Naltrexon är ett opioidantagonistmedel som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Medlet blockerar verkan av opioider i hjärnan och minskar därmed känslan av eufori och beroendeframkallande effekter. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används under övervakning av en läkare.

A narkotikablockerare, eller opioidantagonist, är ett läkemedel som blockerar effekterna av opiater (narkotika) på centrala nervsystemet, såsom smärtlindring, andningsdepression och eufori. Dessa mediciner används för att behandla opiatöverdos och beroende, samt för att diagnostisera och behandla opiatförgiftning. Exempel på narkotikablockerare är naloxon och naltrexon.

Opioid receptor Mu (μ) refererer til en type G-protein-koblede receptorer som findes naturaligt i hjernen og nervesystemet hos pattedyr. Disse receptorer er primært involveret i at modulere smertefølelser, men de spiller også en rolle i andre fysiologiske processer som modstandskraft overfor stress, afhængighed og belønning.

Kronisk sjukdom vars utveckling påverkas av genetiska, psykosociala och miljöfaktorer. Sjukdomen kännetecknas av oförmåga att styra drickandet, som är betingat av alkoholens beroendeframkallande effek ter, trots insikt om skadeverkningar.

Narkotikamissbruk kan definieras som användning av narkotiska substance på ett sätt som är skadligt för den individuella hälsa, välbefinnandet och funktionsförmågan, samt med potential att orsaka sociala problem. Detta innefattar ofta situationer där en person använder olagliga droger eller missbrukar legitima läkemedel genom att ta dem i högre doser än vad som är rekommenderat, mer ofta än vad som är rekommenderat eller för andra syften än de är tänkta att användas för. Narkotikamissbruk kan leda till beroende och vara associerat med en rad negativa konsekvenser, inklusive skada på kroppslig hälsa, psykisk ohälsa, sociala problem och juridiska konsekvenser.

I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.

Opioidreceptorer är proteiner i det centrala nervsystemet och i vissa andra delar av kroppen som binder till opioider, vilket är en grupp av kemiska ämnen som inkluderar morfin, heroin och endogena peptider som endorfiner och enkefaliner. När ett opioidpeptid eller ett syntetiskt opioidanlägg sätter sig fast på en opioidreceptor, utlöses en serie cellulära händelser som kan leda till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende. Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: mu (μ), kappa (κ) och delta (δ). Varje typ av receptor är involverad i olika aspekter av de farmakologiska effekterna av opioider.

Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.

Taurin är ett sulfonerat β-aminosyra som finns naturligt i kroppen och kan hittas i höga koncentrationer i vissa delar av centrala nervsystemet och muskulaturen. Det utövar flera fysiologiska funktioner, till exempel reglering av elektrolytbalans, neurotransmission och antioxidativ stressrespons. Taurin kan också tas in som dietary supplement för att möjligen stödja vissa hälsorelaterade funktioner, såsom ökad utökningskapacitet och celldefens under stressförhållanden.

Ett narkotiskt smärtstillande medel med långt anslag och lång verkningstid. Det används huvudsakligen för behandling av drogberoende.

Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.

Medicinskt betyder "alcohol abstinence" att en person helt undviker alkoholdrycker. Det innebär att de inte dricker några mängder alkohol alls. Detta kan vara ett rekommenderat eller valfritt val för att underlätta medicinsk behandling, undergräva ett beroende, underhålla en religiös övertygelse eller för att uppnå andra personliga mål.

Nalorfine är ett opiatantagonistmedel som primärt används för att blockera och reversa effekterna av opiater, inklusive smärtlindring, andningsdepression och eufori. Det agerar genom att konkurrera med opioidreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiatmedlen binder till dem och utövar sin verkan. Nalorfine har också en viss agonistverkan på kappa-opioidreceptorer, vilket kan orsaka dissociativa effekter som yttrar sig i form av förvirring, desorientering och hallucinationer. Det används ibland akut för att behandla opiatöverdos och är tillgängligt under varumärkesnamnet Nalone.

Ett karbamatderivat med antabuseffekt. Det är i sig ett förhållandevis ogiftigt ämne, men ändrar påtagligt den intermediära omsättningen av alkohol. Vid alkoholförtäring efter disulfirammedicinering ökar acetaldehydhalten i blodet, vilket följs av rodnande, systemisk kärlvidgning, andningssvårigheter, illamående, blodtrycksfall och andra symtom (acetaldehydsyndromet). Medlet verkar genom att hämma aldehyddehydrogenas.

Nalbufin är ett syntetiskt opioid-analgetikum som används för att behandla moderat till stark smärta och kan också användas för att behandla beroende av opiater genom att motverka effekterna av opiatförgiftning. Det är ett kemiskt derivat av thebain, en naturlig förening som finns i opium, och har en unik egenskap att fungera som både agonist och antagonist vid olika opioidreceptorer i centralnervsystemet. Detta ger nalbufin potentialen att behandla smärta effektivt samtidigt som det reducerar risken för missbruk och beroende jämfört med traditionella opioider.

Avhållsamhet från alkoholbruk.

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:

Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.

17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.

Naloxon är ett potent antagonist preparat som blockerar opioidreceptorer och används för att behandla opiatöverdosering, då det kan reversa effekterna av opiater som heroin, morfin och fentanyl. Naloxon har ingen agonist verkan och kan inte ge eget euforiskt släpp eller smärtstillande verkan. Det är vanligtvis tillgängligt som injektionsvätska, nasalspray eller film som appliceras under tungan.

Den iakttagbara, mätbara och ofta sjukliga oförmågan hos en individ att bryta en vana som medför en omåttlig konsumtion av något medel eller otillfredsställbart behov att utföra vissa handlingar.

En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.

En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.

En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.

Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.

Opioid delta-receptorer (δ-opioid receptors) är en typ av opioidreceptorer i det centrala nervsystemet hos däggdjur. Dessa receptorer binder till specifika peptider, som endorfiner och enkefaliner, för att modulera smärta, ämnesomsättning, humör och andra fysiologiska processer. Delta-opioidreceptorerna är involverade i smärtlindring, men deras aktivering kan också leda till negativa bieffekter som andningsdepression och fysiskt beroende. Forskning pågår för att utveckla nya läkemedel som kan targetera dessa receptorer specifikt, med målet att minska smärta utan de obehagliga bieffekterna som är associerade med opioidbehandling.

'Skyddade verkstäder' är en medicinsk term som refererar till specialdesignade faciliteter där patienter med skador eller sjukdomar i nervsystemet, ofta orsakade av stroke eller traumatisk skada, kan få rehabilitering och träning för att återfå rörelseförmåga och funktion. Dessa verkstäder är utrustade med speciell utrustning och är anpassade för att möjliggöra övningar under kontrollerade och säkra förhållanden, stödjande patientens rehabiliteringsprocess och hjälpa dem att återuppta sin vardagliga aktivitet.

Opioidpeptider är signalmolekyler som binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och andra vävnader, medan de delar mekanismer för smärtlindring, andningsdepression, fysisk beroende och eufori med opiater som morfin och heroin. De naturligt förekommande opioidpeptiderna inkluderar endorfiner, enkefaliner och dynorfiner.

Opioid kappa-receptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i viscerala organ som binder endorfiner, en grupp naturligt förekommande peptider i kroppen med smärtstillande, andningsdepressiva och euforiserande effekter. När ett opioid substans binder till en kappa-receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som kan leda till smärtlindring, men även andra effekter som dysfoori (negativ mental eller emotionell reaktion) och hallucinationer. Kappa-receptorer skiljer sig från de mer välkända mu-opioidreceptorerna genom att de generellt ger mindre smärtlindring, men kan istället vara involverade i andra processer som kontroll av aptit, sömn och humör.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Beteende sammanhängande med alkoholkonsumtion, inklusive socialt drickande.

En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.

En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.

En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.

Skriftligt, juridiskt bindande avtal mellan två eller fler parter. Det kan även användas för att definiera förhållandet mellan vårdgivare och patient.

Republik belägen öster om Svarta havet, mellan Ryssland och Turkiet. Ytan upptar 69 700 km2, och folkmängden uppgår till drygt 4,9 miljoner invånare (2003). Huvudstad är T'bilisi.

Opiate Substitution Treatment (OST) refererar till användandet av agonistiska opioider, som metadon eller buprenorfin, för att behandla beroende av opiater, såsom heroin. Behandlingen syftar till att ersätta illegala opiatmissbruk med en kontrollerad, lägre dos under medicinsk övervakning. OST har visat sig minska missbruk, förebygga smittspridning av bl a HIV och hepatit C, samt reducera kriminalitet och dödlighet bland beroendeindivider.

En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.