Magnetite nanoparticles are a type of nanoparticle made of magnetite (Fe3O4), a magnetic iron oxide mineral. These particles typically measure between 1 and 100 nanometers in diameter and have unique magnetic properties that make them useful for various medical applications, such as drug delivery, diagnostic imaging, and tissue engineering. The small size and magnetic behavior of magnetite nanoparticles allow them to be manipulated using external magnetic fields, which can help guide their movement within the body and enable targeted delivery of drugs or other therapeutic agents to specific sites. Additionally, their magnetic properties make them useful as contrast agents in magnetic resonance imaging (MRI) scans, enhancing image quality and providing valuable information about tissue structure and function.
Järnoxid (Fe3O4) av både tvåvärt och trevärt järn. Magnetit är ett i naturen rikligt förekommande, opakt mineral och viktig järnmalm med kraftig magnetism. Nanopartiklar och mikrosfärer av magnetit har många biomedicinska tillämpningar.
Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.
I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.
Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.
Ett släkte mikroaerofila, gramnegativa bakterier med förmåga att bilda magnetitkristaller.
Magnetosomer är magnetiska nanopartiklar som förekommer naturligt hos vissa arter av bakterier, kända som magnetotaxiska bakterier. Dessa magnetosomer består oftast av järnmineralet magnetit (Fe3O4) eller greigit (Fe3S4) och är orienterade i en linjär formation inne i bakteriens cell. Denna uppbyggnad fungerar som ett inre kompass, vilket hjälper bakterien att navigera utefter jordens magnetfält för att hitta sin optimala livsmiljö, ofta belägen nära den oxikala-reducerande zonen i sötvatten eller sediment. Magnetosomer är ett fascinerande exempel på biomineralisering och används idag inom olika områden av forskning, bland annat inom nanoteknologi och medicin.
I en enkel mening kan 'oxidera' definieras som ett kemiskt process där en substans (t.ex. ett molekyll eller jon) förlorar elektroner och blir mer elektropositiv, ofta i samband med en reaktion med syre. Detta kan leda till strukturella förändringar i substansen och eventuellt forma nya kemiska föreningar. Oxidering är motsatsen till reduktion, där en substans vinner elektroner och blir mer negativt laddad eller mindre elektropositiv. Båda processerna kan inträffa samtidigt i en redoxreaktion.
Oorganiska eller organiska föreningar med trevärt järn.
"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.
Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.
Ett gult, metalliskt grundämne med kemiskt tecken Au, atomnummer 79 och atomvikt 197. Det används till smycken, guldplätering av andra metaller, som betalningsmedel och för tandreparationer. Kliniskt används det i form av salter.
Den tredje planeten i ordningen i vårt planetsystem, från solen räknat. Syn. Tellus.
Nanoconjugates är en term som används inom nanoteknologi och medicin, och refererar till nanoskaliga partiklar som är kopplade eller konjugerade till en eller flera biologiskt aktiva molekyler, såsom proteiner, peptider, DNA, RNA eller läkemedel. Detta görs för att skapa en aktiv substans med specifika egenskaper och funktioner, vilket kan underlätta leveransen av läkemedel till ett visst mål i kroppen, öka stabiliteten och specificiteten hos läkemedlet eller minska biverkningarna. Nanoconjugates används inom områden som cancerterapi, diagnostik, genoterapi och vaccinutveckling.
I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.
Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.
"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.
I en enkel medicinsk kontext, kan magnetiska fält definieras som områden runt en magnetisk källa där de magnetiska krafterna är märkbart présenterande. I medicinen används ofta magnetiska fält inom avbildningstekniker såsom magnetresonanstomografi (MRT/MRI) för att skapa detaljerade bilder av inre strukturer i kroppen utan att använda joniserande strålning. Den magnetiska komponenten i MRT-skannern genererar ett starkt, konstant magnetiskt fält som orsakar protoner (vanligtvis vätekärnor) i kroppen att orientera sig i en viss riktning. Andra typer av magnetfältsanvändning inom medicinen kan omfatta transkraniell magnetstimulering (TMS) för behandling av depression och andra neurologiska tillstånd, samt användning av magnetfält för att fästa medicinska enheter som pacem
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Den fjärde planeten från solen räknat i vårt solsystem. Den har två naturliga månar, Deimos och Phobos, och utgör en av de fyra inre eller terrestriella planeterna.
I en enkel mening kan nanokapslar definieras som mycket små, konstgjorda vesiklar med en diameter på 1-1000 nanometer (nm). Dessa vesiklar består av ett lager av lipider eller polymerer och innehåller ofta en aktiv substans, till exempel en läkemedelsmolekyl. Nanokapslarnas lilla storlek och speciella uppbyggnad gör dem användbara inom områden som medicin, kosmetik och livsmedelsindustri, eftersom de kan transportera aktiva substanser till specifika mål i kroppen och ge en kontrollerad frisättning av substansen över en längre tid.
Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.
System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.
Nanomedicin kan definieras som användning av nanoteknologi inom medicinen, där nano betecknar strukturer eller fenomen på mycket små skal, typiskt under 100 nanometer i storlek. Nanomedicin innebär konstruktion och tillämpning av nanostrukturer och nanomaterial för prevention, diagnostik, monitorering och behandling av sjukdomar. Det kan omfatta användning av nanopartiklar, nanosensorer, nanorobotar och andra nanostrukturer för att leverera läkemedel, generera bilder eller reparera skador på cell- eller molekylär nivå.
Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.
En typ av transmissionselektronmikroskopi, förkortat STEM, där preparatet läses av punkt för punkt av en ytterst tunn elektronstråle och avbildas med hjälp av de reaktioner elektronerna ger upphov till vid passagen genom preparatet. Genom punkt för punkt-svepet kan även preparatets kemiska sammansättning bestämmas.
Ett strålskyddsmedel som stör verkan av sulfhydrylenzymer. Det skyddar också mot leverskador av koltetraklorid.
I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.
Thermoanaerobacter är ett släkte av anaeroba, termofila (växer optimalt vid högre temperaturer) bakterier som förekommer naturligt i heta miljöer som kompost, geotermiska källor och andra extrema områden. Dessa bakterier är av intresse inom bioteknik på grund av deras förmåga att producera en rad industriellt användbara enzymer och metaboliter under extrema förhållanden.
SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.