Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.
System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.
I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.
"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.
Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.
Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.
Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.
Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Separation av molekyler och partiklar med samverkan mellan ett flöde av en bärarvätska och koncentrerande fältkrafter (elektriska, sedimenterande eller termiska), utan någon stationär fas.
I en enkel mening kan nanokapslar definieras som mycket små, konstgjorda vesiklar med en diameter på 1-1000 nanometer (nm). Dessa vesiklar består av ett lager av lipider eller polymerer och innehåller ofta en aktiv substans, till exempel en läkemedelsmolekyl. Nanokapslarnas lilla storlek och speciella uppbyggnad gör dem användbara inom områden som medicin, kosmetik och livsmedelsindustri, eftersom de kan transportera aktiva substanser till specifika mål i kroppen och ge en kontrollerad frisättning av substansen över en längre tid.
Tillämpning av teknologisk kunskap i farmaci, farmakologi och i läkemedelsindustrin. Hit hör metoder, teknik och instrumentering för framställning, sammansättning, dispensering, paketering och lagring av läkemedel och andra preparat för diagnostiskt och analytiskt bruk, och för behandling av patienter.
1-propen-1,2,3-trikarboxylsyra.
Nanomedicin kan definieras som användning av nanoteknologi inom medicinen, där nano betecknar strukturer eller fenomen på mycket små skal, typiskt under 100 nanometer i storlek. Nanomedicin innebär konstruktion och tillämpning av nanostrukturer och nanomaterial för prevention, diagnostik, monitorering och behandling av sjukdomar. Det kan omfatta användning av nanopartiklar, nanosensorer, nanorobotar och andra nanostrukturer för att leverera läkemedel, generera bilder eller reparera skador på cell- eller molekylär nivå.
Sammansättning, blandning och tillverkning av ett läkemedel.
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
En dendrimers är en typ av syntetisk polymer med en väldefinierad, regelbunden struktur och en hög densitet av funktionella grupper på ytan. Dendrimers består av ett centralt kärnpartikel, en repeating-enhet som bildar grenarna och en yta beklädd med funktionella grupper. Deras väldefinierade struktur och monodispersitet gör dendrimers användbara inom områden såsom läkemedelsleverans, diagnostik och nanoteknik.
En cellulosa med ändrat karboxylinnehåll, men med bibehållen fiberstruktur. Den används som lokalt blodstillande medel och som matris för normal blodkoagulation.
Polyglactin 910 är ett biolösligt syntetiskt absorbabelt suturmaterial, som används inom kirurgi. Det består av två polymerer, glykolsyra och laktid, som bildar en kopolymer med en andel av 90% laktid. När polyglactin 910 sutures absorberas i kroppen genom hydrolys, vilket innebär att den splittras upp i mindre molekyler, som sedan metaboliseras och elimineras naturligt från kroppen. Denna process tar vanligtvis mellan 56 till 70 dagar. Polyglactin 910 används ofta efter operationer där det behövs en stark sutur, som exempelvis vid bukhåleoperationer och hudreparationer.
Poloxamer är ett typ av blockkopolymer, som består av centralt lokaliserade hydrofoba (vattengerna) segment av polypropylenoxid (PPO) flankerade av hydrofila (vattenlösliga) segment av polyethylenoxid (PEO). Poloxamrar är kända för sin förmåga att bli termodynamiskt drivna till att bilda miceller i vatten ovan en viss kritisk micellarkoncentration (CMC), vilket gör dem användbara som surfaktanter och/eller leveranssystem för hydrofoba läkemedel. De kan klassificeras som amfifila, med en hydrofil huvud och en hydrofob svans. Poloxamrar har potential att användas inom ett brett spektrum av medicinska tillämpningar, såsom läkemedelsformulering, nanopartikelbaserad terapi, cellmembranförändringar och diagnostik.
Kolloider av två oblandbara vätskor, av vilka den ena är fettlösning och den andra vattenlösning. Fett-i-vattenemulsioner är oftast i vätskeform, som t ex mjölk, medan vatten-i-fettemulsioner brukar vara krämiga.
Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.
Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.
"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.
Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.
I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.
Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.
Hårda eller mjuka, lösliga behållare för medicindoser, vanligen avsedda att sväljas.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Färglösa, luktfria kristaller som används i stor utsträckning inom forskning för tillverkning av polyakrylamidgeler för elektrofores m m. En del polymerer används för vatten- och jordbehandling.
Små, sfäriska partiklar av enhetlig, mikrometerstor storlek, som ofta ofta används som bärare av radioisotoper eller olika sorters reagenter som markörer.
I en enkel medicinsk definition är 'Poly I' ett syntetiskt dubbelsträngat RNA-molekyl (dsRNA) som används som immunmodulator och stimulerar det adaptiva och innata immunsvaret. Det är känt för att aktivera cellulär immuniteten genom att binda till toll-like receptor 3 (TLR3) och cytoplasmatiska RNA-sensorer som retar upp signaltransduktionen av interferon och andra cytokiner, vilket resulterar i en antiviral respons. Poly I används också som adjuvant för att öka effektiviteten hos vaccin och kan ha potential inom cancerbehandling genom att stimulera immunsystemet att attackera tumörceller.
"Pulverdiffraction" är ett begrepp inom röntgenkristallografi, som refererar till en teknik där ett pulverisat (jämnt malet) kristallint material bestrålas med röntgenstrålning. När röntgenstrålningen träffar de små kristallbitarna i pulvret, sker diffraction (svårbunden brytning) av strålningen, vilket ger upphov till en diffractionmönstring som kan användas för att avgöra materialets kristallstruktur. Detta är en viktig teknik inom materialvetenskapen och läkemedelsforskningen för att bestämma kristallstrukturen hos okända ämnen eller kontrollera kvaliteten på kristaller i ett preparat.
Består av en polypeptidkedja och 4´-fosfopantetein kopplade till en serinrest med en fosfodiesterbindning. Acylgrupper binds som tiolestrar till pantotenylgruppen. Acylbärarprotein ingår i alla steg i cytoplasmasystemets fettsyrasyntes.
In the context of pharmaceuticals, 'ytaktiva medel' (or topical medications) are drugs that are applied directly to a specific area of the body, such as the skin, eyes, ears, or mucous membranes, to produce localized effects. These medications work by interacting with cells, tissues, or organs in the immediate vicinity of where they are administered, and their effects are generally limited to the applied site. Topical medications can be used to treat a variety of conditions, including skin infections, inflammation, pain, and allergies. Examples include creams, ointments, gels, solutions, eye drops, ear drops, and nasal sprays.
Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.
Identifiering av bärare av en viss genetiskt bunden egenskap.
Syn. DSC (differential scanning calorimetry). Värmeskillnadsanalys, i vilken mätapparatens provhållare är en differentialkalorimeter som registrerar värmeskillnader oberoende av faktisk temperatur, vä rmeledningsförmåga eller andra variabler hos provet.
I en enkel medicinsk definition kan 'puder' definieras som ett torrt, finmaskigt preparat av en substans som används för att behandla huden eller inre ytor i kroppen. Puder kan innehålla en aktiv substans med läkemedelsverkan eller användas som en barriär mot fukt, irriterande ämnen eller bakterier. Exempel på medicinska puder är those som innehåller kalciumkarbonat för att behandla hudirritationer eller zinkoxidpuder som används för att behandla och förebygga nystan i barn.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
Vanligtvis inerta ämnen som sätts till ett preparat för att ge lämplig konsistens. Det kan vara fråga om bindemedel, matrix, bassubstans eller spädningsmedel i piller, krämer, salvor osv. Syn. konstituenter.
En individ med olika alleler (genvarianter) på en eller flera platser i homologa kromosomsegment.
Antibiotika som motverkar tumörer.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.
The Reduced Folate Carrier Protein (RFC), also known as SLC19A1, is a membrane protein responsible for the transport of reduced folates, such as folic acid and its derivatives, into cells. These molecules play crucial roles in various cellular processes, including DNA synthesis and repair, methylation reactions, and amino acid metabolism. A deficiency in RFC function can lead to impaired folate uptake, which may contribute to the development of several health issues, particularly those involving improper cell growth and division, such as cancer and megaloblastic anemia.
"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.
Mycket små, inneslutna gasbubblor (mikrometer i diameter) som kan användas som kontrastmedel och för andra diagnostiska och terapeutiska ändamål. När utsatta för tillräckligt kraftigt ultraljud kan bubblorna falla samman, brista, försvinna, avge gas osv. Dessa egenskaper kan utnyttjas för att förstärka diagnostester, lösa blodproppar och vara bärare av läkemedel eller gener i behandlingssyfte.
Nanopartiklar framställda av metaller som används till biosensorer, optiska instrument och katalysatorer. I biomedicinska tillämpningar ingår ofta ädelmetaller, särskilt guld och silver, i partiklarna.
Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.
Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Bovine serum albumin (BSA) refererar till ett protein som utvinns från nötkreaturs blodplasma (serum). Det är strukturellt och funktionellt likt mänsklig serumalbumin, men används ofta i forskning och laboratoriemiljöer som en proteinstandard eller för att blockera icke-specifika bindningsställen på glas- eller plastmaterial. Det är ett av de mest vanligt använda proteinen inom molekylärbiologi och har en mycket välkänd aminosyrasekvens och struktur.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.
Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.
En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.
Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.
FTIR, förkortning för Fouriertransforminfraröd (spektroskopi), är en teknik inom analytisk kemi och fysik som används för att identifiera och undersöka materiella substance genom att mäta deras infraröda absorbansspektra. Tekniken bygger på Fouriers transformationsmetod för att konvertera en irreguljär, interferensmönstring till ett kontinuerligt spektrum av frekvenser och relaterade intensiteter. Detta möjliggör en mer känslig och exakt analys än traditionell, punkt-till-punkt infraröd spektroskopi. FTIR används ofta för att identifiera okända ämnen, undersöka polymerers sammansättning och degraderingsprocesser, studera kemiska bindningars struktur och dynamik, samt kontrollera produkter och processer inom industrin.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.
Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.
En tumörsuppressorgen belägen på plats 17q21 på människans kromosom 17. Mutationer hos denna gen är förknippade med uppkomst av familjär bröst- och äggstockscancer. Den kodar för ett stort kärnprotein som ingår i DNA-reparationsförlopp.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
Genetic testing is a type of medical test that identifies changes in chromosomes, genes, or proteins. The results of a genetic test can confirm or rule out a suspected genetic condition or help determine a person's chance of developing or passing on a genetic disorder. Genetic tests are performed on a sample of blood, hair, skin, amniotic fluid (the fluid that surrounds a fetus during pregnancy), or other tissue.
En tumörsuppressorgen på plats 13q12.3 på människans kromosom 13. Mutationer hos denna gen predisponerar människor för bröst- och äggstockscancer. Den kodar för ett stort kärnprotein som är väsentligt i DNA-reparationsförlopp och undertrycker uppkomst av stora kromosomala omfördelningar.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.