En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.

Enzymer som katalyserar elimineringen av delta-4,5-D-glukuronatrester från polysackarider innehållande 1,4-beta-hexosaminyl- och 1,3-beta-D-glukuronosyl- eller 1,3-alfa-L-iduronosyllänkar och som därmed åstadkommer en polymerisering. EC 4.2.2.4 verkar på kondroitinsulfat A och C, dermatansulfat och långsamt på hyaluronat. EC 4.2.2.5 verkar på kondroitinsulfat A och C.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som ger upphov till vissnande hos ett stort antal olika växtarter.

Enzymer som katalyserar elimineringen av glukuronatrester från kondroitin A, B och C, eller som katalyserar hydrolys av sulfatgrupperna i 2-acetamido-2-deoxi-D-galaktos-6-sulfatenheterna i kondroitinsulfat. EC 4.2.2.-.

Pektiner är en typ av komplexa kolhydrater, mer specifikt polysackarider, som förekommer naturligt i växter och frukt. De fungerar som strukturmaterial i cellväggar och hjälper till att ge växterna styrka och form. Pektiner är också viktiga för att hålla celler samman inom växten. I människokroppen kan pektiner fungera som dietär fiber och erbjuda en rad potentiala hälsobefordrande effekter, såsom att underlätta tarminnehållens gång genom kroppen och hjälpa till att reglera blodsockernivåer.

Fykobiliproteiner är ett typ av protein som innehåller kromoforer och förekommer hos cyanobakterier och rödalger. De är viktiga för fotosyntesen, eftersom de absorberar ljus i olika delar av det visibla spektret och överför den energin till fotosystemet. Fykobiliproteiner delas in i två grupper: fykocyaniner (blå) och fykoerytriner (röda).

Perenn växt (Cichorium intybus) av familjen Asteraceae med kraftig rot och ljusblå blommor. De unga bladen används som salladsblad, och den torkade, rostade och malda roten används som kaffesubstitut.

Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningen i molekyler med en hydroxyl- och en karbonylgrupp för att bilda två små molekyler, som var och en är en aldehyd eller en keton. Enzymerna kallas o ckså aldolaser. EC 4.1.2.

Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-syrebindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.2.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier, som är växtpatogener, saprofyter eller beståndsdelar av växternas epifytiska flora.

Ett enzym i isomerasklassen som katalyserar den avskiljande klyvningen av polysackarider, innehållande 1,4-kopplat D-glukuronat eller L-iduronatrester och 1,4-alfakopplade 2-sulfoamin-2-deoxi-6-sulfo-D-glukosrester, till oligosackarider med 4-deoxi-alfa-D-gluk-4-enuronosylgrupper på de icke-reducerande ytterändarna. EC 4.2.2.7.

En oxo-syra-lyas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av en oxosyra till en karboxylsyra och en aldehyd genom decarboxylering. Exempel på reaktioner som kan katalyseras inkluderar dekarboxyleringen av pyruvat till acetaldehyd och kolmonoxid, samt dekarboxyleringen av oxaloacetat till malat.

Polygalakturonase är ett enzym som bryter ned polymerer av galakturonsyra, som förekommer i pektin, en typ av komplex kolhydrat som finns i cellväggar hos växter.

Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.

Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.

Ett avgörande enzym i glyoxylatcykeln. Det katalyserar omvandlingen av isocitrat till succinat och glyoxylat. EC 4.1.3.1.

Rhodophyta, också kända som rödalger, är en division av marine och sötvattenslevande alger. Dessa organismers celler innehåller fyloplaster istället för de mer vanliga chloroplasterna hos andra algdivisioner. Rhodophyta-celler har också unika kolesteroler och karotenoidpigment som ger dem deras röda färg, även om vissa arter kan vara gröna, bruna eller rosa.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

Fykobiliner är vattenlösliga pigment som förekommer hos cyanobakterier och rödalger, där de är bundna till proteiner och bildar komplexa strukturer kända som fykobilisomer. Fykobilinerna absorberar ljus i olika våglängder och överför energin till fotosyntesen, vilket gör att dessa organismer kan utnyttja solljus av lägre intensitet eller med annorlunda spektral sammansättning än gröna växter.

Ett enzym som katalyserar den eliminerande nedbrytningen av polysackarider som innehåller 1,4-beta-D-hexosaminyl- och 1,3-beta-D-glukuronosyl- eller 1,3-alfa-L-iduronosyllänkar till disackarider med 4-deoxi-beta-D-gluk-4-enuronosylgrupper. EC 4.2.2.4.

"Sphingomonas" är ett släkte av gramnegativa, aeroba bakterier som saknar yttre cellvägg och tillhör proteobacteria. De är kända för sin förmåga att metabolisera ovanliga kolväten, inklusive aromatiska kolväten, och har identifierats som en komponent i mikrobiomen på ett antal olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft. Några arter av Sphingomonas kan orsaka infektion hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Ett membranbundet mitokondrieprotein av c-typ, med molekylvikt 30 kD, som fungerar som elektrongivare till cytokrom c i andningskedjan i mitokondrier och bakterier.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba och stavformade bakterier. Dess medlemmar finns normalt i munhålan, luftvägarna, tarmarna och det urogenitala systemet hos människor, djur och insekter. Vissa arter k an vara patogena.

Ett släkte gramnegativa, aeroba, stavformade bakterier med stor utbredning i vatten och jord. Bakterierna kan även återfinnas i rått kött, mjölk och andra födoämnen, i sjukhusmiljö och i kliniska prov. Några arter är humanpatogena.

Ett enzym som vid biosyntesen av purinribonukleotider katalyseraromvandlingen av 5´-fosforibosyl-4-(N-succinokarboxamid)-5-aminoimidazol till 5´-fosforibosyl-4-karboxamid-5-aminoimidazol och omvandlin gen av adenylbärnstenssyra till AMP. EC 4.3.2.2.

'Streptococcus anginosus' är en gram-positiv, kapsellös bakterie som tillhör β-hemolysinproducerande Lancefieldgrupp Streptokocker och är en del av den viridansgruppen streptokocker. Den kan orsaka en varierad klinisk bild, från odontogen (tandrelaterad) infektioner till invasiva systemiska infektioner som abscesser, endokardit, meningit och sepsis, särskilt hos immunosupprimereda individer.

Ett derivat av uronsyra, som är utbredd i såväl djur- som växtriket. De avgiftar läkemedel och toxiner genom att i konjugat med dessa bilda glukuronider i levern, vilka är mer vattenlösliga metaboliter som lätt elimineras från kroppen.

Ett växtsläkte (gummiträd) inom familjen Euphorbiaceae (törelväxter) och ordningen Euphorbiales, underklassen Rosidae. Naturgummi erhålls huvudsakligen från Hevea brasiliensis, men även från några andra växter.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Heteropolysackarider som innehåller en N-acetylerad hexosamin i en typisk, upprepad disackaridenhet. I upprepningarna i strukturen hos varje disackarid ingår omväxlande 1,4- och 1,3-bindningar bestående antingen av N-acetylglukosamin eller N-acetylgalaktosamin.

'Proteus vulgaris' är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutta. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid medicinska ingrepp som exponerar sårbarare vävnad. Infektioner kan vara lokaliserade till urinvägar, hud och slemhinnor, och i allvarliga fall kan orsaka blodförgiftning (sepsis).

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Uronsyror är karboxylgrupphaltiga sockerarter som bildas genom oxidation av en hydroxylgrupp i en hexos, vanligtvis i position 6, och är en viktig delkomponent i många biologiska polysackarider såsom pektin, hyaluronsyra och kollagen.

Derivat av kondroitin som har en sulfatdel förestrad till kondroitinets galaktosamindel. Sulfatet i kondroitinsulfat A, eller kondroitin-4-sulfat, och kondroitinsulfat C, eller kondroitin-6-sulfat, är förestrat i positionerna 4 och 6. Kondroitinsulfat B (betaheparin; dermatansulfat) är en olycklig benämning, då det inte är ett egentligt kondroitinsulfat.

Sulfoniumföreningar är organiska föreningar som innehåller en sulfoniumgrupp, vilket är en positivt laddad svavelatom bundet till tre organiska grupper, vanligtvis alkyl- eller arylgrupper.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

Ett naturligt förekommande glykosaminoglykan som huvudsakligen återfinns i hud och bindväv. Det skiljer sig från kondroitinsulfat A genom sitt innehåll av iduronsyra istället för glukuronsyra, dess epimer, vid den femte kolatomen.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.

Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kvävebindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. Undergrupper är ammoniaklyaser, amidinlyaser, aminlyaser och andra kol-kvävelyaser. EC 4.3.

Oligosackarider bestående av två monosackaridenheter, länkade genom en glykosidbindning.

Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. Till denna undergrupp hör dekarboxylaser, aldehydlyaser och oxo-syralyaser. EC 4.1.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Pseudomonas är ett släkte gramnegativa, aeroba stavformade bakterier, vanligtvis icke-sporbildande, som förekommer vitt spridd i naturen, särskilt i fuktiga miljöer. Några arter av släktet Pseudomonas kan orsaka infektioner hos människor och djur, framför allt Pseudomonas aeruginosa, som är känd för sin förmåga att utveckla antibiotikaresistens och orsaka livshotande sjukdomar, särskilt hos immunförsvagna individer.

Nukleosidaser är en grupp av enzymer som bryter ned nukleosider till en bas och en pentos (sötningsmedel) genom hydrolys. De spelar därför en viktig roll i nedbrytningen och metabolismen av nukleinsyror.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.

Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.

En DNA-glykosylase är ett enzym som bryter kovalenta bindningar mellan basen och den deoxyribos-fosfatbakgrund som utgör DNA:s dubbelhelix. Dessa enzymer spelar en viktig roll i reparationen av skada på DNA, särskilt skador orsakade av oxidativ stress eller mutagena substanser. Genom att bryta bindningen mellan basen och bakgrunden kan den skadade basen tas bort och ersättas med en korrekt bas, vilket hjälper till att återställa DNA:t till dess ursprungliga sekvens.

Ett släkte av Bacillaceae som utgörs av sporbildande, stavformade celler. De flesta arter är jordlevande saprofyter. Endast ett fåtal arter är patogena.

Enzymer av isomerasklass som katalyserar reaktioner där en grupp kan anses som skild från en del av en molekyl, varvid lämnas en dubbelbindning, medan den behåller en kovalent bindning till molekylen. EC 5.5.

En heteropolysackarid som till strukturen liknar heparin. Den ansamlas i individer med mukopolysackaridos.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

En biokatalys, även känd som ett enzym, är ett protein som accelererar en biokemisk reaktion genom att sänka aktiveringsenergibehovet för reaktionen. Denna minskning av energi krav gör det möjligt för reaktionen att fortgå under mildare betingelser, såsom fysiologiska temperaturer och pH-värden, jämfört med obehindrade reaktioner. Biokatalysörer är specifika för de reaktioner de katalyserar och ökar ofta reaktionshastigheten av många magnituder. De spelar en avgörande roll i alla levande system genom att underlätta metabolismen och andra biokemiska processer.

Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.

Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Oligosaccharides are complex carbohydrates consisting of a small number (typically 2-10) of simple sugars, or monosaccharides, linked together by glycosidic bonds. They occur naturally in a variety of foods and also serve important functions in the human body, such as acting as recognition sites for cell-cell communication and promoting the growth of beneficial gut bacteria.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.

Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.

Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.

Den genetiska massan hos bakterier.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

I en enkel medicinsk kontext, kan 'P-O-lyas' definieras som en typ av reaktion där en fosfatestrad (P) bryts ned till en aldehydgrupp (-CHO) och en förening med en hydroxylgrupp (-OH). Denna process kallas också för dephosphorylering. Det är värt att notera att termen 'P-O-lyas' inte används särskilt ofta inom medicinsk terminologi, utan den kan vara mer vanlig inom biokemi och molekylärbiologi.

'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.

I jord och vatten vanligt förekommande saprofytisk, grampositiv bakterie.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.

"Växtsjukdomar" är en samlingsbeteckning för sjukdomar som drabbar växter och orsakas av diverse patogener, inklusive bakterier, svampar, virus och viroider, samt abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist och toxiner. Dessa sjukdomar kan påverka växternas tillväxt, utveckling och produktivitet, och i vissa fall leda till död av plantan.

Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.

Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-svavelbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.4.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.

"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.