Ett kaliumsalt av permangansyra (HMnO4). Det är en kraftigt oxiderande, vattenlöslig, lilafärgad, kristallin förening med sötaktig smak.

Osmiumtetroxid är en giftig, kristallin förening med formeln OsO4. Den används primärt inom elektronmikroskopi för att färga fettsyror och andra lipider i biologiska preparat, då den bildar en svart eller mörkbrun färg vid kontakt med dubbelbindningar i olefiner. Osmiumtetroxid är starkt oxiderande och kan orsaka allvarliga skador på hud, ögon och luftvägar.

Analys av ett kemiskt ämne genom tillförsel av ett prov till ett strömmande bärarpreparat med hjälp av en injektionsventil som driver provet nedströms, där blandning sker i ett spiralrör, varpå blandningen passerar en genomflödesdetektor och mätapparat av något slag.

I en enkel medicinsk kontext kan 'osmium' defineras som ett metalliskt grundämne som inte används direkt inom medicinen, men som kan vara associerat med vissa medicinska tillämpningar. Osmium är ett av de transåttade elementen och har det högsta atomviktsantalet och densiteten av alla grundämnen.

Palaemonidae är en familj av decapod crustaceer, även kända som småskaldpaddor eller grässalmar. De flesta arterna lever i saltvatten, men några förekommer även i sötvatten. Familjen innehåller över 700 beskrivna arter och är världsvid utbredd. Palaemonidae-medlemmar har ofta en karakteristisk form med långsträckt, komprimerad kropp och långa antenner. De tenderar att vara allätare och kan leva upp till två år.

Ett släkte grampositiva, rundade bakterier som huvudsakligen isoleras ur mjölk och mjölkprodukter. Bakterierna påträffas även i växter och osteriliserade, djupfrysta eller torkade livsmedel. De ansågs tidigare tillhöra släktet Streptococcus (grupp N), men har nu förts till ett separat släkte.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Ett antal tillstånd av varierande orsaker som kännetecknas av ansamling av olösliga fiberliknande proteiner (amyloid) i olika organ och vävnader så att livsviktiga funktioner äventyras.

Oorganiska föreningar som innehåller mangan som en fast beståndsdel av molekylen.

En metod för bestämning av sekvensspecificitet för proteiner som binder till DNA. Vid DNA-fotavtryck används något DNA-nedbrytande medel (kemikalie eller nukleas), som klyver alla basparen. Vid bindningsställena för proteinet i fråga sker ingen klyvning.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

I en enkel mening kan 'oxidera' definieras som ett kemiskt process där en substans (t.ex. ett molekyll eller jon) förlorar elektroner och blir mer elektropositiv, ofta i samband med en reaktion med syre. Detta kan leda till strukturella förändringar i substansen och eventuellt forma nya kemiska föreningar. Oxidering är motsatsen till reduktion, där en substans vinner elektroner och blir mer negativt laddad eller mindre elektropositiv. Båda processerna kan inträffa samtidigt i en redoxreaktion.