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, ofta genom överföringen av ett hydroxyl- (-OH) grupp till ett substrat. Denna reaktion producerar vatten och ett oxiderat substrat. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer och har en roll i celldefens, metabolism och signalkemi.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Neutrophil infiltration refers to the movement and accumulation of neutrophils, a type of white blood cell, into a specific tissue or organ in response to inflammation or infection. This process is part of the body's immune response and helps to eliminate pathogens and damaged cells from the site of injury or infection. However, excessive or persistent neutrophil infiltration can also contribute to tissue damage and chronic inflammation, leading to various diseases and conditions.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

Ateroskleros är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på ansamlingar av fett, kolesterol och calcifiering i vaskulära väggar, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i blodkärlen och öka risken för allvarliga hälsoeffekter som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

Leukocyters rörelse som svar på en koncentrationsförhöjning av ett ämne eller immunologiska reaktionsprodukter.

En klass lektiner hos djur vars kolhydratbindning är kalciumberoende. De har en gemensam kolhydratbildande domän som strukturellt skiljer sig från andra lektinklasser.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Human Umbilical Vein Endothelial Cells (HUVECs) are a type of primary cells that are isolated from the umbilical cord vein of human placenta. These cells are widely used in scientific research due to their accessibility and ease of culture, as well as their ability to form a confluent monolayer and exhibit key endothelial cell functions, such as the capacity to form tubes and express various surface markers and adhesion molecules. HUVECs are often used in studies related to angiogenesis, thrombosis, inflammation, and vascular biology.

En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

U937-celler är en typ av cancerceller som isolerats från en människas histiocytic lymfosarkom, ett sällsynt cancerogiltigt tillstånd. Dessa celler används ofta inom forskning för att studera cancer och utveckla nya behandlingsmetoder. U937-cellerna har potentialen att skilja sig morfologiskt och fenotypiskt beroende på vilka kultivationsförhållanden de exponeras för, och de kan differensieras till makrofager eller andra celltyper under vissa omständigheter.

"Venules" är små blodkärl som transporterar syrefattigt blod från kapillärerna till de större venerna i kroppen. De är en del av det djupa vaskulära systemet och har en diameter på mellan 20 och 50 micrometer. Venuler är avgörande för att reglera cirkulationen och vätskebalansen i kroppen.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Reperfusionsskada refererer til skade på cellerne og væv, der opstår som følge af at blodgennemstrømningen genoprettes (reperfusion) efter en periode med manglende iltforsyning (isanskjebe) i vævet, ofte som følge af en akut blokering af et kranspulsåre eller anden form for akut myokardieinfarkt. Denne skade skyldes komplekse biokemiske processer, herunder oxidativ stress, inflammation og calciumoverbelastning, der fører til apoptose (programmeret celledød) og nekrose (ukontrolleret celldød). Reperfusionsskader kan medføre forværring af hjertets funktion og øge risikoen for komplikationer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og død.

P125FAK (Protein tyrosine kinase 2, also known as PTK2) is a cytoplasmic non-receptor protein tyrosine kinase that plays a crucial role in integrating signals from various cell surface receptors, including integrins and growth factor receptors. It regulates diverse cellular processes such as cell adhesion, migration, proliferation, and survival, making it an important player in several physiological and pathological conditions, including cancer and fibrosis.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.

Arteriosklerose är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på påväxt av fett, kalk och fibros material i medial lagret av arterioväggen, vilket orsakar hårdning och förträngning av arterierna.

Trombomodulin är ett protein som finns på ytan av endotelceller, det vill säga cellerna som bildar kärlens innerväggar. Det har en viktig roll i regleringen av blodets koagulering genom att aktivera proteinkinase-C och därmed oskadliggöra trombin, vilket är ett enzym som annars bidrar till blodkoaguleringen. Trombomodulin bidrar även till att aktivera protein C, vilket är ett naturligt antikoaguleringsmedel i kroppen. Dessutom har trombomodulin visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper.

Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Fokal adhesionsprotein-tyrosinkinas (FAK) är en grupp enzymer som spelar en viktig roll inom cellens signalsystem och reglerar celldelning, cellrörelse och celldifferentiering. De aktiveras i fokala adhesioner, strukturer där cellen fäster sig vid extracellulär matrix genom integrinreceptorer. När FAK-enzymet fosforylerar (tillför en fosfatgrupp till) specifika aminosyror i andra proteiner kan det aktivera eller inaktivera deras funktion, vilket leder till att cellen kan svara på omgivningens signaler och förändra sitt beteende. FAK-enzymet kan också interagera med andra signalsystem i cellen, såsom Ras/MAPK-vägen och PI3K-vägen, vilket gör att det kan ha en central roll i cellens signalsystem.

En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.

Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.

Inflammation i ett blodkärl.

Ett plasmaprotein som cirkulerar i förhöjda koncentrationer vid inflammation och efter uppkomst av vävnadsskada.

Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.

Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.

Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.

Integrin-beta-1-kedjor uttryckta som heterodimerer icke-kovalent förbundna med specifika alfakedjor i CD49-familjen (CD49a-f). CD29 representeras på vilande och aktiverade leukocyter och är en cellmar kör för sena aktiveringsantigener.

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

Antigener som kommer till uttryck framförallt på ytan av levande celler under de olika stadierna av mognad och differentiering. De är organ- och vävnadsspecifika immunologiska markörer och användbara vid studier av normal cellutveckling såväl som tumörbildning.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.

En transkriptionsfaktor är ett protein som binder till DNA och reglerar genuttrycket genom att påverka transkriptionen av gener till mRNA. ReIA (även känd som NF-1) är en specifik transkriptionsfaktor som aktiveras i monocyter och macrofager vid inflammation och infektion. Den binder till specifika DNA-sekvenser, kända som gamma-interferonaktiverade sekvenser (GAS), och reglerar uttrycket av gener involverade i immunförsvaret och inflammatoriska svar.

Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.

Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.

En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.

Antikroppar som hindrar reaktionen mellan antigen och andra antikroppar eller aktiverade T-lymfocyter (t ex IgG-antikroppar som konkurrerar med IgE-antikroppar om antigen och därmed blockerar ett alle rgisvar). Blockerande antikroppar kan binda till tumörer och förhindra att cytotoxiska T-lymfocyter förstör tumörcellerna.

En inflammatorisk hudreaktion till följd av tillförsel av antigen vid redan hög antikroppshalt, kännetecknad av komplementbindande antigen-antikroppskomplex som leder till lokal proppbildning, sår och kärlnekros. Reaktionen kan förekomma i samband med vissa virusinfektioner.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Picornaviridae is a family of small, single-stranded RNA viruses that includes several important human pathogens, such as poliovirus, coxsackievirus, and rhinovirus. Picornaviridae infections can cause a range of symptoms depending on the specific virus and the site of infection. These may include fever, sore throat, cough, runny nose, muscle aches, and gastrointestinal symptoms such as nausea, vomiting, and diarrhea. Some picornaviruses, such as poliovirus, can cause serious neurological complications, while others are associated with milder respiratory or gastrointestinal illnesses. Effective prevention strategies include good hygiene practices, such as handwashing and avoiding close contact with infected individuals, as well as vaccination against specific picornaviruses, such as poliovirus.

En spirostan är ett steroidförening som innehåller en spirokarvring mellan kolatomerna C20 och C22 i kolesterolstrukturen.

Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.

Transendothelial migration och transepithelial migration är två relaterade biologiska processer som involverar cellrörelser genom endotelet (en typ av cellbarriär som linjer blodkärl) respektive epitelet (en typ av cellbarriär som skyddar och delar upp kroppens yttre och inre ytor).

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

I-kappa B-proteiner är proteiner som binds till transkriptionsfaktorn NF-kB (nukleär faktor kappa B) och håller den inaktiv i cytoplasman. När I-kappa B-proteinet fosforyleras och degraderas frigörs NF-kB, som kan transloceras till cellkärnan där det binder till DNA och aktiverar transkriptionen av målgener som är involverade i immunresponser, inflammation och celldelning.

Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

En inaktiverad form av komplement 3b (C3b). Komplement 3b inaktiveras med hjälp av två regleringsfaktorer, komplementfaktor H och komplementfaktor I. Komplementfaktor H (C3b-inaktiveringsaccelerator) gör C3b tillgängligt för serinproteaset komplementfaktor I (tidigare kallat KAF, C3bINF eller enzym 3b-inaktivator), så att iC3b bildas. Därefter klyver komplementfaktor I och ett trypsinliknande proteolytiskt enzym iC3b i C3c och C3dg.

Inflammation i en pulsåder.

Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.

Ophiopogon är ett botaniskt släkte inom familjen Asparagaceae, och dess arter kallas ofta för smalbladssläktet. Inom medicinsk kontext kan Ophiopogon referera till de medicinska användningarna av olika arter i släktet, som exempelvis Ophiopogon japonicus, även känt som donglizi. Dessa växter har traditionellt använts inom östasiatisk medicin för att behandla en rad hälsotillstånd, såsom andningsbesvär, hudproblem och hjärt-kärlsjukdomar. Extrakt av rötterna eller bladen kan användas som ingrediens i kapslar, tableter, dekokter eller tinkturer.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

De fina blodkärl i kärlsystemet som är mindre än 100 mikromillimeter i inre diameter.

Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Ett allergiskt kontakteksem orsakat av exponering för växter av släktet Toxicodendron (Rhus toxicodendron; giftsumak, giftek), som innehåller ämnet urushiol (toxicodendrol), ett kraftigt verkande hudsensibiliserande ämne.

Inbred Lewis rats are a strain of laboratory rats used in scientific research, characterized by their consistent genetic background and predictable biological responses, making them valuable for studies of human diseases such as cancer, diabetes, and neurological disorders.

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

EC 2.7.1.37.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.

Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en transportspärr för vissa ämnen mellan näthinnans kapillärkärl och näthinnevävnaden.

En cellinje som härrör från human T-cell-leukemi och som används för att bestämma mekanismen för differentierad känslighet för cancermedel och strålning.

Reologi är ett interdisciplinärt studieområde som undersöker de flow- och deformationsfenomen som uppstår när ett material utsätts för extern mekanisk påverkan, såsom skjuvning, kompression eller extension. Reologi kan definieras som "läran om materialens deformation och strömningsegenskaper under en bred vidd av rörelsemönster och tids- och temperaturskalor." Denna vetenskap kombinerar aspekter av mekanik, fysikalisk kemi och materialvetenskap för att beskriva och förutsäga beteendet hos komplexa fluider och fasta material, inklusive deras viskoelastiska egenskaper.

I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.

Neural cell adhesion molecules (NCAMs) are a group of glycoproteins that play crucial roles in the development and function of the nervous system. They are involved in various processes such as cell-cell recognition, adhesion, and signaling, which are essential for neural development, plasticity, and repair. NCAMs can exist in different isoforms due to alternative splicing, and they can also undergo post-translational modifications like glycosylation, which influence their functions. These molecules contribute to the formation and maintenance of neuronal networks and have been implicated in learning, memory, and other cognitive processes.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

En grupp D-tillhöriga humana leukocytantigener (HLA) av polymorfa glykoproteiner, vilka förekommer på lymfoida celler. De består av alfa och betakedjor, och de har en annan ärftlighet än DQ- och DP-antigener. Deras uppträdande tycks vara kopplat till vissa hudsjukdomar, som t ex pemphigus vulgaris och dermatitis herpetiformis, samt diabetes av typ 1.

De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

Tiokarbamater är en grupp av organiska föreningar som innehåller en tiokarbamyltgrupp, S=C(S)-NR-, där R kan vara en rad olika substituenter, inklusive alkyl- och arylgrupper. Tiokarbamater är kända för sin förmåga att agera som starkt koordinerande ligander och bilda stabila komplex med metaller. De används inom olika områden, till exempel som katalysatorer, korrosionsinhibitorer och intermedier i syntesprocesser.

Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en central roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta adhesion och aggregation av trombocyter (blodplättar) till skadade vasculära ytor, samt transportera och stabilisera faktor VIII, ett annat viktigt koagulationsprotein. Defekter eller nedsatta nivåer av vWF kan leda till von Willebrands sjukdom eller andra blödningsrubbningar.

En klass av förinflammatoriska cytokiner som har förmågan att dra till sig och aktivera leukocyter. De kan delas in i åtminstone tre strukturella grenar: C (C-kemokiner), CC (CC-kemokiner) och CXC (CX C-kemokiner), på grundval av variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.

Neutrofil aktivering refererar till den process där neutrofiler, ett slag av vitt blodceller, aktiveras för att bekämpa infektion eller skada i kroppen. När neutrofiler aktiveras, ändrar de form och börjar sekretiera inflammatoriska mediatorer och producera reaktiva syre species (ROS) som hjälper till att eliminera patogener. Denna process är en viktig del av kroppens immunförsvar, men kan också leda till skada på vävnader om den blir excesiv eller otillräckligt kontrollerad.

Ytmolekyler som bidrar till cell-cellbindning och som deltar i sammansättningen och sammankopplingen av nervsystemet hos ryggradsdjur. Molekylerna främjar cellbindning via en homofil mekanism. De får inte förväxlas med NCAM (neurala celladhesionsmolekyler), vilka uttrycks i en rad olika vävnads- och celltyper förutom i nervvävnad.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

Lösliga förmedlare av immunsvaret som varken är antikroppar eller komplement. De produceras huvudsakligen av monocyter och makrofager.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.

Antisense oligodeoxynucleotides (ASOs) are short, synthetic single strands of DNA that are designed to bind to a specific RNA sequence in a process called hybridization. This binding prevents the translation of the targeted RNA into protein, either by inducing degradation of the RNA or by blocking the ribosome from translating the mRNA into a protein. ASOs are used as research tools and have potential as therapeutic agents for various genetic diseases and cancers.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

Den naturliga liganden för T-cellens CD28-antigen som medierar T- och B-celladhesion. CD80 uttrycks på aktiverade B-celler och gamma-interferonstimulerade monocyter. Bindning av CD80 till CD28 och CTL A-4 bidrar till en stimulanssignal till T-cellerna och medför en kraftigt ökad lymfokinproduktion.

Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.

"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En cells förökning genom delning.

Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Huvudbeståndsdelen av cytoskelettet i eukaryota cellers cytoplasma. De bildar ett flexibelt ramverk i cellen, utgör stöd för organeller och andra cellulära "organ", och utgör en viktig länk i det intracellulära kommunikationssystemet.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av extremt sömnbehov eller koma i förening med infektion av Plasmodium falciparum (och sällan av andra plasmodiumarter). Initiala kliniska manifestationer är huvudvärk, krampanfall och varierande medvetandegrad, vilka snabbt förvärras och leder till koma. Patologiska tecken utgörs av hjärnkapillärer fyllda med parasitinvaderade erytrocyter och en mängd små härdar av kortikal och subkortikal nekros.

Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.

Ytantigener som uttrycks på myeloidceller tillhörande granulocyt-monocyt-histiocytserien under differentieringen. Deras reaktioner i normala och elakartade myelomonocytiska celler kan användas för att identifiera och klassificera leukemier och lymfom hos människa.

En grupp kemokiner med cysteinpar åtskilda av en annan aminosyra. CXC-kemokiner är kemoattrahenter för neutrofiler, men inte monocyter.

Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.

Ledkapselns innermembran som omger den fritt rörliga leden. Den är löst förenad med den yttre fiberkapseln och utsöndrar ledvätska.

Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.

Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.

SRC-kinasen är ett enzym som hör till familjen tyrosinkinaser och spelar en viktig roll inom cellsignalering i organismen. Det aktiveras av olika signalsubstanser och får sedan förmedla signalen vidare genom att fosforylera (lägga till en fosfatgrupp på) andra proteiner, vilket leder till att deras funktion ändras. SRC-kinasen är involverad i flera cellulära processer som celldelning, cellrörelse och signalering över cellytan. Dysfunktion eller överaktivering av SRC-kinas kan leda till patologiska tillstånd som cancer.

"Antisense oligonucleotides are short, synthetic single strands of DNA or RNA that are designed to bind to a specific RNA target through base-pairing, with the goal of modulating gene expression or protein production. This can include various mechanisms such as degradation of the target RNA, inhibition of translation, or splicing alterations."

Ansamling av vätska i intercellulära utrymmen, oftast i underhudsvävnad. Syn. ödem.

Protein-tyrosinkinases (PTKs) are a type of enzyme that plays a crucial role in signal transduction within cells. They catalyze the transfer of a phosphate group from adenosine triphosphate (ATP) to specific tyrosine residues on target proteins, a process known as tyrosine phosphorylation. This post-translational modification can alter the activity, stability, or localization of the target protein and is involved in various cellular processes such as growth, differentiation, and apoptosis. Dysregulation of PTKs has been implicated in several diseases, including cancer, making them important drug targets for therapeutic intervention.

Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.

Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.

I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.

Glomerulärt inflammatoriskt tillstånd, beroende på antigen-antikroppsreaktion, med leukocytinfiltration och celltillväxt i glomeruli.

Leukocytdifferentieringsantigener och viktiga trombocytmembranglykoproteiner på monocyter, endotelceller, blodplättar, bröstepitelceller och en rad odlade celler. De har en betydande roll i samband me d adhesion, signalöverföring och blodsjukdomar. CD36 är också receptor för trombospondin och malariainfekterade erytrocyter.

En grupp enzym, omfattande dem som oxiderar primära monoaminer, diaminer och histamin. De är kopparproteiner vars verkan är beroende av en karbonylgrupp och kan hämmas av semikarbazid. EC 1.4.3.6.

Hypertyreos med diffus, hyperplastisk struma, till följd av produktion av antikroppar mot receptorn för tyreoidea-stimulerande hormon (TSH-receptorn).

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."

CCL5, även känt som RANTES (Regulated upon Activation, Normal T-cell Expressed and Secreted), är en kemokin som spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att attrahera och aktivera olika typer av vita blodkroppar till områden med inflammation eller infektion. CCL5 binder till specifika receptorer på cellmembranet, vilket initierar en signaltransduktionsväg som leder till cellens kemotaxis (rörelse) och aktivering. Detta gör att CCL5 är involverat i flera fysiologiska processer, såsom immunförsvaret mot infektioner, uppkomsten av autoimmuna sjukdomar och cancerutvecklingen.

Sura, sulfaterade glykoproteiner i cellmembran, som visar sig i olika splitsade och glykosylerade former på en mångfald olika celltyper, som t ex mogna T-celler, B-celler, medullära tymocyter, granulo cyter, makrofager, erytrocyter och fibroblaster. CD44-antigener är de viktigaste ytreceptorerna för hyaluronat.

Myokardieffusionsskada, eller myokardial reperfusion injury, refererar till skada på hjärtmuskeln (myokardium) som orsakas av att blodflödet återupptas efter en period av ischemisk vävnadsskada, till exempel under behandlingen av ett akut Hartinfarkt. Denna skada kan leda till fortsatt cellskada och sämre prognos trots framgångsrik reperfusion.

I en enkel medicinsk definition kan fenantrener definieras som en grupp organiska föreningar som innehåller ett fenantrenskelett, vilket består av två benzeningar fused tillsammans i en vinkel av 90 grader. Fenantrener är strukturella byggstenar i vissa typer av läkemedel och kan ha både farmakologiska och toxikologiska effekter. Det är också värt att notera att vissa fenantrener är kända för att vara cancerogena.

Hjärtats vener och artärer.