Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.

Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

"Hudtemperatur är den uppmätta temperatur som registreras på ytan av huden, och kan användas som ett indirekt mått på kroppens inre temperatur eller som en indikation på hudens aktuella termoregleringsrespons."

"Svettning" är en fysiologisk process där kroppen producerar svett som en reaktion på upphettning eller stress, för att hjälpa till att reglera kroppstemperaturen genom att kyla ned huden när svetten avdunstar.

Lägre kroppstemperatur än normalt, särskilt hos varmblodiga djur. Hos människor uppkommer hypotermi vanligen genom olyckshändelse eller på annat sätt oavsiktligt.

Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.

"Feberalstrande ämnen, även kända som pyrogeniska ämnen, är substanser som orsakar feber genom att stimulera produktionen av prostaglandin E2 (PGE2) i hypotalamus, vilket resulterar i ökad temperaturreglering i kroppen."

Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.

Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.

Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.