Ett instrument för mätning av muskelstyrka i samband med muskelsammandragning, som t ex greppande, tryckande eller dragande. Apparaten används för uppskattning av muskelhälsa i idrottsmedicin och sjukgymnastik.

Den kraft som skapas genom muskelsammandragning. Muskelstyrka kan mätas vid isometrisk, isoton eller isokinetisk sammandragning, antingen manuellt eller med t ex en dynamometer för muskelstyrkemätning.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

Muskelsvaghet, eller muskelslapphet, är ett medicinskt tillstånd där musklerna har förlorat styrka och koordination, vilket kan leda till problem med rörelse och balans. Det kan orsakas av skada på nerverna som kontrollerar musklerna eller sjukdomar som angriper musklerna direkt.

Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Handens gripkraft.

"Andningsmuskulaturen" refererer til de muskler, der kontrollerer vejrtrækningen og består af to hovedgrupper: inspiratoriske muskler, der hjælper med at trække luft ind i lungerne, og ekspiratoriske muskler, der hjælper med at puste luft ud.

I en enstaka mening kan vridmoment (torque) definieras som en mekanisk storhet som beskriver kraftens rotationsverkan kring en given punkt eller axel. Det mäts vanligtvis i newtonmeter (Nm).

Den böjliga delen av benet mellan lårbenet och skenbenet.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

Den quadriceps femoris muskeln är en stor, fyrhövdad skelettmuskel i framsidan av låret som sträcker sig från höftbenet till knäskålen och består av de fyra huvudena rectus femoris, vastus lateralis, vastus medialis, och vastus intermedius. Dess huvudsakliga funktion är extension av knäleden.

"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."

Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

"Styrketräning är en form av fysisk aktivitet som innebär att man systematiskt och progressivt ökar sin muskelstyrka genom att verka mot motstånd, vanligtvis med hjälp av vikter, band eller kroppsvikt."

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

Leden mellan lårben och skenben.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).

Tidsförloppet mellan en fysisk aktivitets början och dess avslutande pga utmattning.

"En armbåge är en kroppsdel som utgör den flexibla leden mellan överarmsbenet (humerus) och underarmsbenen (ulna och radius), vilket möjliggör rörelser som böjning, streckning och rotation."

En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Kroppsövningar avsedda att lindra symtom eller förbättra funktioner och fysisk kondition. Får ej förväxlas med fysisk träning.

Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.

Muskelstretching, eller muskeldehnning, kan definieras som aktivt eller passivt förlängande av muskulatur och dess fascii med målet att öka rörligheten i leden och minska risken för skada orsakad av träta eller förkortning. Detta kan uppnås genom olika typer av tekniker, inklusive statiska, dynamiska och balanserade aktiva stretching.

Den nedre extremiteten, ned till fotleden.

Tillstånd med känsla av god fysisk form och med optimal prestationsförmåga, som ett resultat av fysisk träning eller fysisk terapi.

Den utskjutande delen på varje sida av bålens nedersta del som utgörs av bäckenets yttersida och den övre lårbensleden.

Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.

Behandlingsmetoder inom vårdområdet fysioterapi, i vilka ingår utnyttjande av fysikaliska fenomen som temperatur, ljus, vatten och ljus.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur på bagerste side af kroppen, der forbinder armen med rygsøjlen. Den består af tre deler: øvre, mellemste og nedre skuldromuskler, samt deres tilhørende skeletdele. Skuldren er involveret i bevægelser som at løfte arme, rotere dem og trække dem frem og tilbage.

Tyngdlyftning är en idrottsgren där deltagaren tävlar om att lyfta mest vikt möjligt i tre olika lift: stöt, ryck och knäböj.

Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.

Sättet att gå.

Muskelspasticitet definieras som en ökad muskeltonus orsakad av en överaktiv reflexkrets, vilket leder till en förlängd och stel muskelreaktion på en rörelse eller en beröring. Det är ett vanligt symtom vid skador på pyramidbanorna i centrala nervsystemet, såsom efter stroke eller med multipel skleros.

Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.

Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.

'Gående' är en form av aktiv locomotion som innebär att en individ färdas framåt på två ben, med en cyklisk rörelse som alternerar mellan stöd- och svängfas, vilket kräver balans, koordination och kontroll av kroppens segment och muskulatur.

I medicinsk kontext, definieras "nypstyrka" som den kraft eller styrkan med vilken hjärtat kontraherar under varje hjärtslag. Det mäts vanligtvis i mmHg och är ett viktigt tecken på hjärtats funktion och hälsotillstånd. En minskad nypstyrka kan indikera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtsvikt eller hjärtkärlssjukdomar.

"Nackmuskler" refererar till en grupp skelettmuskler som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen, inklusive musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra rörelser som rotation, flexion och extension av huvudet och halsen.

Terapeutiska övningar avsedda att öka in- och utandning, eller att ändra andningsfrekvensen.

Den acceleration som är resultatet av dragningskraften mellan två massor och vars storlek är omvänt proprtionell mot kvadraten av avståndet mellan massornas tyngdpunkter. Gravitationen är den kraft som får föremål nära ytan på jorden, månen eller någon planet att falla mot ytan.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.

"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.

Sarcopenia är ett tillstånd som kännetecknas av progressiv förlust av muskelmassa, muskelkraft och funktionell förmåga, främst hos äldre personer. Det anses vara en naturlig del av åldrande men kan accelereras av sedentarism, dålig näring och andra faktoror såsom sjukdomar och läkemedel. Sarcopenia kan öka risken för fall, funktionsnedsättning och dödlighet.

Den maximala mängden luft som kan inhaleras efter en normal utandning. Den utgör summan av andetagsvolymen och inandningsreservvolymen. En vanlig förkortning är IC.

Muskelhypertoni är ett medicinskt tillstånd där musklerna i kroppen upplevs vara stela eller förspända, vilket orsakar en ökad resistens mot passiv rörelse. Det kan vara ett tecken på en neurologisk skada eller sjukdom, såsom multipel skleros, cerebral pares eller parkinsonism. Muskelhypertoni kan också uppstå som en biverkning av vissa läkemedel. Termen används ofta för att beskriva ökad muskelspänning i hela kroppen eller i specifika muskelgrupper.

Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.

Mått på den största luftmängd som kan andas in och ut under ett kontinuerligt tidsintervall, som t ex 15 eller 20 sekunder. Vanliga förkortningar är MVV och MBC.

Mätning av en organisms arbetsenergi, vanligen under belastning.

En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.