Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.
Medel som främjar eller underlättar avföringsprocessen genom att påskynda fecespassagen i tjocktarmen, genom att påverka konsistensen och mängden av innehåll, och åstadkomma tömning av ändtarmen. Term erna laxermedel och katarsismedel återspeglar verkningsintensitet och varaktighet. Ett katartiskt medel ger vanligen en snabb, lättflytande tömning, medan laxermedlet ger mjuk avföring över en längre tidsperiod. Ett och samma preparat kan ge olika effekter beroende på dosstorlek och individuell känslighet.
Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.
Nitrazepam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst för behandling av korttidsinsomnia (svårigheter att somna in eller vakna tidigt på morgonen) och också vid behandling av epilepsi. Det fungerar genom att påverka en specifik kemisk substans i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syran), vilket hjälper till att reducera oro, spänning och excitation. Nitrazepam bör endast användas under kort tid och under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för beroende och andra biverkningar som kan vara allvarliga.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En hjärtstimulerande glykosid som ibland används istället för digoxin. Den har längre halveringstid än digoxin, och de toxiska effekterna, vilka liknar digoxinets, varar längre.
Prototypen för psykosmedel av fentiazintyp. Liksom andra läkemedel denna klass tros klorpromazinets antipsykosverkan bero på en långvarig anpassing i hjärnan till en blockering av dopaminreceptorer. Klorpromazin har flera andra verkningsmekanismer och användningsområden, bl a mot illamående och ihållande hicka.
Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.
'Narkoterapi' är ett samlingsbegrepp för användandet av kontrollerade substanser, vanligtvis narkotika eller psykoaktiva ämnen, inom medicinskt behandlingssyfte. Detta kan inkludera användning av metadon som ersättningsbehandling för opiattillvänne, eller användning av LSD i terapi mot alkoholism. Definitionen av narkoterapi kan variera beroende på jurisdiktion och kontext, men det är alltid under medicinsk övervakning och med godkännande från myndigheter.
En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.
En cns-stimulant vars vanligaste användning är för behandling av adhd hos barn och mot narkolepsi. Verkningsmekanismenerna tycks likna dem hos dextroamfetamin.
Förhållanden kännetecknade av avsevärd avvikelse mellan den antagna intellektuella förmågan hos en individ och dennes förmåga att tillägna sig nya språkkunskaper eller andra kognitiva färdigheter. Sådana störningar kan ha sin grund i organiska eller psykologiska tillstånd. Ganska vanliga arter av störning är dyslexi, dyskalkyli och dysgrafi.
En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.
Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.
Onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen, vilken kan vara förknippad med organfel eller psykologiska störningar.
I en enkel medicinsk definition är ett Propylamin en typ av organisk förening som innehåller en propylgrupp (en tre kolatomer lång alkylgrupp) och en aminogrupp. Propylaminer används inom farmaceutisk forskning och kan ha diverse biologiska aktiviteter beroende på deras specifika kemiska struktur. Exempel på substansgrupper som inkluderar propylamin är amfetamin och metamfetamin.