Den medicinska termen "nackben" (latin: os axis) refererar till det andra segmentet i halsryggens (cervical) vertebrala kolumn, direkt under atlas (den första cervikala vertebra). Nackbenet är unikt eftersom det har en smal, vertikal protrusion som sträcker sig uppåt och kallas dens axis eller "dens axISeus", vilket bildar en led med atlas och tillsammans utgör de den övre cervikala regionen där kraniet vilar ovanpå.

Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.

"Hjässben, även känt som calvaria eller skullkapet, är den del av skallbenen som bildar det övre och bakre huvudets yttre skelett, skyddande hjärnan."

Det hål genom vilket ryggmärgen står i förbindelse med hjärnan.

Leden mellan översta halskotan (atlas) och nackbenet (os occipitale).

I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.

I en mening kan "Cervical Atlas" definieras som den första cervikalbensken (cervical vertebra) i halsregionen hos människan. Den kallas även C1 eller atlas efter titanen Atlas inom grekisk mytologi, som var tvungen att bära upp himlen på sina skuldror. På samma sätt har cervical atlas en unik struktur som tillåter den att bära upp huvudet och möjliggöra rörelser i alla riktningar.

Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.

'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.

Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.

Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.

Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.