'Mycobacterium bovis' är en långsamväxande, fakultativt aerob bakterie som orsakar tuberkulos hos djur och människor. Den tillhör samma art som den mer välkända Mycobacterium tuberculosis, men är vanligtvis associerad med infektioner hos nötkreatur och kan överföras till människor genom direkt kontakt eller via konsumtion av smittat mjölkprodukter. Vaccination med BCG-vaccinet, som är baserat på en levande attenuerad stam av Mycobacterium bovis, ger skydd mot allvarliga former av tuberkulos hos barn men erbjuder endast begränsad skydd för vuxna.
'Mycobacterium' är ett släkte av strikt aeroba, grampositiva, icke-flytande kocker som orsakar många olika infektionssjukdomar hos människor och djur. De mest kända arterna inkluderar Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, och Mycobacterium leprae, som orsakar lepra eller Hansens sjukdom. Dessa bakterier är unika på grund av deras cellväggars sammansättning, som innehåller en hög andel lipider, vilket gör dem motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. De kan vara svåra att behandla på grund av detta, men effektiv behandling är möjlig med långvarig användning av flera olika typer av antibiotika som tas samtidigt.
'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.
Bovine tuberculosis (BTB) is a chronic infectious disease caused by the bacterium Mycobacterium bovis. It primarily affects cattle but can also spread to other animals, including humans, through inhalation of infected droplets or ingestion of contaminated food products. In animals, it mainly affects the respiratory system and causes symptoms such as coughing, weight loss, and difficulty breathing. Human cases are rare in developed countries due to strict veterinary controls and pasteurization of milk, but they can still occur in regions with poor animal health infrastructure and inadequate food safety measures.
Medel för aktiv immunisering, baserat på en försvagad stam av Mycobacterium tuberculosis var. bovis, och som framkallar immunitet mot mykobakterieinfektioner. Genom sin förmåga att framkalla ospecifik immunitet har vaccinet också användning vid immunterapi av tumörsjukdomar. Kallas även BCG-vaccin.
Mykobakterieinfektioner är infektioner orsakade av bakterier inom släktet Mycobacterium, som innefattar flera patogena arter, däribland de som orsakar tuberkulos och lepra. Dessa bakterier har en speciell cellvägg med hög andel lipider, vilket gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och delvis även mot vissa antibiotika. Infektionerna kan vara lokaliserade till enskilda organ eller vara systemiska och drabba hela kroppen. Symptomen varierar beroende på vilken art av mykobakterium som orsakar infektionen, men kan innefatta hosta, feber, trötthet, viktminskning och svullnader eller andra lokala skador på huden eller vävnaderna. Behandlingen består vanligen av kombinationer av olika antibiotika som tas under en längre tid för att säkerställa fullständ
'Mycobacterium smegmatis' är en snabbväxande, icke-patogent mykobakterieart som saknar förmågan att orsaka sjukdom hos människor. Den förekommer naturligt i miljön och kan isoleras från exempelvis jord, vatten och däggdjursvävnader. Mycobacterium smegmatis används ofta som ett modellorganismer inom forskning på grund av sin snabba tillväxt och dess likheter med mer patogena mykobakterier, såsom Mycobacterium tuberculosis och Mycobacterium leprae.
Tuberkulose (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Den vanligaste formen av sjukdomen drabbar lungorna, men den kan även spridas till andra delar av kroppen. Symptomen på TB inkluderar hosta som varar länge, feber, viktminskning och trötthet. Sjukdomen överförs vanligtvis via luften när en smittad person nyser eller hostar ut bakterierna. Behandlingen för TB består av en kombination av antibiotika som vanligtvis varar i sex till nio månader.
'Mycobacterium avium' är en långsam växande, icke-kapslad, aerob bakterie som tillhör mycobacterium komplexet (MAC). Den orsakar ofta infektioner hos immunsupprimerade individer, såsom HIV/AIDS-patienter, och kan leda till lungsjukdom eller disseminerad infektion.
Nontuberculous Mycobacteria (NTM) refer to a group of environmental mycobacteria that are ubiquitously found in water, soil, and other natural sources. They do not cause tuberculosis or leprosy, which are caused by the related mycobacteria species Mycobacterium tuberculosis and Mycobacterium leprae, respectively. NTM can cause a variety of infectious diseases in humans, ranging from pulmonary infections to skin and soft tissue infections, depending on the immune status of the host and the specific NTM species involved. NTM lung infections are more common in people with underlying lung disease such as chronic obstructive pulmonary disease (COPD) or bronchiectasis. Skin and soft tissue infections can occur after exposure to contaminated water or soil, or following medical procedures involving contaminated equipment. It's important to note that NTM are resistant to many common antibiotics, making treatment of NTM infections challenging.
'Streptococcus bovis' är en gram-positiv, fakultativt anaerob bakterie som kan orsaka infektioner hos både djur och människor. Den är normalt förekommande i tarmfloran hos nötkreatur, men hos människor kan den kolonisera urinvägar, slemhinnor och hjärtklaffar, vilket kan leda till infektioner som endokardit, meningit och pyelonefrit. Bakterien är också associerad med kolorektal cancer, så förekomsten av 'Streptococcus bovis' i kroppen kan vara ett tecken på en underliggande malignitet.
'Mycobacterium leprae' är ett stavformigt, obligat intracellulärt bakteriem som orsakar lepra (Hansens sjukdom), en kronisk infektionssjukdom som primärt påverkar huden, nerverna och andningsvägarna. Bakterien upptäcktes av Gerhard Armauer Hansen 1873 och är nära besläktad med 'Mycobacterium tuberculosis', orsaken till tuberkulos.
Nontuberculous mycobacterial (NTM) infections refer to illnesses caused by the infection of various species of mycobacteria that are not tuberculosis (TB) or leprosy. These bacteria are commonly found in water, soil, and other environmental sources. NTM infections can affect different organs, but they most commonly involve the lungs, causing a chronic cough, fatigue, weight loss, and other respiratory symptoms. Other manifestations of NTM infections include skin and soft tissue infections, lymphadenitis, and disseminated disease. The diagnosis of NTM infections requires microbiological isolation and identification of the causative organism, as well as clinical correlation and assessment of host factors. Treatment typically involves a combination of antibiotics for several months to years, depending on the severity and location of the infection.
Mycobacterium avium-komplex (MAC) är en grupp relaterade mykobakterier som orsakar infektioner hos människor, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta. MAC består av två huvudsakliga arter: Mycobacterium avium och Mycobacterium intracellulare, men kan också inkludera andra närstående arter. Infektioner med MAC kan orsaka lungsjukdomar, lymfadenit (svullnad av lymfkörtlar), blodinfektioner och andra systemiska infektioner. Symptomen på MAC-infektion kan vara andningsbesvär, hosta, trötthet, feber, viktförlust och svårbehandlade abscesser. Diagnosen ställs vanligtvis genom kultur av patientens sputum, blod eller annan vätska eller vävnad, samt med hjälp av molekylärbi
"Mycoplasma bovis" är en bacterie som orsakar respiratoriska och mastitproblem hos nötkreatur, och kan leda till minskad produktion av mjölk samt ökade dödlighets- och behandlingskostnader. Den saknar cellevägg, vilket gör den resistens mot många antibiotika och gör den svår att diagnostisera och behandla.
'Mycobacterium fortuitum' är en snabbväxande, nålformig, icke-kapslad grampositiv bakterie som tillhör mycobacteriesläktet. Den är vanligtvis inte smittsam mellan människor och förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord. Bakterien kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar eller vid direkt inandning av aerosoler från kontaminerat vatten. Infektionerna kan vara lokaliserade till hud och vävnader under huden, men kan även drabba luftvägar, ben och led, hjärtat och andra organ. Symptomen beror på vilket organ som är infekterat, men kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sårbildning och sekretion. Behandlingen av 'Mycobacterium fortuitum'-infektioner
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
En art av protozoer som orsakar babesios hos nötkreatur. Huvudsakliga vektorer är fästingar av släktena Boophilus, Rhipicephalus och Ixodes.
"Tuberkulosevaccin" är ett preventivt medel som ges för att förebygga tuberkulos, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Det vanligaste tuberkulosevaccinet kallas BCG (Bacillus Calmette-Guérin) och består av en attenuerad stam av Mycobacterium bovis, som ger ett visst mått av skydd mot allvarliga former av tuberkulos, särskilt hos barn. Det bör dock påpekas att BCG-vaccinet inte erbjuder fullständig immunitet och inte används rutinmässigt i alla länder.
"Mycobacterium kansasii" är en långsamväxande, nålformig, grampositiv bakterie som orsakar lunginflammation och andra former av infektionssjukdomar hos människor. Den tillhör samma grupp som den tuberkulos-orsakande Mycobacterium tuberculosis och kallas därför att vara en "atypisk mykobakterie". M. kansasii förekommer vanligtvis i vatten, jord och luft och kan orsaka infektion när den inandas eller kommer i kontakt med sår på huden. Symptomen på en M. kansasii-infektion kan vara likartade dem som vid tuberkulos, såsom hosta, feber, viktminskning och trötthet. Behandlingen av infektionen innebär ofta användning av flera olika antibiotika under en längre tidsperiod.
"Mycobacterium marinum" är ett sakulärt, fakultativt filamentöst, aerobt, svagt patogent, envittat grampositivt bakterium som tillhör mycobakteriesläktet. Det förekommer naturligt i sötvatten och marina miljöer och kan orsaka hudinfektioner hos människor, vanligtvis efter skada eller skärsår under kontakt med infektiös vatten, såsom akvarier eller simbassänger. Infektionen kallas ofta "fiskfotsjuka".
'Mycobacterium chelonae' är en snabbväxande, något virulent mykobakterie som tillhör non-tuberkulosa mykobakterier (NTM). Den förekommer naturligt i miljön och kan kolonisera vatten, jord och växter. M. chelonae kan orsaka infektioner hos människor, ofta associerade med penetrerande trauma eller invasiva medicinska procedurer, såsom kirurgi eller injektionsterapi. Infektioner kan vara lokaliserade eller spridda och ge upphov till en rad kliniska symtom beroende på infektionsplatsen. Vanliga symptom inkluderar svullnad, rodnad, smärta och sårbildning på huden eller vid injektionsstället. Systemiska infektioner kan ge upphov till feber, trötthet, viktminskning och andningssvårigheter. Diagnos ställs vanligen genom kultur av
Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis (MAP) är en bakterie som orsakar sjukdomen paratuberkulos hos djur, främst idisslare som kor och får. Bakterien tillhör mykobakteriesläktet och är mycket resistент mot vanliga desinfektionsmedel och höga temperaturer. MAP kan orsaka kronisk diarré, viktminskning och andra symtom hos drabbade djur. Det har också föreslagits att MAP kan vara associerat med Crohns sjukdom hos människor, även om detta är fortfarande under forskning och inte är allmänt accepterat.
Tuberkulos i lungorna.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.
Mykolsyror är organiska syror som produceras av vissa slags svampar, framförallt inom klassen Ascomycetes och Deuteromycetes. Dessa syror kan vara toxiska för människor och djur, och har bland annat associerats med hudirritationer, andningssvårigheter och mag-tarmsymtom. Mykolsyror produceras ofta som en del av svampars försvarsmekanismer mot andra mikroorganismer eller som en del av deras växtcykel.
En art gramnegativa, aeroba bakterier som oftast påvisas i ögonen hos kreatur i fall av infektiös keratokonjunktivit, men som även förekommer i icke-infekterade ögon och näshålan hos kreatur.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
'Mycobacterium phlei' är en icke-patogen (icke-sjukdomsförorsakande) mykobakterieart som inte orsakar sjukdom hos människor. Den förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord, och kan kolonisera olika typer av organismer utan att orsaka skada.
"Mycobacterium ulcerans" är en långsamväxande, miltsaprofisk mykobakterie som orsakar en infektion som kallas Burulisjukan. Denna infektion karaktäriseras vanligtvis av små, hårda knölar eller blåsor på huden som kan utvecklas till stora sår som slits upp djupt in i huden och underhuden. Mycobacterium ulcerans producerar en toxin som orsakar nekros (död) av vävnaden, vilket leder till de typiska sår som är kännetecknande för Burulisjukan. Infektionen sprids vanligtvis genom små skador på huden som kommer i kontakt med den infektiösa bakterien, ofta via kontakt med vatten eller mark som är kontaminerade av mykobakterierna. Burulisjukan förekommer främst i fattigare områden i tropiska och subtropiska lä
En familj landlevande rovdjur (mårddjur) med lång, smal kropp, lång svans och anala doftkörtlar. Den omfattar grävlingar, vesslor, mårdar, illrar, minkar, järvar, skunkar och uttrar.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Tuberkulin är ett proteinaktivt extract från det bakterium som orsakar tuberkulos, Mycobacterium tuberculosis. Det används vanligtvis som en diagnostisk hudtest (Mantoux-test) för att upptäcka om en person har utvecklat immunitet mot tuberkulos, vilket kan indikera en tidigare exponering eller vaccination med bacillus Calmette-Guérin (BCG).
Mycobacterium avium-intracellulare (MAI) infection is a type of nontuberculous mycobacterial (NTM) infection that typically affects the lungs, but can also involve other organs such as the gastrointestinal tract, lymph nodes, and skin. MAI is a slow-growing mycobacterium that is commonly found in the environment, particularly in soil and water.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
Antibakteriellt medel som främst används mot tuberkulos. Det utgör fortfarande förstahandsvalet vid tuberkulosbehandling.
En familj partåiga, idisslande hovdjur (Cervidae) med ca 45 arter, spridda över Nordamerika, Sydamerika, Eurasien och norra Afrika, samt Australien, Nya Zeeland m fl öar, dit de förts av människan. De olika arterna varierar mycket i storlek; störst är älgarna. Hanarnas horn fälls varje år. Hjortar återfinns i de flesta naturtyper och klimatzoner, och några säsongsvandrar.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"Tuberkulinprov" är ett diagnostiskt test som används för att undersöka om en person har utvecklat immunitet mot tuberkulos orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Detta görs genom att placera en liten mängd tuberkulin, ett proteinextrakt från denna bakterie, under huden och observera om det uppstår en reaktion i form av rodnad eller svelling inom 2-3 dagar. Testets resultat kan användas för att bedöma om en person behöver ytterligare undersökningar eller behandling för tuberkulos.
En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
'Mycobacterium lepraemurium' är en bakterie som orsakar en sjukdom hos gnagare, särskilt möss, som kallas lägersjuka. Detta är en mykobakterie som liknar den bakterie som orsakar mänsklig lepra (Mycobacterium leprae), men de två arterna är skilda och infektioner hos människor av M. lepraemurium är mycket ovanliga. Liksom vid mänsklig lepra kan lägersjukan orsaka hud- och nervsymptom, men sjukdomen hos gnagare tenderar att vara mildare än den hos människor.
Hit räknas både köttätande djur och växter. Syn. karnivorer (sing. karnivor).
Paratuberkulose, också känt som Johne's disease, är en chronisk infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium avium subspecies paratuberculosis (MAP). Sjukdomen påverkar främst tarmsystemet hos djur, särskilt i tarmlösa delen av tarmen hos nötkreatur, får och andra djur som äts som boskap. Paratuberkulose kännetecknas ofta av långsam utveckling, diarré, viktminskning och allmänt illamående. Även om sjukdomen inte är fullständigt förstådd hos människor, finns det vissa bevis som antyder att MAP kan vara associerad med Crohns sjukdom, en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom hos människor.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
En kronisk, granulomatös infektion som orsakas av Mycobacterium leprae. De granulomatösa såren uppträder i huden, slemhinnorna och de perifera nerverna. Två huvudtyper finns, den lepromatösa och den tuberkuloida.
Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a cell-mediated immune response that becomes amplified over time, usually peaking after 24-72 hours following exposure to the antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve antibodies. Instead, activated T-cells recognize and respond to the antigen presented by antigen-presenting cells (APCs), releasing cytokines that recruit and activate more immune cells, leading to inflammation and tissue damage. Common examples of Type IV hypersensitivity reactions include contact dermatitis, tuberculin skin test reactions, and some forms of drug eruptions.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Pyrazinamide är ett antibiotiskt läkemedel som används för behandling av tuberkulos (TB). Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera energimolekyler, vilket leder till dess död. Pyrazinamide är ofta kombinerat med andra TB-läkemedel för att behandla aktiv tuberkulos.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Giftiga glykolipider bestående av trehalosdimykolat (trehalos-6,6´-dimykolat; TDM)). De bildas av Mycobacterium tuberculosis och andra arter av Mycobacterium. Dessa s k "cord factors" ger upphov till störningar i cellfunktionerna hos däggdjur.
Restriktionsfragmentlängdpolymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken där individers DNA-sekvenser jämförs genom att skära sönder den med hjälp av restriktionsenzymer, vilka ger upphov till unika fragmentmönster beroende på var restriktionsenzymens specifika nukleotidsekvens finns i individernas DNA.
'Mycobacterium scrofulaceum' är en art inom släktet Mycobacterium som är känd för att orsaka infektioner hos människor, framförallt i de respiratoriska systemet och lymfkörtlarna. Emellertid har det under de senaste decennierna varit ovanligt att identifiera denna art som sjukdomsalstrande orsak i kliniska prover, vilket kan bero på förbättrade diagnostiska metoder och en potential för taxonomisk förvirring med närbesläktade arter. Numera anses det vara en opportunistisk patogen som främst drabbar immunosuppicerade individer, även om den kan förekomma i miljön.
Den genetiska massan hos bakterier.
"Mykobakteriefag" är ett begrepp inom medicinen som refererar till speciella virus, även kända som bakteriofager, som kan infektera och döda mykobakterier, vilket är en grupp av bakterier som inkluderar Mycobacterium tuberculosis, den bakterie som orsakar tuberkulos. Dessa mykobakteriefager kan eventuellt utvecklas till terapeutiska möjligheter för att behandla infektioner orsakade av mykobakterier.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Förfarande för framställning av flerbandade mönster av ett DNA-prov genom spjälkning av DNA med restriktionsenzymer och med efterföljande elektrofores och visualisering genom hybridisering med sökfragment, specifika för repetitiva sekvenser. Inom rättsmedicin är de sökfragment som används grundsträngar som är specifika för enkla tandemupprepningar (minisatellitupprepningar; VNTR). De flerbandade mönstren, vilka kallas DNA-fingeravtryck, jämförs med en persons DNA.
Tandemmatriser av måttligt repetitiva (5-50 repetitioner), korta (10-60 baser) DNA-sekvenser spridda genom genomet och ansamlade nära telomererna. Graden av repetition uppgår till två till flera hundra vid varje locus (genplats). Genplatser finns i tusental, men varje plats uppvisar en distinkt repetitionsenhet. Minisatellitupprepningar kallas ofta tandemrepetitionsvariabler.
'Mycobacterium xenopi' är en långsamt växande, något termofil mykobakterie som kan orsaka lunginflammation hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar. Den förekommer naturligt i vatten och dricksvattenförsörjning och smittar ofta in i luftvägarna via aerosoler från kontaminerat vatten, till exempel från duschskum eller varma källor. Infektionen orsakad av 'Mycobacterium xenopi' är vanligtvis långvarig och kan vara svår att behandla på grund av dess resistens mot flera antibiotika.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Tuberkulose (TB) eller mer specifikt, ett tuberkulom, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Tuberkulosen kan angripa olika delar av kroppen, men oftast drabbar lungorna.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Ett medel mot tuberkulos som hämmar överföringen av mykolsyror till tuberkelbacillens cellvägg. Det kan även blockera syntesen av spermidin i mykobakterier. Verkan är vanligtvis bakteriedödande, och medlet kan tränga igenom människans cellmembran för att utöva denna verkan.
Djur som lever fritt. Hit räknas inte fritt strövande tamdjur eller vilda djur i djurparker.
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Medlemmar av familjen värmechockproteiner (HSP). Chaperonin 60 isolerad från bakterier, plastider eller mitokondrier uppträder som ett oligomerprotein med en distinkt struktur bestående av 14 underenh eter, ordnade i två ringar med sju i varje.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.
Ett mukoprotein som förekommer i cellväggen hos en del bakterier. Det har adjuvant och antitumörverkan och har använts för att öka produktionen av lymfokinaktiverade mördarceller (LAK-celler).
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
En klass av sekvensbesläktade molekylära chaperoner i bakterier, mitokondrier och plastider. Chaperoniner är rikligt förekommande, grundläggande proteiner som ökar i mängd i samband med stresstillstån d, såsom värmechock, bakteriell infektion av makrofager och ökad cellulär mängd av oveckade proteiner. Bakteriella chaperoniner verkar som viktiga immunogener vid bakterieinfektioner hos människa pga sin anhopning under infektionsstress. Två av medlemmarna av denna chaperonklass är chaperonin 10 och chaperonin 60.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Platser för slakt och styckning; slakterier.
"Bacterial load" refererar till det totala antalet bakterier som är närvarande inom ett visst volymområde eller vävnad i en viss individ. Det kan också kallas "bacterial burden". I medicinsk kontext används denna term ofta för att beskriva infektionsgraden hos en patient och hur mycket bakterier som behöver behandlas med antibiotika eller andra terapeutiska metoder.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
"Mycobacterium haemophilum" är en långsamväxande, näselskaftsbacill som behöver speciella närings- och tillväxtförhållanden, inklusive lägre syrehalt och järnbrist, för att kunna odlas i laboratorium. Den kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer, och kan drabba olika vävnader i kroppen, inklusive hud, leder, benmärg och lymfkörtlar. Infektioner med "M. haemophilum" är sällsynta men kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot vanliga antibiotika. Behandlingen innebär ofta kombinationer av flera olika antibiotika som administreras under en längre tidsperiod.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en kemisk förening (givare) till en annan (acceptor). EC 2.3.
Den process som ändrar makrofagers morfologi och funktionsverkan så att de blir aktivt fagocytiska. Processen utlöses av lymfokiner, som t ex makrofagaktiveringsfaktor (MAF), makrofagmigreringshämmande faktor (MMIF), immunkomplex, C3b, samt olika peptider, polysackarider och immunologiska adjuvanter.
Ett andrahands tuberkulosmedel som blockerar syntesen av mykolsyra. Det kan även användas för behandling av spetälska.
Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.
De immunreaktioner som förmedlas av antigenaktiverade T-lymfocyter via lymfokiner eller direkt celltoxicitet. Detta sker utan förekomst av cirkulerande antikroppar eller i fall där antikroppar spelar en underordnad roll.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.
Tillförsel av läkemedel i urinblåsan, för behandling av lokala sjukdomstillstånd, inkl. tumörer.
"Upphostning" kan definieras som en patologisk process där kroppsvävnad bryts ned och ersätts av ämnen som inte har sin normala plats eller funktion, ofta orsakat av infektion, inflammation eller cancer.
Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.
En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Ett släkte gramnegativa, aeroba bakterier som är i antingen stavform (undersläktet Moraxella) eller klotform (undersläktet Branhamella). Bakterierna parasiterar på slemhinnor hos människor och andra varmblodiga djur.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.
"Läkemedelsresistent tuberkulos definieras som en form av tuberkulossjukdom orsakad av mycobacterium tuberculosis-bakterier som är resistenta mot ett eller flera vanligt använda tuberkulosläkemedel, vilket gör sjukdomen svårare och i värsta fall omöjlig att behandla."
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
Bältdjur (bältor; Dasypodidae) som är vanligt förekommande i varmare områden i USA. De är bepansrade med små, benartade plattor.
Släkte inom familjen Bovidae (oxdjur) med två arter, nämligen Bison bison (amerikansk bisonoxe) och Bison bonasus (europeisk vicent).
Idisslare hemmahörande i Sydamerika som är besläktade med kameler. Det finns flera arter: vicuna, guanaco, llama och alpaca.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.
Levande eller ickelevande reservoarer för sjukdomsframkallande organismer som utgör potentiella källor för sjukdomsutbrott. Reservoarer måste särskiljas från vektorer och bärare, som är ansvariga för överföringen av sjukdom.
Natural immunity, also known as innate immunity, is the inherent ability of an individual’s immune system to resist or fight off infections naturally, without the need for external intervention such as vaccines. This type of immunity is present from birth and provides general protection against a wide range of pathogens. It involves various mechanisms such as physical barriers (e.g., skin and mucous membranes), chemical barriers (e.g., stomach acid and enzymes), and cellular responses (e.g., phagocytosis and inflammation). Natural immunity is non-specific, meaning it does not target particular pathogens but rather provides broad protection against various microorganisms.
En vaccin med försvagade antigener är en form av immunisering där individen ges en dos av ett patogen som har förändrats så att det inte orsakar sjukdom, men fortfarande är kraftfullt nog att stimulera immunsvaret och skapa en immunitet mot den specifika sjukdomen.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Toll-like receptor 2 (TLR2) är ett protein som utgör en del av det immunförsvar som kroppen använder för att identifiera och svara på infektioner orsakade av bakterier och andra mikroorganismer. TLR2 är en typ av membranprotein som finns i cellytan hos flera olika typer av immunceller, inklusive vita blodkroppar såsom neutrofiler och dendritceller.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Antigenkodande bitar av rekombinant DNA,som ges som vaccin för förebyggande eller behandling av infektionssjukdom. Värdcellerna tar upp DNA:t, uttrycker antigenet och presenterar det för immunsystemet på ett sätt som liknar förloppet vid en naturlig infektion. Därmed framkallas ett humoralt och cellulärt immunsvar mot det producerade antigenet. Det rekombinanta DNA:t (DNA-vektorn) kallas naket DNA eftersom inga komplexa föreningar eller bärare behövs; plasmiden injiceras med saltlösning eller annan buffer.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Th1-celler, eller T-hjälparceller 1, är en typ av adaptiva immunceller som spelar en central roll i cellmedierad immunitet, särskilt mot intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier. De producerar proinflammatoriska cytokiner, till exempel IFN-γ och TNF-α, som aktiverar andra immunceller och styr deras differentiering och funktion. Th1-celler stimulerar också fagocytosande celler såsom makrofager att öka sin förmåga att eliminera intracellulära patogener.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
Tuberkulos i den serösa hinnan som bekläder brösthålan och omger lungorna.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Membranbundna cytoplasmablåsor som bildas genom inbuktning kring fagocyterat material. De smälter samman med lysosomer och bildar fagolysosomer, i vilka lysosomens hydrolytiska anzymer förtär det fagocyterade ämnet.
Tuberkulos i hjärtat, perikardiet eller blodkärlen.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Mycobacterium-infektion i mjälten.
"Molecular epidemiology" är ett område inom epidemiologi som studerar sambandet mellan biologiska och molekylära faktorer, såsom gener, proteiner eller andra molekyler, och sjukdomar eller hälsa i populationer. Det gör detta genom att använda sig av molekylärbiologiska metoder, till exempel genetisk analys, för att undersöka hur dessa faktorer påverkar individers risk att drabbas av en viss sjukdom eller reaktion på en viss exponering. Målet är att få ett djupare förståelse för de underliggande mekanismerna bakom sjukdomar och hälsa, vilket kan användas för att utveckla mer effektiva preventions- och behandlingsstrategier.
Tuberkulos i huden. Hit räknas även skrofler och tuberkulider, men inte lupus vulgaris (lupus).
'Sus scrofa' är den vetenskapliga beteckningen för vildsvin, ett djur som tillhör familjen släpgrisar (Suidae). Det är den art av svin som förekommer vilt över stora delar av Eurasien och Nordafrika. Vildsvinet är ett robust och anpassningsbart djur som kan leva i olika habitat, från skogsområden till odlingsmark. Det kännetecknas bland annat av sin tjocka hud, långa snabel och grova borst på ryggen. Vildsvinet är allätare och har en diversifierad föda som kan inkludera växter, rötter, frukt, as och smådjur. Det är också ett mycket intelligent djur med starka sociala band.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Idisslare av familjen Bovidae, omfattande Bubalus arnee och Syncerus caffer. Begreppet buffel skall skiljas från bison, som avser Bison bison och Bison bonasus.
"Molecular typing" är ett samlingsbegrepp för de tekniker och metoder som används för att undersöka och klargöra genetiska skillnader mellan olika mikroorganismer på molekylär nivå. Detta görs genom att analysera specifika gener eller sekvenser av DNA eller RNA, som är unika för varje mikroorganism. Molekylär typning används bland annat inom bakteriologi och virologi för att identifiera, klassificera och spåra smitta orsakad av patogena mikroorganismer i kliniska och epidemiologiska sammanhang. Exempel på tekniker som används inom molecular typing är PFGE (pulsed-field gel electrophoresis), MLST (multilocus sequence typing) och Whole Genome Sequencing (WGS).
Kopior av omflyttningsbara (transponerbara) element, spridda i genomet, av vilka några fortfarande är aktiva och ofta kallas hoppande gener. Det finns två klasser av sådana komponenter. Klass 1-element (retroelement, som t ex retrotransposoner, retrovirus, långa och korta spridda nukleotidsegment) ändrar läge genom omvänd transkription av en RNA-intermediär. Klass II-element (omflyttningsbara DNA-segment, som t ex transposoner, Tn-element, infogningssekvenssegment och rörliga genpaket av bakterieintegroner) byter plats direkt från ett läge i DNA till ett annat.
Runda, granulära, enkärniga fagocyter som finns i lungblåsorna. De tar upp små, inandade partiklar, bryter ned dem och presenterar antigenen för immunceller.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Zoonoser definieras som infektionssjukdomar som kan spridas naturligt mellan djur och människor. Detta innebär att djur är en naturlig källa till smittämnet, men att sjukdomen också kan överföras till och orsaka sjukdom hos människor. Zoonoser utgör en betydande andel av allmänna infektionssjukdomar och kan ha allvarliga konsekvenser för individens hälsa, men också påverka populationer och ekosystem. Exempel på zoonoser är bakterieinfektionerna salmonellas och listerios, virussjukdomarna influensa A H1N1 (svinpest) och ebolavirusinfektion samt parasiterna toxoplasmos och giardiasis.
Arten Canis latrans i familjen Canidae. Den är en mindre släkting till vargarna och lever i Nordamerika, från Costa Rica till Alaska.
Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.
Diagnostisk testutrustning refererer til de medisinske instrumenter, apparater og teknologier, der anvendes til at udføre tests og undersøgelser af patienters krop og sundhedstilstand for at etablere en præcis diagnose af sygdomme, skader eller fysiologiske anomalier. Disse værktøjer omfatter bl.a. laboratorieudstyr, billeddiagnostisk udstyr som røntgenmaskiner, ultralydsapparater, MRI-scannere og CT-scannere, endoskopiske kameraer, EKG/EGG-maskiner m.fl., der hjælper sundhedspersonale med at opdage, overvåge og forstå patienternes tilstand, så de kan udforme en effektiv behandlingsplan.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, inblandade i MHC klass-I funktioner. De omfattar både cytotoxiska T-lymfocyter och T-suppressorceller.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."
"Oligonukleotider" refererar till korta, syntetiska eller naturliga sekvenser av nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Oligonukleotider kan vara upp till 20-25 nukleotider långa och används ofta inom molekylärbiologi för att undersöka specifika gener eller funktioner på genetisk nivå. De kan också användas som medicinska terapeutika, till exempel i form av antisense-oligonukleotider eller RNA-interferens, för att störta specifika proteiner som är involverade i sjukdomsprocesser.
Art- eller underartspecifikt DNA (inkl. komplementärt DNA, bevarade gener, hela kromosomer eller hela genom), vilket används i hybridiseringsstudier för att identifiera mikroorganismer, mäta DNA-DNA-homologier, gruppera underarter osv. DNA-sonden hybridiseras med specifikt mRNA, om sådant finns. Konventionella metoder för påvisande av hybridiseringsprodukten omfattar dot blot-test, Southern blot-test och DNA:RNA-hybridspecifika antikroppstest. Konventionell märkning av DNA-sonden sker med radioisotoperna 32P och 125I, eller med den kemiska markören biotin. DNA-sondtekniken utgör ett specifikt, känsligt, snabbt och billigt alternativ till cellodlingsmetoder för diagnostisering av infektionssjukdomar.
''Veterinärmedicin'' är den gren av medicinen som handlar om diagnostisering, behandling och prevention av sjukdomar hos djur, samt deras hälsotillstånd och välfärd. Den omfattar också forskning kring djursjukdomar och deras preventiva åtgärder.
I en enkel medicinsk definition, är en "ren" (engelska: clean) ett begrepp som ofta används för att beskriva sterilitet eller frihet från smitta eller kontamination av exempelvis utrustning, ytor, luft eller kroppsvätskor. Det innebär att de är helt fria från alla former av mikroorganismer och partiklar som kan vara skadliga för människor under speciella omständigheter, såsom under kirurgiska ingrepp eller vid behandling av immunosvaga patienter. Renhet uppnås genom metoder som desinfektion, sterilisering och aseptisk teknik.
Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.
"Alanintransaminas, även känd som alanindehydrogenas (ALDH), är ett enzym involverat i ämnesomsättningen, som katalyserar omvandlingen av aminosyran alanin till pyruvat och ammoniak."
Polysorbater, också känd som Tweens, är en typ av nonioniska emulgeringsmedel som används inom farmaceutisk industri och livsmedelsindustrin. Det är en kolhydratbaserad surfaktant som framställs syntetiskt genom att kombinera sorbitol med etylenoxid under höga temperaturer och tryck. Polysorbater har förmågan att blandas väl med både vatten och oljor, vilket gör dem användbara som emulgeringsmedel för att blanda två oförenliga vätskor tillsammans, eller som dispersionsmedel för att hålla fasta partiklar i suspension. De används också som penetrationsförbättrare för att underlätta upptaget av andra ämnen genom huden eller slemhinnor. I medicinsk kontext kan polysorbater ingå i formuleringar av läkemedel för att underlätta deras tillverkning, lagring och använd
Alla medlemmar av släktet Capra, lättrörliga idisslare med ihåliga horn. De är nära besläktade med får.
En grupp fästingburna sjukdomar hos nötkreatur, får, getter, hästar, grisar, hundar och katter. Infektionerna orsakas av protozoer av släktet Babesia, vilka parasiterar på röda blodceller och därmed f ramkallar hemolys.
Mycobacteriaceae är en familj av grampositiva, aeroba bakterier som karaktäriseras av sin speciella celldelstruktur och förmåga att resistera vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Den mest kända arten inom denna familj är Mycobacterium tuberculosis, orsaken till tuberkulos hos människor. Andra viktiga patogena arter inkluderar Mycobacterium leprae (orsakar lepra) och några icke-tuberkulösa mykobakterier som kan orsaka sjukdom hos människor, såsom Mycobacterium avium complex (MAC).
Hudtester som genomförs genom injicering av det sensibliserande ämnet.
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Den vita vätska som utsöndras av mjölkkörtlarna. Den innehåller proteiner, socker, fetter, vitaminer och mineralämnen.
Diagnostisk teknik för påvisande och mätning av immunsvar, inkl. antikroppsproduktion, antigen-antikroppsreaktioner, serologiska korsreaktioner, fördröjda överkänslighetsreaktioner och heterogenitetsreaktioner.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
En uppsättning statistiska metoder för gruppering av variabler eller observationer i undergrupper med starkt inbördes förhållande. Inom epidemiologin kan metodiken användas till at analysera en serie av nära sammanhörande händelser eller sjukdomsfall eller andra hälsorelaterade fenomen i förhållande till tid eller plats eller båda.
Ett heterodimert cytokin som stimulerar till produktion av interferon-gamma i T-celler och NK-celler och som även inducerar differentiering av Th1-hjälparceller. Det medverkar till initiering av cellförmedlad immunitet.
I en enkel medicinsk definition, är ebenaceer (Ebenaceae) en familj av blomväxter som innehåller träd och buskar med hård, tätt grainig bark och ofta mörka, hårda träslag. Några arter inom denna familj har historiskt använts inom medicinen för olika ändamål, men det bör noteras att många av deras effekter saknar vetenskapligt stöd och/eller kan vara farliga om de används felaktigt.
Granulomatösa tillstånd som kan uppkomma på en eller flera platser i andningsvägarna.
Trichosurus är ett släkte pungdjur som tillhör familjen kängurudjursväxtarten (Phalangeridae). Det mest välkända arten inom släktet är den australiska pungråttan (Trichosurus vulpecula), även känd som röd pungräv. Dessa djur förekommer naturligt i Australien, Nya Guinea och Tasmanien. De är vanligen nattaktiva och lever främst på blad, frukt och bark. Trichosurus-arterna är kända för sin goda förmåga att klättra och de kan ofta hittas i träd där de bygger sina bon av löv och kvistar.
Glycerinaldehydroduktas (GAPDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av glyceraldehyd 3-fosfat till 1,3-bisfosfoglycerat i den energiproducerande processen glikolys. Detta steg är centralt för både aerob och anaerob metabolism hos levande organismer. GAPDH har också visat sig ha en rad icke-metaboliska funktioner, inklusive reglering av transkription, DNA-reparation och apoptos.
'Receptorer, antigen, T-celler gamma-delta' kan definieras som följer:
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
En fettlöslig riminofenazinfärg som används för behandling av spetälska. Det har prövats i kombination med andra antimykobakteriella preparat mot Mycobacterium aviuminfektioner hos AIDS-patienter. Klofazimin har även en märkbar antiinflammatorisk effekt och ges för att kontrollera reaktionen erythema nodosum leprosum vid spetälska.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Idisslare tillhörande ordningen Bovidae. Många arter finns i Afrika och Sydamerika. Särskilt i Afrika är artrikedomen stor.
Förhållanden i kroppen som får kroppsvävnaderna att reagera på speciella sätt på vissa yttre stimuli, och sålunda gör individen ovanligt benägen för vissa sjukdomar.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Injicering av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska i huden via ihålig nål.
Capreomycin Sulfate är ett antibiotikum som används för behandling av tuberkulos (TB) orsakad av känsliga stammar av mykobakterier, särskilt i fall där patienten inte svarat på andra typer av TB-behandling. Det är en injicerbar läkemedelsform och biverkningar kan inkludera hörselförlust, yrsel och skakningar. Läkemedlet fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterierna och på så sätt stoppa deras tillväxt och förökning.
En T-lymfocytsubset är en grupp av T-celler som delar en gemensam egenskap eller funktion, t.ex. CD4+ (hjälp) eller CD8+ (cytotoxiska) T-celler, vilka har olika roller i cellmedierad immunitet.
Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.