Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.
En skala för bedömning av stimulansreaktioner hos patienter med traumatisk hjärnskada. Parametrarna är öppning av ögonen, motorisk reaktion och verbal svarsförmåga.
Diabeteskoma är ett allvarligt komplikationsstadium av diabetes, vanligen av typ 1, karaktäriserat av medvetslohet orsakad av mycket höga blodsockernivåer (hyperglykemti) kombinerat med metabola störningar och ofta även cerebral edem. Det krävs akut sjukvård för att behandla diabeteskoma.
Allvarlig hypoglykemi orsakad av höga doser exogent insulin som leder till koma eller djup medvetslöshet, ur vilka den drabbade inte kan väckas.
Långvarig medvetslöshet, ur vilken patienten inte kan väckas, som hänger samman med skador på hjärnan. Hit räknas medvetslöshet som varar sex timmar eller längre. Tillståndet uppstår till följd av skada på båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system. Medverkande mekanismer är diffus neuronskada och hjärnödem.
Myxedem är ett tillstånd som orsätts av allvarlig och långvarig hypotyreos, eller underaktivitet av sköldkörteln, vilket leder till ansamling av slemmiga substans i hud och vävnader, ger upphov till ödem och förändringar i utseende och funktion.
En svårartad komplikation till typ 2-diabetes. Tillståndet kännetecknas av extrem hyperglykemi, dehydrering, serumhyperosmolaritet och sänkt medvetande som leder till koma, utan ketos eller acidos.
Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.
Fysisk skada på skallen och skallens inre strukturer (som t ex hjärnan, hjärnnerverna, hjärnhinnorna osv). Skadorna kan klassificeras utifrån skadans omfattning (dvs om den är genomträngande eller icke genomträngande) eller uppträdande av åtföljande blödning. Syn. skallskada.
Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.
Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av extremt sömnbehov eller koma i förening med infektion av Plasmodium falciparum (och sällan av andra plasmodiumarter). Initiala kliniska manifestationer är huvudvärk, krampanfall och varierande medvetandegrad, vilka snabbt förvärras och leder till koma. Patologiska tecken utgörs av hjärnkapillärer fyllda med parasitinvaderade erytrocyter och en mängd små härdar av kortikal och subkortikal nekros.
Ett vegetativt tillstånd är ett patologiskt tillstånd där hjärnstammens vegetativa funktioner som andning, puls, blodtryck, kroppstemperatur och sömn-vakenhetskretslopp är bevarade, medan medvetandet och högre kognitiva funktioner är påverkade eller saknas.
Corneal wavefront aberration refers to the distortions or irregularities in the way light travels through the cornea, which is the clear front surface of the eye. These aberrations can cause blurred or distorted vision and are typically measured using a wavefront sensor. The resulting map of data points, known as a wavefront map, can help doctors understand the specific nature of the aberration and determine an appropriate course of treatment, such as customized contact lenses or laser eye surgery.
Aberrometry är en teknik inom optometri och oftalmologi som mäter avvikelser från det ideala ljusvägen genom ett optiskt system, vanligtvis det mänskliga ögat. Genom att uppmäta dessa avvikelser, även kallade aberrationer, kan optiker och ögonläkare bedöma kvaliteten på synen och fastställa om korrektion med exempelvis glasögon eller kontaktlinser behövs. Aberrometry används också för att utvärdera effektiviteten av refaktiva kirurgiska procedurer som LASIK och PRK.
"Skadegradsmått" är ett mått på svårighetsgraden eller omfattningen av skada eller funktionsnedsättning som en individ upplever eller mäts ha, ofta använd inom områdena medicin och folkhälsa för att bedöma behandlingsbehov, funktionsnivå och prognos.
En skala för klassificering av behandlingsresultat efter svår, traumatisk hjärnskada, baserad på social funktionsnivå.
Ojämnheter i ögats brytningsytor, vilket leder till brytningsfel, så att ljusstrålar inte bryts till en samlad fokuseringspunkt på näthinnan, utan sprids till en större, diffus punkt. Detta beror på att ögat kan ha en annan böjning (och brytning) i horisontalplanet än i vertikalplanet.
Mätning av hornhinnans främre yta, dess krökning och form. Den används ofta för att ställa diagnos på keratokon och andra hornhinnesjukdomar, och fastställa hornhinneförändringar efter keratotomi eller keratoplastik. En viktig tillämpning är vid anpassning av kontaktlinser. För mätning av hornhinnans topografi kan ett flertal typer av teknik användas: keratometri, keratoskopi, profilfotografering, datorstödd bildbehandling, videokeratografi m fl.