Merkaptoetanol, även känt som beta-merkaptoetanol, är ett reducerande agens med den kemiska formeln HOCH2CH2SH. Det innehåller en thiolgrupp (-SH) och används ofta inom biokemi för att bryta disulfidbindningar mellan cysteiner i proteiners tresdimensionella struktur, vilket gör det lättare att behandla och studera dem.

Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Ett reagensmedel som vanligtvis används vid biokemiska undersökningar för att förhindra oxidation av SH-grupper (tiolgrupper) och för arr reducera disulfider till ditioler.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Ett sulfhydrylreagens är en kemisk substans som reagerar specifikt med sulfhydrylgrupper (-SH), även kända som tioler, i proteiner eller andra biomolekyler. Dessa reagens används ofta inom biokemi och medicin för att undersöka struktur och funktion hos proteinmolekyler, blockera deras aktivitet eller för att modifiera deras egenskaper. Exempel på sulfhydrylreagens inkluderar arseniktrioxid, p-kloromercuribenzoat och N-ethylmaleimid.

Klor- och kvicksilverhaltiga derivat av bensoesyra.

Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.

Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.

En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.

Kemiska grupper med de kovalenta disulfidbindningarna -S-S-. Svavelatomerna kan binda till såväl oorganiska som organiska molekyldelar.

Natriumdodecylsulfat (SDS) är ett syntetiskt tensid som ofta används inom biokemi och molekylärbiologi för att denaturera proteiner, dispersera lipider och nedbryta cellmembran. Det består av en dodecylalkylgrupp (C12) bundet till en svavelatom genom en sulfatgrupp, med en natriumjon som motjonsparare. SDS har starka detergensliknande egenskaper och är anioniskt, vilket gör att det kan interagera med proteiner och bryta ned deras sekundär- och tertiärstruktur, vilket gör dem lösliga i vatten.

Ett släkte gramnegativa, aeroba bakterier som ger upphov till brucellos. Bakterierna utgörs av orörliga kocker och är djurparasiter och -patogener.

Ett motmedel mot stridsgas som är verksamt mot Lewisit (diklor(2-klorvinyl)arsin). Tidigare känt som British Anti-Lewisite, BAL. Medlet verkar som kelatkomplexbildare och används mot förgiftning med arsenik, guld och andra tungmetaller.

Ett standardreagenspreparat för bestämning av reaktiva sulfhydrylgrupper med absorbansmätning. Det används ffa för bestämning av sulfhydryl- och disulfidgrupper i proteiner. Den färg som framträder beror på bildandet av en tioanjon, 3-karboxyl-4-nitrotiofenolat.

Fenylkvicksilverföreningar är organiska föreningar som innehåller kvicksilver, där ett kolatom i en aromatisk ring, vanligtvis en fenylgrupp, är kovalent bundet till kvicksilveratomen.

En dimerisk, icke-essentiell aminosyra med kovalent bindning som bildas genom oxidation av cystein. Två cysteinmolekyler kopplas ihop med en disulfidbrygga, varvid cystin bildas.

Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.

Ett reagensmedel av alkylerande sulfhydryl. Dess verkan motsvarar den hos jodacetat.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

'Agglutininer' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där antikroppar fäster sig till och sammanlänkar flera antal antigenstrukturer, vilket orsakar formationen av klumpar eller aggregat. Detta fenomen kan ses i olika kontexter, såsom serologiska tester för att identifiera blodgrupper eller diagnostisering av infektionssjukdomar där specifika antikroppar binder till och sammanlänkar patogena mikroorganismer.

En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.

Zinostatin är ett typ av läkemedel som kallas DNA-alkylanteringsmedel, använt i behandlingen av vissa typer av cancer, exempelvis livmoderhalscancer och mag-tarmcancer. Det verkar genom att påverka cancercellernas DNA och hindra deras förmåga att dela sig och växa. Zinostatin är egentligen inte en egen substans, utan ett samlingsnamn för en grupp med läkemedel som innehåller neocarzinostatin (NCS), en aktiv komponent som utvinns från Streptomyces carcinostaticus.

Hemoglobiner med hög molekylvikt (1,5 milj till 3 milj) i plasma hos många annelider (ringmaskar) och blötdjur. De binder 1 mol syre per hem och fungerar som syrebärare.

O-ftalaldehyd (OPA) är ett fluorescerande reagens som används för att kvalitativt och kvantitativt bestämma primära aminer, såsom aminosyror och polyamider. När OPA reagerar med en primär amin bildas en fluorescerande produkt, vilket gör det möjligt att detektera små mängder av aminer med hjälp av tekniker som exempelvis fluorimetri. Denna metod används ofta inom biokemi och molekylärbiologi för att bestämma koncentrationen av aminosyror eller peptider i en prov.

I en enkel medicinsk kontext kan 'kemi' definieras som studiet och användandet av kemiska substance och deras reaktioner för att förstå, behandla eller förebygga sjukdomar. Detta inkluderar bland annat utvecklingen av läkemedel, toxikologi och farmakokinetik. Kemi är en grundläggande vetenskap som är intimt förknippad med många aspekter av medicinen.

"Kemiska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker när materia bestående av atomer och molekyler interagerar på ett sätt som resulterar i förändringar orsakade av kemiska reaktioner, inklusive bildning och brytande av kemiska bindningar, förskjutningar i elektronfördelning och energiflyt.

pH i proteinlösningar eller liknande föreningar, då de dipolära jonerna når sitt maxvärde.

Ett sulfhydrylreagens med utbredd användning i experimentella, biologiska studier.

p-Chloromercuribenzoic acid (CMB) is a heavy metal reagent used in medical and research settings for its ability to bind to proteins and inhibit their function. It is an aromatic compound with the formula C6H4ClHgO2, where a mercury atom is bonded to a carboxylic acid group. Its use as a diagnostic tool has declined due to the availability of safer and more effective alternatives, as exposure to mercury can have toxic effects on the nervous system and other organs.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Fenantroliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en fenantrolinstruktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk ring med två nitrogensubstituenter. Fenantroliner är kända för sin användning som läkemedel, särskilt som dekongestiva och som ingredienser i vissa typer av antihistaminpreparat. De fungerar genom att verka som noradrenalinåterupptagshämmare, vilket ökar koncentrationen av noradrenalin i synapsen och orsakar vasokonstriktion. Detta kan vara användbart för att lindra symtom relaterade till allergier, svalgasjukdomar och andra tillstånd som kännetecknas av ökad slemproduktion eller inflammation.

Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.

Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".

Ett sulfhydrylproteinas från ficuslatex med cystein på den aktiva platsen. Klyvning sker företrädesvis vid tyrosin- och fenylalaninrester. EC 3.4.22.3.

Infektion orsakad av bakterier tillhörande släktet Brucella och huvudsakligen omfattande det retikuloendoteliala systemet. Tillståndet kännetecknas av feber, svaghet, sjuklighet och viktförlust.

Hydroxylerade bensoesyraderivat som innehåller kvicksilver. Några av dessa används som sulfhydrylreaktionsmedel i biokemiska studier.

Enzymreaktivatorer är substance som ökar aktiviteten hos enzymer genom att hjälpa till att stabilisera den tredimensionella strukturen eller konformationen hos enzymet, vilket i sin tur underlättar substratbindningen och katalysen av en biokemisk reaktion. De kan vara organiska eller oorganiska molekyler, inklusive joner, metallkomplex och proteinproteiner som kallas cofaktorer eller koenzym.

Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.

Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.

En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.

En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.

Joderade derivat av ättiksyra. Jodacetater används vanligen som alkylerande sulfhydrylreagensmedel och enzymhämmare i biokemisk forskning.

I medicinen, refererer ‘reduktanter’ til en klasse af enzymer som hjælper med at katalyse kemiske reaktioner, der involverer nedbrydning (reduktion) af substrater gennem at fjerne en eller flere hydrogenatomer og/eller at tilføje en ilt-atom. Disse enzymer er vigtige for mange biologiske processer, herunder cellemetabolisme og nedbrydning af xenobiotiske stoffer i leveren.

"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.

Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.

Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.

En immunologisk teknik för bestämning av enskilda cellers sekretion, beskriven i: Jerne m fl (1974): Plaque forming cells: methodology and theory. Transplant Rev 18:130.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Papain är ett enzym som utvinns från olika papayaarter och används inom medicinen som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned proteiner till mindre peptider och enskilda aminosyror. Papain har antiinflammatoriska, antioxidativa och cicatrizerande egenskaper och används därför för behandling av sår, mag-tarmsjukdomar, muskelsmärtor och inflammationer. Det kan också användas som ett koagulant vid blödningar efter operationer.

En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.

En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.

Positivt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper med tvåvärd laddning, som vandrar mot katoden eller den negativa polen vid elektrolys.

Fenomenet att antikroppar reagerar med antigen som fastnat på röda blodkroppar.

Infektionssjukdom hos nötkreatur orsakad av bakterier av släktet Brucella, vilken leder till abort i senare stadier av dräktighet. Smitta med Brucella abortus är den främsta infektionsorsaken.

Inom medicinen, är indikatorer mätvärden eller symtom som används för att bedöma ett patients hälsotillstånd och behandlingsbehov, medan reagens är substanser som används i laboratorietester för att upptäcka eller mäta specifika molekyler eller ämnen i kroppen, som kan vara ett tecken på en viss sjukdom eller tillstånd.

'Serumglobuliner' refererar till de globulära proteinerna som finns i blodets serum, utöver albumin. Dessa globulära proteiner inkluderar immunoglobuliner (antikroppar), komplementproteiner och andra proteiner involverade i inflammation och immunförsvar. Serumglobulinerna mäts ofta som en del av en blodprofil för att undersöka olika sjukdomstillstånd, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer.

Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.

Serumglobuliner med hög molekylvikt.