NervcellerNerver, inåtledandeMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Dopaminergic NeuronsGABAergic NeuronsPatch-clamp-teknikerElektrofysiologiHippocampus: En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.SynapserGanglier, spinala: Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.Nervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Synaptisk överföringNervcellsförgreningar: Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.Sensoriska receptorcellerLuktreceptorneuron: Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.ElektrostimuleringNervvävnadsproteinerCholinergic NeuronsRyggmärgHjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.gamma-Aminosmörsyra: Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).NervhämningNerver, utåtledandeMotorneuronsjukdom: Sjukdomstillstånd som kännetecknas av selektiv nedbrytning av motoriska nervceller i ryggmärgen, hjärnstammen eller motorbarken. Kliniska undertyper bestäms av platsen för den huvudsakliga nedbrytningen. Vid amyotrofisk lateralskleros (ALS) omfattas övre, nedre och hjärnstammens motornervceller. Vid fortskridande muskelatrofi och liknande syndrom (spinal muskelatrofi) är det främst motornervcellerna i ryggmärgen som är drabbade. Vid progressiv bulbär pares börjar nedbrytningen i hjärnstammen. Vid primär lateralskleros sker en isolerad nedbrytning av nervcellerna i motorbarken.Modeller, neurologiska: Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.Djur, nyföddaPyramidcellerImmunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Förlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.Dopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.Excitatoriska postsynaptiska potentialer: Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.Interneuron: I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.Mitthjärna: Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.Hjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.NeuropeptiderSerotonergic NeuronsKatter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Råttor, WistarGlutaminsyra: En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.TidsfaktorerTetrodotoxinHjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).Tyrosin 3-monooxygenasGanglier, ryggradslösa djur: Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.NervnätInåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Möss, inavlade C57BLMöss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.NeuriterNitrerga neuronerAdrenergic NeuronsCellantal: Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.Ganglier: Anhopningar (nervknutor) av flerpolära nervceller, omgivna av svagt strukturerat bindväv, placerade utanför det centrala nervsystemet.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.NeurogenesNeuronal plasticitetSubstantia nigraNeurogliaGanglier, sympatiska: Nervknutor i det sympatiska nervsystemet, omfattande de paravertebrala (vid sidan av ryggraden) och prevertebrala (belägna framför ryggraden) ganglierna. Bland dessa finns de sympatiska kedjeganglierna, den övre, mellersta och nedre halsnervknutan, njuraortaknutan, bukganglierna och ganglion stellatum (halsens stjärnnervknuta).TalamusLillhjärna: En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.Fysisk stimuleringNervdegenerationNervtillväxtfaktorerSmärtreceptorerDjurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.Grönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.Framhjärna: Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).SerotoninKolin-O-acetyltransferas: Ett enzym som katalyserar bildandet av acetylkolin ur acetyl-CoA och kolin. EC 2.3.1.6.Nya barkenGanglion cervicale superius: Den övre halsnervknutan, den största och översta av de paravertebrala sympatiska ganglierna.NMDA-receptorerGABA-blockerare: Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.Aplysia: En mollusk av underklassen Opisthobranchia (gastropoder) av ordningen Anaspidea. Den används ofta för studier av nervsystemets utveckling pga sina stora och lätt igenkännbara nervceller.Macaca mulatta: En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.Corpus striatum: Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.Antagonister till excitatoriska aminosyror: Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.Nodös ganglionMöss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.N-metylaspartatRåttor, Sprague-DawleyReaktionstidVestibulära kärnorStilbamidinerMikroelektroder: Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.Presynaptiska terminalerSyncentrumNeurotransmittorsubstanserRaphe nucleiBakre horncellerNäthinneneuronerSignalomvandlingFotostimuleringAstrocyter: De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.Locus coeruleus: Ett blåaktigt område i den övre vinkeln av fjärde hjärnventrikelns botten motsvarande melaninliknande, färgade nervceller, som är belägna vid sidan om griseum centrale. Området kallas även nucleus pigmentosus pontis.Hjärnbrygga: Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.Bicucullin: En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.Centrala nervsystemet: Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.Survival of Motor Neuron 1 ProteinPlexus myentericusTrigeminusganglionCelldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.Glutamatdekarboxylas: Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.Ganglier, parasympatiska: Nervknutor i det parasympatiska nervsystemet, omfattande ciliar-, pterygopalatinus-, submandibular- och öronganglierna i huvudet, samt ändnervknutorna till målorgan i bröstkorg och buk.Inhibitory Postsynaptic PotentialsReglering av genuttryck, utveckling: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.In situ-hybridisering: Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.Axonal transport: Transport av organeller eller molekyler längs ett nervcellsutskott, antingen anterograd (bort från cellen) eller retrograd (mot cellen). Så sprids t ex rabiesvirus.PeriodicitetRetikulärt systemBDNF: En tillväxtfaktor i familjen nervtillväxtfaktorer. I hjärnan har BDNF trofisk (tillväxtfrämjande) verkan på retinala, kolinerga och dopaminerga nervceller, och i det perifera nervsystemet har substand sen verkan på både rörelse- och känselnervceller.Variansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.NatriumkanalerCellöverlevnad: Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.Genmanipulerade djur: Djur, vars genom förändrats med hjälp av genteknik, eller deras avkomma.OrgankulturmetoderGABA-A-receptorer: Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.Celldöd: Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.Ventral Tegmental AreaDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Elektrofysiologiska fenomenKapsaicin: Cytotoxisk alkaloid från olika arter av Capsicum (chilipeppar, paprika).Luktlob: En på silbenet belägen äggformad struktur där luktnerven slutar. Luktloben innehåller olika typer av nervceller, inklusive mitralcellerrna, på vars dendriter luktnervens synapser bildar luktnystan. Till luktloben hör även den accessoriska luktloben, som tar emot intrycken från vomero-nasale genom vomero-nasalisnerven.6-cyano-7-nitrokinoxalin-2,3-dion: En kraftig, stimulerande aminosyraantagonist med förkärlek för icke-NMDA-jonotropa receptorer. Den används främst som ett forskningsverktyg.AMPA-receptorerArkuatuskärna: 1) Synonym till bakre periventrikulärkärnan, den ventrala delen av ventrala posteromediala kärnan i talamus, där fibrerna från gustatoriska nervtrådarna och andra trigeminala stråket slutar; 2) ett ce llaggregat i hypotalamus, i nedre delen av infundibulum.Jontofores: Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.Mekanoreceptorer: Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.RNA, budbärarEmbryo, däggdjur: Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.SynbanorS100 Calcium Binding Protein GTalamuskärnorHörselbanorBlodiglar: Ringmaskar (annelider) av klassen Hirudinea. Några arter, de blodsugande, kan tillfälligtvis uppträda som parasiter på djur, inkl. människan. Medicinska iglar (Hirudo medicinalis) har använts för åderlåtning sedan antiken.Agonister för excitatoriska aminosyror: Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.Nucleus supraopticusProtonkogenproteiner c-fosNervgifterRåttor, Long-EvansKaliumkanaler: Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.ParvalbuminerParaventrikulär hypotalamisk kärnaElektrisk ledningsförmåga: Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.Akustisk stimuleringNatriumkanalblockerareVesicular Glutamate Transport Protein 2Axotomi: Avskiljande av en nervcell. Denna typ av denervering används ofta vid experimentella studier i nervfysiologi.Substans PHypotalamusområdet, laterala: Detta område gränsar medialt mot det mamillotalamiska stråket och den främre valvpelaren. Den mittre kanten av den inre kapseln och det subtalamiska området bildar dess sidoavgränsning. Det innehåller den laterala hypotalamuskärnan, den tuberomamillära kärnan, den laterala tuberkärnan, och trådar tillhörande mellersta framhjärnans bunt.CalbindinsNervskyddande medelCalbindin 2NervledningSomatosensorisk areaDendritutskott: Taggiga utskott på dendriter, som vart och ett mottar retningssignaler från ett nervslut. De återfinns vanligtvis på purkinjeceller och pyramidceller.Kalciumkanaler: Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.VagusnervAndningscentrumMacaca fascicularis: En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.KycklingembryoGanglier, sensoriska: Nervknutor i kroppens perifera nervsystem som innehåller anhopningar av celler till känselnervutskotten. Sensoriska ganglier kan även innehålla internt fungerande nervceller och stödceller utan nervcellsfunktion.Enteriska nervsystemet: Två ganglienervknutar i bukväggen, vilka utgör en av de tre större delningspunkterna i det autonoma nervsystemet. Det enteriska nervsystemet förser mag-tarmkanalen, bukspottkörteln och gallblåsan med nerver. Det innehåller känselnerver, mellannervceller och motornervceller. Nervsystemet kan sålunda självständigt känna av spänning och kemiska miljöförhållanden i tarmarna och reglera blodkärlstryck, rörelser, utsöndringar och vätsketransport. Systemet styrs i sin tur av det centrala nervsystemet och mottar både parasympatiska och sympatiska nervsignaler.Kolinerga fibrer: Nervtrådar som efter impuls frigör acetylkolin vid synapsen.Makaker: Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.Kainsyra: (2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.Inferior colliculi: "Den nedre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i hörselbanan.Reglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.NervsystemetPurkinjecellerBiologiska klockor: De fysiologiska mekanismer som styr de regelbundna variationerna av vissa biokemiska och fysiologiska fenomen hos växter och djur.Glutamatreceptorer: Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.NervnybildningNeurofilamentproteinerKonfokal mikroskopi: En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.Neuropeptid YSuperior colliculi: "Den övre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i synbanan.Synaptisk överföringOlivkärnaMirror NeuronsLukter: De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.Preoptiskt områdeNervtillväxtfaktorNeostriatumNervtrådarFluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.Jonkanaler: Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.Lukt: Förnimmelse av dofter.Hjärnans kartläggningKalciumsignalering: Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.TrigeminusnervGABA-stimulerare: Läkemedel som binds till och aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer.Gräshoppor: Växtätande insekter (Caelifera) av ordningen hopprätvingar (Orthoptera). Det finns två dominerande familjer, Acrididae (markgräshoppor) och Romaleidae. Till familjen markgräshoppor hör t ex vandringsgräshopporna.Mutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Trigeminuskärnor