'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.

Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.

Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.

Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.

"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."

En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.

Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.

En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.

Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.

En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.

Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.

Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.

Dentin som bildas av normal pulpa sedan rotspetsen färdigutvecklats.

"Tandpermeabilitet" refererar till förmågan hos tandens yta att släppa igenom substanser, såsom gaser eller vätskor. Det är ett komplicerat fenomen som påverkas av flera faktorer, inklusive tandsmörjs kemiska och fysiska egenskaper samt oral miljöns faktorer som pH och temperatur. Normal situationen är att tanden inte ska vara permeabel för bakterier eller deras toxiner, men under vissa omständigheter kan permeabiliteten öka och leda till karies orsakad av bakteriella infektioner.

Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.

Uppkomsten av tandemalj genom ameloblasternas verkan, från dentin-emaljkontakten till emaljsubstansen.

Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).

"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.

Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.

Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.

"Tandvärk" är en obehaglig eller smärtsam känsla i tänderna eller omgivande strukturer, orsakad av olika faktorer som karies, tandinfektion, tandlossning, onormal belastning på tanden eller hypersensitivitet.

En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.

Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i bildningen av tandemaljen, den hårda yttre skiktet på tänderna. Det kodas för av genen AMELX hos kvinnor och AMELY hos män. Amelogenin utgör ungefär 90% av proteinerna i ameloblasternas extracellulära matrix under tidig tandemaljbildning, och är involverat i regleringen av mineraliseringen av emaljen.

Scanning electrochemical microscopy (SECM) is a type of microscopy that combines the principles of electrochemistry and scanning probe microscopy to study chemical processes at solid-liquid interfaces with high spatial resolution. In SECM, a small, conductive tip is placed in close proximity to a sample surface and a potential is applied to the tip to drive a redox reaction. The resulting current is then measured as a function of the tip's position relative to the sample. This allows for the detection of local chemical properties, such as reactivity, heterogeneity, and transport processes, with high sensitivity and resolution. SECM has a wide range of applications in fields such as materials science, electrochemistry, and biology.

Pulpaförkalkning, även kallad dental caries eller tandcancer, är en progressiv, kaviterande sjukdom orsakad av mikroorganismer som metaboliserar kolhydrater och producerar syra, vilket sänker pH-värdet i tandplacken och leder till demineralisering av tandhartsets emalj och dentin, med efterföljande infektion och inflammation av pulpan.

I en enda mening kan 'Odontoma' definieras som en benign (godartad) tumör i munhålan som består av odontogen epitel (tandbildande vävnad) och odontogen mesenchym (underlaget för tandbildning). Odontomen är vanligtvis lokaliserade till käkbenet och kan vara associerade med en eller flera malformade tänder eller tandfragment. De är oftast små och asymptomatiska, men kan i vissa fall orsaka symtom som smärta, svullnad eller förändringar i bettfunktionen ifall de växer tillräckligt stora. Odontomen behandlas vanligen genom kirurgisk excision (bortoperation).

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.

Epitelceller som omger tandpapillen och som är differentierade i tre olika skikt: det inre emaljepitelet, bestående av ameloblaster som kommer att bilda emaljen, emaljpulpan och det yttre emaljepitelet, vilka båda reduceras och försvinner, före respektive under tanderuptionen.

Det fasta, benartade bindväv som täcker tandroten från emalj-cementgränsen till rotspetsen och som dessutom utgör stöd åt tanden genom att vara fäste för det parodontala ligamentet.

Faloidin är ett giftigt protein som kan hittas i flugsvampar (Amanita phalloides) och andra arter inom släktet Amanita. Det består av åtta peptidkedjor som binds samman av svavelatomer och är känt för sin förmåga att inhibera aktinpolymerisationen i eukaryota celler, vilket kan leda till celldöd. Faloidin används ofta inom forskning som ett fluorescerande markör vid undersökningar av cytoskelettet och cellulär transport.

Förfarande för avlägsnande av kariesangripet material från tänderna och biomekaniskt rätt förberedelse för lagning. Ett stående krav är att vidta åtgärder för att förhindra att lagningen misslyckas pga fortskridande karies eller otillräckligt motstånd mot yttre påfrestningar.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Dentinets förmåga att släppa igenom ljus, värme, kyla och kemiska ämnen. Intrång av mikroorganismer omfattas inte.

"Pain perception" refers to the neural and psychological processes involved in receiving, interpreting, and responding to a painful stimulus. It includes the activation of pain receptors (nociceptors) in response to tissue damage or potential harm, the transmission of pain signals through the nervous system to the brain, and the cognitive and emotional interpretation of those signals in the context of past experiences, expectations, and individual differences in pain sensitivity. Ultimately, pain perception results in a subjective experience that varies from person to person and can range from mild discomfort to intense suffering.

Dentin desensitizing agents are substances used in dentistry to help reduce the sensitivity of dentin, which is the layer of the tooth located under the enamel and cementum. These agents work by blocking the tubules in the dentin that lead to the dental pulp, thereby reducing the transmission of painful stimuli to the nerves inside the pulp. They are often applied directly to the sensitive area of the tooth and can be found in various forms, such as gels, varnishes, or toothpastes. Common desensitizing agents include fluoride, strontium chloride, potassium nitrate, and oxalates.

"Dentinkänslighet" refererar till smärta eller obehag som uppstår när dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj, exponeras för yttre stimuli som kyla, värme, söta, sura eller skarp föda. Detta inträffar vanligtvis på grund av tandköttsretirering, tandbrist, tandblekning, onormalt slitage eller skada.

Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.